Translate

måndag 23 juli 2012

Varför gör föräldrar så här?

Min pappa dog precis före midsommar.
Inget jag sörjer direkt över.
Låter det konstigt?
Jag ska ta det från början.
Blommorna i vasen stod i gästrummet när vi fick
besök av goa väninnan Synnöve.
Hon och hennes make var här i fjor när min
moster dog.
I år var det när min far dog.
Så glad att du finns Synnöve.
 Mina föräldrar skilde sig när jag var 4 eller 5 år.
Syster AB var 1 eller 2 år.
Vi besökte honom var annan helg och det var väl som
det är för barn flest... roligt att komma dit, och
mycket ledsamt att åka hem.
För hur det nu var så älskade man ju sina bägge föräldrar!

Synnöve och gubben min med 
Erri och Mats på en prommenad.
 Vi blev lite äldre både syrran och jag och förstod väl mera 
av det som skedde runt om oss då.
Min far hade gift om sig med en jättetrevlig dam, som
vi hade otroligt bra kontakt med. Hon hade
en dotter och hon och jag blev som syskon!
Här har vi tagit fram en otroligt god konjak
som smakade på.
Kan rekommenderas.
 Så en dag var det över.
Både min "syster" och hennes mamma hade då
gått bort i canser och kontakten med
pappa var ganska sporadisk.
Jag gick då på högstadiet.
Så skulle jag hem till farmor på hennes födelsdag...
Då började det....
Han var där med sin nya kvinna!

Min salvia som jag äntligen hittade....
 Efter den dagen var kontakten lika med noll.
"HON" vill inte ha kontakt med oss.
Vi försökte, men blev gång på gång avvisade av 
både honom och henne....
Åren gick och och de gifte sig.
Så fick vi läsa en kunggöring i lokatidningen.
I den stod att han skrivit över alla sina tillgångar
på sin fru. 
Man började att fundera på vad som hände....

En vacker jasmin som sprider doft
i trädgården...
 Vi försökte ha kontakt med det kändes meningslöst.
Inget gensvar alls!
I stället fick min syster som besökte honom en gång
veta att vi skulle sluta springa där, för han hade inga barn!
Hårt att höra!
Man funderade på vad man gjort för fel!
För det måste ju vara vi som gjort fel....
Något annat var otänkbart....

Mats vackra ögon och fina nos...
Han gillade Synnöve så mycket så
han kissade på hennes ben...
Inpinkad i familjen med andra ord...
 Att alla sa att det inte var vårt fel spelade ingen roll...
För barn tänker inte så..
Klart att vi hade gjort fel....
Jag hade till slut flyttat från stan men
syster AB bodde kvar.
Varje gång hon mötte vår pappa, så sprang
och gömde sig för att hon inte skulle kontakta honom!
Mina fastrar försökte få oss att ta kontakt, men
det var ingen ide....

Vår vackra rapsåker...
 Så fortsatte det i många år...
Ingen kontakt...
Han lekte kurragömma med oss när vi var ute 
och mötte honom...
Tanten såg vi aldrig...
Men hon ville inte vi skulle ha kontakt med pappa!
Och så blev det...

Ännu en härlig bild..Det här är sommar för mig.
Gul, doftande raps, blå himmel och vita moln...
 Så blev han sjuk!
Han fick en stroke!
Han fru fick honom fort på sjukhem..
Hon ville väl inte ha honom hemma.
Det var nog jobbigt att ha en handikappad hemma!
Hörde av min faster att hon besökte honom 
ganska sällan, men faster har varit där ofta.
Hon hälsade från oss men fick ingen respons
av sin bror, vår pappa!
Vi existerade inte  helt enkelt.

Vackra vitklöver som tittar upp som vita bollar
ur den gröna gräsmattan....
 Det gick en del år...
Så kom budet då...
20 juni var det slut!

De håller på att fixa vår väg.
Men att det står vägen stängd, hindrar inte en
del att knixa sig förbi och fortsätta 
rakt fram... Att de sen fick köra tillbaka är väl en annan sak!
Hur tänker man som människa när man INTE vill förstå 
att vägen faktiskt är stängd?
 Min ena faster ringde på förmiddagen och berättade det...
Vad jag kände?
Inte ett dugg!
Jag var mest bekymrad för min faster och hur hon 
och min farbror hade det...
Vi pratade en stund, så kontaktade jag min syster!
På eftermiddagen fick jag en mail på facebook av
min andra faster om samma sak!
Men HON som skulle ge oss besked hörde aldrig av sig!

Vår nya pärla!
Vad den ska heta är inte klart ännu...
Snadder är föreslaget, hihi...
 Jag fick numret till begravningsbyrån och 
ringde på själva midsommarafton.
Tänkte inte på att det var det i Sverige.
Jag hade då fått telefon från min mamma som
hade sett hans dödsannons..
Kan väl säga att vi, hans barn...
Inte stod med där!
Vi pratade lite och så hördes vi av efter helgen.
Ringde åter begravningsbyrån efter helgen och vi
pratade en god stund.
Hon tyckte att det var märkligt att vi
inte fick vara med i annonsen!
Men hon kunde inte göra nått...
För hans fru stod som beställare av annonsen!

Nere vid Nor Skanse, stannade vi en dag...
Vackert som bara det...
Här kan man dricka sitt kaffe om man har
med sig något vill säga...
 Så kom begravningen då!
Den skulle helst inte ha varit enligt henne.
Hon ville inte ha någon!
Men så blev det inte!
Inte många som var där.
Tror hon kände sig rätt ensam för
ingen pratade med henne alls....

Glomma med Kongsvinger.
 När det var dags för boupptäckning så
hade vi ju fått testamentet i posten.
Det var helt ok!
Sen började det...
Jag ska säga innan att jag inte räknade med
annat än det som blev resultatet till slut!

En båt ligger och väntar på någon
som vill ut och fiska...
 Det visade sig att här hade det pågått tjyv och rackarspel 
som någon sade...
Det var gåvobrev hit och dit...
Med konstiga namnteckningar och utan att
det var bevittnat alls....

Konsvinger festning med kranen som
de använder till ombyggnaden.
Snart kan ni bo där uppe när ni kommer som turister.
  Det slutade med att syster och jag skulle få ärva 
det som var vår pappas enskilda ägodelar...
Ett konto där det fanns lite över 2000 kr på!
Det var allt!
ALLT, precis allt annat stod i hennes namn!

Den vackra blå Glomma....
 Jag sa hela tiden att vi kommer inte få ärva något alls...
Och jag fick rätt!
Orkar inte gå vidare med det här..
Advokat kostar massor... Det har vi inte råd till...
Så tanten går av med den här segern!
Hon och hennes dotter sitter nu bakom 
sin dörr och skrattar åt oss, för att de två, hon och
vår pappa, lyckades med konststycket att
få över allt på henne!

Molnet är så vackert....
Där det flyter på himlen över 
den blå Glomma....
 Jag är inte bitter...
Sitter bara igen med hundratals av frågor som jag
aldrig kommer få svar på!
Bryr mig inte om arv eller ägodelar.
Det jag saknar är kontakten med min far och släkten!
Det togs ifrån oss för 35 år sen!
Den största frågan jag har är...
Varför??

En infotavla om Hov Kirke.
Alla bilder klickbara.
Därför har man varit lite frånvarande ett tag.
Därför är man helt slut!
Så många telefonsamtal hit och dit
och många frågor. Men ingen har svaret!
Han som skulle kunna svara...
Han är spredd i alla väderstreck...
Han blev kremerad!
Hoppas han kommer till ett varmt ställe...
Mycket VARMT ställe....

Ärtblomsten njuter av solen som
torkar upp regndropparna på kronbladen.
 Vad jag vill med det här inlägget frågar sig säkert någon!
Jo jag vill att alla ni som har barn, som är skilda...
Tänk på era barn...
Låt dem ha kontakt med den andre föräldern.
De älskar er bägge två!
Ni som är styvföräldrer...
Kräv ALDRIG av eran partner att
han/hon ska försaka sina barn för din skull!
Sina barn kan de aldrig sluta älska!

Lika lite som jag kan sluta älska 
det här knäckebrödet...
Letar däremot efter en plåtburk som
är stor nog att rymma de runda kakorna i!
Någon som  har en sådan till salu?

 Nu är livet på väg tillbaka i normala banor.
Men tanken finns där...
Varför?
Gör inte era barn illa genom att bete er så här..
Innerst inne älskade jag ju min far.
Men fick aldrig möjlighet att säga det till honom!
Livet är för kort för sånt här!

Mina vackra blommor som växer i IKEA påsarna...
 Jag har trots allt kommit ganska helskinnad genom den här 
långa historien.  Den sträcker sig ju som sagt 
51 år tillbaka i tiden.
Men allt hade kunnat vara så annorlunda om
vi hade haft kontakt med våran pappa!
Att människor skiljer sig är inte konstigt.
Men låt det inte gå ut över barnen.
För som barn tar man på sig skulden!
Vet inte hur många gånger vi har frågat oss vad
vi gjorde för fel!

Min vackra blå riddarsporre...
 Men jag är inte ledsen egentligen.
Är nog mest lättad för nu kan livet gå
vidare, jag kan åter ha kontakt med
de i familjen som jag inte sett eller hört
något ifrån under alla dessa år.
Vi har MYCKET att ta igen....
Vill att ni, om ni läser det här, ska veta
att jag älskar er av hela mitt hjärta!

Älskar henne här gör jag däremot INTE!
Feta Greta som gillar rosa hinkar...
Som står på vår toalett...
Men hon åker ut...
 Har ju sagt förut att genom bloggen och även facebook har
jag ju fått en ny familj.
Där har jag mött många människor som
gjort ett outplånligt intryck på mig.
Som kommer med ett tröstens ord, när
man känner sig nere.
Som kan ta ner en på jorden när man seglar 
högt däruppe...
Som man kan slänga käft med, utan att bli ovänner...
Ni betyder massor för mig ska ni veta....

På Braskereidfoss gör de spånskivor...
därav alla miljoner, miljarders, miljader sågspån 
i den högen...
 En del av er har jag mött, andra har
jag bara pratat med i telefon...
Andra via blogg och facebook.
Men ni är lika viktiga!
Glöm aldrig det!

Glömmer gör de nog inte här heller...
Undrar hur många spånplattor det blir av den där högen...
 Nog om det här nu.

Vi var på tur en dag..
Hamnade vid Hukussjön...
Så vackert var det där...
 Räknar med att många känner igen den
här bildsviten...
Mölleruinen i Glomma..
Kongsvinger.
 Nu var det lågt vattenstånd när jag var där...
Nu är det betydligt högre kan jag säga...
 Gamlebrua igen. 
Har lärt mig gå över den här nu...
Utan hjärtklappning och svettningar...
Så länge cyklister i kondomdressar håller
sig långt undan mig vill säga....
 Nu efter allt regn så går vattnet nästan
över stenmurarna där ute...
Att bada i Glomma nu är livsfarligt....
 Hittade dock denna vackra växt..
Kungsljus...
Vet inte om den är fridlyst..
Vet att den är tvåårig.
Första året kommer bladrosetten...
Så andra året kommer blomman...
 En annan vacker blomma är
lavendeln...
Skulle gärna ha ett helt hav av 
lavendel och salvia...
Måste väl finnas frön att köpa, eller är det 
en kökväxt?
 Våler...
Ett litet fint samhälle en bitt norr om oss...
För 3 år sen brann deras kyrka  ner till grunden!
Fram till idag har ingen ny kyrka byggts, men den kommer!
Problemet är stridigheter mellan de som bor i kommunen!
Vart ska den nya byggas?
Hur ska den se ut?
Hälften vill ha den på gamla tomten och att den ser ut som
den gamla. Den var 200 år gammal när
den brann ner en januaridag för 3,5 år sen...
Den andra hälften vill ha den på ny tomt, och 
nytt utseende...
Vi fick se vilken kyrka som vann...
Jag tycker den var fin, andra att den såg ut som
en skateboardramp...
Titta på den här...
På vägen dit körde vi förbi den här vackra gården.
Om jag bara kommer ihåg vart den låg....
Min blåa vackra riddarsporre igen..
I år är de högre än mig....
Blommar med både ljusblå och mörkblåa
blommor som gör mig glad.
Det här riset är faktiskt våran sparris...
NÄSTA år ska jag HINNA med att ta 
den till mat... Men den är vacker så här tycker jag.
Får små röda bär till slut..
Är det frön?
Min rosa och vita fuchsia...
Ser ut som en balklänning säger granntjejen...
Visst gör den väl det...
Den lyser upp på min trapp i alla fall...
Nu vinkar jag hej då till er alla.
Sittandes på vår fina bänk som
vännen John Arne gjorde åt oss...
Ha en förträffligt fin kväll nu.
Fast det regnar...
Men misströsta inte..
Solen kommer tillbaka.
Ta hand om varandra där ute..
Livet är för kort för att man ska vara ovänner.
Kram på er...


måndag 9 juli 2012

Cykeltur runt sjön.

Skönt med en cykel är det ju alltid.
Häromdagen tog jag mig en tur på min Diamant.
Nästan runt hela sjön.
Här svänger man av in på Skakklandsveien.
Så mycket vackra lupiner det fanns just där...
Har åkt bil här flera gånger men nu skulle jag cykla.
Utsikten över sjön och mot "hem" var otroligt
vacker, och vädret var på min sida.
Jag letade efter korna som SKA gå här.
Hör ju deras bjällor från andra sidan
när man är ute här hemma...
Men inte en ko så långt ögat såg.
Där borta bor vi...
I det lilla vita huset som syns...
Gräset var högt och man såg inte staketet.
Men skulle ju gå många fina kor här...
Skulle...
Jag fick ta kort på Diamanten i stället..
Mötte inte så många på min färd.
Men körde förbi en gäng bikupor...
Det gick fort ska jag säga.
Har i minnet det som hände förra gången
jag gick förbi bikupor...
Blev stucken ett flertal gånger.
Nuguren är en vacker sjö.
Lång och smal.
Såg några som var ute med båt.
Här har de slagit hö en gång redan.
Som tur var så har de gjort ensilage av det.
För sen jag for här har det i stort sätt regnat...
Det här vackra stabburet var omkransat av lupiner och
annan vacker sommargrönska.
Låg så fint efter vägen.
"Hemma" igen.
Kunde inte låta bli att fota flera gånger.
Det är så hög vegetation så ibland var det svårt att
se över trädtopparna.
Det var ju skyltat med kor på vägen, 
men de var inte att se någon stans.
Jag bara hörde dom... Eller 
rättare sagt bjällrorna...
Vackert....
Ensam på vägen var jag nästan hela tiden.
Blev omkörd av ett par bilar några gånger...
Det vackra stabburet från andra sidan...
Här trodde jag också att korna gick.
Vackra stengärdsgårdar, grönt gräs och blå
himmel... men inte en enda fin kossa.

Hagar där de borde gå var tomma...
Men jag såg sjön...
Närmare nu, funderade på om det gick att komma ner till sjön,
men det försökte jag mig inte på den här gången.
Gröna åkrar, blått vatten och fin cykel.
Kan man ha det bättre...
Nuguren bjöd på vackra bilder den här dagen.
Till slut kom jag ner till korsningen igen.
Däråt skulle jag trampa vidare. 
Hokåsen ligger där  med
skolbyggnaden som en stor vit pärla.
Men det är ingen skola där längre.
Körde mot Kongsvinger jag..
Snart hemma....
Det var en skön tur.
Ska bli flera om bara det här regnet ger sig snart.
Ha nu en fin kväll alla där ute.
Kram...

Related Posts with Thumbnails