En överraskning.

Idag när jag gick ut såg det ut
så här över Nuguren.
Men bara en stund efteråt sken solen
från en blå himmel.

För 1,5 år sen så planterade jag krokuslökar
runt torkvindan. Förra året kom det
inte en enda blomma.
Men nu....

Kommer inte ihåg om det var
gula, vita och blå krokusar,
men än så länge är det bara de vita som
kommit upp.

Längre bort på gräsmattan har denna
skönheten kommit upp.
Den är inte ensam. Det kommer flera.

Det här kan väl bara betyda att våren
faktiskt är här.

Så nu ska jag ut och kratta...
Och skratta och njuta av våren.
Gör det ni med.
Tjipp på er.

Leråkervägen ute på landet.

Så här ser det ut nedanför oss idag.
Eller i går rättare sagt.
För det här är bilder från min promenad igår.
Jag tänkte försöka hålla igång nu.
Det är en liten, liten snöfläck kvar på
åkern. Men tror den blir borta idag.
Solen är här.
Äntligen, den gula varma planeten där
högt ute i rymden.
Nu sänder den sina varma strålar ner på
oss här igen.
Blir nog sjutton en fika på verandan sen.
Med nybakade bullar....

Jo, promenaden igår som sagt.
Tänkte jag skulle vara snabb och fota hur
vägen ser ut nu. Men någon hann före mig.
Blev förbikörd av den här traktorn med
skrapan efter sig.
Välbehövligt kan jag säga.
Men om det hjälper....
Inte en aning.

Erri ser lite fundersam ut.
Ska vi verkligen gå här.
Jag säger som Bodil skrev i sin kommentar
till mig nyss.
Muddseason!
Det stämmer så bra så...

Vägen är inte så rolig just nu. Har inte bott här i så
många år ännu, men jag tror inte jag sett den så illa
som just nu.

Några blommor som kommit såg jag inte.
Men bildäcken har redan slagit ut i full blomst.
Vi måste ha nya sommardäck i år.
Undrar om det kommer flera här.
Kanske kan plocka dom....
Näe det blir nog lugnast att fara ner till
Terje tror jag. Då vet vi vad vi får.

Vi fortsatte en bit.
Mötte traktorn med skrapan.
Kille såg helt uppgiven ut.
Det förstår jag.

Jag passade på att smita in i skogen för att
se hur det såg ut med Skasenåa.
Det såg inte helt ok ut.
Den stolpen står normalt på land.
Så vattnet har redan börjat stiga.

Ut på vägen igen.
Traktorn kom tillbaka och passerade oss igen.
Jag undrade om han skulle köra hela dagen
på den här vägstumpen.
Det behövdes då, så inte för det.
Men det är så mjukt i vägen så
första bil jag mötte sen, sjönk ju ner lika långt
som innan han skrapade vägen.

Så kom våra postis.
Hon är ganska less dåliga vägar kan jag säga.
Men vad ska de göra?
De kör på all slag underlag.
I alla tänkbara väder.
Snöstorm som spöregn.
Sommar och vinter.
Posten skall fram heter det ju.
Med de flinka postbud vi har här
i Kongsvinger så gör den det.
Glad ni finns där.

Så smet jag ner mot ån igen.
Måste ju se...
Jodå, den hade stigit ganska bra.
Fortsätter det så här så
blir snart vägen översvämmad.
Snön smälter i höjderna, förs ner med
bäckar och älvar.
Går ut i vår sjö, som rinner ut i Glomma.
Som svämmar över i sin tur...

Vägen ja...
Plötsligt kom
traktorn igen. Nu hade den varit och vänt
och körde ytterligare en vända...
Ett evighetsjobb...

Tror det är bättre underlag ute på åkrarna.
Där vet man ju att det ska vara lerigt...
Det ska bli spännande i september.
Då ska vi visst få vägen fixad...

Här rinner det ut en liten bäck i
Skasenåa. Isen är inte helt borta än.
Men det blev en läcker bild.

Tja...

Vatten, ån är full av vatten...

När vi äntligen kommit til veis ende,
så gick jag ner och satte mig vid ån.
Den här blå bänken stod där
och väntade på mig.
Satt nog där i 10 minuter och bara njöt.
Erri däremot ville fortsätta.
De får snart flytta den här bänken längre upp,
för ån steg faktiskt medans jag satt där.

På vägen tillbaka såg jag den här
lilla livliga bäcken.
Den var så ivrig att komma ner
till ån att den inte visste
hur fort den skulle forsa på.

Snön låg nedanför, men
ju mer vatten det kom på
den desto mindre blev den.

Så rann den under vägen, ner mot
det lilla skovelhjulet.
Fortare och fortare.
Den ville så gärna ut i stora vida världen.
Så ut i ån, vidare ner mot Nuguren.
Som rinner ut i Glomma.
Tänk, man kan få se hela världen bara
genom att rinna ut i en å.
För Glomma rinner ut i Fredrikstad och
så vidare ut i Oslofjorden.
Så innan bäcken vet ordet av, är hon i Danmark.

Efter att jag funderat ut den historien
så gick vi vidare.
Plötsligt försvann min ena fot.
Rakt ner!
Nästan en halvmeter ner...
Drog upp foten och såg ner i hålet.
Där rann det faktiskt vatten med.
Man ser vattnet nere i hålet.
Jag fann en reflexpinne som jag satte ner
i hålet för att varna de som kom med bil.
Om det hjälpte vet jag inte.
För traktorn kom ännu en gång.
Hoppas han såg det där.

Vattnet under vägen rann säkert ut i ån
det med. Men det var inte lika sprudlande
som vattnet i bäcken.
Tänk så olika det kan vara....

Så plötsligt lyste gult emot oss
där vi gick.
Näe det var inte den solen.
Utan det var många solar.
Väldigt små om man tänker på den riktiga solen.
Men så absolut lika viktiga som den
stora solen.
Jag kan inte hjälpa att jag blir glad i
hjärtat när jag ser dessa envisa gula vackra
blommor som envist tittar upp
från de mest otroliga ställen.
Tror jag vill bli en tussilag/hestehov
i mitt nästa liv.
Detta är våren för mig.
Små gula solar som ler emot mig vart jag ser.

Kom väl hem till slut.
Stod och pratade med grannen en stund först.
Vi pratade fölning och väg.
Det kommer ett nytt liv till världen
hos dem i början av juni.
Ska bli spännande att se om
den nya lilla pållen får
sin mors och systers blåa ögon.
Hemma såg jag att jag faktiskt varit ute
och gått i nästan 2,5 timme.
Gått och gått!
Trampat i lervälling.
Sjunkit i lera.
Det såg ut som jag hade fläcktyfus på byxbenen.
Hoppat över stenar som skrapan dragit upp ur leran.
Jag sparkade dom ner i diket.
Lite synd om det kom en bil och traff dem.
Men jag var nöjd efter min dag ute.

I morse såg det ut så här när
klockan var 06.05.
Ingen kanonbild, men jag gillar den ialla fall.

Nu ska jag kosa mig med en kaffe
och nybakade bullar på verandan.
Solen skiner och nu är det inte tid
att vara inne.
Öppna dörren och släpp in våren.
Det är dax för det nu.
Tjing på er.

Hompetitten, hompetatten, hompetitten tejja......

Melkeruta kommer over
Åverud på heia....
Det homper opp og homper ned....

Ja den slagdängan passar in
på vår väg vilket ni snart ska få se.
Men för att inte skrämma bort er helt
så visar jag en bild från igår morse.
Då var det vackert här vill jag lova.

Jag skulle med bussen till Kongsvinger igår.
Så därför gick jag ner.
Det är ca 4,5 km.
Det var ganska skönt att gå
för vädret var lagom varmt.
På vägen såg den här stubben.
Den är visst makan till de jag har hemma.
Men den här får stanna kvar.
Den är för tung.

Ska du komma på besök till oss nu,
så vill jag ge dig ett gott råd.
Ingen låg bil, absolut INTE rentvättad.
Och väldans goa stötdämpare...
Den är ganska hoppig, sjunkig och lerig.
På vissa ställen har de lagt på sprängsten.
Men det hjälper inte stort.

Bäst jag gick där så hörde jag ett frustande
långt bort.
Vände mig mot ljudet.
Det var en av grannarna som kom.

Vi pratade några ord innan han satte fart igen.
Jag kunde några minuter senare konstatera att
häst var nog det bästa framkomstmedlet
på vår väg just nu....

Med jämna mellanrum såg det ut så här....

På andra ställen såg den ut så här...
Vår lilla vägstump är en knapp mil lång.
3 knappa km är asfalt. Resten är grusväg.
Fast den här tiden är det mest lera.
Man får köra slalom på vägen när det
är så här.
De stackare som kommer och tror man kan gasa på
här nu, får nog tro någon annanstans.
Nu har vi blivit lovade asfalt på hela vägen
till hösten. Men jag och andra som bor längst
med vägen tror det inte förren vi ser det.
De har nämligen lovat det i ca 30 år....

Snösmältningen är i full gång.
Det märks på bäckar och vattendrag.
De svämmar över.

Jag fick lägga på ett kol nu såg jag.
Klockan närmade sig bussavgång.
Men det är inte långt till bussen härifrån.
Men så fort orkade jag inte gå.
Någon måtta får det väl vara...

Medans jag väntade vid busstoppet så tog jag
en bild på kyrkan i bygden.
Brandval Kyrka.
Den ligger ganska vackert till där.
På precis lagom avstånd från att bli
översvämmad om Glomma stiger hoppas jag.

Väl inne i Kongsvinger så
gjorde jag det jag skulle.
Fick min allergispruta bland annat.
Så skulle jag gå för att möta maken.
På vägen dit såg något som blänkte i en buske.
Påskharen har tappat några karameller här tror jag....

Väl hemma igen så
gjorde vi oss middag.
Blev en slappar stund framför tvn innan
det var dax att hoppe i loppekassa...

Får avsluta med en bild från morgonen igår.
Efter alla trista bilder på vägen kan
det vara skoj att vila ögonen på nått vackert.

Tog med mig Erri och gick en promenad idag med.
Men de bilderna kommer i morgon.
Nu en dusch, så Niklas mat på tvn.
Han lagar mat utan tillsatser.
Heder åt dig Niklas..
Du visar vägen.
Ha det gött....
Tjipp på er.