Dimman lättar och frosten biter.

För några dagar sen när jag
såg ut genom fönstret så trodde jag
det var skogsbrand någonstans.
Efter att försikit ha sniffat u luften
konstaterade jag att det bara var dimman.

Det var ganska otroligt att stå där
när dimman smekte mitt ansikte när
solen jagade bort den.

Frosten lyckades inte solen
skrämma bort.
Här har den fångat en väldigt ung björk
i sitt kalla grepp.

När jag stod under en av de stora björkarna så
var det en förunderlig känsla ska jag säga.
Det var sol.
Den smälte frosten som klätt in de tunna
grenarna som hängde ner.
Samtidigt som det droppade från grenarna
så föll björklöven mot backen.
Det lät som det regnade och blaskade.
Men det var bara gula löv och droppar från grenarna.

En buske med röda grenar
hade ännu några blad kvar.
De var vackert dekorerade av frosten.

Tröskan har fått julbad och blivit rengjord.
Den har jobbat klart för den här sesongen.
Här får den komma in i den stora ladan och
stå och vänta tills det är dags igen nästa höst.

Den vackert färgade lönnen gör sig bra
mot skogen och sjön i den lätta dimman.
Nästan så jag tyckte jag så en älva
dansa där nere....

När kvällen kom var dimman borta.
Det var helt stjärnklart.
Månen visade sig på den mörka kvällshimlen
och speglade sig i vattenytan på Nuguren.

Hösten är ju tid för marknader.
Vi for till Arvika för att möta våra
goda vänner från Vinterbro.
Det var inte så mycket folk när vi kom.
Men det skulle snart ändra sig....

Här var det go stämning och mycket folk.
Det regnade mycket, kan jag säga.
Det syns kanske.
På paraplyerna....
Bakom folkmassan där ligger torget
i Arvika.

Färgerna på andra sidan sjön börjar bli
mer och mer höstlika nu.

Här bor vi....

Det var helt spegelblankt på
sjön när jag var ute och tog
den här bilden.

Grannflickan var lite bekymrad för
sina solrosor/solsikker.
Det har blåst så mycket här de sista dagarna
och vinden gillade inte att de växte just
där vi lekstugan.
Så den knäckte helt enkelt ändå en
av det stora fina solrosorna.

Den ska sparas så det blir frön till fåglarna.

I morse var jag ute och gick i
det knasande frusna gräset.
Såg ner och fann en brännässla som
bytt kläder.
Från grön till nästan vit.
Tycker den blev så fin i sina
vita kläder.
Undrar om den fortfarande bränns....

Det blev lite kallt efter en stund.
Så jag gick in igen.
Stoppade ner näsan i den
allra sista sommarbuketten
från trädgården.
Luktärt, blåklint,
prins gustavs öga,

rosenskära och en liten pensè.Ta

Tackar för alla era kommentarer.
Trots att jag inte är den flitigaste
av besökare hos er andra så
kommer ni på besök.
Det gör mig så glad.
Tack för det.

Här är det en liten video så man ser hur
dimman flyger över sjön och åkern.
Beklagar den dåliga kvaliteten. Hade solen
i ögonen hela tiden.

Nu önskar jag er alla en bra
fortsättning på den här veckan.

En grå häst vid namn Mr Torg.

Tankarna om hösten blevhelt klart starkare när jag
såg den här maskinen en dag när
jag mötte granntjejen vid skolbussen.
Den passerade skolbussen och knackade ner
en reflexpinne precis bakom den.
En klar pekpinne till oss alla som
färdas längst med våra vägar.
Använd reflex!

Åkrarnas gråbruna jord är
en skarp kontrast till sjöns blåa vatten.
Men på något vis säger de att
det kommer en ny tid snart,
med gröna vajande sädesfält

På kvällen kom det faktiskt regn.
Himlen såg ut så här
när solen på väg ner, mötte regnet som
också var på väg ner....
På något vis går mina tankar till
norrskenet/nordlyset....

Efter den magiska solnedgången så
vaknade man upp och såg att
Kong Vinter sänt ett sändebud
för att tala om att det är dags att
förbereda sig på hans ankomst.
Frosten låg på det mesta ute.
Det var så fint.
Det knasade i gräsmattan när man gick.

De mjuka grässtråna såg ut att vara
knivskarpa när man såg dem lite närmare.
Tittade på frontrutan på bilen.
Den var helt täckt av tjock hård is...

Frampå dagen sken solen igen.
Den var varm och härlig.
Men man kände att den höll på att tappa
greppet om sensommaren nu.
För den orkade inte värma upp
oss till mer än 13 grader.

Grannbarnen brydde sig inte om det så mycket,
utan lekte ute.
Tror det var häst idag.
Ett något ojämnt fyrspann
sprang i galopp nere på åkern.

Häst ja...
Får jag lov att presentera Action.
Eller Mr Torg som det står i papprena.
Detta var min bäste kamrat under några år.
En orlovtravare född 1981.
Hade sprungit på banan, men trivdes
inte helt med den tillvaron.
Så han såldes som ridhäst.
Han var efter Captain Rodney-Torg.
När jag köpte honom var han ganska sliten
och nerkörd. Så han fick en vila på
nästan 2 månader innan jag red honom.
Köpte honom av en kamrat som hade
köpt sig en ny häst. En "riktig" häst
om ni förstår vad jag menar.
Travare, avdankade sådan ansågs inte som
helt "rumsrena".
Tror tyvärr det är lika illa idag.
Men för mig blev han den bäste häst jag haft.
Bilderna är några år gamla.
Det står 29 april-1990 på dom.
Har fotograferat av dom.
Får inte scannern att fungera.
Så jag hoppas ni ursäktar bildkvaliteten.
Här var vi på en tävling.
Kommer inte helt ihåg, men tror
det var i Boxholm.

Jag hade en helt underbar tjej som hjälpte mig
på alla sätt. Hon heter Caroline.
Vad hon gör idag vet jag inte.
Men om du, Caroline mot förmodan skulle
se det här, så hör av dig.

Här är vi på en annan tävling.
I Mantorp tror jag det var.
Jag, med kavajen hängades över armen, och
kamraten Carina
går banan innan klassen börjar.
Jag kommer ihåg att när vi kom fram till
tävlingsplatsen så var det ett himla
ståhej runt en häst.
När man kom närmare såg man varför.
Den hade ramlat ner i en brun och kom
faktiskt inte uppe.
Den fick inte plats med benen för att få
sätta dom riktigt så han kunde ta sig upp.
De fick ta upp honom med en kran.
Men det gick bra tillslut.

Här är jag på väg att ta mig över detta
hinder som består av halmbalar och björkbommar.
Kommer inte ihåg hur det gick i klassen
för mig, men jag kom runt banan utan problem.

Här en närbild på min goa kamrat.
Action.
Det här var på Åby ridskola utanför
Norrköping.
Under hela tiden jag var aktiv så
tävlade jag för Vikbolandets Ryttarförening.
En härlig klubb som ligger utanför Norrköping.
Kände mig hemma där.
Många klubbkamrater åkte runt och tittade
på sina kamrater när det tävlade.
Jag hade inte lärt känna så många
i klubben när vi tävlade på Åby.
Men när jag hörde ett gäng ryttare som
satt på grässlänten och ropade och hejjade
på mig, när jag kom
in på banan, så kände jag mig
hemma i klubben direkt.
Det kallas kamratanda.
Det gick nog bra i tävlingen för
vi har en rosett i tränset ser jag.
Det var många startande i
klassen, (över 90 stycken tror jag)
så jag tror
jag var den som fick sista placeringen.

Jag sålde så småningom Action
till en tjej som heter Kicki.
Acton är nu borta sen många år.
Men jag glömmer aldrig min goa kamrat.

Ett fyrverkeri av höstfärger.

Vem sa att hösten är tråkig?
Titta på de här färgerna.
Man blir så glad av dem.
En solros...
Gul och fin växer den vid lekstugan.
Visst blir man glad...

En klase röda vinbär mot en gren som
är klädd med vackert grå mossa...
Det blir fåglarna som får njuta av bären nu.

Lönnen är ett fyrverkeri i sig där den står.
Där kan man sitta och titta ut över sjön
en höstdag i september när solen skiner.

Bladen i träden går från
grönt, till gult, orange till rött...
Det är nått att ta med sig en dag när
snön ligger vit och det är grått ute.

Ännu en liten ros.
En maskros eller lövetann som den heter på norska.
Den lyste så gul bredvid den gula lönnlövet
i gröna gräset.

Erri satte sig ner och såg ut över
åkrarna som ligger nysådda.
Undrar vad hon tänker på....

Ännu mera färger som lyser upp hösten.
Vi har haft marknad i Kongsvinger.
För första gången så kunde man gå på
marknaden i staden. Förut har den varit innanför
ett staket och man fick betala dyra pengar
för att komma in och göra av med mera pengar.
Det här blev nog en stor succé tror jag.
Nu kunde man gå gatelangs och titta i alla
marknadsstånd och provsmaka och handla.
Här är det ett tivoli som drog
till sig många åklystna människor.

Här står maken och blickar ner på en
del av stånden.
Mycket kläder, krimskrams och korv...

Här fanns även en hästskjuts för de
som ville andas in lite härlig hästdoft.
En stadig nordsvensk drog vagnen genom
gatorna och det var många som passade på
att ta sig en åktur.

Ingen tvekan om vart vi är skulle jag tro....

Igår träffade jag den här killen.
Brukar inte reagera på skalbaggar,
men den här var stor!
Var med maken på jobbet, och
när jag skulle gå ut så låg den plötsligt
där. Mitt på golvet. Helt stilla...
Skulle tro den var ca 8 cm lång.
Stor och vacker.
Men vad är det för en gynnare?
En av makens kollegor hämtade en behållare
som vi fick upp den i.
Så släppte vi ut den.
Såg när den pilade iväg fort över
asfalten mot tryggheten i skogskanten.

Har ni ätit Skittles?
Det är små tuggvänliga kulor
med smak av frukter och bär.
Sura och söta...
Vi fann för ett tag sen tre nya sorter
i Maxi Mat. De kommer från USA.
Goda är dom iallafall...
För att inte säga färgglada.
Lilla fröken E sa att de har ju min bokstav på.
Alltså bokstaven S på sig...
Kan rekommenderas om ni får tag i dom.

Nu ska jag säga att det är gråsvart på
himlen.
Det började regna och det rejält.
Men det gör inte så mycket.
Det är skönt att sitta inne och mysa.
Nu ska jag sätta en deg.
Måste ha lite matbröd.
Inga lussekatter idag...