torsdag 30 november 2017

Slut på November.

Ja nu är det bara 31 dagar kvar av 2017.
Vart har året tagit vägen?
Har hänt en del i november.
Jag fick en ny, fin orange och blå mössa. 
Det står Aafk på. För
säkerhetsskull är den stickad med reflexgarn.
Mössan bär jag stolt, för det är MITT fotbollslags
färger och märke. Ålesund.
Hon som gjort den heter Beate. Vi har växt upp 
tillsammans om somrarna i Søvik, som ligger just 
utanför Ålesund.
Tyvärr så får dem spela i Obosligan nästa säsong.
De förlorade sin plats i Tippeligan. Men
det gör inget, jag håller på MITT lag i alla fall.
T-shirten har jag fått från en kvinna i Ålesund,
Hon heter Mariann Kjerstad. Vet inte om vi är
släkt så. Men vi har samma vackra efternamn och det
räcker mycket långt.
Kaffekoppen var jag tvungen av en annan vän att visa, för han trodde inte på mig när jag sa jag skulle
ha en kopp kaffe. 
Ja så ringde det på dörren...
Först var där ingen... SEN...
Jag var snabb att hämta godiset.
Visst har vi söta grannbarn.
Soluppgångar har vi haft.
Här var det isande kallt ute.
Solen försökte hålla undan för den stora
nattskyn som var på väg bort.
Älvorna dansade och försvann.
Jag slängde ihop ett bröd som fantiserade ihop.
Ett kaffebröd.
Jo det blev gott. 
Fåglarna kom som på beställning när
vi fick upp fågelmataren.
Här sitter stilitsen, eller steglits som den heter
på svenska. En färglad liten gynnare.
Kommer i flock.
Väder har vi haft.
Här dansar älvorna iväg upp mot skogen, förbi
grannens hus. Väldans vackert tycker jag.
Här går långdansen över sjön.
Nästan så jag hörde Alvedansen
Så kom den då...
Den första snön den här vintern.
Vackert och stillsamt.
Plötsligt såg en blomvas jag faktiskt glömt.
Men jag kunde inte kasta dem, var tvungen
att ta bilder på dem först.
Tänk att vissna blomster kan vara så vackra.
Det är mina cosmos, eller rosenskära som
var så vackra. 
Blev lite småhungrig en dag.
Vad smakar bättre än en skiva hembakt
bröd med hemkokt blåbärssylt på.
Samt en god kopp kaffe.
Det är faktiskt lyx på nått vis.
Ute är det mörkt på kvällarna nu.
Vi satte upp en ljusslinga längst med väggen
ner mot ladan och bilen.
Blev helt otroligt bra.
Det lyser så vackert. Som ni ser...
Snön ligger.
Har inte gjort någon snögubbe ännu.
Men min stubbesnögubbe får duga.
Två små blåa keramikbitar till ögon, och
ett rött band med hjärta i som rosett. 
Medans snön snöade så bakade jag.
Det blev lussekatter. Med glögg i som degvätska.
Hade saffran som legat i rom sen i november
förra året, hade i det i degen ihop med 2 dl
av den här glöggen. Kan rekomenderas. Blev
så gott kan jag säga.
Igår fyllde jag på frön till fåglarna.
Blev lite förundrad över hur domherren kan veta att
jag har svarta solrosfrön i mataren, inte de randiga som var i blandning till och med den här dagen.
Svarta frön från första dag. Det tog 10 minuter så 
satt dem på backen och åt.
Så fyllde jag upp, med andra solrosfrön. Inte en domherre! Så blev det svarta igen, och gissa vad...
där kom dem. 3 par domherre och domfru.
Någon som vet?
Har de ett luktsinne? Ett sjätte sinne, eller går 
skvallret på bygda?

Gick mig en liten tur idag.
Snön snöade ännu, det knarrade under stövlarna.
Det var stilla ute, inte en bil... Gick
in en bit på vägen mot det gamla bedehuset. 
Allt har den här blågrå färgen. Det här är 
mitt på dagen och ändå blev det aldrig helt ljust.
Postkassa står där, skulle tömma den på
hemvägen. Var bara reklam. Jag saknar brev.
Goa, varma brev, från vänner och familj.
Tänk att sitta med en kopp kaffe, öppna kuvertet och
ta ut brevet och läsa om allt som hänt, ska hända och 
inte hända. Ett riktigt gammaldax brev.
Så det får ni gärna sända mig.
Brev i posten.
När man passerat postkassa på vägen hem så kom
grannen med hunden Oskar. De skulle ut
på en promenad. Var bara 3 minus, ingen blåst och 
ett stilla snöfall, så det var skönt ute.
Utelampan på grannes stabbur lös. Fåglebordet
stod där med mat åt småfåglarna.
Så en sak är säkert, det är 4 hus här på gården.
Alla fyra har fågelmatare. Här går inga fåglar hungriga kan jag säga.
Sista bilden på Nuguren i November.
Isen har börjat krypa ut över vattnet.
Blir det riktigt kallt nu så lägger den sig nog
innan jul. Men den blir inte stark nog att gå ut på.
Sista dagen i november 2017.
Nu är det bara 31 dagar kvar
av det här året. Man sitter och funderar på
vart det har tagit vägen. Året alltså. Känns inte så 
länge sen som det var vår och man
satt på verandan och njöt den första fikan i
vårvärmen, medans den ena flyttfågeln efter den andra anlände och var ivriga efter att få mat i magen.
Nu har dem flugit till värmen igen. De laddar upp för att komma tillbaka om inte allt för många månader.
Men nu, en kopp te, lyssna på lite musik och
bra vara. Säger godnatt.
Kram....





tisdag 14 november 2017

Frost och snö.


Godkväll i stugorna.
Sitter och småhuttrar, dricker te och mår
egentligen ganska bra.
Nu har den här tiden kommit som jag 
tycker ganska mycket om.
Vintern!
Frosten!
Lite knarr under stövlarna och 
froströk när man andas.
I fredags kom plötsligt det där vita dalandes
från ovan. Inte mycket, men det var så det blev 
lite ljust på marken.
På lördagen sken solen och det vita låg kvar.
Men sen... på söndagen...
Då såg det ut så här.
Det här är så vackert. Jag njuter av varje ögonblick
när jag ser ut, eller är ute.
Träden nere vid sjön var vita. Stubbåkern
hade blivit lite vitare.
Morgondiset gled vackert över sjön.
En stund senare så bestämde vi oss, ja jag
och Jimmy, för att gå ner till sjön.
Det är ett helt annat landskap när
det är så här. Känner mig lite som
om jag är i Narnia.
Hela naturen hade blivit vit. 
Skogen på andra sidan sjön var så vacker.
Buskar och gräs, ogräs och stenar hade
fått ett vitt täcke på sig.
Solen gjorde sitt tillsammans med den blå
himlen för att visa sig från sin vackra sida.
Att Nuguren var lika blå som himlen utgjorde
en kontrast till de vita, gnistrande träden.
Tänk när isen har lagt sig här. 
Borta vid udden satt vi på isen och grillade korv 
för nått år sen.
Nu var det bara några änder och svanar 
på sjön. Vi hörde dem, men såg dem inte.
Plötsligt började det att snöa. Men 
det var bara frost från träden som flög iväg 
när vinden lekte med grenarna.
Jo, jag vet...vackert.
Vi gick över åkern upp.
Jag var bara tvungen att vända mig om 
och ta flera bilder. 
Våra fotspår i stubbåkern. 
Så såg vi dem.
De tutade några meter över våra huvuden och 
gick in för landning på sjön.
Tror det var två vuxna fåglar och tre ungar.
Fast det var mitt på dagen så 
fick man långa skuggor när man fotade.
Blå himmel, några moln, en lite blek sol 
och lite träd.
Då blir det så här.
Ja där uppe bor vi...
Där borta vid träden...
Där går vägen upp.
Eller ner...
Oavsett...
Mördarbacken heter den. 
Digernes är så vackert. Stubbåker, kala lövträd
och gröna barrträd samt lite ogräs.
Det kan bli så här vackert.
Nästan så man hörde hur det knäcktes när
man tog i grässtråna.
En liten buske, som vägrar släppa
sina gula löv.
Men jag förstår den. För det här 
blev som en tavla. 
Till och med jag fastnade på bild.
Nu är badbryggan uppe på land.
Å andra sidan tror jag inte jag ska bada.
Däremot ska jag gå upp och ta en
dusch nu. Sen blir det nog en tidig kväll.
Lite småtrött.
Så ni andra får ha en riktigt flott
afton vidare.
Kram.





Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails