tisdag 26 juli 2011

Det som har hänt skulle inte få hända.....

 Satt hemma och hade det ganska stillsamt
i fredags. Våra gäster hade åkt och
man satt och läste.
Plötsligt säger mannen i mitt liv...
"Jag tror du ska gå och sätta på tvn".
Gör så och möts av skrämande bilder.
Ganska osäker på vad jag egentligen ser
sätter jag mig ner och tittar..
Lyssnar och försöker förstå....
En bomb i Oslo?
Inte möjligt säger mitt förnuft, men reportern på tv
visar ju bilder som säger motsatsen.
Så kommer nästa sak....
Någon skjuter på Utøya!
Man förstår inte något alls....
Men bilderna talar sitt tydliga språk.
Jag ska inte dra allt här, ni har förmodligen
fått med er allt ändå.
Men chocken, tvivlet och smärtan sitter här.
Som en stor tung, våt och klibbig yllefilt.
Idag vet vi att nästan 100 personer föll
offer för EN man.
En man som gjort en bomb hemma på sin gård.
Som beväpnade sig med vapen,
klädde sig som polis och for ut
till Utøya där AUF hade sitt sommarläger.
Där mellan 500-600 ungdommar samlat sig.
Vi vet att när den här mannen anlände med båt,
så hade en sak i huvudet. Att skjuta så många han kunde.
Han samlade så många han kunde runt sig först.
Sa han kom för att lugna dom efter bomben i 
Oslo Centrum.
Så börjar helvetet för dessa ungdommar.
Han börjar skjuta....
När polisen anländer har han 
tagit livet av minst 80 stycken sägs det.
Han har gått systematiskt tillväga.
Använt både två och tre skott för att verkligen 
döda dessa försvarslösa ungdommar.
De som försökte fly simmande blev skjutna i vattnet!
Han ger sig direkt när polisen kom.
Av den enkla anledning att han inte hade 
mera ammunition i det vapen han sköt med.

Sorgen ligger tung över Norge.
På väg hem från Sverige i lördags så
vajade norska flaggor på halvstång.
Här är från Charlottenberg.
Här i landet var det många som hade flaggan på halv stång.




Igår samlades flera hundra tusen människor sig
för att gå i fackeltåg genom Oslo och många andra 
städer här i Norge.
Bara i Oslo var det över 150 000 som kom.
Så många att tåget fick inställas.
Det blev ett stillastående tåg.
Blomsterbutikerna var tomma för blommor.
Såg på tvn hur alla dessa människor
lyfte rosorna högt över huvudet för att minnas.
Att se alla dessa människor gjorde intryck.
Som vår statsminister sa:
Om en man kan visa så mycket hat, 
tänk hur mycket kärlek vi kan visa tillsammans.
Och han har rätt...
Vi kommer igen, men inte med hämndbegär utan 
med öppenhet och omtanke, demokrati och mänsklighet.
Så är det bara.
Bilden nedan är från Oslo igår.
Där över 150 000 människor deltog för att visa
sin sorg över de omkomna.
Idag är hela Oslo en roseby.
Det är rosor och blommor överallt.
Vackert mitt i allt det trista...

Avslutar det här om tragedien i Oslo med den här.
Så många av mina vänner och släktingar 
har hört av sig och undrat hur vi mår.
Sätter stor pris på det.
Vi är inte drabbade personligen, men det är
kännbart i alla fall.
Så med den här symboliska bilden säger jag från djupet
av mitt hjärta,
Tack.
Glad vi har så goda grannar.
Tack oxå till Tobias Lindman som
gjort den här fina bilden.



Nu till en helt annan histora...
Vår väg.
Det jobbas på den. För fullt..
Här har vi numera bara halva vägbanan...
De ska spränga så det är därför de grävt upp vägen.
Hoppas de blir klara med den snart.
September är det sagt.

 Ja så har vi haft regn...
Mycket regn...
Väldigt, väldigt mycket regn...
Som nu när jag ser ut genom fönstret...
Men det är sommar i alla fall.
Det doftar så gott efter ett regn.
Får glädjas åt det.
 Men det växer ju då....
 Åskoväder har vi haft mycket av...
En dag såg det ut så här....
 Himlen är så blå som jag aldrig sett den förut...
 Stora svarta moln har det också varit...
 Men när kvällen kom blev det en vacker himmel.
Var i Arvika en dag.
Vet inte helt vad det är för människor som bor där.....
Här hänger det två par brukbara gympadojjor....

Någon har till och med slängt av sig håret...


Så har jag mött en stilig herreman.
Han heter Damazetti och är 19 år....
 Här ser ni hur snäll han är....
Står bakom honom och fotar...
 Vi var på samma nivå ett tag.
Fast jag äter INTE gräs....
Håller mig till det här snaddret jag....
I alla fall ett par stycken.
Så var jag en sväng på Festningen. 
Här uppe älskar jag att gå. 
Med eller utan kamera. 
Helst med.


Med en leende kamomill säger
jag över och ut för den här gången.


Nu ska jag dricka kaffe med mina två solstrålar
som tittade in nu.
Ha det gott där ute.
Och glöm inte att ta vara på varandra.
Livet kan vända på ett par sekunder.
Kram.

torsdag 14 juli 2011

Festningen igen.

Har ju varit med gubben några 
gånger  när han jobbat.
Så för ett tag sen var det dags för en ny tur.
Men innan vi kom iväg så måste vi ju hämta 
kaffe på Statoil. Med dessa muggar har vi gratis kaffe på 
ALLA Statoilstationer i Norge under 
ett helt långt år.
Den här gången slapp jag klättra ner
från lastbilen, för gubben hämtade även åt mig.
Vägarbete på RV 2 gjorde
att vi fick åka gamlevägen ett stycke.
Men det gör inte ett dugg.
För här är det så vackert.
Se bara här...
 Röda stugor tågar vi förbi...
Eller åker är väl mera rätt 
i det här fallet.
 Vägen är slingrig och smal och när man
får möte med en lastbil
så blir det dåligt med väg åt bägge...
Man er nesten ute i elva, men det går! 
Sjunger ju D.D.E och det gör det faktiskt....
 Så var det dags att köra över Sander Bru.
Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen...
Det är inte mycket tillgodo ska jag säga.
 Efter ett tag är vi i Oslo där
terminalen ligger.
Den här gången var det ett vackert hus som 
mötte oss. Mörka åskmoln på himlen gjorde
himlen svart och ändå så såg man
blå himmel och vita moln spegla sig i glaset.
 På hemvägen tog jag bilden på Glomma strax efter Vormsund..
Det är så vackert här.
 Så fick vi besök en dag.
En barndomskamrat som kom.
Vi har inte sett varandra på 35 år.
Men det var som om vi setts dagen innan 
när vi satt vid köksbordet med kaffekoppen 
i handen.  35 år... Det är lång tid det.
Vi tog oss en tur upp på Festningen igen.
Här är nyckelhålet till porten.
Har varit där uppe så många gånger,
men inte sett det förren nu....
Vackra gråa stenmurar.
Fina röda dörrar med vita ränder.
 Här är ett av de nyrenoverade husen på
Festningen.  Vackert är det tycker jag.
 Tittar man noga på murarna 
så kan man faktiskt se ett och annat
märke som är hugget in i sten.
Det finns ett på den här bilden...
 Hittar stadigt nya vinklar att ta bilder ifrån.
Här är på sätt och vis utanför och nedaför Festningen.
Men det hör till.
 Riktiga kanoner har vi här.
Varje 17 mai skjuter man av skott
härifrån...
När det föds en kunglig person likaså...
 Här dök det upp en liten dörr jag inte sett förut.
Skulle gärna gått in genom den, men det gick inte.
 En del av Kongsvinger by. Man ser 
gamlebrua där nere.
Kongsvinger bru som den heter.
 Här en annan del av staden.
Man ser bland annat Skeidar butiken som
är stor och vit.
Kongsvinger rideklubb har vi här...
Här har vi också Kongsvinger og Brandvals
travklubbs bana.
Den är Norges längsta faktiskt.
Historisk är den med.
Helt skuldfri och för några 
veckor sen var det en travdag och den
sändes på tvn. 
Det kommer säkerligen bli fler tv sända travlopp härifrån
så småningom. Sånt är kul tycker jag.
Nu ska jag avsluta det här inlägget och
krypa i säng.
Önskar er alla en fin avslutning på veckan.
Kram
Synnöve.

lördag 9 juli 2011

Sommarmoln och kamomill.

Små lätta moln på min del av himlen.
Man kände sig liten när man tittade upp.
Det var som ett stort rymdskepp som kom seglande 
fram över den blå himlen.
(Klicka på bilderna så blir de större)
 Det var vitt även på marken.
Kamomillen blommar så fint överallt.
 Blommorna såg ut som stora solar
och de gjorde mig glad för solen
har vi ju inte sett så mycket den här sommaren.
 Kamomillen flöt fram i stora bäckar längst vägen
jag går till postkassa för att hämta posten.
Den är sommar....
 Vi hade en trekant hemma  en kväll.
Den var het och intensiv.
Det var Winnie Katt, grannens hankatt och Erri Hund.
Tror den unge friaren kände sig lite obekväm där
han låg mellan Digernesdrottningen och Erri.
Hur det gick?
Inte en aning. Men jag hoppas han kom hem helskinnad.
 Gjorde sveler häromdagen.
Stod vid spisen och gräddade på 
steketakka, det doftade så gott
i hela huset...
Servera med smör och socker, eller sylt, eller brunost....
Bjöd ner grannbarn och deras mor på en fika.
Solstrålarna satt här och mumsade 
svele med blåbärssylt.
Fröken E tror jag åt 4 eller 5 stycken.
Unge Herr E orkade hälften.
 En stund efter att de gått så kommer
lillkillen  upp med den här.
"Du ska sätta den på kylskåpet" var ordern.
Bäst att lyda.
Han hade suttit på sin fars kontor och ritat av mig när
jag stekte sveler.....
Det är jag, steketakkan, så hyllan på väggen och fönstret.
Det ser man ju klart och tydligt.
Han brukar komma med teckningar till mig. 
En dag hade han till och med lagt en i ett kuvert
och gått bort till vår postkasse och lagt det där.
Jag kan inte säga hur glada jag är för de här
två solstrålarna....
 Här är en annan sak jag är väldigt glad i.
Ett hjärta!
Ett blått hjärta som jag fick av min 
själasyster Sanna.
Hon har bloggen Under regnbågen.
Jag använder det nästan dagligen.
Jag älskar detta smycket.
 Det jag inte älskar däremot är den här vägen...
Vår väg! 
Men den blir bättre....
De jobbar här nu.
Det ska breddas,  få bättre diken och avrinning.
Skog har tagits ner och stora stenar har
flyttats, jord har flyttats från en plats till en annan...
Så ska det asfalteras.
Så det finns hopp!
 Min vackra sjö innehåller för stunden
ganska mycket vatten.
Inte så konstigt kanske för det har
ju nästan inte gjort annat än regnat.
Här ska det vara en liten pir ut.
Den är där nu med.....
Fast under vatten!
 Jag har plockat några ljuvligt goda
jordgubbar i min låda.
Men man får vara snabb!
Staren är en kvick rackare som
snabbt ser när det lyser av röda bär i lådan.
Granntjejen har faktiskt satt papper och folie
runt sina jordgubbar för att de ska få ha
dem ifred. Men jag vet inte helt
om det funkar....
 Hade man haft den här vackra burken så
kunde man bakat kex som man kunde ha jordgubbsylt på.
Om man haft fler än 5 jordgubbar då vill säga...
  Det blir i alla fall mer än
5 äpplen på våra träd.
Jag tappade räkningen vid 237 stycken.
Så det blir många goda äpplekakor i höst.
Kanske lite äpplemos med.
Som ni ser så får jag inte gå
långa sträckor utan vakten.
Hon ligger där med....
Det är mitt gohjärta, alla gånger.
 En svala gör ingen sommar sägs det...
Här fångade jag två på bild då.
Men det hjälper inte.
Blir ingen sommar för det.
Det räcker med att se molnet....
Fast jag tror det blir sommar snart.
En sån där sommar man hade när man var liten.
Med bara sol,  smultron på strå.
Blåbärsmun och plåster på tå.
Jo, jag är ganska säker på att den kommer...
Men tills dess...
Kram från

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails