lördag 25 maj 2013

Flom!

 Vatten, stan är full av vatten...
Ja det är en låt som passar bra nu.
Det gäller inte bara stan.
Det gäller i stort sätt längst hela 
Glomma, Mjösa och andra vattendrag.
Det här är nere på Brandval.
Det hade nog redan börjat
17 maj. Vattnet gick ganska högt
redan då.
Idag ser man inte stranden för allt vatten.
Så här är det fortfarande ganska lågt.
Jag var mycket modig för jag gick 
faktiskt ut nästan halvvägs 
på bron för att ta bilder.
Undrar hur de husena där har det idag....
Där ser man att det ännu inte
krypit så högt upp...
Vildtulpanerna har kommit upp nu.
De är nästan överblommade.
Men så vackra de är.
Kongsvinger den 23 maj.
Här är mölleruinen, eller resterna
efter kvarnen som stod här en gång.
Där den hållaren för 
frälsarkransen står, ska man normalt kunna gå ut. Men som synes är det inte tillrådigt 
just nu! Det är starka strömmar i
vattnet här med, så faller du i, 
är det nästan lika med döden.
Vatten.... och ännu mera vatten...
Det regnade när jag fotade här.
Så därför är det en liten droppe 
på kameralinsen.
Mitt ute det våta element, 
ute på en del av resterna på muren,
där har herrskapet Mås byggt sig
ett litet kärleksnäste.
Vet inte hur många ägg
hon låg på, men 
Herr Mås satt på muren bredvid och
började låta lite hotfullt när 
jag stod där med kameran.
Hoppas inte Glomma går över där,
för då är det slut för den lille familjen.
Här tycker man ju att det borde vara 
idealiskt för lax. Det är ju nästan som en laxtrappa. Men å andra sidan så är
ju inte Glomma så här stor
normalt, så det har säkert 
inte fungerat alls!
Gamlebrua står stadigt och det
behövs nog när vattenmassorna 
forsar fram.
Frälsarkransen har flutit iväg...
Det forsar på bra runt resterna
av kvarnen. Man känner sig
ganska liten när man ser krafterna
i vattnet!
När jag sitter här nu, så funderar man på
hur det ser ut där just idag.
Hur högt har vattnet stigit?
Den 24 maj, alltså igår,  var vi 
tvugna att fara in till stan igen.
Apoteket stod på skemat.
Men vägen till Kongsvinger var stängd
så vi valde att åka till Kirkenær.
På vägen hem stannade vi till vid
Gröset på Namnå.
Där står den här flomstenen.
Ganska mycket vatten i Glomma nu.
Nu ser man hur högt vattnet
har stigit. Den här bilden togs
faktiskt den 28 maj förra året.
Så här ser det ut idag alltså.
Eller det har nog faktiskt stigit ännu mera
nu under eftermiddagen och natten, frama till igår.
Glomma har stigit nästan 
en meter på ett dygn!
Och ännu är det inte färdig!
Den här bautan eller Flomstenen,
står här för att visa hur högt
Glomma har gått under nästan
400 år.
Även den här bilden är från 28 maj 2012.
Här ser man hur det var här nere så sent som
under 1995. Då var det det näst högsta
som Glomma steg.
När hon steg som mest och allt 
svämmande över, det var 1788. 
Frälsarkransen här flöt i alla fall.
Men för hur länge...
Stilla flyter Glomma förbi, och
lämnar spår av förödelse efter sig.
I form av vattenfylda källare, förstörda hus 
och åkrar, slam och lera.
Även här vid oss märker man
flomen. Skasåa som rinner ut i
Nuguren har svämmat över.
Det här är en nysådd åker.
Bortkastat arbete...Tyvärr!
Fick låna lite bilder från Kongsvinger
av en god vän, Karin.
Eftersom vi inte kommer in till
stan nu. Vägen in är stängd!
Såg i vår lokaltidning att Hov ridesenter
står under vatten. Då har det gått långt upp!
Den här bilden tog Karin nästan ett dygn efter att jag var där och tog min bild längre
upp i inlägget.
Livbojens hängare är borta.
Ligger säkert i slussportarna vid
Svartfossen nu.
Vattnet har nästan gått över
resterna av muren.
Det här är vid rastplatsen vid Nor.
Det är precis innan du kommer in
till Kongsvinger. 
Inte mycket väg att gå på här nej...
Träden står nu flera meter
ut i Glommas vatten.
Men visst är det vackert när det är
så här stilla och spegelblankt.
Det stiger och stiger....
Här ska det vara ett bord med bänk någonstans...
En vacker bild på Gamlebrua igen.
Med det strömmande vattnet.
Har ännu inte hunnit läst tidningen
idag, inget sett på nätet heller 
om hur det ser ut idag.
Vet inte helt om jag törs.
Men jag vet att vattnet kommer sjunka
undan så småningom, Glomma kommer
bli som vanligt igenm och man kan
snart sitta och plaska med
fötterna i vattnet där nere på 
sandstranden igen.
Säger tusen tack till Karin och Kenneth
för att jag fick låna deras bilder.
Ska snart ut i solen, för den är här.
Så får vi se vad mer dagen bringar.
Ha en fabelaktigt flott lördag 
mina vänner.
Kram....

onsdag 22 maj 2013

17 Mai, svanar i fri flykt och J Bäver.

 Vi har haft en händelsrik 
helg. Långhelg!
Först 17 mai, så pingsthelgen.
Vi for ner till Brandval för att
se på tåget. Vi hade en trevlig tur.
Här står tåget klart för avgång vid
Brandval kirke.
Först i tåget gick Brandval
Skolemusikk och spelade
all musik som ska vara när man
går i 17 mai tåg.
Fast allra först gick ju fanbärarna.
Fina små killar i kostym och bunad.
Hållandes i flaggan som alltid är
den som är först i tåget.
Drillepikene visade upp vad de kunde.
Några var så unga att de inte helt fått
in de rätta rörelserna. Men ge dem några
år så kommer de att visa hur man hanterar en
smal drillstav! 
Sen kom skolan med
alla klasser.
Lärare, föräldrar och elever 
i en härlig samling, med
bunad, utan bunad, i finstasen och
med stora leenden.
Idag var det glass, korv och lek som
gällde.
Här ser man Lilla fröken E och
hennes mamma.
Lilla fröken har en Hedmarksbunad på
sig. Mor har en annan bunad på sig, 
som jag inte helt kommer ihåg vart 
den kommer ifrån. Man ser
henne i en röd överdel, blå kjoldel, med vit
bunadskjorta på sig. 
Så var det Brandval barnehage som
kom i tåget. Fina ungar i sina fina
 17 maikläder med skolfanan först.
Den här mannnen kom i en vacker herrebunad.
Vad den heter vet jag inte.
Men det är så så roligt att se
män i bunad på 17 mai.
Det är vackra kläder.
Så kom igen gubbar, mera bunad!
Ja det hände ju en del tråkigt med då
förståst... Bland annat det här...
Ja det är vår telefonkabel.
Även vår internettkabel.
Torsdagseftermiddag har den
slitits av! I tre delar!
Fick lite dejavu....
Känns som igår kabeln var av 
på ett annat ställe....
Ringde till felanmälan på Telenor.
Vilket strul det var!
Tror vi ringt dem 10 gånger!
Det var inte bara vi som var utan telefon
och internät här. Nästan halva gränden.
Jag vet det låter konstigt med gränd.
Men det kallas så här!
Nåväl, efter nästan 5 dagar 
så blev det i alla fall fixat!
Tack för det telenor!
Här har vi det jag vill kalla lappgubbar!
De åker runt och lägger asfalt!
Ja de fyller I asfalt är
väl mera rätt att säga. 
Våran "nya" väg behöver lappas
och den har varit lappad flera gånger
redan, till trots för att den bara 
funnits i två vintrar!
Lappgubbarna lägger alltså
några spadar asfalt i gropen, så klappar
de till den! MÅNGA gångar....
Sen dags för nästa hål...
Tror ni det håller??
Rätt gissat!
INTE!
En dag på biltur. Vi kör i lagom fart på vägen,
dit vi ska. Framför oss ligger den här
svenskreggade volvon.
Var OBS på skylten på höger sida!
Plötsligt slänger damen som kör, sig
ut i motgående körfält. Slänger på
blinkersen....
Alltså, förbjuden vänstersväng!
Rastplast, jo jag förstår tanken.
MEN....
Ungefär 100 meter efter elstolpen där,
har du en rastplats på rätt sida av vägen!
Det höll på att smälla här kan jag säga.
Smugglarna har det inte lätt nu för
tiden ska jag säga.
Det är täta tullkontroller här på Eda.
Inte ens bussen som går i trafik slipper undan!
Den tredje maj...
Då snöade det.
Har fått det lite på avstånd nu, så
därför kan jag lägga bilden på bloggen.....
Den blev inte liggande ska jag säga.
En förmiddag ringer telefonen.
Jag svarar...
Hör en mansröst som frågar, är det Synnöve?
Ja säger jag, för det är ju jag...
Då är det grannen. Inte hyresvärlden den här gången, utan grannen i nästa hus.
Du måste komma hit, ta med kameran säger
han, det går två fina svanar på min åker.
Klart man ställer upp! På med 
GYMPADOJJOR!
Ärthjärnana var inte vaken kan jag säga....
Ut i regnet, med en handduk över kameran, 
ut på åkern.... Blött, swomp säger det för varje steg jag tar. Långt där ute ser jag
svanarna. Går vidare...
För varje steg jag tar, tar fåglarna ett
kliv längre bort...
Börjar tappa modet lite.
Svanar är så förbaskat arga av sig ibland!
Men gympadojjorna fortsätter framåt,
jag har bara att hänga med....
Försöker sikta in mig på det som ser gult ut.
Det är torrt! Tror jag...
Swomp säger det för varje steg jag tar...
Har funderat på hur de gör som ska smyga
sig fram på en sån här åker.
Vad har har de för knep?
Antagligen inte gympadojjor i alla fall...
För varje två steg jag tar, tar 
de här fåglarna ett!
Bort från mig....
Så stannar jag.
Genomsur på fötterna.
Åkern är lerig och våt, framför
mig står det två arga svanar!
Inte så hög i hatten då nej....
Upp med kameran...
Sportprogrammet är på. Funkar alltid!
Av 100 bilder får du garanteat 10 bra.
Plötsligt börjar de springa!
Så hör man hur det flaxar till!
De ska ta av!
Hoppas de INTE kommer åt mitt håll bara.
Vill inte ha en av de där tunga fåglarna 
i skallen! Då sitter man säkert fast i leran.
Dessa tunga fåglar tar av så lätt
som bara det....
Vingarnas kraftiga slag tar dem längre
upp för varje vingslag de tar.
Samtidgt så börjar de tuta!
För varje vingslag ett tut!
Självklart i stereo. De var ju två...
Mäktiga, vackra fåglar.
Stora, tunga, men de blir så graciösa när
de får luft under vingarna.
Med ett sista tuut, några kraftiga 
slag med vingarna är de uppe i marschhöjd.
Försvinner ut över sjön som
ligger därbakom träden.
Jag står kvar där ute i leråkern.
Blöt och lerig om fötterna, våt, dimmiga 
glasögon och en fånigt leende på läpparna.
Så djupt tacksam över att
grannen ringde och bad mig komma.
Att komma så nära de här stora, majestätiska fåglarna var helt fantastiskt.
Men, jag vet inte om jag blev mindre rädd för dom, de har en näbb med många vassa tänder
som de vet att använda.
Alträdens kottar hänger som
julgranspynt ytterst på grenarna när jag
går förbi dem på väg ut.
Måste ju självklart fram med kameran.
På norska heter det Or.
Jag skulle ner till sjön och vinka
hej då åt vinterns is.
I år bestämde den sig för att det 
var dags att resa den 6 maj.
Tänk att här ute gick man så sent som
i början, mitten av april.
Nu höll den nog bara för en mås.
Stenpiren var helt isfri med.
Man hörde nästan hur stenarna njöt av 
slippa isens tvångströja.
Det sjöng faktiskt i isen när den flöt iväg.
Eller sjöng och sjöng.. det lät!
Kan vara att den smälte...
Det knittrade så mysigt.
Ungefär som det satt små
sjöjungfrur under isen med sina
tamburiner. Det var ett goljud!

En annan vattenlevande varelse 
är det som varit framme här.
Ingen jungfru precis.
Utan Herr. J Bäver!
Ja säkert Fru J Bäver med.
Många träd såg ut så här när jag 
klämde mig fram bland snår och ris där nere.
Det är helt fantastiskt vad de får till.
Med tänderna!
Många träd stod så här.
Undrar varför de lämnar dom 
på det här viset?
Någon som vet?
Klicka upp storleken på den här
bilden så ser du mönstret på
den här stammen.
Det är naturens konstverk.
Den skicklige konstnären heter nog
antingen Herr J Bäver eller Fru J Bäver.
Det var allt för den här gången.
Ute faller regnet!
Björkarna är så där skirt gröna nu.
Har sett några humlor och bin.
Hoppas det hjälper att jag planterar 
massor med blommor nu.
Vill ju inte de ska dö ut!
Så ut och plantera humlemat och bimat 
med er nu!
Ha en fabelaktigt fin onsdagskväll.
Det ska jag.
Kram....

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails