Utmärkelse och en fin bil. Och TÄVLING.

Ska börja med att säga tusen tusen tack till Willewira på på bloggen Mor Karins täppa för den fina utmärkelsen jag fått.
Jag ska säga att jag är otroligt tacksam och ödmjuk för den uppskattningen.
Ska säga med en gång att jag har väldigt svårt att tackla beröm, vet inte hur jag ska formulera mig när jag får det. Så jag säger bara från djupet av mitt hjärta, Tack Willewira, den värmer......

När vi var i Torsby igår så sprang vi på den här guldklimpen.
Maken stog med den stora kameran och tog bilder, jag tog med den lilla.
Visst är den vacker....
Så välskött och allt är orginal.....

Takräcket är orginal. Funderar på om inte skidorna på är från samma tid....
Träskidor....
Kolla svenska flaggan i frontrutan hehe....

Inte en repa i lacken.....

Inte en rost fläck.....
Blir så avundsjuk på just det då hmm......

Däck med vit fartrand i.....

Den är bara RÅLÄCKER.....
Synd bara att den inte finns kvar i Sverige. Men det är bra att någon tar vara på den här pärlan......


Så har våran potatisnisse fått traktorn i jorden hehe.....
Här har han fått igång plöjningen på åkern. Äntligen....

Men någon potatis till sillen på midsommar får vi inte, det kan jag lova.....
Får nog köpa på Konsum tror jag......

Stog under en vacker lönn i går när vi var i Torsby. Jag kikade upp och såg det här.
Kände mig som om jag stog under en jätteparasoll.
Tyckte det var så läckert med de gulgröna bladen som bladen kommer upp från....
Herrejisses så man förklara då......

På vägen hem tänkte jag ta en bild på en vägskylt. Det blev en, men inte så bra.
Det ska ialla fall stå Jammerdal överst, så tror jag det står Hornsjön, så motorbana längst ner.
Ett stycke från Jammerdal finns det en plats som heter Paradis. I vårt lokalorgan stog det en gång om ett par. Om jag kommer ihåg rätt så kom damen från Jammerdal, maken kom från Paradis. Så från att ha haft det eländigt i Jammerdal så kom hon till Paradis alltså.
Kul med ortsnamn.


Innan man kommer så långt som till skylten ovan så passerar man en plats som heter Hokåsen. Där såg jag den här vyn. Tycker spåren och den torra jorden ser ut som en fjäril.

Hemma fastnade jag i en björkgren. När jag kom loss hämtade jag kameran och fotade den här terroristen.....
Han terroriserar mig hela våren. Med pollen, man fastnar i grenar och så blir allt gult. Men vacker är den.....
Björken.

Med den här lilla rackarn har jag tagit de allra flesta bilderna som ligger på bloggen. Den är jag helnöjd med ska jag säga.


Det var det idag.
Nu väntar sängen. Ska upp igen klocka 01.40. Jobb inatt....
Så säger natta till er alla där ute nu.
Nattinight.

Tävling.
Har kollat in en tävling hos Millan på bloggen http://moder.blogg.se/
Gå in till henne och delta. Många fina vinster.

() En tur till Torsby ()

Idag for vi på en tur till den stora metropolen Torsby i Värmland.
Vi skulle dit och byta en digitalbox som sa upp sin anställning förra veckan efter bara 8 månaders jobb. Jag tycker det var himmla dåligt gjort då, men strunt i det.
Vi fick en fin daxtur ialla fall
Vi for hemifrån runt halv nio så det var lite trafik ute på vägarna. Det var ganska skönt.
Beklagar bildkvaliteten på en del bilder. Tagna från bilen i fart hehe.


Vägen är väldigt varierande så man är nyfiken på vad som dyker upp efter nästa vägkrök. På norska sidan heter vägen 200. Mötte någon som faktiskt trodde att det var hastighetsskylten tror jag. Det gick lite väl fort.....
Här finns det mycket små sjöar och vattendrag längst med vägen.

Strax innan man kör över gränsen ligger tullstationen. Den är nedlagd sen några år tillbaka, men tullarna har inte glömt den här gränsövergången kan jag försäkra.
I dag stog de i en sivilbil precis innan man körde över till Sverige. Mötte en del bildar som säkert fick stanna efter att ha kört över gränsen.


Efter att ha kört en bit kommer man in i ett landskap som är som klippt och skuret ur Astrid Lindgrens böcker. Björkar i skir vår/försommargrönska. Kullar med gräs och unga björkar där kor, hästar och får betar. Vägen är krokig och inbjuder till att stanna och titta på omgivningarna.

Efter ett tag kommer vi till Lekvattnet. Här har jag varit och dansat en midsommar. För många herrans år sen. Till Jigs orkester. Jag och väldigt god vän, kan säga vi är som systrar. For med husvagn hit upp för att fira midsommar här.
Vi, andra dansanta människor och miljarder av mygg och knott.....
Men kul var det.
Nåväl, här fanns förr en dagligvarubutik. Men som på många andra små platser i glesbygden så läggs de ner. En efter en.
Hit kom en dag en familj från Holland. De trivdes och tog över butiken. Förutom det nödvändigaste i mat så har de startat ostaffär.De har ost från Holland. De brukar även stå på torget i Arvika. Men har ni vägarna förbi så stanna och gå in. Det är värdt det.


Så var vi framme i Torsby. Efter gränsen så heter vägen 239 i Sverige. Det är ett evigt vägarbete på den, men de påstår att det ska vara klart till hösten.
Här kommer vi in till stan och passerar Volvo, deras resturang och ICA Toria. Där brukar vi handla.

Fixade först digitalboxen på Euronix, sen var det dax för dagens första kaffe.
Den drack vi på Wienerkonditoriet. Ett av de absolut mysigaste fik jag vet om.

Här kan man njuta av kaffet vid små bord och skön atmosfär. Sen är priserna bara hälften av vad de är här i nabolandet. Det finns mera att välja mellan dessutom.

Idag valde vi kaffe,(Löfbergs förstås ) och riktigt smarrig bananbakelse.....
Kan känna smaken ännu hehe.


Så gick vi en runda i stan. Inte så mycket folk ute och det var skönt. Sist vi var där var i September. När det var marknad. Den skulle ni komma till. Hela stan är bara bodar med allt möjligt krimskrams. Allt från strumpor, knivar, korgar, korvar och jag vet inte allt. Värt ett besök ialla fall. Första helgen i September...

Vi tänkte slå på stort och äta ute idag då. Alla vi känner som kan Torsby säger att Blå Huset är bäst. Ok tänkte vi, går dit.
Vi var i ett celebert gäng ska jag säga. Brolin, Björn Borg, Pernilla Wiberg och Anja Pärson och Svennis. Jo, dom var faktiskt där. Men inte som gäster. Utan på menyn.....Pizzorna var döpta efter dom hehe...
Vi åt varsin Pärson.

Så var det dax att fara hemmåt. Jag skulle jobba.
Vi passerade samma gårdar, hagar, träd och sjöar på hemturen. Men nu såg man det från ett annat håll. Här skulle man egentligen stannat och fotat, men det gick inte. För den här gården ligger så vackert vid vattnet, med björkar i sin skira grönska, får, hästar och kor som gick i sina hagar. Vackert alltså.

Vädret förändrades till det sämre och det började regna. Det var stora tunga droppar. Maken sa att det var sånna som gjör ont när man är ute....

Det regnade mer och mer. Dropparna smattrade mot frontrutan. När vi körde över gränsen såg vi inte själva byggnaden så mycket regnade det.
Vindrutetorkarna jobbade hårt......


Så plötsligt som regnet börjat, slutade det....
Ska inte säga att solen kom fram, för det gjorde den inte....
Men det blev ljusare ialla fall.
Vi passerade Lunderseter, då har vi inte långt hem. Där finns en liten sjö. Vi stoppade till där. Jag var ju snabbt ut med kameran förstås. Men var ganska fort färdig. Det blåste så kallt.....

Här är en fin badplats om sommaren. Men inte idag.
Får se om vi packar bilen full och far iväg med ungar och jycke en dag och tar ett dopp....

Från Lunderseter tar det bara tio minuter till så är vi hemma.

Det har vi gjort idag. Känns som jag gått minst så här långt.....
Hoppas ni får en fin kväll.
Simma lugnt.

Asfaltsläggare och gröna björnar.

Här bor vi.
På den här fina gården bor vi. Har så gjort i snart tre år.
Vi bor i det lilla vita huset vid det lilla röda stabburet/visthusboden.
Där sitter jag på min veranda och ser ut över sjön.
Det vita huset bakom vårt är en granngård. Den stora ladan hör till gården, liksom det stora vita huset.
Vi kan inte bo bättre.

Ser över på andra sidan. Där går det en väg med. Just idag och i just den bilen sitter maken. Han ska börja köra åt posten. Idag var han med för att hjälpa till med möbler. Han startar på måndag.

Jag skulle ut och ta en promenad med jycken tänkte jag mig. En hund i koppel, en kamera runt halsen och en annan i tröjfickan. Så en på mobilen. Då vore det väl själva attan om man inte skulle få bilder med sig hem.
Jag gick vår väg bort ca 3 km. Där smet jag in i skogen, som går mellan vägen och ån.
Det regnade lätt så det var ganska skönt att röra på sig lite grann.


När man kom en bit in så var det skönt att gå. Gillar inte att trava runt på vägar. Bättre att gå i skogen. Ån ringlar och krumbuktar sig runt skogsmark och åkermark. Den gick ganska högt upp när vi hade flom/översvämning. Man ser tydliga spår efter det.

Plötsligt snubblar jag över en gran. Eller det som en gång var en gran. Den hade ialla fall väldigt mycket kottar på sig när den föll. Egentligen skulle man samla in de kottarna och sprida ut dom där det är kalhygge så kanske några frön slår rot och växer upp till lika ståtliga granar som den var som de växte på.

Jag fortsätter min vandring. Kommer fram till en brant kant. Kikar ner och ser solen spegla sig i vattnet. Regndropparna pluppar ner på vattenytan. Det doftar så gott i skogen när det regnar tycker jag.


Erri blir väldigt ivrig helt plötsligt. Hon snusar på stigen och är spänd som en fiolsträng. När jag tittar åt sidan förstår jag varför. Vi är inte ensamma här....
Bosse Bäver bor här. Vet inte om vi störde honom i sitt arbete, men man ser att han varit här.

Vi fortsätter att ta oss fram genom jungel en stund till. Plötsligt ser man en stig som leder in mellan dessa träd. Vi gick en bit men måste ge upp. Jag hade ingen yxa med mig så vi kom inte längre. Undrar vad som gjort att träden dött.
Brist på vatten? Knappast....
Hellre tvärt om. För mycket vatten.

Molnen på himmlen hopade sig. De välde fram över bergskammen och bildade ett vackert mönster på himmlen. Ena stunden var den blå med vita moln på. Så inom loppet av några minuter var den vit-frå-svart av regn moln.


Blev lite full i skratt när jag plötsligt blir omkörd av en lastbil med släp på vår väg. Det var nämligen en bil från Kongsvinger Asfalt.
Det är väl inget att skratta åt säger ni. Jo det är det faktiskt. Inte åt dom, men att de kom idag.
Igår läste jag nämligen i vårt lokala blad att vår väg skulle få asfalt under sommarn.
Jag sa till maken att det tror jag inte förren jag ser det.....
Idag såg jag det.
Kunde ju inte stanna rakt framför honom för att ta kort, så jag gick en bit till. Vände mig och låtsades ta bild på molnen hehe.....
Måste ju ha bildbevis.
Han stog där ganska länge.

Nästan precis innan jag kom upp till våra brevlådor så körde en hel karavan förbi mig. Asfaltsläggarna.....
De stannade vid våra soptunnor och började köra av den stora maskinen som de använder för att lägga asfalt.
Plötsligt så hör jag någon som ropar Synne. Kikar upp och där kommer vänninan Grete på cyckel.....
Jag höll på att svimma hehe....
Det hör inte till vanligheterna att hon cyklar. Men nu ska jag fixa min cyckel, så ska vi cyckla tillsammans.


Såg den här blåa blomman inne i skogen vid stigen. Har inte en aning om vad det är för blomma. Någon som vet?
Jag tycker ialla fall att den är väldigt söt. Kan det vara för att jag älskar blått?

Jag älskar ju som sagt tulpaner. Har en lila som jag tycker är så fin.
Den är ganska fyllig med många kronblad.
Så här såg den ut. Just precis, SÅG ut.

Såg att det kommit ett blad under själva blomman. Tror det skulle varit en hel blomma. Men någonstans gick det fel, så det kom bara ett blad.
Skulle visa grannen hela härligheten och vad gör jag....
Jag kommer bara så vidt bort i blomman, men tillräckligt för att jag ska slå den av stjälken......
Gissa att jag blev paff....
Granntjejen var snabbt framme och sa hon skulle lägga den i ett glas med vatten. För den var så fin hehe...
Men på nått sätt tycker jag att stjälken med den ensamma rosa/lila bladet är lika vackert.

Så vill jag bara säga hej då för idag, med en sprittande, hoppande sång.
Håll till godo.
Hoppilopp på er.