Besökstid.

Nu skulle man behöva ha lite ledigt.
En intensiv vecka har precis tagit slut.
Men jag ska börja från början....

Det började med att jag var på
kontroll på sjukhuset.
De ville se och höra hur det gått
efter operationen.
Inga problem där längre kan jag säga.
Absolut det bästa jag gjort.
Så alla ni som går runt och har problem.
Gå till er läkare.
Ni kommer få ett nytt liv efter en sådan operation.

Jag var med maken på jobb efteråt.
För jag kom inte hem.
Det går buss, men jag hade inte lust att
gå från bussen och hem i spöregn.
5 km är inte långt.
Men gissa att det blir som en jordenruntresa när det regnar....
Alltså blev jag med i bilen.
Färden gick mot Flisa.
Vi kom ifatt en tjej på hästryggen.
Det såg så härligt avslappat ut.
Kunde gärna ha bytt plats med henne för ett par timmar.

Vi fortsatte upp till Flisa.
Vi passerade åkrar och ängar.
Hus och hagar där det gick kor eller hästar.
Vägarbetsområde där man skulle
haft njurbälte på sig.
Så körde vi över Flisaälven,
som låg spegelblank där under bron.
Så var vi framme.
Vi passade på att äta lite innan det var dags
att göra sig klar för återfärden till Kongsvinger.
För hur märkligt det än låter,
så mat må man ha...

Nu stannade vi på Kirkenär.
Medans maken gjorde sitt jobb,
så tog jag mig en liten runda.

På Kirkenär finns det många vackra
äldre byggnader.
Här är två av dom.
Den närmaste innehåller
ett hembageri.
Skulle gärna gått runt en stund,
men tiden var knapp så
det vara bara att sätta sig i bilen igen.
När vi kom till baka till Kongsvinger
så for vi hem. Vårt väntande besök kom inte
den här dagen.
Fel på bilen gjorde att det blev framflyttat en dag.

HUR DET KAN GÅ....
Fick en telefon från min väninna som
skulle komma och besöka oss.
Reparationen på bilen drog ut lite.
Så vi bestämde oss för att åka en tur själva.
Vi skulle handla.
Maken hade kommit hem och vi hade fikat
innan vi gav oss iväg.
Kongsvinger Festning låg där på
sin höjd och passade på oss.
Den skulle vi besöka ganska snart.
Men nu körde vi förbi den.
Regnet hängde i luften.
Men så sprack det upp och solen visade sig faktiskt.

När vi passerade Sigernessjön så
var det soligt.
Men badplatsen låg tom.
Tänk att få gå i vattnet här för ett dopp....

När vi närmade oss Skotterud så öppnade
sig himlen plötsligt.
Det vräkte ner igen.
Regnet var med oss hela vägen till Charlottenberg.
Nej då, det är inget fel på varken
kameran, bilden eller fotografen.
Det är bara vatten som rinner
nerför frontrutan på bilen.
Så gamla Konditori Diplomat i Charlottenberg
ser ut att vara lite på kanelen....

Handlingen var avklarad på ett par timmar
och vi for hem igen.
Väninnan?
Jodå, hon var på väg från
Sundsvall till oss äntligen.
När klockan var närmare ett natt till lördagen
så kom det en bil smygandes in på gården.
Det kom en sms där det stod
"vi är här nu".
Jag satt vid köksfönstret så jag såg dem.
Vi fikade lite innan ungarna
kröp i säng.
Så satt vi och pratade en stund innan
även hon tassade upp och la sig.
Hon mötte maken i trappan som skulle
upp och på jobb....

Så var det plötsligt ny månad.
1 augusti.....
Vart tog de härliga sommarmånaderna
juni och juli vägen?
Augusti...
Det är en månade som ger mig blandade känslor.
Sommar men samtidigt lite höstkänslor.
Går det att backa tillbaka bandet?
Att uppleva de två månaderna om igen?
Bara att inse, det närmar sig skördetid.
Men ännu så länge dröjer det en stund.
Havren är inte mogen ännu.
Men regnet har slagit ner mycket
av det som växer på åkrarna.
Nu hoppas vi på en fin månad.
Augusti...

Besöket vaknade sent omsider och
vi skulle iväg en sväng.
Vi hamnade av en eller annan märklig
orsak på samma plats som dagen innan.
Men nu gick det undan att handla.

Men innan vi kom iväg fick vi besök.
Jag tittade ut genom fönstret och fick
se den här fina stora råbocken
som plötsligt bestämt sig för att
hälsa på och smaka på lite färskt, saftigt gräs.
Nu upptäckte jag hur smart man är som alltid
har en kamera till hands inom räckhåll.
Det blev några fina bilder på den
där den gick och njöt av gräset.
Plötsligt vände den och for som en
blixt ner i havreåkern igen.
Det gick i en dörr och då försvann den.
Den bilden där hamnade även i vår
lokala tidning.

Det var inte bara fina fyrbenta som
ville besöka oss.
Även den här tvåbenta skapningen
gjorde ett stopp.
Jag tror den har en deformerad fot.
Men det verkar inte hindra den
i att flyga och klara sig bra.
Någon som vet vilken art det är?

Körsbärsträdet dignande av bär.
Det smakade de allra flesta av oss.
Någon tyckte de var sura.
Medans andra lät sig väl smaka.
Ungarna åt en del, men fröken till
vänster på bilden tyckte de var sura.
Damen till höger däremot
lät sig väl smaka.
Jag undrar bara hur en hund gör
när den ska spotta kärnor....

Lilla herr E lånade min ena
kamera och passade på att smygfotografera
oss ifrån källardörren.

Dagen efter for de vidare hem mot Sykkylven.
Skulle gärna följt med dom.
Men nya gäster skulle anlända så
det var kanske lika bra att hålla sig kvar hemma.
Men det kommer en annan dag.
Nu ska jag ta mig en smörgås.
Sätta mig gott tillrätta i gostolen
och se ut över sjön en stund.
Kanske kommer det ett litet rådjur
gående i den gröna åkern....

En sommarmix och en bloggpaus.

Östergötlands landskapsblomma
växer stolt i en rabatt här.
Den ligger mig varmt om hjärtat
så östgöte jag är...
Blå och vacker är den.
Blåklinten eller som den heter
i Norge, kornblomst.
(alla bilder är klickbara)

Här har stora E varit framme och
förevigat mitt go`hjärta.

Vårt körsbärsträd har fått en knäck...
Det var tungt av alla bär och en morgon
låg en av stammarna nere på backen.
Bären är inte mogna på det ännu,
så jag vet inte om de går att rädda.
Synd är det.

Snart dax att plocka de som fortfarande
växer i trädet.
Röda och vackra.
En låt far genom huvudet på mig.
*Ska vi plocka körsbär i min trädgård*
Den nynnar jag för fullt nu....

Jag tog en sväng in i rödavinbärsskogen.
De hände där röda, klara och så goda....

Rosorna växer och doftar så gott.

Fröken E tog ett fint kort över sjön.
Med lite fina nässlor och baldersblå i förgrunden.

Lillebror ville inte vara sämre.
Han tog den här vackra bilder.

Sjön är vacker bakom det höga gräset.
Fröken E är duktig på att bilder tycker jag.

Tänk att en nästan utblommad
baldersblå kan vara så fin.
Det tyckte lillebror med.

Erri äter inte bara blåbär.
Även jordgubbar och vinbär.
Men att hon åt körsbär visste vi inte.
Men fröken E gav henne ett
och det åt hon gärna.

Sen fann de ett riktigt troll....

Jag hittade min favoritinsekt.
En söt humla som letade godsaker
i den fina tistelblomman.

Så fann jag ännu en härlig
bild av lilltjejen.
Hon har talang för det här med bilder...

Jag tog en lite mera "stel" bild
av Nuguren.
Skulle kanske försöka tänka
lite som lilltjejen....

Vaknade en morgon och
tittade ut genom fönstret.
Fast jag sett den här utsikten nu i
flera år, så finner jag ständigt
nya vackra motiv.
Här är morgonen alldeles färsk
och krispig. Diset har inte
lättat helt ännu.

Sjön låg spegelblank....

Som en tavla...

Det var helt stilla ute.

Sjöfåglarna var de enda som var igång
med dagens bestyr. De skulle
ha frukost tänker jag.

Spegelblankt.

Ja, så vackert kan
det vara en tidig morgon i juli.

Igår kom den här fram.
Det är en potatisupptagare.
Det är visst så att potatisen är
färdig att tas opp.
Det närmar sig hösten med andra ord....
Vart tog du vägen du sköna, efterlängtade sommar?
Vart tog alla varma, ljusa sommarkvällar vägen?
Vill så gärna sitta ute och njuta
av ett kallt rosèvin.
Men det har inte blivit av ännu.
Snälla sommar, kom tillbaka till oss...

Nu kommer jag att ta en liten bloggpaus.
Vi får besök under några dagar.
Då får jag inte så mycket tid att
sitta framför datorn.
Men jag kikar in till er snart igen.

Blåbär och annat snadder......

Erri här.

Jag vill bara tala om att blåbär doftar gott.
Speciellt det där...

Att ligga mitt i blåbärsriset och
äta färska, goa, blåa bär,
det är livet det....
Synne plockade en liter ungefär
medans jag åt...
Det här är är snadder det....

Fröken E och jag var ute och
plockade hallon en dag.
Unge Herr E var med en stund ochså.
Men han tröttnade fort.
Valpen Mats tyckte det var spännande
en stund, men sen gick han hem med
unge Herr E.
Det är så goda hallon, ingen mask.
Var de finns?
Bakom ladan här hemma.
De är våran skatt...

EN VÅT UPPLEVELSE.
Vi läste i vår lokaltidning att
Glomma är flommstor.
Det måste vi ju se.
Maken har kört förbi här med lastbilen
och nu ville han visa mig med.
Så här stod det i Glåmdalen igår.

Laddade med tre kameror, kaffe och regnkläder
for vi iväg.
Det är en bit att köra.
Här är vi på väg 175 ut från Kongsvinger.

SVARTFOSSEN.
Här jobbar de med att installerar en ny turbin.
Den ska när de är klara med jobbet 2012 öka produktionen
tillsvarande 3500 hushåll.
Glomma är stor.
Fyra gånger större än mot normalt den här årstiden.
Vårflommen var knappt så här stor en gång i år.
Här är en slussport öppen för fullt.

Suget i vattnet är enormt.
Så man gör bäst i att hålla sig på vägen.

På första sidan i Glåmdalen
stod det att Glomma dränkt
arbetsplatsen till skiftförmanen i Skanska.
Det kan man nog lugnt hålla med om.
Bakom den muren har vattnet stigit med 16 meter.
De som jobbar där, har sin arbetsplats
på botten av den byggropen.
De fick evakuera arbetsplatsen för att
vänta på att vattennivån ska sjunka.
Det kan ta tid.
För det regnar, och regnar...

Här ser man suget vid den öppna slussporten.
Det är rejäla och fruktansvärda krafter
i vattnet när det kommer så här långt.

Här kommer det ut....
Dånet från vattenmassorna var öronbedövande...

Den som mot förmodan ramlar i här kan nog
inte räkna med att komma upp i livet.
Vattnet är utan nåd.

MOT FUNNEFOSSEN.

Efter att ha tagit bilder och videofilmat
så fortsatte vi mot den andra fossen.
Funnefossen.
Riksväg 175 som vi åker här,
går både upp och ner.
Det regnade ännu.

Framme vid Funnefossen så släppte
maken av mig på ena sidan om bron och
så körde han över och parkerade på den andra sidan.
Jag är vid den röda byggnaden som syns
till höger på bilden.
Som alla vet så är jag höjdrädd.
Men jag bet ihop och gick över.
Med mig hade jag två kameror.

Här skummar vattnet bra med.
Det dånar och stänker.
Blicken dras ner mot vattenytan.
Kan inte låta bli att se ner.
Det är så magiskt på nått vis.
Vattnet visar muskler som aldrig förr.

En bit ut i älven är det ganska grunt.
Så vattnet hoppar och far i en yster lek.
Men det är ingen lek.
Här blir du som en trasdocka om du ramlar i.

Den röda snickarverkstan är som glad färgklick
i allt det våta som rinner förbi och
som kommer uppifrån.
Undrar om de tar ström från Glomma där?

Husen vid strandkanten har kommit
väldigt nära vattenytan.

Här ser man nästan hela Funnefossen.
Det är en enorm kraft som väller fram här.

Här ser man laxtrappan.
Såg inte ens en glad lax vid
det här tillfället.
Ingen ledsen heller när jag tänker efter....

En liten ruggig måsunge såg vi däremot.
Den satt och kurade på
betongfundamentet i vattnet.
Och det regnade.....

Glomma fortsatte sin vilda
färd ner mot en campingplats som
ligger strax nedanför.
Där är det fint att övernatta.

Här rinner vattnet ner under vägen.
Genom slussen för att komma ut på andra sidan.

Det sammlas mycket skräp i de här fickorna vid
kraftstationen.
Här är en del av det.
Tänk på det ni, som utan att
blinka slänger en
tomburk eller tom läskflaska i vattnet.
Här är det ju lite större saker än
det som fastnat då...
Tunnor, frigolitkartonger, oljedunkar,
virke, papper och plast.
Finns hur mycket som helst.

Här har det sammlats ris, grenar och kvistar,
ja till och med långa timmerstockar låg det här...

Här ser ni campingen.
Den heter Frognerstranda camping.
Hoppas de inte blir översvämmade nu bara....

Jag videofilmade lite med.
Den till vänster är från Funnefossen.
Den andra från Svartfossen.
Glöm inte ljudet....

FUNNEFOSSEN.
Och SVARTFOSSEN.

Hoppas ni fortfarande njuter av sommaren.
Även om det regnar.
Jag vill tacka för alla kommentarer från er.
Trots att jag inte besöker er alla
dagligen så kommer ni och hälsar på.
Det tycker jag om.
Tittar in till er snart igen.