En tidig morgon på Kongsvinger Festning.

 

Vi startar i Herdalsparken. 
Grönt och fin, det plaskar mysigt från fontänen. Men det är folktom. 

Telefonkiosken fungerar faktist ännu.
Det är Kongsvingers enda telefonkiosk. Alla andra

är borta nu.  

När man kom upp till vakthuset så möttes man av en blomsterprakt

i rött och vitt. 

En vacker stuga. Här höll vakten till förr. 

Det var folktomt där uppe. Skönt att vandra runt lite och

tänka på hur det var här för många hundra år sen.

Flaggan var hissad, den med tre tungor. 

Grön, nyklippt gräsmatta med en kanon riktad mot dåvarande fienden på 1600-1700 talet. Svensken!

Murarna har blivit renoverade och det var nödvändigt. 

Dammen hyser igen salamandrar. 

Inne i ett rum vid sidan av museet lyser en liten lampa upp.
Jag gick inte in, ojämnt och lite otäckt när det är mörk. 
Endast blixten på kameran som lös upp så här. 

Vid en av de storväxta kastanjerna stannar jag. 
Trädkronan är så tät så det är väldigt mörkt under. 
Jag ser bort mot vaktstugan igen. 

Den branta backen upp är tuff. Här ser man ner mot Vingersjön och Glomma som rinner där. 

Glomma och ner mot Kongsvinger Rideklubb. 

Norsenga med det karakteristiska huset på silona. 

Ännu mera av Vingersjön och Glomma. Det är lite vatten i älven, för sandbankarna har krupit upp. Här har folk badat i sommar.
Playa de Kongsvinger. 

Utsikt mot norr. På andra sidan älven syns riksväg 2 och lite längre bort även järnvägen. 

Glomma krumbuktar sig fram i landskapet. Och långt därborta, där bor jag. Man ser även här sandstranden, den kallas för Gråsand. Ligger normalt under vatten. 

Vad döljer sig därnere? En grind? vet inte, man fick inte gå ner där. 

'

De tog naturen till hjälp när de byggde fästningen. Det blev en naturlig del av muren. 

Här gick jag igenom. 
Istället för att gå runt så smög jag mig igenom här och kom

upp på sista "våningen" av fästningen. 

De håller på med att renovera en del lokaler som är på festningen. 
Gick in här och tog mig fram till.....

Detta.... nylagt golv av skiffersten, TROR jag. Belysning som så vackert lyser upp hela detta magiska rum och en stor öppen spis i mitten. Här har man lagt ner ett bra arbete. Vackert. 

Ute igen och en ny kanon... bakom ett hörn på en byggnad. 

Här på väggen såg jag något jag faktiskt aldrig har sett förut till trots för att jag varit på fästningen så många gånger....
Det är Fredrik IV. Kung av Danmark och Norge 

25 augusti 1699-12 oktober 1730.
Han dog 12 oktober 1730.
Det sitter många olika sådana här sigill runt om på fästningen. 

Bastanta stenblock användes för att bygga fästningen. 
Jag förstår inte hur de klarade av att utan dagens maskiner och verktyg, bygga detta mästerverk.

I den här byggnaden ligger ett museum. I år har det inte varit öppet så som det brukar. Det är koronan som satt ett stopp för det. Men det är värt ett besök när det är öppet. 

Där nere ser man timmerterminalen på Norsenga. Det är väl om jag inte minns fel, norges största terminal. 
Bortom de blånande bergen ligger Sverige. 

Där på den andra höjden ligger det en modern fästning. 
Det vill säga, det är Kongsvinger fängelse.

Ner mot centrum, där ser vi nybrua, eller Gjemselund bru som den heter. Byggd 1991.

Här ser vi gamlabron. Kongsvinger bru heter den. 
Det är en hängbro, en så kallad stålhängbro. Fylkesvei/länsväg 396 går här, rätt igenom Kongsvinger. Glomma rinner under. Bron ä146 meter lång och huvudspännet är 104 meter. Den öppnades i juli 1949, efter att tyskarna sprängde den gamla bron under krig

Vänder mig om och ser brunnen på torget och markan bakom. 
Här fick soldater och befäl äta sin mat. 
Och brunnen höll alla i fästningen med färskt vatten. 

Hela byggnaden. Nu vet jag inte vad de har där, om hotellet på fästningen använder det till nått. 

Jag gör mig klar för en vandring ner genom övrebyn ner till centrum. 
Går genom första portalen och stannar och tar en bild på den andra. Där, rätt utanför står faktiskt norges äldsta kastanjeträd. 

Rätt utanför portalen som tar oss både in och ut från fästningen växer det. Trädet blev planterat år 1792 av dåvarande kommandant och generalmajor Johan Ludevig Maximillian de Biellart.
Det växer och frodas och är lika roligt att se på våren när det står i blom.

Det var allt för nu... 
Återkommer om inte så lång tid med mera bilder.
Ha en fin fredag, njut helgen och må väl. 
Kram....

Nes kirkeruin i Nes kommune.

Igår var vi på en plats jag aldrig besökt förut.
Nes kirkeruin i Nes kommune.
Vi hade varit på Gardermoen och lämnat av vårt ena besök och 

på hemvägen svängde vi av hit.
Nes kirkeruiner ligger vid näset där älvarna Glomma och Vorma möts.
Det är en populär plats för bröllop, gudstjänster, konserter och andra kulturaktiviteter. 

Kyrkan blev byggd på en offerplats från förkristen tid, och var från början en långkyrka. Den kyrkan låg på prästgården Disens mark.  Prästgården blev på grund av fara för lerras flyttad. Disen ligger nu mera ca 1 km från de gamla ruinerna. Men närmare Nes nya kyrka. 

Det ursprungliga kyrkobygget var från 1100-talet och blev senare påbyggt flera gånger.
1100-tals kyrkan bestod av ett smalt skepp och apsis, som man kan se rester av på marken. På 1200 talet blev koret utbyggt till ett rektangulärt kor, som var något smalare än skeppet. På 1300-talet blev det återigen utbyggt så att kyrkan blev en rektangulär långkyrka.

Kyrkan blev eldhärjad under kriget mot Sverige år 1567, men blev senare uppbyggd igen. År 1697 blev det utbyggt till en korskyrka.
På samma tidpunkt blev vår Frelsers kirke i Oslo byggd, den nuvarande Oslo domkyrka, och den stod som modell för Nes kyrka. Det här skedde under prosten Jens Colstrups tid, och han använde sig av sitt kontaktnät för att skaffa kyrkan nytt barockinteriör. 

Kyrkan brann åter igen ner år 1854 efter ett blixtnedslag och blev på grund av rasfaran inte återuppbyggd på sin dåvarande plats. Utan blev flyttad ett par kilometer bort från Glomma. 

Något av inventarierna i den gamla kyrkan blev räddat under branden och befinner sig idag i den nyare Nes kyrka från 1860. Det är altartavlan och dopfunt från 1100-talet med tillhörande innertak och predikstol.
I tillägg till det så är det det så kallade Colstrup tavlan bevarad, det speciella Maria Bebådelsemåleriet från 1700-talet, samt ljuskronan som Colstrup gav sin fjärde fru som morgongåva vid deras bröllop år 1704.

Första renoveringen påbörjades runt första världskriget när området blev säkrat. Det blev gjort ytterligare konserveringsarbete under 1930-talet.  Det är emellertid Sigrid och Håkon Christies omfattande utgrävningar under 1958 som har gett oss det allra mesta av kunskapen om kyrkoruinens historia. 

På 2000-talet blev det gjort säkringstilltag som en del av riksantikvariens "bevara förfallet"-program.
Kyrkoruinen var då stängd för arrangemanger  inne i själva ruinen.
Nes kirkeruin ingår i Nes samlinger. Ett klocktorn blev bekostat og rest av Årnes Rotaryklubb och invigt 2010.

Det var spännande att gå omkring där och ta bilder, läsa på gravstenarna. Den äldsta vi såg var från 1600-talet. 

Utsikten från platsen ner mot älvarna och Årnes. 

Mäktiga stenmurar och väggar. Tjocka och stabila. Måste varit lite av ett arbete att bygga dem. 

Utsikt från parkeringen. Riktning mot Kongsvinger. 

När vi kom så var det en person här. En kille på motorcykel.  

Ja, och mygg och klegg...

När man går här får man en liten föraning om hur det var på 1100-talet. En stenkyrka är ingen varm byggnad. Så här satt nog de som bodde runt i området i tjocka vinterkläder när det var vinter.
Väggarna är verkligen tjocka.

Men jag tror kanske utsikten var densamma då och nu. 

Här är altaret och jag antar att det är denna del som är apsis.
Har försökt googla men blir inte klok. 

En blå himmel genom fönstret.
Vet inte om de hade något för fönstren för att stoppa väder och vind. 

Utsikten ner mot Årnes.

När vi var det så var det lummig grönska. Kastanjeträden var gröna och vackra. Bänkar att sitta en stund på fanns överallt. 

Kastanjeträden döljer nästan en ingång till kyrkan och dess murar. 

'

Gravstenar stod det lite överallt. Det var svårt att se vad det stod på många. Men de förtjäljer en historia, alla som en. 

Man kan nästan höra hur det pratades och sjöng inne i byggnaden. Det var ett eko där inne trots att taket saknades helt och att det var öppningar runt om. Måste ha varit ett mäktigt ljud och en akustik som var otrolig där. 

Kändes lite som att gå på fästningen i Kongsvinger.
De är ju byggda i samma stil. 

Flera gamla gravstenar. En del med nästan oläslig text. 

Årstalet 1697 står på väggen här.
Vad bokstäverna står för vet jag inte. Men det ser ut som en kungakronga överst. 

På väg tillbaka till E16 stannade vi och tog några bilder igen. Här är det så vackert. Båten på älven var dock inte så vacker på nära håll. Musiken som kom från den var heller inte den bästa.
Men vi njöt i alla fall. 

Vi fortsatte hemmåt för en kopp kaffe och lite avslappning igen. Solsken och varmt så vi satt på verandan en stund. Hit vill jag igen. Det sägs det spökar här.....
Ha en fin söndagseftermiddag nu.
Kram....