Kongsvinger Festning

Var ute och skulle plocka 

lite blåbär som sommarbesöket skulle

få med sig hem när hon åkte.

Så vi gick ut en eftermiddag.

Det var Catrine, jag och Erri...

Samt miljarders, miljoner MYGG!

Har nog aldrig plockat så mycket 

blåbär på så kort tid.

Ja det vill säga, inte alla plockade....

Inte för att ta med hem i alla fall.

Vi skulle ha en dag inne i Kongsvinger.

Så det blev Festningen.

Där den ligger på höjden är den

ett naturligt blickfång, med flaggan

som vajar i flaggstången.

Det var lite folk här uppe 

när vi var där.

Detta till trots för att

det pågår en utställning på Festningen just nu.

Enligt broshyren heter utställningen

Donjon och med ramen som

  Kongsvinger Festning utgör
och temat är Krig och försvar.

Ni ser väl eldslågorna i den

lilla dammen. 

Jag är nog inte så konstintresserad 

men några armeringsjärn som är

rödmålade och står i en liten damm...

Inte vet jag. Men det fanns säkert

många andra som uppskattar det.

Festningen för mig är historia.

Historia om Sverige och Norge.

Att den ligger vackert är en aspekt av det.
Stora, kraftiga, höga, gamla kastanjer

håller vakt runt om det här vackra byggnadsverket.

Väl uppe och inne så var det

dags för nästa installation.

Jo, jag har lärt mig att det heter så...

Den förstår jag mig mera på.

Det är kamoflagetält.
För vinterkrig. Små spetsiga tipis som står

uppställda på den gröna gräsmattan.

Vid sidan om har du brunnen.

Huset bakom är messen.

Så länge man har mat och matten 

klarar man att kriga på vintern.

Mina egna funderingar...

Utsikten mot norr är det absolut 

inga problem med att förstå...

Nedanför rinner Glomma

som ett blått band genom landskapet...

Långt där framme bor jag.

Där nere till vänster på bild

ligger ridhuset och ridklubben.

Lite längre bort fast man inte ser det

har vi vår travbana.

Travsporten är stor här i Hedmark.

Det var lite vatten i Glomma när vi var på

Festningen. Man ser sandstranden där nere.

Där brukar en stor del av oss som bor

här bada när det är lågt vatten.
Det är rena rivieran...

Dessvärre så rasade en del av de

gamla murarna efter det kraftiga regn och

åskväder vi hade för några veckor sedan.

Men arbete med att renovera de gamla

murarna har pågått under några år nu

och det blir så fint när de är klara.

Det är ett mastodontjobb de 

gör de som utför jobbet.

De plockar ner murarna sten för sten,

märker upp stenarna efter hand.

Så har de funnit samma typ av murbruk

som blev använt när Festningen byggdes för

att det ska bli som det var.
Så bygger de upp den "nya" muren 

igen med samma material som har legat där

sen 1637.
Hantverk vill jag kalla det.

Här ser man lite av preseningen som

ska skydda det som är gjort, 

innan de blir helt färdiga.

Nedanför ser man en del av Kongsvinger.

Tänk att få sitta där och njuta utsikten...

Det var en härlig himmel just den 

där dagen med.

Molnen kallas för makrellskyer eller

makrilmoln.

Har man någon gång fiskat makril.,så förstår

man varför...

Utställningen ja...

Här fick vi gå in i en av de gamla

byggnaderna som jag bara sett från 

utsidan förut.

Det är tjocka murväggar fönstren var som 

magneter när man stod där inne.

Det som visade där var detta.

Titta på barnvagnen...
Varför?
Jag vet inte...

På övervåningen i samma byggnad

fanns den här installationen.

Det är hus med ljus i.

Men tittar man noga på huskropparna så

finns det varken fönster eller dörrar...

Vill ni se mera så klicka er in på Donjon.

Väl ute igen så tog vi en sista runda 

på detta fantastiska byggnadsverk.

Tänk att bygga något sådant...

Vilket slit det måste varit...

Det tog 11 år innan den ansågs färdig 1684.

Häruppe älskar jag vara.

De här vackra murarna som en gång byggdes

för att försvara Norge mot Sverige

har en stum historia. Tänk om de kunde tala.
Vad de måste ha sett saker under alla år...

Tänk alla händer som jobbat för att

få dessa stenar på plats för att det

skulle bli en byggnad...

Idag är det ingen militär på Festningen längre.

Det finns en kommandant.
Men inte så länge till om de får se vill.

En 328 år gammal tradition är på väg

att gå i graven. Allt för att de måste

spara pengar! 

Vi har dessutom Norges enda kvinnliga kommandant här.
Det visste jag inte när vi gick ner mot utgången av den här vackra klumpen som

hon kallar Festningen i filmen.

När vi gick genom porten på väg

ut kunde man nästan höra trampet av 

många tusen soldatfötter som gick igenom

porten på väg in...

Den som kom försent fann porten låst. 

Varje dag under alla år har man ringt i 

Festningsklockan 20:45 för att

markera att Festningen låses.
Det blir det slut med nu, om kommandanten försvinner...

Likaså flagghisningen...

Flaggstången är 11 meter hög.
De vill alltså ha en automatisering av

flagghissning och flagghalning!

Så fel...

För att det ska fungera säger hon att

då måste man redusera stången från 11 

till 6 meter. Blir för dumt.
För flagghuset döljer redan nu tre meter av

stången...
Tänk er, denna ståtliga historiska

byggnad, som ruvar högt

över staden... Men en flaggstång

på 3 meter....

Nej jag tror vi får ta upp den kampen

om vår Festning.
För den är Kongsvinger.

Flaggan på festningen är ett riktmärke.

Det är den man tittar efter när man

kör vägen in till Kongsvinger.

Den ser man över hela staden...

Det är mina tankar idag...

Men då när vi gick genom porten ut

så var vi så kaffesugna att

kaffe stod på schemat..

Det tar vi mer om nästa gång...

Å du, ha det da du...