Translate

måndag 13 juni 2011

Vattenkraft!

Vattenkraft, eller kraft i vattnet?
Ja det är valfritt.
Men här har vi fått vatten så det räcker
och blir över för ett bra tag!
Vi har klarat oss bra.
Glomma har gått över sina breddar,
Nuguren har också gått över.
Vi har Skasenåa som kommer med vatten till
Nuguren. Som i sin tur rinner ut i Glomma,
och det är där vi har problemet!
För Glomma pressar in vatten i utloppet på Nuguren
Så nu står vattnet högt upp och fortsätter
det så går vattnet upp över vår väg!
Men så illa som i Gudbrandsdalen har vi det inte!
Det är en national katastrof anser jag.
Folk har förlorat sina hus, allt de äger och har.
Senast idag såg jag Fåvang sag som har
problem och som har förlorat massor.

Videona här under är från
Funnefossen och Svartfossen.
Vattenståndet är högt i Glomma
och de här två kraftstationerna får ta undan massor.
Funnefossen.
Här har vi ett kraftverk som får
ta undan massor nu.
Alla slussportar stod öppna för att vattnet
skulle få fritt spelrum.
Där nere i mitten på bilden,där
man ser älven långt bort, där
ligger det en campingplats.
De kämpar för att överleva just nu.
Vattnet stiger i Glomma för varje dag.
 Att de här stackars träden orkar
klora sig fast är väl ett litet under tycker jag....
 Dånet från vattnet var öronbedövande!
 Jag tänkte när jag gick här att
ramlar man i här är det adjöken....
 När man gick över här på trottoaren så sögs man mot 
körbanan. Just för att man såg vattnet som rusade
med full kraft genom staketet.
Inte så lyckat, eftersom man inte hörde om det kom det
någon bil så var det lätt hänt att man 
kunde bli påkörd.
Här hängde jag ut kamerna över staketet och bara knipsade....
 På andra sidan, där vattnet kom var det stillsamt.
Trodde man!
Men det var sån fart på vattnet att man
inte hade klarat att komma sig på
land om det skulle gått så illa att man ramlat i.
Strömmarna i Glomma är starka normalt,
och värre nu när det är flom/översvämning!
 Här kommer vattnet från Kongsvingerhållet
i full fart.
Vackert men förrädiskt!
Svartfossen.
Här var det så man kunde gå nära de öppna 
slussportarna.  Det sög bra i magen
när man såg farten med vilket vattnet
pressades igenom slussen och ner till
turbinen för att alstra ström.
Men även här var många slussportar
öppna på vid gavel för att ta undan 
den mängd vattenmassor som kommer.
Man blev faktiskt lite yr av att se på det där.
Med den här mängden vatten följer också en
massa skräp!
Trädstammar, ris, plast, båtar, bojjer,
ja allt du kan tänka dig.
Det samlas upp som i en liten fålla och
så lyfter personalen upp det
med en kran som finns på plats.
Tidigare i våras hittade de en ko som
hade drunknat i Glomma, vars färd
slutade här.
För en halv vecka sendan såg några barn en båt
kantra. En man föll över bord.
De var ute och letade efter mannen, båten och hans 
fiskeredskap. Helt resultatlöst!
De har inte funnit något!
Strömmen tar det som hamnar i vattnet omedelbart!
Stannade även till vid Gjölstafossen.
Här har vattnet stigit bra högt.
På andra sidan där har vi vår badplats!
Den är väl helt under vatten nu tänker jag...
När man normalt står vid den här björken
så har man en bit kvar till vattnet...
Men nu är ju inget normalt längre...
När jag stod här flöt det förbi en 
tunna. Den försvann i väldig hög fart.
Jag såg den guppa nere i fossen lite längre ner.
Så gjorde vi ett litet stopp vid
Sanngrund.
Det ligger vid riksväg 2.
Huset som ligger där nere på bilden har
en liten brygga där de sitter och fikar...
Den såg man inte nu.
Vattnet gick högt även här.
Vi står på en bussficka.
Där borta har du Sanngrund. Det är ett värdshus.
De som har ätit säger att de har den absolut bästa 
maten längst med Riksväg 2.
Vi får prova någon gång.
De har även några stugor som de hyr ut, man
kan  stå där med husvagn och
bada kan man göra här med.
Vattnet steg upp över gräsmattan medans vi stod där.
Så stannade vi till vid rastplatsen Volla.
Där har vi stannat ofta för att det är
så vackert vid Glomma.
Den här björken har jag suttit vid...
Nu var den väldigt våt om rötterna kan jag säga.
Såg några små söta andungar.
De hade det tufft med att hålla kursen
i trygghet i den starka strömmen!
När jag kom försvann de så snabbt de
kunde in bland björkarna som
badade fötterna!

Så fortsatte vi hemåt.
I Kongsvinger såg man nästan inte alls
den gamla mölleruinen. så högt var
vattnet där. Undrar hur mycket av
den som är kvar när det här lugnar sig.
Mina tankar under hemresan gick till alla de som 
bor i Gudbrandsdalen nu.
Alla de som förlorat allt de äger och har.
När älvarna där plötsligt 
bestämt sig för att ta nya vägar ner från fjällsidan.
När regnet vräkt ner utan stopp!
Det är så ofattbart det som sker här nu.
Det är sånt som bara sett på film, sa någon.
Jag håller med.
Det är sånt man sett på nyheterna från USA, Australien 
och andra länder. Andra länder som ligger där
långt borta på andra sidan jorden.
Men att det kunde hända här, i det här omfånget
tror jag knappt någon hade räknat med.
Mitt i all denna katastrof så är jag trots allt glad.
Glad för att ingen människa fått satt livet till,
när hus försvunnit i vattenmassorna som
rasat ner för fjället.
När sten och lera dundrat in i stall, ladugårdar och
boningshus och förstört allt i sin väg.
I det här sammanhanget är vi inte
så stora på jorden vi människor.
Mot naturkrafterna har vi INGET vi skulle sagt!

Väl hemma igen såg jag den här
vackra skapningen som sökt sig
en sovplats på vår ytterdörr.
Har inte en aning om vad det är.
Men den är otroligt vacker med
sina vita vingar med de små prickarna på.
Sitt vita lite ludna huvud och de långa
antennerna som ser ut som små horn.
Ser nästan ut som en liten ängel där den sitter.
Den fick sitta där och sova så den
skulle orka med nattens jobb.
En vacker vallmo som stuckit ut sin stora
oranga blomma genom staketet som
för att säga att det kommer sol.
Jag tror på det. Jag tror att regnet avtar, att flommen 
minskar och att folk i de värst drabbade områdena
snart kan flytta hem igen.
Hem för att ta rätt på det som finns kvar
av deras liv.
Men en sak vet jag.
Det är att folket i Gudbrandsalen är
ett starkt folk, så de kommer att med
hjälp av vänner, familj och andra att bygga upp
sina hem igen och fortsätta bo där, 
i den vackra, trånga Gudbrandsdalen.
Det jag önskar är 
att det fanns något man kunde göra för att hjälpa 
dem som behöver och vill ha hjälp!
Till alla er som drabbats dedikerar jag den här stora
vackra vallmon som ger mig hopp om bättre
tiden snart.

Ha nu en skön måndagskväll där ute.
Kram
Related Posts with Thumbnails