En solskinnsdag......

En solskensdag tog vi oss en tur i skogen.
Det var varmt och skönt ute.
Fika och vatten var nedpackat i ryggsäcken.
Det första jag såg nere på backen var den
här fjädern som låg
snyggt bredvid en smultronblomma.
Undrar vad det är för fågel
som mist den vackra fjäderpennan?

Vi kom upp till Rytjern och det var
så vackert där.
Näckrosorna börjar komma upp.
Men det är inga blomknoppar i sikte ännu.

Björkstammen har legat här i några år.
Det är lika vackert varje gång man ser den.
Den kommer näckrosor runt den i år med.
Längtar efter att få se vackra blommorna.

Frestelsen att bada var stor.
Men det går inte från land här.
Botten består av dy och lera
så man sjunker fort ner
och blir sittandes där.

Efter drickapaus för oss alla fyra så
gick vi vidare mot nästa mål.
Det var skönt i skogen trots värmen.
Det tyckte flugorna och bromsarna med.
Men det var bara att bryta av en
ormbunke och vifta för livet.
Så kom vi fram till Galtebu.
Det är en annan gapahuk för oss som
vandrar i skogen här.

Inne i gapahuken finns allt man kan önska
sig efter en vandring i skogen.
Man behöver inte ens ha med sig kaffe själv.
Nästa gång ska jag ta med mig lite
och lägga i lådan.
Det är den som syns till höger på bilden.
Här visade termometern på 30 plusgrader.
Nog har vi sommar alltid....

Vi tog en matrast här.
Smörgås och kaffe.
Samt vatten.
Vatten i mängder till både tvåbent
och den fyrbenta.

Det var skönt att sätta
sig ner och slappa en stund.
Vi hade nog stannat längre,
men det var för mycket flugor och
bromsar/klegg som irriterade.
Inte ens Erri gillade de just där och då....

Men innan vi gick så fick vi syn på
den här svampen. Den fanns inte sist
vi var på besök här.

När man kikade in såg man de här tre figurerna.
Det var pappa trollet, sonen och mammatrollet.
Trevligt med nya grannar tycker jag.

Så tog vi oss en sista slurk med vatten innan
vi gick därifrån och styrde stegen hemåt
Vi kom till ett gammalt torp.
Det är tomt och nästan borta helt.
Men man ser några spår av det iallafall.
Den här stengärdesgården är ett av de
många vackra spår efter de som
en gång bodde och levde här.

Vi fortsätter på vägen hem.
Går över den skralltiga bron som består av
störar som ligger tätt bredvid varandra.
Det knakar betänkligt i dom
när jag försiktigt kliver på dom.
Här doftar det fuktig skog.
Det växer mjuk mossa och massor av
blåbärsris här.
Här dyker även en av de tre tjärnarna upp.
Om jag inte tar fel är det Söndre Rytjern.
Där vi brukar stanna är Midtre Rytjern.
Så finns det Norde Rytjern med.
Där har vi inte varit. Ska se om
vi finner en stig ner dit.
Med reservation för stavning.
Det är så vackert att vandra runt här.
Det är synd bara att man gör det så
allt för sällan bara.

Hemma blev det en stunds avkoppling,
en dusch och så en fika.
Så började vi laga mat.
Hemmagjorda köttbullar, sås och potatis.
Men hemmagjord (nästan) lingonsylt till.
Det smakade så gott.

På kvällen satt vi länge ute på verandan
och njöt av den varma luften.
Maken och jag delade på en flaska vin.
Guddottern fick äta
sin kvällsmat med Nugatti.
Det är något av det bästa hon vet.
Så när man ska plocka in så sticker
man smörkniven djupt ner i burken,
så det fastnar riktigt mycket gunatti
på smörkniven. Då kan man nämligen
slicka av den som en glass....
(japp Cin, där sitter med sina
nya fina shorts.)

Igår (måndag) så åkte vi på biltur.
Vi följde med maken, Rattande Lastbilen.
(Där har du det Coolbettan)
Vi gick in på IKEA medans han jobbade.
Skulle ha med en karl hem som heter Billy Blå.
Men det var inte så enkelt.
Så vi får återvända nästa vecka.
Hoppas han finns hemma då...
På hemvägen åkte vi över Funnefossen.
Det var en fin kväll.
Här ser man Glomma vid forsen.
Det är en kraftstation.

Vi passerade gula rapsfält
som gjorde sig mot den blå himlen
Jag älskar de här gula haven av raps....

Så var vi äntligen klara för dagen.
Ser ni guddottern?
Hon syns där högt uppe i förarhytten
på lastbilen.

När lastbilen var tömd så
for vi iväg till kvällens höjdpunkt.
Nämligen hit...
Det var nästan tomt så här dags.
Det satt några där med kastspön.

Tjejen kastade sig i vattnet.
Det var kallt ropade hon.
Men jag tror det var skönt.

Hon badade en kort stund.
Sen kände jag att det började bli
trångt för oss på den här stranden.
Det var vi tre och de som fiskade.
Samt miljontals mygg.
De kastade sig över oss som de blodtörstiga
bestar de är. De sög sig fast och jag
ropade på henne att nu får vi åka hem
innan vi blir helt tappade på blod.
Motvilligt klev hon upp.
Inne i bilen såg jag ner på mina bara
fötter och fick en smärre chock.
Bara var de inte längre utan svarta!
Svarta av blodtörstiga mygg.
Ju fler jag sopade av mig,
desto fler kom det in.
Till slut stängde jag bildörren.
Så satt vi tre stycken i bilen som
slog, viftade, blåste och klappade i händerna
åt dessa fantastiska skapningar.
Tror vi dessarmerade myggarmèn med några
hundra individer innan vi körde hemåt

Klockan var 21.30 när vi lämnade
den här vackra platsen för kvällen
och begav oss hemåt

Idag skiner solen med.
Men himlen är inte helt blå.
Det är lite moln där uppe.
Det blåser en liten bris och det är
skönt att vistas på verandan.
Temperaturen visar nästan samma antal
grader som igår.
Just nu när klockan är 19:00
Så är det 27 grader varmt ute.
Det blir nog ännu en natt med
bordsfläkten på.

Hoppas ni har det gott där ni befinner er.
Det har vi, där vi är...
Hoppas ni har tid att lyssna på sommarsången nummer 1
för mig och många andra här i nabolandet.
Det är en grupp som heter Postgirobygget som sjunger
en låt som heter
En solskinnsdag.
Jag ska lyssna igen och sjunga med...
Den låten är sommar för mig.