tisdag 28 april 2009

Islossning och operation.....

Isen har gått....
Ja, på Nuguren alltså.
I söndags var det dax.
När klockan var 14.43 tog jag den här bilden.
Då var det is på hela sjön.
Den hade börjat driva, men det gick inte så fort.

Så kikade jag ut genom fönstret när klockan
var 15.27.
Då såg det ut så här...
Frågade maken om vi skulle ta en sväng ner till
sjön för att se.
Så vi klädde på oss och gick ner.

När klockan var 15.42 stod vi ute på åkern
och tittade ner på vattnet som kommit fram.
Isen drev ner mot Noer.

Vi gick ner och såg hur sjön förvandlades till
just en sjö igen.
Efter en timme så gick vi upp igen.
När klockan var 17.51 var Nuguren isfri.
Alltså den 26 april-09 kl 17.51.
I fjor gick isen den 16-17 april.
Så det var lite senare i år.
Men nu är det väl ialla fall vår?

Igår när jag kom hem från sjukhuset såg sjön ut så här.
Härligt....

Sjukhus ja...
Jag har gjort en liten operation.
Eller som min fastläkare sa, ombussning.
Det är väl just det, det var egentligen.
Ombussning.
För jag läckte....
Urininkontinens heter det med ett finare ord.
En dold kvinnosjukdom.
Dold på sätt att man inte vågar prata om det.
Det är pinsamt, man kan lukta, måste gå med binda/blöja osv....
Det tyckte jag med. Tills besvären blev så påtagliga att
de gick ut över mitt vardagsliv.
Aldrig kunna fara iväg någonstans utan att ha
med en väska med ombyte.
Att alltid ha med sig bindor.
Att inte våga skratta, hosta eller nysa.
Inte våga bära eller lyfta tungt för
då visste man vad som skedde.
Man kissade på sig.

Här är min säng på sjukhuset igår.
Det är faktiskt den enda bild jag tog där....
Men Vivan, du har rätt, jag tänkte smyga mig
runt med kameran hehe....

Man vågade knappt sitta i en mjuk stol av rädsla för att
nysa eller hosta och kissa på sig.
För urin luktar ju som bekant.
Det var inte många droppar som kom varje gång,
men tillräckligt för att man skulle
känna sig väldigt ofräsch.
Det går till och med ut över sexlivet.
Just för att man känner sig ofräsch.
Man går med en Tena Lady, det blir fuktigt
och man kan få svamp och klåda....
Jag fick mina problem för snart 5 år sen.
Jag fick kikhosta.
Jag hostade så jag ville dö....
Jag orkade inte hosta sa, kroppen var totalt slut.
Inte en muskel fungerade som de skulle.
Inte de till urinblåsan heller....

Jag sökte hjälp och kom till en kvinnlig gynekolog.
Kallar henne Betty Boop. Hon liknade henne väldans mycket.
Men Betty Boop är en mycket trevligare bekanskap än vad hon var.
Hon avfärdade mina problem med orden
" Du har kan inte ha urininkontinens, för du har inte fött barn"
Så var det ut genom dörren.
Problemen kvarstod dock...
Jag kämpade på i det tysta.
Bara maken och några få visste om mitt problem.
Det var ju skämmigt.

Tills en dag jag fick nog.
Jag pratade med min fastlege/husdoktor.
Vi satt och pratade och kom fram till
att det skulle hjälpa med en operation.
Så han hänvisade mig till gyn på Kongsvinger sjukhus.

Kom dit och mötte en äldre grånad gynläkare.
Han undersökte mig och sa att det
blir en operation på dig. Detta ska vi fixa.
Jag gick lättad därifrån.

Igår var det alltså dax.
Jag var på sjukhuset vid halv åtta tiden på morgonen.
Inlagd på dagkirurgin.
Det var sammanlagt 5 damer i varierande åldrar som
skulle bussas om.
Jag tror jag var yngst.
Man fick några smärtstillande en timma innan det var dax
för ingreppet.

Så var det min tur.
Inte blev jag sövd, utan bara ganska
rejält neddopad. Det var ganska behagligt.
De påstod att jag pratade i sömnen...
Undrar bara vad man sa då hmmm.

Så kände jag ett litet stick.
Det var lokalbedövningen.
Den satte de i urinröret.

Så plötsligt var jag tillbaka i min säng på rummet igen.
Sköterskan kom och berättade vad de gjort.
De satte en slinga eller klämma runt urinröret.

Så provade de med en kateter, (medans jag var dopad)
om det kom urin, vilket de gjorde.
Så då var det klart.
Eftersom de gick in via slidan så fick man några sår
och blev sydd. Men det är ok.
Det kan jag stå ut med.
Alltså varken sövd eller hål i magen.
Efter en timme så fick jag några smörgåsar och kaffe.
Man var ju hungrig då...
För man skulle vara fastande.
När klockan blev 15 så kom maken och hämtade mig.
Var lite trött så man slappade hemma igen.

Idag känner jag mig helt fin.
Är lite öm bara. Behöver inte ens några smärtstillande tabletter.
Man får inte inte lyfta tungt de första veckorna efter
det här ingreppet. Så man blir sjukskriven.
Sköterskan sa med ett leende att maken fick sova
i gästsängen i tre veckor så då vet man vad det betyder.....

Är lite seg men det kan vara åskvädret i natt.
Det började regna igår kväll.
Maken satte sig upp i sängen och frågade om jag stängt
takluckan på bilen....
Hmmm sa jag, det kommer jag inte ihåg.
Alltså fick han rusa ut.
Det spöregnade. Eller det vräkte ner...
Eller himmelens portar var öppna...
Det kom en jädra massa regn...
Takluckan var naturligtvis INTE stängd hihi....
Men tror inte det blev så vått.

Så nu vet ni..
Har du samma problem som jag hade så
tveka inte att prata med din doktor.
Jag ångrar mig inte.
Det är heller inte skämmigt att ha urininkontinens.
Det är tyvärr ganska vanligt.
Men vi tjejer törs bara inte tala om det.
Kom ihåg att man behöver alltså inte enbart fött barn
för att få det. Jag har inte fött några barn, men fick problemen
ialla fall...

Solnedgång över Digernes den 25 april-09.
Visst är det vackert...

Idag blir det en stillsam dag.
Maken är med Toyota på verkstan.
Hoppas tanken var tom nog....
Jag ska ta mig en bloggrunda strax.
Nu ska jag ha kaffe.
Kram och tusen, tusen tack för alla goa värmande kommentarer.

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails