Då är den slut för i år......

Vilken undrar nu vän av ordning.
Jakten så kklart svarar jag då.
Sen vi flyttade in på gården så har det varit fullt med
jägare här varje år.
Ja, även innan vi flyttade in förstås.
Även om man inte jagar själv så
kan man inte låta bli att intressera sig.
Det är spännande att följa hur det går.
Det är duktiga karar som vet vad dom gör.
Här tar dom sig en matpaus.
Alla bilder är klickbara.

Utan Erri och de andra hundarna som deltar i
jakten så skulle det inte vara så enkelt
att bedriva jakten här i skogarna.
Här står hon med pejlarhalsbandet på sig.
I år hade hon med sig kollegorna
Canto som är äldst han är 8 år., Odin är en uppstickare
på ca 2 år tror jag.
så har vi lärlingen Grym, han är runt 1 år.

Här har vi två av de som tillhör jaktlaget här.
Han med hunden Canto heter Terje.
Så är det vår hyresvärd, Ole och Erri.
Samt dottern E. Som nog så småningom även
hon blir en duktig jägare.

Kvoten i år var ganska stor.
Tror jag räknade till 14 djur.
Här sitter
Terje med Canto och Ole med Erri.

Här sitter Ole med Erri och så är dottern 5 år med.
Hon har varit med ut i skogen på jakt. Även lillebror 2 år
har varit med ute.
Så nog får de här ungarna in det med morsmelken
som man säger här.
Det är en naturlig del av vardagen.

Här har vi Terje med unghunden Grym, eller
som de säger på dialekt här, Grim.
Y blir I.
Grym visade framfötterna enligt husse.
Han fick los på ett par djur.
Så när Canto och Erri blir pensionärer så är det
ingen fara för det finns arvtagare.

Kikade ut genom fönstret och såg Erri ligga och
vakta ett släp med kött.
Här skulle minsann ingen komma och försöka
ta sig en stek eller två.
Hon är inte bara jakthund utan även vakthund.

Hon låg en bit ifrån släpet.
Säkert för att ha bättre översikt.
Nosen vädrade och hon hade nog gärna tagit
sig en smakbit.
Men är man väldresserad så är man ....

Storoxen klarade sig inte undan den här gången.
Men jag kan nog lova att han lämnat
många avkommor efter sig ute i de djupa skogarna.

Det är många djur som plågas enormt av den
så förhatliga hjortelusflua/ älgflugan
som härjar här.
För varje år så kapar den ny terräng och kommer
på flera platser runt om här.
Innan vi flyttade ner från sunnmöre visste vi
ens vad det var för nått.
Den finns inte där uppe.
Kan bero på att tillgången på
älg och hjort inte finns.

Slaktavfallet tas om hand med.
En del klövar och ben får hundarna.
Det kan jag nästan lova är som
julafton.

Jag är inte jägare då, men
fick vara med på bild ialla fall.
Lilla E satt på mitt knä och
goa Erri stog framför oss.
Visst ser hon lite stolt ut ialla fall.

Här har vi Odin som
ör med i jaktlaget tillsammans med husse Ola.
Så det är faktiskt bara Erri som är tik/tispe.
Resten är hanhundar.

Det var jakten det.
Den är i år mellan den 5 okt-15 november här.
Sen är det lugnt fram tills nästa år.
Då drar det igång igen....

Nu till nått helt annat som man säger.
"MIN" sjö.
Inga färska bilder då, men de är
från november förra året, för nästan exakt ett år sen.
Jag kunde inte låta bli att ta med dom.
Vi hade en riktig köldknäpp
i november förra året.
Ingen snö, bara kallt.
Frosten bet sig fast i allt som var utomhus.
Om man tar den här bilden först,
lägg den till vänster.....

Så tar man den här ......
I mitten.

Så avslutar vi med den här.
Till höger.
Vips så har man ett panoramabilde över sjön.
Har sagt tusentals gånger förr,
men visst är det vackert......

Sitter här och hostar än.
Förkylningen vill inte släppa taget helt.
Jag överlever nog det här med.

Huttetu på er.