** Äntligen **

Ja äntligen säger jag och säkert många andra med mig.

Nu är vi där snart.

 

I morgon är det lillejulaften.

Då ska granen kläs, skinkan ska griljeras,

och jansson ska bli klar.

Sen kan den komma.

Julefriden.

Våra bevingade små har det inte lätt heller.

Därför får de späck, frön nötter och talgbollar.

Nu har även Hacke med fru hittat hit igen. 

Det är jag glad för.

Det är den här gynnaren och så den gröna hackspetten.

Heter kanske gröngöling på svenska tror jag...

(klicka på bilderna för att få de större)

 De små pilfinkarna gästar och tillsammans med

talgoxe, blåmes, gulmes och nötväcka.

Här sitter de i syrenbusken och väntar

på mat. När jag kommer med min röda hink blir

det ett ivrigt tjatter.

Skönt att känna sig välkommen hihi.

 Tog en tur bort till vårt lilla bedehus.

Ingen har varit där på länge så

snön låg helt utan spår.

Var nästan så jag inte ville kliva där.

Men det var så vackert.

Rakt fram ligger platsen där jag bor.

Men det är inte gården där, utan den ligger mera till vänster.

 Huset ligger övergivet och bara väntar på

att bli använt. Jag har funderat på att ordna en

loppis där. Men det får nog vänta tills det blir

lite varmare ute. Tror det är ganska kallt inne 

i det lilla huset just nu.

För att inte tala om hur kallt det är inne på "hemlighuset!"

Men som det så fint heter, nöden har ingen lag....

 Solen sände sina bleka strålar ner över Rafjellet

och jag skulle gärna varit där uppe nu.

Det är en helt underbar utsikt när man kommer upp

på den högsta toppen.

 Åt andra hållet såg man åkern och bakom

lite av skogen.
Det var helt stilla ute.

Inte ett ljud hördes.....

 En av de ståtliga granarna hade fått en tjock jacka

av snö på sig.

Grenarna hängde tungt ner mot backen...

Var nästan lite rädd att den skulle gå av....

 Hemma igen var det dags att öppna fågelrestaurangen igen.

Det går åt mycket mat, när de bevingade kommer på

middag hit. Har två fågelbord där jag

ger dem mat. Det här står under äppleträdet.

 Trollveggen i Møre og Romsdal

har fått sin look alike....

Det här är inget fjell.
Det är snö!
När grannen hade plogat så blev

kanten så här.

Påminner starkt om Trollveggen i Romsdalen....

 Inne i Kongsvinger är det julpyntat 

på många ställen också.

Här är gamlebroa.

 Kylan bet i kinder, näsa och

avtryckarfingret när jag skulle ta de här 

bilderna när jag passerade på bron

över floden Kwai...

Eller var det Glomma kanske.....

Det är lite strömt, man ser det där det inte frusit till.

 Så vackert det var den dagen.

 Den gamle mölleruinen ligger där,

infrusen i Glommas kalla is.

Det är visst prat om att de sätta lampor på den, runt 

den och i vattnet för att

ge den en vacker inramning.

Det tror jag på.
Det kommer bli fint om de bara får till det.

 Staden mellan broarna.

Det är nog Kongsvinger det.

Här står jag mitt emellan de bägge broarna i

Kongsvinger centrum.
Den som ligger framför mig heter

Gjemselund Bru.

Vattnet är stenfruset!

Svårt att förstå att det kan bli så, när man 

sett hur vattnet far fram och härjar

när vårflommen går...

 Gamle brua har fått halsband på sig.

Av lysande lampor som visar

vart den går.

Men jag undrar om den verkligen heter Gamlebrua....

Alla säger det ju.

 Jag gillar ju inte att gå över den här bron.

För man ser ner genom plankerna på gångbron.

Men nu går det bra.
För det är massor av snö på den så man ser inte ner.

Tror den heter Kongsvinger bru.

Det är i alla fall en hängbro.

Därav kablarna. Den fyllde visst 60 år i fjor

om jag kommer ihåg rätt.

Inne på Kongssenteret hittade jag en 

riktigt söt liten gris.

Han eller hon är söt.

Lagad av marsipan.

Eftersom jag älskar marsipan så

föll jag ju för den här söta lilla julegrisen.

 Det är en otroligt duktik kvinna som

tillverkar dessa sötsaker.

Hon heter Marit.

Ta en titt in på hennes hemsida.

 Så här heter det....

 Här är ett litet utvalg av hennes produkter.

 Frukter....

 Presentförpackningar med diverse snadder i....

 Fruktkorgar.....

 Så en större korg med både

frukter och så små söta marsinpangrisar.

Allt är handlagat.
Jag frågade, (nyfiken som man är) hur lång tid hon 

tog på sig när hon gjorde en gris.

I början tog det en kvart på en gris, nu är det 12 på en 

timma svarade hon.

Hon började med det här efter en olycka för en tid

sen tillbaka.

Det är en ren hobbyverksamhet...

Tänk om man vore så där fingerfärdig.

 Tänkte bara jag skulle visa min nya bil.

Eftersom jag är väldigt liten, på längden alltså, 

så måste jag ju ha en STOR bil som kompensation.

Så älskar jag blått.

Så vad föll sig bättre än den här.

En svensk bil dessutom hihi.

Gissa att man kände sig liten framför den

här blå skönheten.....

Ska bara förtydliga att jag inte ens har körkort!

Avslutar med en bild på vår vackra gran vid torget.

Den lyser upp tillvaron för alla som jobbar i

rådhuset (till höger)

och skolan med biblioteket som ligger bakom granen.

Även flanörer som jag får en kort stunds julkänsla

när man står och ser på den.

Hämtad någonstans ute i Hedmarks alla skogar.

Faller sig väl ganska naturligt med en

stor ståtlig gran när man bor

i ett Norges största skogslän!

 Men den vill jag bara avsluta med att önska

er alla 

EN RIKTIG GOD JUL!

Kram