När jag var yngre och gick i skolan så mina hjältar alla dessa som körde spårvagn
hemma i Norrköping.
Eftersom jag bodde i Vilbergen och gick på Hagaskolan så blev det ju en del spårvagnsåka.
Jag hade mitt mål klart, jag skulle bli spårvagnsförare.
När vi skulle ut på endagarspryo så blev det på Spårvägen.
Jag åkte med en kvinnlig förare under hela dagen. Fick köra spårvagn i vagnhallen och det var bara jättestort. Man kände sig jättetuff där man satt i förarstolen.
Nu är man betydligt äldre. Inte blev man spårvagns förare inte. Kom så mycket annat imellan.
Men jag prövar att ta mig en tur med tricken varje gång jag är i stan. Eller gula faran som vi kallade spårvagnen.
Spårvagnen har väl blivit ganska synonymt med Norrköping tror jag.
Turisterna åker med Gamla 1:an genom stan. Eller tar en tur med de som går i trafik.
Det jag har lite svårt för är dessa nya spårvagnar som Spårvägen införskaffat.
Nog förstår jag att man måste uppdatera sig, men charmen som var med de äldre vagnarna är inte längre där.
Men jag älskar mina spårvagnar för det......
Tack Annette för bilden.......
Klems fra nabolandet.
Inlägg
