fredag 30 november 2012

Sista dagen i November....


Då är den näst sista månaden 2012 slut...
Tycker det har gått så fort!
Fick en kruka med massor av fina liljor av maken
för några månader sen.
De doftade helt underbart.
Nu har dem däremot blommat över..
Nergrävda i backen hoppas jag de kommer
upp nästa sommar.
UNDAN!
Här kommer jag!
Vem jag är?
Jag är Oskar!
En liten Cotton de tuléar, närmare bestämt.
Har bott här på gården nu i ca 5 veckor.
Mats Hund är rädd för mig, så stor är jag alltså...
Men Erri Hund vill jag gärna leka med, och mysa med.
Men det är inte alltid hon vill då...
Men det är full fart på mig när jag är ute...
Så ser ni något vitt, lurvigt och som 
kommer med korta ben, då är det alltså jag.
Oskar var namnet!
Blev ju färdig med den här julkalendern som
jag skulle ge bort.
Nu har den kommit fram så då kan jag visa den....
Tycker det är jätteroligt att brodera sånt här.
Och julen ja....
Den närmar sig.
Grannen och jag var ute och hämtade varsin utegran.
Så nu står den och lyser så fint där ute.
Det var grannkillen som tog bilden...
Dagens bild från Nuguren.
Solen lyser genom de tjocka molnen.
Den kom inte helt igenom.
Men vackert var det.
Nu är det dags att krypa i säng.
Dagen har varit lång.
Vi har haft en kall dag, ner till 7 minus och en 
infernaliskt blåst. Men nu
på kvällen har det stillnat av lite.
Så jag säger godnatt till er alla 
där ute nu, och ha en helt
fabelaktigt helg.
...Kram...


lördag 24 november 2012

Det var en gång.....

 Ja så vill jag nästan säga när jag ser min bild här.
En kall, krispig morgon, solen som var på
väg upp över sjön. Det
riktigt brann på himlen.
Men det blev inte mera än så...
Gråskyarna tog överhand ganska snart...
Ps, klicka på bilderna så blir de större...
När vi for in till stan, så kom regnet...
Vid Sundehjörnet med soluret 
plaskade det ganska bra.
Solur då föresten...
Ser ju inte solen!
Nu är det en ren fröjd att åka på
våran väg. Ny asfalt, inga hål och
vi har till och med fått vita streck ut mot kanten!
Reflexpinnarna har kommit upp så nu
är vi klara för höstkvällar mörka som
80 % chocklad. 
Så blev det vitt ute igen.
Han väderguden, är väldigt ombytlig.
Eller är de två som inte kan bestämma sig?
Googlade faktiskt på vädergud.
Hittade Zeus och en till som hette Adad! 
Adad var en gud i det gamla mesopotamien.
Han ansågs ha makten över vädret.
Kallas för Adad på akkadiska, och Ishkur på sumeriska.
Adad var framför allt förknippad med dåligt väder, kallas 
även för stormgud snarare än vädergud....
Se där ja...
Då vet vi vem som är orsak till vårt dåliga väder....
Då är det tur man kan gotta sig hemma, 
med gott fika.
Kaffe och pepparkaka.
Samt en knallgod ost på tub.
Ädelost med päron!
Kan rekomenderas starkt.
Vet att många tror man är galen när man 
har ost på pepparkaka.
Är inte så vanligt här i nabolandet.
Men prova!
Ni blir inte besvikna!
Så var Adad, eller om det nu var Zeus i
farten igen.
Dagen började med sol...
Som övergick i dis och dimma.
Frosten  låg på backen, ja på allt faktiskt!
Den här bilden är tagen genom frontrutan på bilen.
Blå himmel och sol...
Ju närmare vi kom slutmålet, desto
disigare och dimmigare blev det...
Solen försökte som synes, men klarade INTE
av att tränga igenom...
Det var till och med en tunn, tunn iskorpa 
på vattnet på den här lilla tjärnen.
Hemturen några timmar senare skedde
under en grå himmel.
Men frosten var kvar.
Lanskapet blir så vackert...
Här låg det traktorägg utan skal kvar ute.
Men de hade blivit vita av frosten de med.
Välkomstkommiten låg och väntade på oss.
Nu är jakten över för i år och hon har tråkigt igen.
När hon kommer för att hälsa ser hon
på en med en bedjande blick..
Så vi får försöka komma igång med våra
promenader nu. På allvar!
Man kan inte ha ett hjärta av sten när det
gäller henne...
Det är bara så..
Fågelmatarn har gjort succè!
Här är det full fart nu.
Till och med Hacke har hittat hit.
Ska införskaffa en stor bit med
skinkspeck att sätta upp åt dem.
Det brukar gå åt några kilo av det varje vinter.
Grannen var ute på sin dagliga tur.
Att höra hovklapper på asfalten nu, det
är bara så mysigt. 
Vi hade besök en dag...
Men han ville inte in...
Istället tog han fram en stege och klättrade
upp på taket och kollade skorsten.
Allt var under kontroll och det var bra.
De kommer en gång om året på inspektion.
Har några trofasta små vänner här med.
Blåmesarna.
De är inte rädda av sig kan jag säga.
De sätter sig på fönstren och knackar på rutan.
Flyger inte iväg när jag går förbi matarn ute.
Den här gynnaren flög rakt förbi mig och satte sig 
på en grankvist någon meter ifrån mig.
Är så härligt att se att de kommer och äter
av det jag hänger upp.
De behöver allt de kan få tag i nu när det börjar bli kallt.
Vi har haft några dagar med sol och fint väder här.
Se bara här... bildbevis.
Det var en fin dag.
Sitter och broderar på kvällarna.
Det är nu färdig och ska iväg i posten 
till mottagaren.
Det är så avkopplande.
Man sitter bara där och plötsligt har
det gått många timmar...
Grannbarnens snögubbe behövde inte många
timmar på sig, för att smälta bort!
Undrar om det kommer mera snö snart...
Äntligen fick jag hjälp av goda vännen Janna att
få till en panoramabild av mina tre bilder på
Nuguren.
Blev en så bra bild.
Ska försöka skriva ut den och göra en tavla.
Ska upp och stryka på kalendern jag sytt nu.
Så är den färdig för att sändas.
Sen blir det lite skidor på tvn en stund.
Måste njuta lite av dagen med.
Ha en fin lördag och kommande vecka nu.
Stressa inte fram till jul nu.
Den kommer oavsett!

Kram





torsdag 8 november 2012

Höstens och vinterns färger.

När  oktober övergår i november, 
så går höstfärgerna över till vinterfärger.
Gick en sväng inne i Kongsvinger för att
fånga höstens sista färg på bilder.
Mölleruinen gjorde sig med 
trädets vackra gula höstlöv i förgrunden.
Hittade en dikt som jag fastnade för.
Den säger det mesta om november.
****
Å, så var det ännu en gång november.
Än en gång kommer den isande vinden,
snön som är borta innan den lagt
sig till ro på marken.
....Regnet som piskar en i ansiktet och sedan 
lägger sig på asfalten och bildar blixthalka.
Än en gång undrar man lite vilsen och förvirrad:
Vart tog sommaren vägen?
Det är då man behöver ett litet vykort.
För vykort hör sommaren, värmen och glädjen till...
***
Just så kände jag när jag gick här, denna
varma, soliga dag i oktober....
Musselskalet ligger tomt på sandbottnen i Glomma...
Undrar om en fisk, eller en mås ätit
en herremåltid på mussla...
Fick lust att borra ner tårna i sanden...
Känna vattnet smeka mina trötta fötter, 
som förberdde sig för en tid i tjocka 
strumpor, raggsockar och stövlar.
Men det kalla vattnet avskräckte mig.
Får blunda och minnas hur det var i sommras....
Sista ringblomman lyste mot mig när jag kom hem.
Den var nyduschad och doftade gott...
Den sista tomaten ville göra något skoj innan
den blev plockad och uppäten, eller glömd
på plantan...
Flugan spatserade lugnt kvar på tomaten som hängde
i den vissnande plantan.
Undrar hur tomaten tänkte när den formade 
den lilla uppnäsan?
Själv tänkte jag nog på kaffe...
In och starta upp kaffemaskinen och
välja en god smak från hållaren...
Doften av kaffe, blandade sig med
doften av saffran.
November.... snart jul...
Saffran hör till!
Smaken var obeskrivlig....
En obeskrivlig kännsla hade jag när jag stod utanför den
här bussen på rådhustorget!
Tänk vilken tur man har som blir kallad vart
annat år till den här viktiga undersökningen.
Att känna sina bröst är bra, för då vet man 
kanske när något är fel!
Det är obehagligt den stund det tar på mammografin.
Det kläms och man känner sig otillpass!
Men glädjen att få gå från bussen efter
undersökningen och veta att man får svar 
på om man är frisk eller inte, att man får
behandling OM de hittar något på röntgenbilderna, 
uppväger obehaget!
Så mina kära medsystrar...
Blir ni kallade, så gå!
Undersök era bröst när ni duschar, och framför
allt, ta kontakt med eran läkare om ni
tror ni hittat något!
Ännu viktigare...
GE ER INTE, om läkaren säger att 
allt är bra!
Är du osäker, kräv en röntgen!
Någon dag efter min röntgen, fick vi
fint besök i vårt äppleträd.
En stor flock sidensvansar ville hälsa på oss.
Har aldrig sett dom här förut.
Klart man blev glad över besöket.
Äpplena tog fort slut kan jag säga.
Vi har en järnväg här.. 
Den går mellan Kongsvinger och Elverum.
Men det går inga persontåg här.
Mest timmertåg och så det här...
De är väl ute och undersöker rälsen.
Strax innan vi kom fram hit, såg vi 4 rådjur som stod
på spåret, och jag hoppas de hade
försvunnit innan det här dundrade fram.
Jag älskar dessa vackra morgnar här där jag bor.
Spelar ingen roll om det är sommar och en tidig
sommarmorgon eller en iskall vinterdag, 
med temperatur ner till 25-30 grader.
Jag tassar ut och tar några bilder.
Här spred solen och molnen lite silver
över Nuguren.
Frosten hade klätt naturen i en tunn, vit spets...
Det var naturens sätt att
tala om för oss att nu kommer snön.
Man kände det, det doftade snö...
Mycket riktigt...
Plötsligt dalde vita flingor ner över oss...
Den rosalila ljungen fick ett vitt skimmer över sig.
Idag när jag vaknade så snöade det 
ganska rejält...
Äppleträdet fick en 
fin vit filt över sina nakna grenar.
Undrar om trädgrenar fryser?
Det halvätna äpplet såg ut som
det hade fått en mössa på sig.
Sekunden efter bilden togs såg jag 
en talgoxe sätta sig där och hacka i det
frusna äpplet...
Min fina fågelrestaurang är på plats.
Nytt utseende, men det tror jag inte fåglarna 
bryr sig om.
Det är vår gode vän John Arne som
hjälpt oss med den här.
Hade några grankvistar som jag fäste på
den för att fåglarna ska få lite ly för vinden.
Måste nog hämta mera av det.
Hann bara in, och fram till köksfönstret
så såg jag att fågelrestaurangen var öppnad.
Ska ha upp två behållare till, men vi måste handla den
sista först. Så det får gå bra med en fröbehållare 
och en för jordnötter så länge.
Talgbollarna hänger på plats med.
Nu ska våra små bevingade inte behöva svälta i vinter.
Vinterns färger kan vara många.
Just idag och när jag tog den här bilden, så
var de grå, gråblå och vitt 
som gällde!
Men tänk en vinterdag, solen skiner, det är ren vit
snö på backen... Isen ligger på Nuguren..
Genast ser vi mera av vinterns alla färger.
Förstår ju att Kong Vinter är lite snål
med färgerna så här i början av vintern.
De ska ju räcka i många månader...
Kong Vinter bjöd ju på en silvermorgon häromdagen.
I förrgår bjöd han på en GULD morgon.
I dubbel bemärkelse...
Jag gick ut och bara stod där och njöt.
Har lite svårt att förstå
att vi människor medvetet kan 
förstöra vår vackra natur genom
att våldföra oss på vår planet 
på alla sätt som vi gör.
Jag ska i alla fall fortsätta att
ta vara på de här guld och silverstunderna.
Genom mina foton, det jag skriver, och i
mina tankar.
Kanske någon om 50-100 år hittar mina bilder
och tycker som jag...
What a wonderful world.
Klicka på meningen...
Vi måste vara rädd om den!
Ha en fabelaktigt fin kväll, 
njut av morgondagen.
Kram....

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails