torsdag 26 juli 2012

Søvik i Haram kommune.


Søvik.
Ja bara namnet får det att gå en våg av 
längtan i mig.
Härifrån kommer min mor.
Här har man tillbringat alla somrar och
sommarlov så långt tillbaka man 
kan komma ihåg...
Søvik är en liten bygd.
Här bor det knappt 700 invånare.
Här ser man den största arbetsgivaren. 
För mig heter det Søviknes verft, men det 
heter egentligen STX OSV. 
Här har det jobbat många i släkten.
Granne med varvet ligger Mörenot.
Där jobbade mormor, älskade mormor...
Mörenot är ett företag som
håller med fiskegarn, trålgarn och andra ting
till fiskeflottan.
När vi kom till mormor på sommarlovet
var det full fart ner till henne på jobbet.
Doften av tjära, garn och fisk är en del av min uppväxt
härifrån. Man kom liksom inte ifrån det.
Vill också säga att jag inte är den bakom kameran 
den här gången. Utan en helt speciel person i
mitt liv. Hon heter Hildegunn Hurlen.
Här ser vi Hamsund.
Hit får man åka för att ta hurtigbåten till
Ålesund nu, om man då inte vill köra runt.
Förr gick det bilfärja här.
När man kom ombord var det obligatoriskt
en flaska Solobrus och svele.
När man blev vuxen var det kaffe och svele.
Här ser man stora delar av bygden.
Det här är en av de allra vackraste platser jag vet om.
Här finns mina rötter.
De sitter djupt.
De sitter så djupt att jag 1996 flyttade
till Langevåg utanför Ålesund med maken.
2 år senare blev vi norska medborgare.
Här ser vi Hamsund igen.
Kyrkan helt till vänster.
Där har jag varit på bröllop och begravningar.
Min älskade mormor och morfar bor där nu,
och jag känner att jag varit dålig på att besöka dem.
Rakt över sjön, så ser man en kran och något de håller på att bygga.
Den 30 september 2011skedde det som inte fick hända!
En båt körde på ett grund vid Lepsöyrevet,  som
 inte var utmärkt på kartan.
3 människor omkom!
Jag kände dem inte, men kände igen namnet på dem.
Nu ska det märkas upp. Så det som byggs är som två
pelare som ska stå på grundet så det syns.
Det tragiska är att det ska behöva hända något sådant
innan det blir uppmärkt!
Man ser en väg som går över vattnet.
Den leder ut till Teröya.
Det har blivit ett stort antal hus därute nu.
När jag var yngre så var det inte många som bodde där.
Nu bor det mellan 200-300 personer där.
Här har fotgrafen Hildegunn Hurlen varit
på fjelltur.
Hagfjellet heter det som hon tagit sig upp på.
Härifrån har man en otrolig utsikt.
Varvet och Mörenot syns igen. 
Och bort vid horisonten ligger Ålesund.
Här ser man vägen ut till Teröy bättre. 
Det är ganska grunt här så vägen har inte byggts på
stolpar. Nedanför ser man en massa hus.
Där nere har en man mina morbröder huset sitt.
I deras hus låg telefonstationen förut.
Min moster och flera andra jobbade där och 
kopplade samtal. Det var innan telefonen
var i var mans ägo.
Mormors svarta bakelit telefon hade vev...
Vevade man på den svarade en av de trevliga
damerna i växeln och koppla samtalet vidare.
Nästa samma bild, men ändå inte...
Nu ser man Hamsund hurtigbåtkaj till vänster i bild.
Dit tog man bussen när man skulle 
till stan. Eller byn som man säger.
Det var stort det..
Man klädde sig i finkläder och så tog man bussen
utanför Agnys butik på reset. Betalade och
fick en gul liten biljett av bussföraren.
Så tog det ca 15 minuter till färjan, och nu mera hurtigbåten.
Sen gick färjeturen genom skärgården.
Hade man otur så gick den in vid Stora Kalvöy och
då tog det lite längre tid. 
Vackra Teröya igen.
I vattnet där har man fiskat många gånger.
När man var 12-13 år och nykär i ordförarens son
så hade vi gjort fiskestång av trådrullar.
Då var trådrullarna i trä...
Enkelt och genialt.
Trådrulle och fiskesena...
Så låg vi på magen på kajen vid Mörenot 
och fiskade med tråsnelle som det heter på norsk.
Kärleken till ordförarens son höll inte i sig.
Men kärleken till den här vackra bygden är evig.
Här har jag så många minnen.
Både goda och dåliga.
Mest goda.
Kommer ihåg alla härliga människor som bodde där.
Och fortfarande bor där. 
När vi kom varje sommar...
Vi var ju deras "svenskar" liksom.
När bilen rullade in i Søvika och man kände dofterna
strömma emot sig, ja då..
Då var man HEMMA....
Hamsund ligger inte så långt ifrån Søvika.
Hit trillade man ofta när man var trillepike.
Ja vad är det nu då undrar säkert någon.
Jo det var nämligen så att när man blev större fick man
börja passa barn.
Så vi var ute med barnen i deras vagnar och trillade från 10-12. 
Så var det hem med dom för att de skulle få äta och sova lite. 
Så hämtade man barnen igen vid 14 tiden och trillade till 16:30 
ungefär. Hon som tagit dessa bilder, Hildegunn Hurlen, 
hon trillade mig när jag var liten..
Så trillade jag en av hennes döttrar när jag blev stor..
Betalt fick vi med, 2 kr för dagen om jag minns rätt.
Det finns ett bageri i Søvika som
heter Valaker...
Måste väl först berätta att när jag var yngre så
kunde man handla på bok hos mormor.
Man hade en bok där allt man köpte skrevs upp, och så betalade man när man fick lön.
Mormor hade bok... Både på kopra och bakern.
Kopra var samvirkelaget, alltså numera Coop.
När man trillade så gick man in på bakarn eller kopra och handlade på bok. Köpte glass på kopra och inne hos baker Valaker 
där köpte vi skolebröd.
De fick vi en påse och så gottade vi oss med dem när vi trillade.
Där fanns det postkontor.
De flesta hade postboxar.
Det var enkelt att skriva brev. Kom alltid fram.
Man skrev bara
Mormor
postboks 79 och så postnummret.
Kom fram varje gång. 
I butikerna såldes mjölken på bruna glasflaskor som man
fick ta med sig tillbaka när de var tomma. 
Man behövde aldrig vara rädd att något skulle hända.
Alla visste ju vem man var...
När man blev lite äldre så "hängde" man på
Shell hos Torbjörn. Där köpte vi coca cola på glasfaska 
den gången och en påse jordnötter.
Drack lite av colan, så tömde man upp jordnötter i flaskan.
SNADDER det ska jag säga...
Nere på Texaco köpte man alltid citronfox och kola
när man sprang ner till mormor på jobbet.
Vilkan minnen som strömmar på...
Måste nog sluta nu, för annars blir det här en hel bok.
Men jag älskar den här bygden.
För allt vad den står för.
För människorna som bor där.
Människor som alltid tagit väl emot oss
när vi kom om sommaren.
Många av dem har jag idag fått igen
kontakten med tack vare facebook.
Hildegunn är en av dem.
Det här,  Hildegunn är en liten hyllning till
bygden som jag känner som mitt hem.
Jag är inte född där. Men mina rötter finns där.
Och jag är HEMMA där.
Kram.









måndag 23 juli 2012

Varför gör föräldrar så här?

Min pappa dog precis före midsommar.
Inget jag sörjer direkt över.
Låter det konstigt?
Jag ska ta det från början.
Blommorna i vasen stod i gästrummet när vi fick
besök av goa väninnan Synnöve.
Hon och hennes make var här i fjor när min
moster dog.
I år var det när min far dog.
Så glad att du finns Synnöve.
 Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 eller 5 år.
Syster AB var 1 eller 2 år.
Vi besökte honom var annan helg och det var väl som
det är för barn flest... roligt att komma dit, och
mycket ledsamt att åka hem.
För hur det nu var så älskade man ju sina bägge föräldrar!

Synnöve och gubben min med 
Erri och Mats på en prommenad.
 Vi blev lite äldre både syrran och jag och förstod väl mera 
av det som skedde runt om oss då.
Min far hade gift om sig med en jättetrevlig dam, som
vi hade otroligt bra kontakt med. Hon hade
en dotter och hon och jag blev som syskon!
Här har vi tagit fram en otroligt god konjak
som smakade på.
Kan rekommenderas.
 Så en dag var det över.
Både min "syster" och hennes mamma hade då
gått bort i canser och kontakten med
pappa var ganska sporadisk.
Jag gick då på högstadiet.
Så skulle jag hem till farmor på hennes födelsdag...
Då började det....
Han var där med sin nya kvinna!

Min salvia som jag äntligen hittade....
 Efter den dagen var kontakten lika med noll.
"HON" vill inte ha kontakt med oss.
Vi försökte, men blev gång på gång avvisade av 
både honom och henne....
Åren gick och och de gifte sig.
Så fick vi läsa en kunggöring i lokatidningen.
I den stod att han skrivit över alla sina tillgångar
på sin fru. 
Man började att fundera på vad som hände....

En vacker jasmin som sprider doft
i trädgården...
 Vi försökte ha kontakt med det kändes meningslöst.
Inget gensvar alls!
I stället fick min syster som besökte honom en gång
veta att vi skulle sluta springa där, för han hade inga barn!
Hårt att höra!
Man funderade på vad man gjort för fel!
För det måste ju vara vi som gjort fel....
Något annat var otänkbart....

Mats vackra ögon och fina nos...
Han gillade Synnöve så mycket så
han kissade på hennes ben...
Inpinkad i familjen med andra ord...
 Att alla sa att det inte var vårt fel spelade ingen roll...
För barn tänker inte så..
Klart att vi hade gjort fel....
Jag hade till slut flyttat från stan men
syster AB bodde kvar.
Varje gång hon mötte vår pappa, så sprang
och gömde sig för att hon inte skulle kontakta honom!
Mina fastrar försökte få oss att ta kontakt, men
det var ingen ide....

Vår vackra rapsåker...
 Så fortsatte det i många år...
Ingen kontakt...
Han lekte kurragömma med oss när vi var ute 
och mötte honom...
Tanten såg vi aldrig...
Men hon ville inte vi skulle ha kontakt med pappa!
Och så blev det...

Ännu en härlig bild..Det här är sommar för mig.
Gul, doftande raps, blå himmel och vita moln...
 Så blev han sjuk!
Han fick en stroke!
Han fru fick honom fort på sjukhem..
Hon ville väl inte ha honom hemma.
Det var nog jobbigt att ha en handikappad hemma!
Hörde av min faster att hon besökte honom 
ganska sällan, men faster har varit där ofta.
Hon hälsade från oss men fick ingen respons
av sin bror, vår pappa!
Vi existerade inte  helt enkelt.

Vackra vitklöver som tittar upp som vita bollar
ur den gröna gräsmattan....
 Det gick en del år...
Så kom budet då...
20 juni var det slut!

De håller på att fixa vår väg.
Men att det står vägen stängd, hindrar inte en
del att knixa sig förbi och fortsätta 
rakt fram... Att de sen fick köra tillbaka är väl en annan sak!
Hur tänker man som människa när man INTE vill förstå 
att vägen faktiskt är stängd?
 Min ena faster ringde på förmiddagen och berättade det...
Vad jag kände?
Inte ett dugg!
Jag var mest bekymrad för min faster och hur hon 
och min farbror hade det...
Vi pratade en stund, så kontaktade jag min syster!
På eftermiddagen fick jag en mail på facebook av
min andra faster om samma sak!
Men HON som skulle ge oss besked hörde aldrig av sig!

Vår nya pärla!
Vad den ska heta är inte klart ännu...
Snadder är föreslaget, hihi...
 Jag fick numret till begravningsbyrån och 
ringde på själva midsommarafton.
Tänkte inte på att det var det i Sverige.
Jag hade då fått telefon från min mamma som
hade sett hans dödsannons..
Kan väl säga att vi, hans barn...
Inte stod med där!
Vi pratade lite och så hördes vi av efter helgen.
Ringde åter begravningsbyrån efter helgen och vi
pratade en god stund.
Hon tyckte att det var märkligt att vi
inte fick vara med i annonsen!
Men hon kunde inte göra nått...
För hans fru stod som beställare av annonsen!

Nere vid Nor Skanse, stannade vi en dag...
Vackert som bara det...
Här kan man dricka sitt kaffe om man har
med sig något vill säga...
 Så kom begravningen då!
Den skulle helst inte ha varit enligt henne.
Hon ville inte ha någon!
Men så blev det inte!
Inte många som var där.
Tror hon kände sig rätt ensam för
ingen pratade med henne alls....

Glomma med Kongsvinger.
 När det var dags för boupptäckning så
hade vi ju fått testamentet i posten.
Det var helt ok!
Sen började det...
Jag ska säga innan att jag inte räknade med
annat än det som blev resultatet till slut!

En båt ligger och väntar på någon
som vill ut och fiska...
 Det visade sig att här hade det pågått tjyv och rackarspel 
som någon sade...
Det var gåvobrev hit och dit...
Med konstiga namnteckningar och utan att
det var bevittnat alls....

Konsvinger festning med kranen som
de använder till ombyggnaden.
Snart kan ni bo där uppe när ni kommer som turister.
  Det slutade med att syster och jag skulle få ärva 
det som var vår pappas enskilda ägodelar...
Ett konto där det fanns lite över 2000 kr på!
Det var allt!
ALLT, precis allt annat stod i hennes namn!

Den vackra blå Glomma....
 Jag sa hela tiden att vi kommer inte få ärva något alls...
Och jag fick rätt!
Orkar inte gå vidare med det här..
Advokat kostar massor... Det har vi inte råd till...
Så tanten går av med den här segern!
Hon och hennes dotter sitter nu bakom 
sin dörr och skrattar åt oss, för att de två, hon och
vår pappa, lyckades med konststycket att
få över allt på henne!

Molnet är så vackert....
Där det flyter på himlen över 
den blå Glomma....
 Jag är inte bitter...
Sitter bara igen med hundratals av frågor som jag
aldrig kommer få svar på!
Bryr mig inte om arv eller ägodelar.
Det jag saknar är kontakten med min far och släkten!
Det togs ifrån oss för 35 år sen!
Den största frågan jag har är...
Varför??

En infotavla om Hov Kirke.
Alla bilder klickbara.
Därför har man varit lite frånvarande ett tag.
Därför är man helt slut!
Så många telefonsamtal hit och dit
och många frågor. Men ingen har svaret!
Han som skulle kunna svara...
Han är spredd i alla väderstreck...
Han blev kremerad!
Hoppas han kommer till ett varmt ställe...
Mycket VARMT ställe....

Ärtblomsten njuter av solen som
torkar upp regndropparna på kronbladen.
 Vad jag vill med det här inlägget frågar sig säkert någon!
Jo jag vill att alla ni som har barn, som är skilda...
Tänk på era barn...
Låt dem ha kontakt med den andre föräldern.
De älskar er bägge två!
Ni som är styvföräldrer...
Kräv ALDRIG av eran partner att
han/hon ska försaka sina barn för din skull!
Sina barn kan de aldrig sluta älska!

Lika lite som jag kan sluta älska 
det här knäckebrödet...
Letar däremot efter en plåtburk som
är stor nog att rymma de runda kakorna i!
Någon som  har en sådan till salu?

 Nu är livet på väg tillbaka i normala banor.
Men tanken finns där...
Varför?
Gör inte era barn illa genom att bete er så här..
Innerst inne älskade jag ju min far.
Men fick aldrig möjlighet att säga det till honom!
Livet är för kort för sånt här!

Mina vackra blommor som växer i IKEA påsarna...
 Jag har trots allt kommit ganska helskinnad genom den här 
långa historien.  Den sträcker sig ju som sagt 
51 år tillbaka i tiden.
Men allt hade kunnat vara så annorlunda om
vi hade haft kontakt med våran pappa!
Att människor skiljer sig är inte konstigt.
Men låt det inte gå ut över barnen.
För som barn tar man på sig skulden!
Vet inte hur många gånger vi har frågat oss vad
vi gjorde för fel!

Min vackra blå riddarsporre...
 Men jag är inte ledsen egentligen.
Är nog mest lättad för nu kan livet gå
vidare, jag kan åter ha kontakt med
de i familjen som jag inte sett eller hört
något ifrån under alla dessa år.
Vi har MYCKET att ta igen....
Vill att ni, om ni läser det här, ska veta
att jag älskar er av hela mitt hjärta!

Älskar henne här gör jag däremot INTE!
Feta Greta som gillar rosa hinkar...
Som står på vår toalett...
Men hon åker ut...
 Har ju sagt förut att genom bloggen och även facebook har
jag ju fått en ny familj.
Där har jag mött många människor som
gjort ett outplånligt intryck på mig.
Som kommer med ett tröstens ord, när
man känner sig nere.
Som kan ta ner en på jorden när man seglar 
högt däruppe...
Som man kan slänga käft med, utan att bli ovänner...
Ni betyder massor för mig ska ni veta....

På Braskereidfoss gör de spånskivor...
därav alla miljoner, miljarders, miljader sågspån 
i den högen...
 En del av er har jag mött, andra har
jag bara pratat med i telefon...
Andra via blogg och facebook.
Men ni är lika viktiga!
Glöm aldrig det!

Glömmer gör de nog inte här heller...
Undrar hur många spånplattor det blir av den där högen...
 Nog om det här nu.

Vi var på tur en dag..
Hamnade vid Hukussjön...
Så vackert var det där...
 Räknar med att många känner igen den
här bildsviten...
Mölleruinen i Glomma..
Kongsvinger.
 Nu var det lågt vattenstånd när jag var där...
Nu är det betydligt högre kan jag säga...
 Gamlebrua igen. 
Har lärt mig gå över den här nu...
Utan hjärtklappning och svettningar...
Så länge cyklister i kondomdressar håller
sig långt undan mig vill säga....
 Nu efter allt regn så går vattnet nästan
över stenmurarna där ute...
Att bada i Glomma nu är livsfarligt....
 Hittade dock denna vackra växt..
Kungsljus...
Vet inte om den är fridlyst..
Vet att den är tvåårig.
Första året kommer bladrosetten...
Så andra året kommer blomman...
 En annan vacker blomma är
lavendeln...
Skulle gärna ha ett helt hav av 
lavendel och salvia...
Måste väl finnas frön att köpa, eller är det 
en kökväxt?
 Våler...
Ett litet fint samhälle en bitt norr om oss...
För 3 år sen brann deras kyrka  ner till grunden!
Fram till idag har ingen ny kyrka byggts, men den kommer!
Problemet är stridigheter mellan de som bor i kommunen!
Vart ska den nya byggas?
Hur ska den se ut?
Hälften vill ha den på gamla tomten och att den ser ut som
den gamla. Den var 200 år gammal när
den brann ner en januaridag för 3,5 år sen...
Den andra hälften vill ha den på ny tomt, och 
nytt utseende...
Vi fick se vilken kyrka som vann...
Jag tycker den var fin, andra att den såg ut som
en skateboardramp...
Titta på den här...
På vägen dit körde vi förbi den här vackra gården.
Om jag bara kommer ihåg vart den låg....
Min blåa vackra riddarsporre igen..
I år är de högre än mig....
Blommar med både ljusblå och mörkblåa
blommor som gör mig glad.
Det här riset är faktiskt våran sparris...
NÄSTA år ska jag HINNA med att ta 
den till mat... Men den är vacker så här tycker jag.
Får små röda bär till slut..
Är det frön?
Min rosa och vita fuchsia...
Ser ut som en balklänning säger granntjejen...
Visst gör den väl det...
Den lyser upp på min trapp i alla fall...
Nu vinkar jag hej då till er alla.
Sittandes på vår fina bänk som
vännen John Arne gjorde åt oss...
Ha en förträffligt fin kväll nu.
Fast det regnar...
Men misströsta inte..
Solen kommer tillbaka.
Ta hand om varandra där ute..
Livet är för kort för att man ska vara ovänner.
Kram på er...


Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails