Nes kirkeruin i Nes kommune.

Igår var vi på en plats jag aldrig besökt förut.
Nes kirkeruin i Nes kommune.
Vi hade varit på Gardermoen och lämnat av vårt ena besök och 

på hemvägen svängde vi av hit.
Nes kirkeruiner ligger vid näset där älvarna Glomma och Vorma möts.
Det är en populär plats för bröllop, gudstjänster, konserter och andra kulturaktiviteter. 

Kyrkan blev byggd på en offerplats från förkristen tid, och var från början en långkyrka. Den kyrkan låg på prästgården Disens mark.  Prästgården blev på grund av fara för lerras flyttad. Disen ligger nu mera ca 1 km från de gamla ruinerna. Men närmare Nes nya kyrka. 

Det ursprungliga kyrkobygget var från 1100-talet och blev senare påbyggt flera gånger.
1100-tals kyrkan bestod av ett smalt skepp och apsis, som man kan se rester av på marken. På 1200 talet blev koret utbyggt till ett rektangulärt kor, som var något smalare än skeppet. På 1300-talet blev det återigen utbyggt så att kyrkan blev en rektangulär långkyrka.

Kyrkan blev eldhärjad under kriget mot Sverige år 1567, men blev senare uppbyggd igen. År 1697 blev det utbyggt till en korskyrka.
På samma tidpunkt blev vår Frelsers kirke i Oslo byggd, den nuvarande Oslo domkyrka, och den stod som modell för Nes kyrka. Det här skedde under prosten Jens Colstrups tid, och han använde sig av sitt kontaktnät för att skaffa kyrkan nytt barockinteriör. 

Kyrkan brann åter igen ner år 1854 efter ett blixtnedslag och blev på grund av rasfaran inte återuppbyggd på sin dåvarande plats. Utan blev flyttad ett par kilometer bort från Glomma. 

Något av inventarierna i den gamla kyrkan blev räddat under branden och befinner sig idag i den nyare Nes kyrka från 1860. Det är altartavlan och dopfunt från 1100-talet med tillhörande innertak och predikstol.
I tillägg till det så är det det så kallade Colstrup tavlan bevarad, det speciella Maria Bebådelsemåleriet från 1700-talet, samt ljuskronan som Colstrup gav sin fjärde fru som morgongåva vid deras bröllop år 1704.

Första renoveringen påbörjades runt första världskriget när området blev säkrat. Det blev gjort ytterligare konserveringsarbete under 1930-talet.  Det är emellertid Sigrid och Håkon Christies omfattande utgrävningar under 1958 som har gett oss det allra mesta av kunskapen om kyrkoruinens historia. 

På 2000-talet blev det gjort säkringstilltag som en del av riksantikvariens "bevara förfallet"-program.
Kyrkoruinen var då stängd för arrangemanger  inne i själva ruinen.
Nes kirkeruin ingår i Nes samlinger. Ett klocktorn blev bekostat og rest av Årnes Rotaryklubb och invigt 2010.

Det var spännande att gå omkring där och ta bilder, läsa på gravstenarna. Den äldsta vi såg var från 1600-talet. 

Utsikten från platsen ner mot älvarna och Årnes. 

Mäktiga stenmurar och väggar. Tjocka och stabila. Måste varit lite av ett arbete att bygga dem. 

Utsikt från parkeringen. Riktning mot Kongsvinger. 

När vi kom så var det en person här. En kille på motorcykel.  

Ja, och mygg och klegg...

När man går här får man en liten föraning om hur det var på 1100-talet. En stenkyrka är ingen varm byggnad. Så här satt nog de som bodde runt i området i tjocka vinterkläder när det var vinter.
Väggarna är verkligen tjocka.

Men jag tror kanske utsikten var densamma då och nu. 

Här är altaret och jag antar att det är denna del som är apsis.
Har försökt googla men blir inte klok. 

En blå himmel genom fönstret.
Vet inte om de hade något för fönstren för att stoppa väder och vind. 

Utsikten ner mot Årnes.

När vi var det så var det lummig grönska. Kastanjeträden var gröna och vackra. Bänkar att sitta en stund på fanns överallt. 

Kastanjeträden döljer nästan en ingång till kyrkan och dess murar. 

'

Gravstenar stod det lite överallt. Det var svårt att se vad det stod på många. Men de förtjäljer en historia, alla som en. 

Man kan nästan höra hur det pratades och sjöng inne i byggnaden. Det var ett eko där inne trots att taket saknades helt och att det var öppningar runt om. Måste ha varit ett mäktigt ljud och en akustik som var otrolig där. 

Kändes lite som att gå på fästningen i Kongsvinger.
De är ju byggda i samma stil. 

Flera gamla gravstenar. En del med nästan oläslig text. 

Årstalet 1697 står på väggen här.
Vad bokstäverna står för vet jag inte. Men det ser ut som en kungakronga överst. 

På väg tillbaka till E16 stannade vi och tog några bilder igen. Här är det så vackert. Båten på älven var dock inte så vacker på nära håll. Musiken som kom från den var heller inte den bästa.
Men vi njöt i alla fall. 

Vi fortsatte hemmåt för en kopp kaffe och lite avslappning igen. Solsken och varmt så vi satt på verandan en stund. Hit vill jag igen. Det sägs det spökar här.....
Ha en fin söndagseftermiddag nu.
Kram....