En halkig, isig och kall tur till Rytjern.

10 minus och ingen snö.
Som gjort för en skogstur med Erri.
Vad jag inte visste var att jag gett mig en riktigt halktur.
Vi travade iväg hemifrån och kom fram till vägen
där vi skulle svänga av och gå in i skogen.
Så här såg det ut. Fast jag fick ta kortet när vi kommit över.
Det gick inte att stå där i kanten för det var så halt....
Tjock, bulkig is....

Jag tänkte att det blir bättre när vi kommer in i skogen.
Jodå, en liten bit iallafall.
Så började skogsvägen gå uppför.
Någon har kört med traktor där för inte så länge sen så
spåren var bra att ha tänkte jag...

Det var att kryssa mellan isen, gropar och rötter...
Erri undrade vad jag höll på med som
måste stanna hela tiden.
Fota så klart.....

I den här backen var det så halt så jag funderade
allvarligt på att vända.
Men skam den som ger sig..
Vi gick ut i skogskanten och kröp, hukade oss under låga
trädstammar. Undvek hål av diverse storlek. Grenar i ansiktet
och annat som kunde tänkas fälla en vilsegången tvåbening
med en ivrig fyrbening i rosa koppel....

Men jag måste ju säga att isen faktisk är vacker, mitt
upp i allt kämpande....

Överallt låg det nedfallna träd. De har antagligen fått ge vika
när vi hade det så kallt. För efter det så blev det ganska
stark vind. Nästan storm.
Här ligger den en tall och två björkar rakt över stigen
där vi ska gå...
Men vi kom upp och förbi...
När vi kommit förbi
så väntade en ganska lång promenad på nästan bara stigar.
En och annan isfläck fanns ju...
Vi såg, sniffade oss till att det gått älg för inte så
väldans länge sen här...
Erri trippade på tå med näsan rakt upp i luften
och näsborrarna vibrerade...
Själv såg jag spår i den lilla snö som låg kvar...

Vi började gå neråt igen.
Här längst med stigen låg det fullt av nedfallna träd.
De var knäckta nästan rakt av.
Får nog säga åt våran hyresvärd.
Det är hans skog där tror jag.

Inte mycket frost kvar på träden. Men det lilla som
fanns var ju vackert iallafall.
Jag skulle ha gått här när det var
som mest frost på träden...
Får se om det blir så igen..

Kom äntligen ner på den stora stigen.
Skulle nog blivit ekorre alltså...
Det var att smyga sig runt trädstammar för på stigen gick
det inte alls att gå.
Men kom förbi första hindret lätt som bara det...
Bara för att mötas av detta.....
Inte bara var det isigt.
Men ett träd hade rasat ut över stigen.
Någon har varit där med motorsåg och kapat det så att man kan
gå förbi utan att behöva hoppa från gren till gren med en kotte.
Jag sa ju ekorre....
Det är en bäckfåra här. Den är nu full av vatten
som blivit is. Så har det fyllts på vartefter.
Till sist så har bäckfåran inte klarat av allt vatten
utan det har runnit över.
Upp till vänster på bilden fick
jag ta mig fram.
Bland grenar, kvistar och sten och stubbar.
Så skulle jag över den här fåran.
Som tur var höll isen. Det var inte mer än en meter brett.
Men olustigt var det iallafall....
Vända fanns inte i mina tankar.

Rakt fram skulle vi....

Efter några hundra meter i oländig terräng
kom vi fram och ut på stigen till slut.
Det var skönt.
Erri skakade av sig, för hon hade fullt med barr i
pälsen som säkert kliade.
Jag hade grenar i mössan.....
Skogstrollet är på tur..
Tur vi ingen mötte....
Här skulle vi ta av mot höger och ner mot Rytjern.

Det här är vad vi såg när vi kom ner.
En isbelagd tjärn.
Solen borta i horisonten....
Och kyla....
Mina fingrar på högerhanden var iskalla....

Med zoom.

Det var några våta fläckar på isen.
Men trädens grenar har frusit fast i isfällan.
Ser ut som isen vill dra ner trädet i tjärnen...

Lite större våta fläckar.
Vet inte hur tjock isen är här just nu.

Blev lite fundersam.
För det är som en brun fläck där ute.
Undrar om det kan ha varit en rovfågel eller annat
rovdjur som fångat sig en
fågel eller något till middag där ute...

Gick in i gapahuken och letade fram boken.
Där skrev jag mitt namn, temperatur och klockaslag
samt datum. Såg att det var många som varit här uppe
under jul och nyårshelgen.
Kul att se att den är flitigt i bruk.
De som varit där igår hade eldat och grillat mat och kokt kaffe.
Det finns ved och det man behöver.

Erri stod och passade ryggsäcken med kameran i
medans jag skrev.
Undrar vad hon ser där ute på isen....

Därborta ligger grannens båt och väntar på sommaren.

Här är hans granne..
Tog kort på mig själv.
Påpälsad rejält.
Här var det faktiskt 11 minus.
Kan lova jag kände det i fingrarna på vänsterhanden....
Kameran ni vet....

Här nere ligger en av tjärnarna.
Det finns tre stycken här uppe.
Har aldrig varit nere vid den. Ännu...
Får bli till sommarn.

Plötsligt så bryts tystnaden av en busvissling.
Erri for runt och började kika sig runt...
Så kom det en vissling till....
Så kände jag det...
Det vibrerade i fickan.
Det var maken som ringde mig på mobilen...
Erri såg milt förebrående ut på mig när jag stoppade
för att prata med maken.

Efter en stund går vi vidare.
Samma väg tillbaka som vi gick hit.
Ni kommer ju ihåg hur den såg ut...
Vi kom lyckligt hem igen efter två sköna, jobbiga,
halkiga timmar i skogen den här dagen mitt i januari.
Jag ångrar inte att jag gick ut....
Synd bara att maken jobbade.
Men det kommer flera gånger.

Månen är ju på tillbakagång igen.
Den har varit så starkt lysande den här gången.
Var ute en tidig morgon nu och fotade den.
Den är så vacker.
Här genom en björk.

Här bara genom linsen.....

Så här stor var den.
Jag står nästan utanför vårt köksfönster och fotar.
16 grader kallt.
I toffler och pyjamas....
Tur man bor på landet....

Så avslutar jag med en bild på de fina lyktorna jag fick av Chie.
Så vackert lyser dom på min köksbänk.
Än en gång tack min vän.

Ska se runt lite hos er andra nu.
Men först måste man ha kaffe.
Så jag avslutar med ett tjingtjing på er.
Vi hörs och syns.
Synne.