Det regnar.......

Och jag älskar det....
Regnet plaskar mot rutan.
Nu sitter man här.
Framför datorn.
Skriver inlägg
och lyssnar på D.D.E.
Det är inte världens bästa video.
Ingen alls faktiskt.
Men jag sjunger med och har det bra där jag sitter
och hör regnet som faller på löven i äppleträdet.
Lyssna på riktig Trönderrock...
Dette her er go musikk....

Fångade en maskros som siktade mot molnen.
Fast jag tror inte de små fröna kommer så högt.
Den ser så mjuk ut där den står utblommad och
på väg att dö.

Äpplet däremot växer och blir större.
De har några regndroppar och en törstig
insekt på sig.
Jag längtar att få sätta tänderna i
det där saftiga goa äpplet.
Ett äpple som fått växa och
gro utan att blivit besprutat.
Finns det något godare en
egenodlade frukter och grönsaker?

Erri och jag tog en promenad en eftermiddag.
Det hade regnat.
Vattenpölarna var som speglar.
För solen som försökte visa sitt gula glada ansikte.
Men molnen vill inte släppa taget.
Men jag såg henne i vattenspegeln iallafall.
Önskade henne välkommen tillbaka snart.
Hon sa att hon kommer, ännu har
hon inte värmt oss klart.

De här flitiga humlorna har inte
gett upp för regnet.
De delade välvilligt på den här
lila blomsten efter vägen.
Jag bad om ursäkt för att jag störde och gick vidare....

Vi svängde av och gick in i skogen för att
se om det fanns någon svamp.
Men det har inte kommit upp en enda svamp.
Är det för tidigt kanske?
Men det var grönt och skönt inne
i den lummiga grönskan.

Vi gick upp på en annan stig.
Här såg vi en märklig figur.
Först trodde jag det var en utomjording...
Men jag tror inte de kör runt i en toyota hiace.
Det var en birökter/biodlare.
Han var här för att ta rätt på
deras goda honung.
Men när vi gick förbi igen på hemvägen
så hade visst några bin tröttnat
på sin skötare.
De beslöt sig för att undersöka mig.
Inte helt poppis kan jag säga.
Jag viftade och hoppade framåt.
Plötsligt small det i högra benet....
Det gjorde ont!
Helt otroligt ont....
Jag kunde inte stödja på benet.
Bina surrade runt mig och Erri.
Jag försökte komma undan och ner på vägen.
Så plötsligt var de borta...
Jag försökte se och känna vad som var galet
med min vad.....
Inte brutet, men ont.
Linkade hemåt igen.
Det tog mig 1,5 timme att gå 1 km....

Men kunde ju inte låta bli att svänga in på en stig iallafall.
Där fann jag dessa goa, blåa härliga bär...
Först så var de här...

Så var de borta....
Var det en utomjording iallafall?

Om ni läst Elsa Beskow så kommer ni
ihåg att hon skrev om
Putte i blåbärsskogen.
Jag mötte inte Putte, men kan tänkta mig att
det var så här han upplevde blåbärsskogen....
Stora, saftiga blåa och vackra bär...
Nu blir det blåbärsplocka av snart....

Men jag kom inte hem tomhänt den här gången heller.
Plockade en sommarbukett som jag
ställde i min IKEA vas.
Jadå, jag som många andra på bloggarna
har fastnat för den här vackra saken på IKEA.
Den pryder sin plats på bordet med
en stor färggran sommarbukett i.....

Mitt ben ja...
Jo, det var en muskelbristning i vaden.
Så numera går jag med kryckor.
Det går över men det gör ont.
Så där är det när man ska ränna runt
i skog och mark.
Så ska man inte slåss med bin...
Blev stucken i skallen, men det kände jag inte ens så
ont gjorde mitt ben.
Men nu hoppas jag det läker fort.
Jag ska ut och plocka bär...