tisdag 30 september 2008

Tut sa bilen så kom dimman....

Ibland har man huvudet under armen rejält.
Jag skulle ha tagit med en utmärkelse jag fått.
Av en verkligt god bloggvän som heter
ASTRID.

Den fick jag av henne.
Det värmer gott ett fruset hjärta och
en frusen hand i höstrusket.
Astrid är en tjej med en mycket fin blogg.
Där finner man det mesta.
Hon syr och säljer, gillar att hålla på med inredning.
Bor i en mycket fin natur.
Som jag älskar.
Som jag önskar att vi hade bott närmare varandra Astrid.
Från djupet av mitt hjärta säger jag
Tack.


Eller hur man förvarar sin hund.....

Har varit med maken en tidig morgon när han
körde till Oslo.
Dimman följde oss hela vägen.
Här kör vi över bron mot Årnes.
Jag skulle önska någon kunde hjälpa mig ta
bort den där bilen på bilden.

Alla bilder är klickbara.



När vi kom till Skarnes så var dimman med.
Den ville liksom inte släppa taget.
Faktum är att dimman höll oss
sällskap ända hem.

Vi skulle göra en utflykt en dag.
Vi for till Skarnes, men inte med lastbil
utan i privaten den här gången.
Där skulle vi hämta en sak till badrummet.
När det var gjort for vi vidare mot nya djärva mål.
Vi bestämde oss för att åka till Jessheim.
Passerade över Vorma som
var på väg mot Glomma.
Solen sken och det var varmt och skönt.


Efter att vi svängt av mot Gardermoen så närmade vi
oss Jessheim.
Det är en trevlig ort med mycket butiker och
faramförallt byggen på gång.

Tack vare sin närhet till Oslo lufthavn så blomstrar
samhället rejält.
Alla vill bo här.


Efter att ha snirklat oss fram och tillbaka
och runt både här och där hittade vi äntligen parkeringen.
Det var avspärrat överallt.
De bygger om och bygger till,
bygger nytt och bygger ner....
Själva köpcentret har 87 butiker och bygger
ut så det ska få plats 40 nya butiker till.
En liten undran..
Finns det kunder till alla dessa butiker...
Eller för den sakens skull, plats till
alla bilar som blir en följd av det här.

En sak som jag såg gjorde mig först väldigt full i skratt.
Vad det är?
Jo, det är hundparkering...
Två boxar, det kostar en 10 krona att låna
de här lådorna som står i en stapel utanför ingången.
Här kan man alltså stoppa in sin lilla
pälskling medans man gör undan shoppingen.
Det är ju en förutsättning att jycken
gillar att bo trångt.
Att det inte sitter en löptik i ena boxen
och en viril hanne i den andra.
Undrar vad som sker då?
Finns detta enbart i bakväntlandet Norge
eller har flera sett det här andra platser?

Så skulle vi till OBS.
Finns inte på närmare håll än så.
Antingen hit eller hela vägen till Rudshögda
vid Hamar.
Vi fick ju se lite mera av Jessheim när
vi letade oss fram, för skyltar har de inte råd med här.
Men fina hus har dom....

Så ville magen ha sitt efter en lång dag.
Vi funderade på vad vi ville äta.
Det blev Peppes till slut.
De har buffè där
man får äta så mycket pizza man orkar för 99 kronor.
Passade oss bra det.

Inne på Peppes har de mycket saker som
ska få gästerna att tänka på Amerika.
På den här var det flyg som var temat.

När man kommer in sp måste man vänta tills
man får ett bord.
Känns lite lyxigt då.
Det var ganska tomt när vi var där.


När vi var klara med att äta och handla
så letade vi rätt på bilen.
Körde ner till Statoil och hämtade oss kaffe.
Här i nabolandet har Statoil
så att man kan köpa en kaffekopp.
Den kostar 99 kr.
Då får du dricka hur mycket kaffe du vill
under ett helt år.
Man tjänar fort in de 99 kr kan jag säga.
Passerade Vorma igen, fast nu
åt andra hållet.
Solen sken och det var varmt.

Så tog vi en liten avstickare på hemvägen.
Vi körde väg 175 mot Kongsvinger.
Svängde av så vi kom mot Svartfossen.
Där hade de öppnat en slussport.
Jag gick ut för att ta bilder.
Maken frågade om jag vågade gå
över bron ensam.
Han vet min fobi.
Töff i trynet svarade jag att det kan jag.
Huvva!
Det var läskigt...

Svartfossen är ett kraftverk som är
i drift och förser många med ström.
Större ska det bli.
När jag kikade ner här så blev jag nästan yr.
Vattnet kom med sån fart så det var nästan otäkt.
Blicken sögs ner i det vita skummet.
Bruset var öronbedövande...
Det stänkte vatten så man blev lite fuktig.
Vatten är mäktigt.

På andra sidan av vägen var det helt stilla.
Knappt en krusning på ytan som berättade
att det rann fort och mycket vatten ner
genom slussen och turbinen.
Där skulle jag gå över.
På en smal gångbana.
Vatten och turbiner på ena sidan
och bilar på den andra.
Jag snubblade nästan över för jag gick
så nära vägräcket som möjligt.
Hur ska man bli kvitt den här fobin?
Någon som vet?


Så här såg det ut när man stog på andra sidan.
Utsikten är inget att klaga över.
Det är vackert som en dag.

Efter att ha snubblat mig över så såg jag
det här vackra.
Det tog nästan pusten ur mig.
Visst är det vackert där Glomma rinner fram....

Här ser man den öppna slussen från tryggheten
på andra sidan bron.
Tänk att ramla ner där....

Så fortsatte vi vidare mot hem.
Kom till en korsväg...
Gissa vilket håll vi svängde åt...
Hemma igen så gick jag ner till min "rabatt" för
att se om det fanns några blommor kvar.
Det gjorde det.
Rosenskäran, blåklinten, Prins Gustavsöga
och så den här...
Någon som vet?
På fröpåsen som låg kvar under allt ogräs, hmm,
så står det Trumpetblomma. Tror jag...
Är det frökapseln som är svart?
Kan man ta in den och så spara
frö till nästa år?
Hoppas någon vet.


Rosenskäran blommar villigt.
Den är så vacker med sina vita och rosa blommor.
Blir det frö på de med?
Kan man spara de och fröså nästa år?


På framsidan av huset lyser hösten emot
mig när jag går grusgången upp.
Har ingen aning om vad det är för
buske, eller om man kan anväda bären.
Kan man plantera bären?
Som det här utvecklar sig får jag nog
kontakta en trädgårdsmästare.

Men allt det där med blommor bryr sig
inte den här gullgutten om.
Så länge han har sin traktor med hängare han
kan sitta i och käka äpplen är livet
precis så skönt som det ska vara när man är 2,5 år.

Ser ut över sjön och blicken fastnar
på andra sidan.
Träden är målade i alla möjliga vackra
höstfärger nu.
Kom inte och säg att det inte är vackert
den här årstiden.
Jag njuter av alla vackra färger som
naturen visar oss nu.


Jag fick en sång av min gode
bloggvännina Vivan för några dagar sen.
Har en här jag vill ge henne.
Lyssna, njut och skratta...
Det var allt från mig för idag.
Tjingeling.


Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails