måndag 7 juli 2008

Rafjell.



Del 1.

Så blev det dax för den stora testen.

Söndagen bjöd på ett ganska svalt väder och det
var nog tur.
För i den värmen vi haft har inte
jag gett mig ut på fjälltur
det kan jag säga.


Rafjell ligger på andra sidan om våran sjö.
Så vi fick ta bilen och köra runt en bit,
så fick vi köra upp en bit.
Sen var det bara att gå.


För en dam i sina bästa år med matsäck klistrad
runt kroppen så var det jobbigt att gå uppför
den första biten.
Men skam den som ger sig.

Efter att vi travat på en bit så
måste jag stanna för att hämta andan.
Vänder mig om för se hur långt vi
gått uppför.
Detta är det jag ser.....

Efter ytterligare några meter är
det dax för nästa andningspaus.
Hjärtat slår så hårt så jag tror det ska hoppa
ur bröstkorgen.
Vänder mig ytterligare en gång om och det
här uppenbarar sig.
Man anar att man är på väg upp
på en topp....

Så fortsätter vi en stund till.
Himmlen är full med moln, men
det gör inte så mycket.
Har inte orkat att gå
i stekande sol.
Det här var ett bra fjällväder.

Långt där borta anar man sjöar, åkrar och små, små hus.

Så kommer vi in i en annan typ av terräng.
Mera fjällteräng.
Korta björkar och knotiga tallar.
Massor av blåbärsris och
lingonris.
Det doftar så gott....


Stigen slingrar sig mellan stenar och trädstammar.
Här är mycket ljung och andra skogsväxter.
Så plötsligt dyker det upp en myr.
Det doftar fuktig skog, ängsullen blommar för fullt,
och det blir fuktigare på backen.
Det är nu våra kängor får visa att de
var värda priset.

Så dyker det upp en varde.
En ovanlig sådan tror jag.
Det är stenblock som blivit sprängda ut ur berget
som man användt som material.
Inte sten som är vanligast på fjället.


Bakom den varden så skymtar man plötsligt vatten.
Det är en liten tjärn.
Har inget namn på den än,
men det ska väl gå att få fram.


Den ligger så stilla där, nästan lite mystisk.
Här är det så stilla.
Inget trafikljud som stör, utan bara
den stora tystnaden

I tjärnen så växer det näckrosor.
Det var många som stog i knopp.
Tar du den här bilden,
den under
och den tredje bilden.
Sätter ihop dom får du en panorambild
over tjärnen.

Vattenytan var full av blad och näckrosknoppar.
Kanske var det dax för mig att få se den blomma nu.

Molnen speglade sig i tjärnens vatten.
Man visste inte riktigt vad man skulle göra.
Sätta sig och bara njuta, eller gå vidare.

Vi tog en liten fotopaus där vi stog.
Tänk att det fanns så mycket vackert inte alls
långt hemifrån.

Vi valde att stå.
Varför undrar du.
Räcker det om jag säger
MYROR.....

Här har jag fångat maken på bild när han
fottar den andra tjärnen som låg precis bredvid
den första.
I den runda ringen har
någon gjort upp eld och grillat.
Fast det är eldningsförbud i skogen
från 15 april till
15 september.


Ängsullen växte ända nere vid vattenbrynet.
Det susade lite försiktigt i säven.

Näckrosorna stack upp sina knappnålshuvuden ur vattnet.
Ena sekunden var det en liten bris på vattnet.

För att i nästa sekund vara vindstilla.

Tycker näckrosor är så vackra.
Inte bara blommorna utan även bladen.

Så gick vi vidare och det bar uppåt igen.
Plötsligt ser jag nått på backen som
lyser rött mot mig.
Jag böjer mig ner och vad ser jag.....
Hjortron/multer.....
Redan nästan mogna.

Så säger maken plötsligt.
Jag ser toppen!
Jag kikar upp och jo men visst är det toppen.
Äntligen!
Hytta skymtar mellan stammarna.

Efter en sista kraftansträngning var vi uppe!
Hytta på Rafjell var väldigt välkomnade
kan jag säga.
Den är öppen för alla som
vandrar här.

Det finns ett utedo lite längre bort i skogen.
Så finns det vattenkälla så man slipper dra med sig vatten
upp varje gång man ska hit.

Följ bara pilen.....
Där ligger utedoen....

Inne så finns det bord och stolar.
Där kan man sätta sig ner och äta sin
medhavda matsäck.
På bordet ligger den obligatoriska gästboken.
Där måste man skriva sitt namn och datum
när man varit där.

Är det kyligt kan man elda i kamin.
Ved finns det så det är bara att tända upp.
Det finns till och med britsar som
man kan övernatta på.
Men då måste man ha med liggunderlag och sovsäck.
På hemsen ligger det massor av material som
används för att repare brandtornet som står här ute.
Bilder kommer på det imorgon.

På väggen finns det kartor och andra saker som kan
vara viktiga för en vandrare som färdas i skogen.
Här är alla välkomna in.
Vi träffade en karl som cycklat 3 mil hit först.
Sen har han gått 1,8 km rätt upp.
När vi kom in satt han och åt sin matsäck.
Vi körde för bi honom på vägen upp.
Men vi valde att ta en längre vägen upp.
Den är på 2,5 km.
Vi pratade lite, och åt vår medhavda matsäck, den smakade ljuvligt kan jag säga. Så frågade jag om han ville ha en en kopp kaffe, det
tackade han inte nej till.

Han berättade att han
bröt foten i vintras när han åkte skidor.
Nu hade han bestämt sig för att
cykla från Kirkenär och hit.
Han kände av sin fot på vägen upp sa han.
En äldre man, säkert runt 60.
Gissa att man tänkte på sin egen usla kondis.....

Så gick han och maken ut för att kika på brandtornet.
Maken sa att han skulle upp där, men han ångrade sig.
Det blåste så mycket så det svajade betänkligt.
Men Grue karln var uppe....

Det får bli nästa gång vi kommer hit.

Detta var del 1 av vår tur med de nya kängorna.
Resten kommer imorgon. Det vill säga nerturen hehe.....
Nu ska jag fixa mat för maken kommer strax från jobbet.
Ha en fin måndag.

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails