Madeira. Tur österut. Del 2.

Det sista vi såg av vingården
Quinta da Furao var några vackra blommor.
Visst är det en azalea?
(alla bilder är klickabara.)

Vad dessa skapningar heter vet jag inte.
Men vacker färg har de allt.
Guiden berättade om hur det var att leva
och bo på Madeira.
De har för exempel inget grundvatten här.
Då började man fundera lite...
Uppe på de höga topparna så regnar det ganska ofta.
Där har de byggt stora vattenreservoarer.
Så i de Madeiranska vattenledningarna rinner
det enbart regnvatten. Rensat alltså....

Vi skulle vidare mot Portela.
Det är ett bergspass som ligger på
väg ner mot Machico.
Här hade maken lust att hoppa av.
Men han fick lägga de planerna på is,
för ska du köra gokart på den här banan måste
du känna någon som känner någon
som har bil här. Eller ha egen bil.
Den är privat.
Men det finns en gokartbana till Madeira.
Den finner man nere i Funchalområdet.

Framme i Portela kunde man gå upp på en
bro för att se utsikten ner mot Atlanten igen.
Ser ganska nära ut eller hur....

Men det är genom teleobjektivet det.
Så här högt upp var vi egentligen.
Även här fann jag de vackra hortensiorna.
SKA ha sådana hemma till våren....
Blå då förstås.

Medans maken gick upp på bron för att ta bilder
så gick jag ner till det här parasollet.
Under det dolde det sig massor av
blomsterlök, frön och snittblommor.
Jag köpte några påsar med frön.
Får se vad det blir när de kommer upp.

Tror inte någon sådan blomma var med i den
fröblandningen.
Men visst är den läcker....
Vad den heter?
Inte en aning.

Efter stoppet i Portela
körde vi vidare ner mot en by som
heter Machico.
Här ser vi en del av den.
Här har de byggt terraser för att kunna
odla grönsaker och frukt.

Långa lummiga alléer med de
karakteristiska stenläggningarna
som man ser överallt.

Vi funderar på att köpa ny bil..
Vi hittade den här.
Ny och ny då.
Men vi får iallafall plats
upp till 10 personer i eller på
den...
Titta på gatan och trottoaren.
Ännu mera av stenläggningen.
Är så imponerad av det jobb de lagt ner
på dessa gator och trottoarer överallt.

Fontäner och vatten finns överallt
vart man går på Madeira tror jag.
Varje liten by har minst EN fontän.
Vackert och stilfullt.
Man är väldigt noga med att pynta och
göra det vackert har jag sett.
Efter en vecka där nere och när jag tittat
igenom alla nästan 2000 bilder
så måste jag säga att jag faktisk inte
sett något skräp.
Det är så rent och fint överallt.
Till och med i parkerna går de och
sopar upp utblommade blommor
som ramlar från träd och buskar.
Där tror jag många städer i Sverige och Norge
har ett och annat att lära...

Så här ser ett vacker postlogo ut...
Trodde nästan ett tag jag var hemma.
Tills jag såg logon...

Även här finns en härlig strand.
Men den är konstgjord.
De har fraktat hit sand från Sahara öknen.
Så man förstår kanske varför den här skylten
sitter uppe...

Hade inte badkläderna med mig så
jag fick bara titta på...
Men jag hade lust att hoppa i.

Annars så såg stranden ut på det här viset.
Långt där ute ser man konturen av ön
Porto Santo.
Dit går det båt från Funchal.
Turen tar 2 timmar.
Där finns det naturliga sandstränder
att bada på. Vi var inte där.
De finns en pir där, där man kan förtöja
båtar och hoppa i böljan den blå ifrån.

Strandpromenaden i Machico är härlig att
gå på. Vi köpte en god glass
i ett av fikena här.
Satt och gottade oss en stund i värmen.

Stranden och det oändliga havet....

Jag badade som sagt inte.
Men drog upp byxbenen och
stapplade ut i vågorna
som slog in mot stranden.
Det var inte alls så skönt att
gå på alla de stenarna som låg där.
Men vattnet var skönt...

Jag la igen en del av mitt hjärta här på stranden.
Den delen har den vackra ön Madeira tagit.
Vi kommer tillbaka...

Det sista vi såg av Machico var
många vita segel ute på havet...
Undrar om det kanske var en seglarskola...
Vackert var det iallafall.

Nu var vi på väg hem igen.
Mot Funchal.
Det vi såg här är faktiskt flygplatsen....

Start och landningsbanan går
alltså parallellt med vägen.
Ganska läckert tycker jag...

Här har vi huvudingången på flygplatsen.
Det var ganska stort inne.
Men det går väl åt att det finns lite utrymme kan jag tro.

Förstod inte först vad vi körde under.
Men det är alltså start och landningsbanan.

Det var som en stor pelarsal...
Helt otrolig känsla måste jag säga...
Idag körde vi under banan.
Imorgon skulle vi alltså sitta i ett
flyg som skulle rulla ut
på den här banan. Ta fart och rusa fram
till slutet på den,
för att så plötsligt lyfta och ta av...
Tanken som slog ner då var,
"Tänk om de drar i spaken för sent".

Här såg vi ett flyg som skulle landa.
När flyget startat inflygningen så far
de först förbi
flygplatsen helt.
För att så göra en sväng och styra mot.
Så vi landar alltså, och förhoppningsvis
får stopp på maskinen ute på
den del av banan som är byggd på betongpelare.

Här kommer det en maskin från Air Berlin.
Satt säkert nästan 150 förväntansfulla
människor ombord.

Härifrån ser man konturenrna av
ön Porto Santo.
Älskar de här blåfärgerna...

Så mulnade det på plötsligt.
Man undrade om det skulle komma något regn.
Inte en droppe under hela veckan hade vi haft.
Solen sände en glittrande hälsning
ner genom de grå molnen för att säga
att hon inte blev borta länge...
Det hade hon rätt i.
Tror inte det regnade mer än att vindrutetorkarna
på bussen gick över frontrutan
mer än 5 gånger...

Så närmade vi oss Funchal.
Det är ca 18 km från flygplatsen i Machico
in till Funchal. Det är bred ny motorväg in så det
tar inte lång tid att köra.
Högsta tillåtna hastighet är 100 km/h.
Nere i marinan låg vår cruisebåt kvar.
Costa Luminosa.
Den hade vi sett flera gånger under dagen.
Från höga fjälltoppar och ner till stranden.

Bussen stannade vid Marina Shopping och släppte
av oss. Vi gick en kort promenad upp till
vårt hotell. Väl där
blev den dusj och så lite avslappnig innan
det var dags för middagen.
Vi åt även denna sista kväll på A Soleira.
Jag tog min tournedo och maken slog
till med något som heter espetada.
Det är alltså ett typiskt grillspett från
Madeira. Maken hade enbart nötkött och
grönsaker på.
De kommer in med det, hängade på en ställning.
Det doftade gott...
Vi njöt av vår goda mat.
Möte även några "bekanta" där.
Ett par som vi hälsat på och
pratat med en gång innan på restaurangen.
De avnjöt en god tournedo.
Vi sa adjö till restaruangägaren och kyparen.
De visste verkligen hur man behandlar sina gäster.
De tog hand om oss med god mat, gott vin.
God service och omtanke.

På hotellrummet var det dags att börja packa.
Jag hade fått ett packet i reseptionen när vi
kom från middagen. Det var mina lökar jag
hade beställt av guiden.
Vi plockade fram alla våra saker.
Packade klart nästan allt.
Så var det dags att krypa ner i sängen.
Jag hade bäddat om min säng.
Man behövde inte ullfilt på sig.
Det var för varmt.
Utan jag la den mellan bädd(kisslakan)madrassen
och underlakanet.
Då blev det lite mjukare.
Så tog jag överlakanet som täcke.
Sängen var så hård.
Har ni försökt sova på en strykbräda
någon gång? Då vet ni hur hård madrassen var...

Maken packade klart fotoväskan så vi
inte skulle glömma något.
Så var allt klart för natten.

Efter en stunds läsning var det dags att
släcka lampan och sova...
Tänk, så fort en vecka går.
Imorgon skulle vi alltså hem igen...
Det sista av rapporterna/resebrevet kommer
snart.
Så häng på...