tisdag 14 november 2017

Frost och snö.


Godkväll i stugorna.
Sitter och småhuttrar, dricker te och mår
egentligen ganska bra.
Nu har den här tiden kommit som jag 
tycker ganska mycket om.
Vintern!
Frosten!
Lite knarr under stövlarna och 
froströk när man andas.
I fredags kom plötsligt det där vita dalandes
från ovan. Inte mycket, men det var så det blev 
lite ljust på marken.
På lördagen sken solen och det vita låg kvar.
Men sen... på söndagen...
Då såg det ut så här.
Det här är så vackert. Jag njuter av varje ögonblick
när jag ser ut, eller är ute.
Träden nere vid sjön var vita. Stubbåkern
hade blivit lite vitare.
Morgondiset gled vackert över sjön.
En stund senare så bestämde vi oss, ja jag
och Jimmy, för att gå ner till sjön.
Det är ett helt annat landskap när
det är så här. Känner mig lite som
om jag är i Narnia.
Hela naturen hade blivit vit. 
Skogen på andra sidan sjön var så vacker.
Buskar och gräs, ogräs och stenar hade
fått ett vitt täcke på sig.
Solen gjorde sitt tillsammans med den blå
himlen för att visa sig från sin vackra sida.
Att Nuguren var lika blå som himlen utgjorde
en kontrast till de vita, gnistrande träden.
Tänk när isen har lagt sig här. 
Borta vid udden satt vi på isen och grillade korv 
för nått år sen.
Nu var det bara några änder och svanar 
på sjön. Vi hörde dem, men såg dem inte.
Plötsligt började det att snöa. Men 
det var bara frost från träden som flög iväg 
när vinden lekte med grenarna.
Jo, jag vet...vackert.
Vi gick över åkern upp.
Jag var bara tvungen att vända mig om 
och ta flera bilder. 
Våra fotspår i stubbåkern. 
Så såg vi dem.
De tutade några meter över våra huvuden och 
gick in för landning på sjön.
Tror det var två vuxna fåglar och tre ungar.
Fast det var mitt på dagen så 
fick man långa skuggor när man fotade.
Blå himmel, några moln, en lite blek sol 
och lite träd.
Då blir det så här.
Ja där uppe bor vi...
Där borta vid träden...
Där går vägen upp.
Eller ner...
Oavsett...
Mördarbacken heter den. 
Digernes är så vackert. Stubbåker, kala lövträd
och gröna barrträd samt lite ogräs.
Det kan bli så här vackert.
Nästan så man hörde hur det knäcktes när
man tog i grässtråna.
En liten buske, som vägrar släppa
sina gula löv.
Men jag förstår den. För det här 
blev som en tavla. 
Till och med jag fastnade på bild.
Nu är badbryggan uppe på land.
Å andra sidan tror jag inte jag ska bada.
Däremot ska jag gå upp och ta en
dusch nu. Sen blir det nog en tidig kväll.
Lite småtrött.
Så ni andra får ha en riktigt flott
afton vidare.
Kram.





lördag 28 oktober 2017

Sista delen av oktober.....


Ja hela oktober månad har bjudit på många fina dagar.
Många vackra soluppgångar med.
Här är en tidig morgon den 21 oktober.
Lite frost på backen, någon minusgrad.
Det bet lite i näsan.
Men det var så vackert.
Man känner sig lite liten när man står under en
sån här vacker himel.
Hmm... tror jag ska köpa mig en hatt alltså....
Nuguren är alltid lika vacker. 
Tror det är årets sista solros.
Får bara hoppas den slår ut.
Återigen denna vackra, gula lönn. 
När man står där och ser upp så verkar den
nästan helt oändlig.
I den grön/bruna gräsmattan såg jag något gult.
En liten pensè som ville glädja mig.
När solen letar sig in genom fönstret en 
eftermiddag när himlen varit grå och dimman tjock.
Då blir man glad.
Ett löv låg på backen och såg ut som ett hjärta. 
Då kom den upp....
Maken fick den på plats i torsdags.
Där står den. Men bara med en fröautomat än så länge. Det kommer flera.
Tror inte jag hann in genom dörren förren
de första gästerna anlände.
Herr Domherre och Herr Pilfink.
Nötväckan dök upp som genom ett trollslag.
For upp och ner  ner för trädstammen, ner på backen, flög upp i björken och så höll den på.
Det har varit många dagar med dimma nu 
i slutet på oktober. Gick ner till sjön.
Det känns som det är oändligt långt när man ser den här bilden. 

Gården dök upp i dimman med. 
I går, fredag var det så konstigt ljus.
Jag bara måtte ut.
Solen kom liksom inte fram genom de 
tjocka molnen. Man såg bara ett eldklot på himlen.
Upp mot skogen dansade älvorna 
och man hörde nästan den trolska musiken.
Nere vid sjön blev jag helt betagen...
Så otroligt vackert.
Klockan är runt halv elva på förmiddagen. 
Nästan så jag skulle vilja göra tavlor av dessa bilder.
Nere vid badbryggan såg det ut så här.
Man hörde bara det stilla kluckandet när
vattnet fick bryggan att gunga lite grann och
när vattnet slog mot stenarna. 
Väl uppe igen såg jag ut över sjön och jag
bara stod och njöt.
Dimma kan vara otroligt vackert.
Idag gick gubben och jag ner till sjön.
Lekte lite med svartvitt...
Blir ett helt annat landskap. 
Björkslanorna i gräset....
Utsikten mot Nor.
Klickar du på bilden så ska du se en båt som kommer 
där långt bort på sjön.
Det gick undan kan jag säga.
Stubbåkern och grannens skogsparti.
Vackert så det gör ont.
Körsbärsträdet blev helt avklätt i går, det blåste 
så in i granskogen. Eller ska man säga körsbärsträdet...
Nu dröjer det några månader tills det kommer 
vita, vackra och många blommor på grenarna.
Jo en har bakat också.
Både bullar...
..... matbröd.
Gott blev det, försvann gjorde det.
Det här var bloggen för den här gången.
Ska dricka upp mitt vin, sen får vi se om man 
kryper i säng eller blir uppe lite till.
Önskar er en fin helg där ni är.
Kram....

Bakgrund.

Related Posts with Thumbnails