fredag 18 januari 2008

Ut på tur.....



Aldrig sur.....

Idag har jag motionerat. Jo det står rätt. Har varit ute med jycken i nästan 2 timmar.
Det var så skönt. Fast knät värker och plattfoten gör sig påmind. Det strutar jag i. Det är så skönt att gå.
Gick in i skogen, stigarna är ju borta under snön, men man vet vart dom är. Det man inte ser är att det är blött under snön. Man märker det när man plötsligt blir blöt om stövlarna. Har stövlar med gore tex så fukten går inte igenom tack och lov. Varma og goa är dom med.

Vi travade på Erri och jag. Plötsligt fryser hon till mitt i steget, stirrar rakt fram. Vad ser hon?

Plötsligt förstår jag vad hon sett. Jag ser två vita rumpor som skuttar genom skogen. Dom har antagligen hört oss länge för vi upptäckte dom.
Digitalkamera är bra att ha, men det går inte så fort när man ska upp den.
De två rådjuren försvann innan jag fick upp kameran ur ficka.
Men bilden sitter på näthinnan.
Erri var helt på tå efter det. Gick och sniffade i luften, gick passgång så ivrig blev. Hon vädrade dom säkert bra länge, men vi såg dom inte mer.

Vände så småningom nosen hemmåt. Det var så gott att komma hem efter den upplevelesen.
Satte på en kopp kaffe och bara njöt av att ha varit ute och rört på benen.
Det tråkiga är väl kanske att gå ensam, även om Erri är med så hade det varit kul med mänskligt sällskap.
Men vi får se till påsk. Då får vi besök från den svenska huvudstaden. Säger bara en sak. Ta med gå stavarna.......

Det har kommit lite snö igen. Inte mycket, bara så det blev vitt igen. Och halt. För
under det vita finns de vattepölar som igår var just vatten och blött, men som idag är is, halt och hårt! Gäller att se upp med vart man sätter fötterna.

Köpte mig nya gardiner till köket igår. Ska passa på att sätta upp dom nu.
Har gula väggar och det är jättesvårt att välja färg tycker jag, det är ingen mild gul färg, utan knallgult.....
Tips tages tacksamt emot......

Njut av fredagen, den kommer aldrig åter.....
Kram Synne :)

Dagen efter.


Äntligen fredag.

Fast jag ska nog inte jubla allt för högt. Har jobbhelg,suck!!

Är fortarande ganska mör i fötterna efter gårdagens trampande inne i Kongsvinger. Ska bli en stund tills nästa gång. Ialla fall till tisdagen, då är det dax igen......

Min amaryllis har slagit ut, lite. Kan nästan höra hur det knakar i kronbladen som omsluter knoppen när den brister upp.
Sakta, sakta som för att inte tillfoga blomman allt för mycket smärta öppnar den sig. Jag tror den blir röd. Den är väl sisdär en månad försen i sin blommning då, men det gör ingenting. Kan behöva lite ögongodis att se på den här trista månaden med.

Såg en trist syn igår. Fyra ledsna vinterleksaker uppställda vid en vägg. Tror des
sa fyra saknar snön. Saknar barnen som åker så det susar nerför backarna på dom.
Jag vet att jag
faktiskt saknar snön. Bara lite då, men jag saknar den.....

Tittar ut genom fönstret nu, det är märkligt. Det snöar! Är det konstigt man blir vädersjuk? Ena veckan rimfrost, 16 minus. Så kommer det en mildperoiod, med 2-4 minus, men ingen snö. Sen kommer snön, då är det upp till 4-5 plusgrader.
Så kommer regnet. Regnet vräker ner i en vecka......smälter snön som ligger. Det fryser på, blir halt. Folk halkar runt som en klick smör i en het panna. De är ute med salt, sand och jag vet inte allt. Plogbilarna jobbar som galna för att få undan snön.
Så plötsligt är det vårväder ute, mitt i januari. Fåglarna sjunger, solen skiner, folk tar av sig jackor ute, för det är varmt. Man börjar ana att det här eländet snart är slut. Man bara njuter.
Så vaknar man upp dagen efter och inser att allt bara varit en nyck från naturens sida. Den säger att lite inte på mig nu, det är vinter. Jag kommer med mera snö......

Ja så känns det dagen efter.......

Tänkte bara klämma med en bild från Geiranger. Det ligger i Möre og Romsdal fylke. Vi bodde en knapp timmes bilresa från Geiranger. Så ca en timme med färja.
Geiranger fjorden är en av världens vackraste fjorder.
Trots att man varit där sen man var liten, man har sett detta nästan dagligen, bott där i 7 år så blir man aldrig mätt på denna syn. Det är naturen på sitt bästa.
Men det är ett bedrägligt lugn.
På en plats som heter Tafjord, inte allt för långt från Geiranger, håller en jättestor skiva i fjället på att glida ut.
Sprickan blir större och större för varje år. Det är en man som heter Åkernes som har gått i fjället sen han var liten, han är runt 70 år nu, som sett detta under en lång tid.
Man har företagit mätningar av alla de slag. Räknat och kalkylerat på hur stor tsunamin blir.
Det blir en katastrof! Hela bygder inne i dessa trångar fjordar blir drabbade av tsunamin.
Det har hänt en gång. Detta hände den 7 april 1934.
Så man vet vad som väntar.
Naturen är nyckfull, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om det här är naturens sätt att visa att man inte ska tuckla med den.

Det känns lite olustigt........

Fundersamma hälsningar från mig :)

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails