Kurir Carl Henrik Anckarsvärd.

En svensk kurir ankommer Kongsvinger
Festning en snörik dag i mars för
200 år sen.
Anckarsvärd var namnet och han bad om
en Icke-angrepsavtal.
Den blev kallad Kongsvingeravtalen.

Kuriren blev den 9 mars 1809 visad in till
brigadchefen Bernhard Ditlef von Staffeldt uppe
på Kongsvinger Festning.
Han berättade om hur opopulär den svenska kungen
Gustav IV Adolf var där hemma.
Han var ingen militär strateg och hade
dragit in Sverige i krig och eländighet.
Han tyckte själv att Napoleon var antikrist,
och var en stor beundrare av Karl XII.
I Sverige förbredde man sig på statskupp.
Proklamationen skulle snart i tryckeriet.
Kunde de norska styrkorna hålla sig
i ro och inte anfalla svenskarna i ryggen?

Staffeldt sökte nog råd hos festningskommendan
Haffner och förhörde sig vidare med Anckarsvärd.
Efter samtalet sände han sin egen kurir Major von Stabell
mot Christiania. Han red hela natten och lämnade
anmodningen om ikke-angripsavtalet direkt
till prins Christian August, överstkommanderande
för den norska hären sönnafjells.

Prinsen gick med på avtalet på bestämda villkår,
men ville försäkra sig om att de inte blev lurade
in i en fälla.
Han krävde därför att två norska officerare
som satt i svensk fångeskap skulle följa med till
Stockholm, för att sen komma tillbaka och rapportera
att den svenska revolutionsledaren talade sanning.
Prinsen höll sig därefter i ro och respekterade
avtalet som blivit ingått.

Georg Adlersparre, svenskarnas överstkommanderande,

och hans stab väntade i Kristinehamn tills Anckarsvärd
kom tillbaka från Kongsvinger festning med
bekräftelsen på att de norska trupperna skulle
hålla sig i lugn och ro.

Därefter marscherade revolutionsstyrkan till Stockholm
för att avsätta kungen.
När de väntade så hände de som igen bevisar att
officerarna bara var människor de också:
Adlersparre mötte dottern till till kaptenen där
de övernattade. Förälskade sig, gifte sig och
kort efter statskuppen flyttade Adlersparre till
Kristinehamn och förblev där resten av sitt liv.

Kung Gustav blev avsatt och landsförvisad.
Han for runt Europa resten av livet som Överste Gustavsson.
I Sverige blev Karl XIII kung. Han var barnlös och
adopterade lika gott prins Christian August. Men
kronprinsen dog plötsligt av slag 1810 innan
han hann att bli kung.
Felaktigt ville kuppmakarna ha det till att riksmarskalk
Axel Von Fersen förgiftat honom.

Fersen blev lynchad under prinsens begravning
i Stockholm.
Många svenskar önskade nu en fransk officer som tronföljare
Tillfälligheter gjorde att man kom fram till
en hög man med örnnäsa, en tidigare revolutionsofficer vid namn
Jean Baptiste Bernadotte.

Sverige angrep Norge 1808 då Kongsvinger
festning var målet.
Svenskarna kom helt fram till Glommakneet,
men klarade inte av att ta festningen.
Bild lånad från nätet.

Det här är en viktig del av nordisk historia.
Konsekvenserna blev att Sverige fick en grundlag,
dagens svenska kungafamilj kom till tronen.
Finland blev egen stat, dock under rysk överhöghet.
Det här ska firas stort i våra grannland i år.
Lånad bild från nätet.

Allt detta har jag läst i vår
lokaltidning under helgen.
Satt länge och funderade på om man skulle göra
ett inlägg om det.
Jag gillar historia och
här där vi bor nu finns massor av historia att
gripa tag i.
Festningen är svår att undvika.
Den ruvar där uppe och passar på oss.
Det finns en förening här som
heter Kongsviger Festnings Venner.
De kommer snart med en bok som heter
Kongsvingeravtalen 1809.
Den kan jag lova er att jag ska köpa.
Det är Helge Thomassen i Kongsvinger Festnings venner,
författarna Karsten Alnæs och Trond Hagerud
som lanserar den här boken i nästa vecka.

De vill med sin bok visa att det finns massor av
fantastisk historia i regionen.
Men lika mycket för att visa oss som bor här
att vi har något att vara stolta över.
Jag börjar se fram mot sommaren med besök på
museumet på festningen igen.
Hoppas ni har lust att komma hit
och följa med på en tur.