fredag 29 oktober 2010

Vinterfärger.

En kall februaridag i herrens år 2010, 
såg det ut så här hos oss.
Vet att många inte gillar vintern, men jag
tycker det är så skönt.
(inga getingar)
Vi har inte fått snö ännu, men det
kommer nog tids nog.
Jag längtar dit.
Höra knarret under skorna. 
Se hur vitt och rent allt är.
Det blir så tyst när snön ligger som 
ett ljudfilter på vägen.
Ja, jag är nog en vintermänniska tror jag.
En tidig morgon såg jag att jag hade sällskap
när jag satt nere vid köksbordet.
Tassade ut i träskor och kamera med teleobjektiv
för att ta en bild på honom
där han hängde go och rund på
den mörka himlen.
Undrar om han frös lika mycket som jag gjorde?
Det var 8 minus ute....
 Senare på dagen när jag gick för
att möta granntjejen vid skolbussen
så passade jag på att bild på fjällen långt 
där borta i horisonten....
Visst är det vinterfärger?
 Tog en bild på stubbåkern. 
Det glittrade så fint i de frostiga
stråna som fanns kvar.
 Smyger in en bild på
gohjärtat.
Hon ser så längtansfull ut....
 En promenad för att möta gubben gjorde gott
i den stela kroppen.
Här gick jag in för att se hur det såg ut
vid bedehuset som står här...
Det knastrade under fötterna 
när man gick på den frostklädda vägen.
Funderar och funderar på om man skulle
försöka ha loppis där inne.
Får höra om det går att hyra det.
 Vattnet i diket har frusit in grässtrån och
torra löv. Sen har Kong Vinters sändebud
strött lite puder över det hela.
Vackert....
 En bit därifrån stod en gammal sågbock
och funderade på vad den gjorde där....
Den borde stå inne i vedboden.
 Mellan trädstammarna lekte solen
tittut med frosten och mig.
Jag ska ta en tur in där snart har jag tänkt mig.
 På en vattenpöl hade isen lagt sig.
Den ser lite märklig ut, men det var ganska vackert.
 På en mossbelagd sten hade
mossan fått mössa på sig.
 Myrorna i den här myrstacken har säkert 
flyttat till en annan stack.
För det var inget liv i den alls.
Vid bedehuset finns det en stor stack, 
men miljoner elaka myror. Där var det liv.
De kröp på toppen på stacken...
Jag säger elaka för det bits!
Fast man står flera meter från stacken!
 Trodde jag kommit in i en trollskog.
Så vackert det var med den frusna bäcken, 
snön som låg runt och alla träd.
 Här var det lingonris, mossa och lite träd
av alla sorter. 
Här var det strött pudersocker på isen ochså.
 En lingonrispyntad trädstam
i vackra former dök upp och ville bli fotad.
Har sett den där varje gång jag gått förbi, 
men inte tagit bild. 
Men nu, tack vare den lilla pudersnö och frost 
som kommit såg jag den.
Då menar jag SÅG....
Tänk vad lite snö och frost kan förändra 
på saker och ting.
 En vattenspegel fångade min blick.
En vacker ram av frost hade den.
 När jag såg närmare efter så blev det en tavla.
Löv, lingonris, mossa och små grenar 
låg under vattnet.
 Så var jag framme vid stationen.
Det är Brandval stasjon.
Här yrade det av liv förr.
Men idag är den är den bara en skugga 
av sitt forna jag.
Inga tåg stannar här heller...
Alla tåg susar förbi med ett tut...
Det går inga persontåg här länger.
Bara timmertåg och andra transporttåg.
Tänk om vi kunde få pendeltåg här?
Mellan Kongsvinger och Elverum.
Tänk om inte om fanns.....

Där jag stod och fotade så dök  det upp en välkänd bil.
Det var maken som kom.
Hade väl ett par hundra meter kvar till verkstan
där jag skulle möta honom.
Han blev klar tidigare och
jag tog längre tid på mig när jag gick...
Måste ju stanna och fota hihi.
 Grannkillen kom in i går.
Han ville inte vara med grabbarna för de drack
bara kaffe sa han.
Grabbarna det är alltså pappa och vår granne.
Bättre att leka med Ninja Turtles och lego.
Så hämtade vi storasyster vid skolbussen senare.

 Det var en kall, våt men färgrann och vacker
kväll igår kväll.
Solnedgången såg ut så här.
Till min stora förvåning så 
regnade det när jag kom  ut.
Men bilden fick jag.
Det var allt från mig den här gången.
Tittar in till er under veckan.
Ha nu en härlig helg nu och glöm
för all del inte att dra tillbaka klockan
en timme natt till söndag.
Trädgårdsmöbler in var det ju....

Å du, hade da du!

lördag 23 oktober 2010

* FROST *

Så kom den då.....
Frosten.
Kong Vinters sändebud.
Han talade om för oss att nu är inte
Kong Vinter så långt bort.
Han har ju redan hälsat på, på många
platser i Sverige. 
Han har däremot inte varit på
mina korvbröd.
Varför har jag dom här?
Enkelt.
Köpte dessa delikata korvbröd på IKEA
 i Karlstad den 26 september.
Tillsammans med en förpackning kokkorv.
Tog den här bilden den 21 oktober.
Idag den 23 är de lika fräsha
som den dag vi kom hem med dom.
De har legat i den här  påsen
i brödburken sen den dan vi åt dom....
Man undrar lite matt vad de är bakade på?
 Tillbaka till frosten.
Så här såg det ut på buskarna igår.
Vackert...
 Röda vinbärsbusken/ripsbusken hade
så vackra frostbitna blad.....
 Solen lekte med iskristallerna på
fönstrets utsida och den sände vackert ljus genom gardinen.
 Jag gick ut i solen för att
göra sista finputsen i trädgården
innan Kong Vinter kommer.
Krattade, körde bort, tog in i källaren, 
satte ner på låven och planterade lökar.
Tog mig en fika ute i trädgården tillsammans med
några höstlöv och äpplen.
Det smakade gott med pepparkaka till.
 Några äpplen hängde det kvar i träden.
Några löv också....
Förstår inte att
två träds löv kan bli 5 fulla skottkärror!
 Han knappt få i mig kaffet fören solen
försvann. Himlen antog en grå färg
och plötsligt doftade det snö....
Såg en flinga dala ner precis framför 
ögonen på mig där jag stod med kaffekoppen.
Sen började det.
Det snöade några minuter.
Blev inte vitt på backen då, men 
man såg att det kommit ner något i alla fall.
 Idag när vi vaknade var det vitt ute.
Ingen snö, men frost.
Snö och iskristaller hade haft fest under natten.
Vackert och kallt....
 Ett grässtrå hade klätt sig i sin finaste
frostvita klänning....
 En gren på en björk hade klätt ut sig
 till en larv, en stickig sådan...
Vackert....
 Björkarna såg ut som de skulle stå brud
allihopa där de stod på rad....
 En hade till och med smyckat sig med
lite av de bruna löven som satt kvar.....
 Stabburet hade en fin slöja av
frostklädda björkgrenar hängade framför sig.
 En buske hade smyckat sig med ett
lövhjärta till ära för den vackra dagen....
 Ja hela landskapet hade smyckat sig till fest.
Vitt, vackert och kallt....
Gästerna började anlända.
Den här filuren satt och väntade i körsbärsträdet.
 Under fågelbordet satt det några och 
njöt av en god middag.
Äpplen är inte fyskam det.....
 Där  satt de när jag gick in med.
De tjattrade, åt och verkade ha det väldans trevligt.
Snart kommer det mera mat i fågelbordet.
Men äpplen går fint det.
Det var den dagen frosten gjorde om
våran vackra natur till en vit värld.
Den här tiden älskar jag.
Det är så vackert att se allt
som Kong Vinter gör när han kommer.
Visst det är vinter, kallt och mycket snö....
Men varje årstid har sin charm.
Njut av vintern, ta fram barnet i dig.
Åk pulka,  gör snöänglar och 
ta på dig skidorna och ge dig ut.
men glöm inte kameran.

Nu ska jag fira med min gubbe.
Vi har varit tillsamman i 17 år idag.
Så skål och gutår på er....
Å du, hade da du!
Kram Synnöve.

onsdag 20 oktober 2010

La G35 leve......

Och en höstvandring genom dagarna som varit....
Vad är nu det för något säger ni som
aldrig hört om brunost eller 
rauost som de säger i Sjåk och Lom.
Egentligen heter den Gudbrandsdalsost och
kommer ursprungligen från den
vackra Gudbrandsdalen.
Där vid ett litet ysteri har
den här goa osten gjorts i många är.
Den kom till där redan 1863.
Nu vill TINE, svensk motsvarighet är ARLA, 
flytta tillverkningen av den osten ner till Oslo.
De vill stänga mejeriet och 17 personer blir utan jobb.
Det är inte så många procent av Gudbrandsdalsosten som 
faktiskt tillverkas där, men den som kommer
därifrån är vi rädda om.
Den smakar helt annorlunda än den som lagas tex i Oslo.
Allt har med grytan den kokas i att göra.
I Lom/Sjåk är det fortfarande järngrytor
som används. På andra ysterier är det av rostfritt.
Vi har en grupp på facebook som heter
La G35 leve.
Där är vi nu 41 512 medlemmar
som kämpar för att behålla 
denna specifika ost.
Blir liksom inte helt det samma om den ska heta
Gudbrandsdalsost och komma från Oslo.
Det handlar inte bara om arbetsplatserna
i Lom/Sjåk.
Utan även om arv, kultur och historia.
Det var en kvinna vid namn Anne Hov
som av misstag blev ostens moder.
Hon har fått Kongens fortjeneste medalj 
för osten.
Nu har kocken Arne Brimi tagit upp kampen 
för att rädda ett litet stycke Norge.
Ett litet stycke som betyder så mycket för så många.
Den finns att köpa i Sverige tror jag.
I cirkeln står det ett nummer.
Titta där.
Står det 164 så är den från Lom/Sjåk.
Köp den!
Du som aldrig ätit den, smaka,
hyvla en skiva eller två och ha i såsen.
Baka med den.
Ät den på smörgåsen men hallonsylt under.
Det finns många möjligheter.
Men det ska stå 164 på den.
Så här föredrar jag den.
På en knäckesmörgås, gärna hembakad.
Till en god kopp te.
Men den är lika god när som helst.
Tycker du som vi andra snart 42 000
att vi ska bevara den här osten och 
låta den komma från platsen där den föddes
så gå in på facebook, leta fram gruppen
La G35 leve 
och bli med oss i kampen.
La G35 leve!
 Hösten är här.
Men mina blommor ute hade
inte helt gett upp när den här bilden togs.
Nu står krukor med pellisar i källaren.
Hortensian är nergrävd och de andra säsongsblommorna
ligger i komposten.
 Julen närmar sig.
Det ser man överallt nu.
Här har julmusten smugit sig fram....
Längtar efter dess goda skum....
 Behövs ingen närmare förklaring på det här.....
Annat än att jag tycker det är tidigt i början av oktober
då den här bilden togs....
 Fick lite sommarkänsla när jag såg grannflickans
ena foppatoffel ligga
i gräset vid trampolinen.....
 Men sen kom....
Hösten!
En tur längst med Nugursvegen visade klart 
och tydligt hur långt det har gått.
Här var träden fulla av gula vackra löv för 
några dagar sen. Nu är det kalt på träden, 
men så vackert där vid vattnet.
 Morgondiset for som skira spetsgardiner
över vattnet och försvann sakta
upp i luften.....
En skön promenad.
 Inte lätt att ha med kameran runt halsen 
när man är ute och stavar sig fram.
Maken följde med en dag och förevigade mig 
där jag kom med stavarna.
Skönt att gå med. 
Man får upp fart, blir varmt och hjärtat jobbar.
Armarna tränas och ja, det är väl i stort
sätt bara skidorna som saknas hihi.
Men det är varning för snö i morgon så....
 Lupinerna längst med vägen är sen länge utblommade.
Men deras vackra blad blir ännu vackrare med
lite frost och regndroppar på en kall, klar förmiddag.
 Även sjön deltar i naturens lek med årstider.
Dimman och diset ligger lågt och
himlen har en alldeles speciell färg
när solen klättrar upp över bergskammen 
när natten går över till dag.
 På min vandring såg jag även en stackars vilsekommen
smörblomma som försökte solen och värmen.
Men skuggan och kylan hade den redan i sina klor.
Nu är den borta.
Frosten tog den.
 Lönnen som var så vacker med sina löv i
alla regnbågens färger är nu kal.
Solrosorna har frosten lekt med.
Men minnet av den här vackra dagen
finns fortfarande kvar i mitt bildarkiv.
 De flesta morgnar ser det ut så här genom fönstret
när man vaknar och drar ifrån gardinen.
Det är vitt!
Men det är dimman och diset som blir när sjöns varma vatten
möter den kalla luften.
Vackert är det i alla fall...
 Åkerns mjuka backar inbjuder till
skidåkning när Kong Vinter kommer.
Hör nästan suset från skidorna när man far iväg.
(har ännu inte åkt skidor här då, fast de står nere i källaren)
 En av de fem hängbjörkarna här visade sin vackra
stam en dimmig morgon.
Kunde inte låta bli att fota.
 Granntjejen kommer till mig efter skolan 
några gånger.  Den här dagen bestämde vi att
vi skulle ta en promenad.
Hon hade fått en kamera när hon fyllde år i
september så vi skulle ta en fototur.
Klart Erri skulle med.
Här är det väl lite funderingar om åt vilket
håll de skulle gå åt.
Tror Erri vann hihi.
 Vi hittade inga blåbär, jo ett par stycken.
Men innan vi hann ta dom hade Erri ätit upp dom.
Hon hade ju närmare ner till blåbärsriset än vi....
Vi hittade kråkebär.
Vet inte helt vad de heter på svenska.
Men goa var de, saftiga och stora.
Vi stoppade de i munnen.
De ska egentligen inte växa här sägs det.
För det är en kustväxt mest.
 Sommarens sista Prins Gustavs Öga
ropade på mig när jag gick ut en dag.
Den ser lite luggsliten ut, men du verlden 
vilken skönhet det är.
Det är en av mina absoluta favoriter. 
Finns även med svart blomma.
 Med den största favoriten säger jag hej 
då för den här gången.
De här kom upp i vår grusgång.
Självsådda.
De är så vackra med sin ljusblåa färg.
Har letat frön med just den här färgen
Inte lyckats!
Så vet du vart man kan hitta de så säg till!
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan.
Ska sätta på ett element här.
Centralvärmen ville inte ställa upp idag.
Men den kommer nog snart tillbaka med full värme igen.

Ingen sno här, som jag sett hos många.
Men det är förvarnat till i morgon.
Så nu får ni köra försiktigt, gå försiktigt och använd reflex 
när ni är ute och rör på er.
Jag har ingen god vän att förlora!



Å du, hade da du!

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails