Och en höstvandring genom dagarna som varit....
Vad är nu det för något säger ni som
aldrig hört om brunost eller
rauost som de säger i Sjåk och Lom.
Egentligen heter den Gudbrandsdalsost och
kommer ursprungligen från den
vackra Gudbrandsdalen.
Där vid ett litet ysteri har
den här goa osten gjorts i många är.
Den kom till där redan 1863.
Nu vill TINE, svensk motsvarighet är ARLA,
flytta tillverkningen av den osten ner till Oslo.
De vill stänga mejeriet och 17 personer blir utan jobb.
Det är inte så många procent av Gudbrandsdalsosten som
faktiskt tillverkas där, men den som kommer
därifrån är vi rädda om.
Den smakar helt annorlunda än den som lagas tex i Oslo.
Allt har med grytan den kokas i att göra.
I Lom/Sjåk är det fortfarande järngrytor
som används. På andra ysterier är det av rostfritt.
Vi har en grupp på facebook som heter
La G35 leve.
Där är vi nu 41 512 medlemmar
som kämpar för att behålla
denna specifika ost.
Blir liksom inte helt det samma om den ska heta
Gudbrandsdalsost och komma från Oslo.
Det handlar inte bara om arbetsplatserna
i Lom/Sjåk.
Utan även om arv, kultur och historia.
Det var en kvinna vid namn Anne Hov
som av misstag blev ostens moder.
Hon har fått Kongens fortjeneste medalj
för osten.
Nu har kocken Arne Brimi tagit upp kampen
för att rädda ett litet stycke Norge.
Ett litet stycke som betyder så mycket för så många.
Den finns att köpa i Sverige tror jag.
I cirkeln står det ett nummer.
Titta där.
Står det 164 så är den från Lom/Sjåk.
Köp den!
Du som aldrig ätit den, smaka,
hyvla en skiva eller två och ha i såsen.
Baka med den.
Ät den på smörgåsen men hallonsylt under.
Det finns många möjligheter.
Men det ska stå 164 på den.
Så här föredrar jag den.
På en knäckesmörgås, gärna hembakad.
Till en god kopp te.
Men den är lika god när som helst.
Tycker du som vi andra snart 42 000
att vi ska bevara den här osten och
låta den komma från platsen där den föddes
så gå in på facebook, leta fram gruppen
La G35 leve
och bli med oss i kampen.
La G35 leve!
Hösten är här.
Men mina blommor ute hade
inte helt gett upp när den här bilden togs.
Nu står krukor med pellisar i källaren.
Hortensian är nergrävd och de andra säsongsblommorna
ligger i komposten.
Julen närmar sig.
Det ser man överallt nu.
Här har julmusten smugit sig fram....
Längtar efter dess goda skum....
Behövs ingen närmare förklaring på det här.....
Annat än att jag tycker det är tidigt i början av oktober
då den här bilden togs....
Fick lite sommarkänsla när jag såg grannflickans
ena foppatoffel ligga
i gräset vid trampolinen.....
Men sen kom....
Hösten!
En tur längst med Nugursvegen visade klart
och tydligt hur långt det har gått.
Här var träden fulla av gula vackra löv för
några dagar sen. Nu är det kalt på träden,
men så vackert där vid vattnet.
Morgondiset for som skira spetsgardiner
över vattnet och försvann sakta
upp i luften.....
En skön promenad.
Inte lätt att ha med kameran runt halsen
när man är ute och stavar sig fram.
Maken följde med en dag och förevigade mig
där jag kom med stavarna.
Skönt att gå med.
Man får upp fart, blir varmt och hjärtat jobbar.
Armarna tränas och ja, det är väl i stort
sätt bara skidorna som saknas hihi.
Men det är varning för snö i morgon så....
Lupinerna längst med vägen är sen länge utblommade.
Men deras vackra blad blir ännu vackrare med
lite frost och regndroppar på en kall, klar förmiddag.
Även sjön deltar i naturens lek med årstider.
Dimman och diset ligger lågt och
himlen har en alldeles speciell färg
när solen klättrar upp över bergskammen
när natten går över till dag.
På min vandring såg jag även en stackars vilsekommen
smörblomma som försökte solen och värmen.
Men skuggan och kylan hade den redan i sina klor.
Men skuggan och kylan hade den redan i sina klor.
Nu är den borta.
Frosten tog den.
Lönnen som var så vacker med sina löv i
alla regnbågens färger är nu kal.
Solrosorna har frosten lekt med.
Men minnet av den här vackra dagen
finns fortfarande kvar i mitt bildarkiv.
De flesta morgnar ser det ut så här genom fönstret
när man vaknar och drar ifrån gardinen.
Det är vitt!
Men det är dimman och diset som blir när sjöns varma vatten
möter den kalla luften.
Vackert är det i alla fall...
Åkerns mjuka backar inbjuder till
skidåkning när Kong Vinter kommer.
Hör nästan suset från skidorna när man far iväg.
(har ännu inte åkt skidor här då, fast de står nere i källaren)
En av de fem hängbjörkarna här visade sin vackra
stam en dimmig morgon.
Kunde inte låta bli att fota.
Granntjejen kommer till mig efter skolan
några gånger. Den här dagen bestämde vi att
vi skulle ta en promenad.
Hon hade fått en kamera när hon fyllde år i
september så vi skulle ta en fototur.
Klart Erri skulle med.
Här är det väl lite funderingar om åt vilket
håll de skulle gå åt.
Tror Erri vann hihi.
Vi hittade inga blåbär, jo ett par stycken.
Men innan vi hann ta dom hade Erri ätit upp dom.
Hon hade ju närmare ner till blåbärsriset än vi....
Hon hade ju närmare ner till blåbärsriset än vi....
Vi hittade kråkebär.
Vet inte helt vad de heter på svenska.
Vet inte helt vad de heter på svenska.
Men goa var de, saftiga och stora.
Vi stoppade de i munnen.
De ska egentligen inte växa här sägs det.
För det är en kustväxt mest.
Sommarens sista Prins Gustavs Öga
ropade på mig när jag gick ut en dag.
Den ser lite luggsliten ut, men du verlden
Den ser lite luggsliten ut, men du verlden
vilken skönhet det är.
Det är en av mina absoluta favoriter.
Finns även med svart blomma.
Med den största favoriten säger jag hej
då för den här gången.
De här kom upp i vår grusgång.
Självsådda.
De är så vackra med sin ljusblåa färg.
Självsådda.
De är så vackra med sin ljusblåa färg.
Har letat frön med just den här färgen
Inte lyckats!
Så vet du vart man kan hitta de så säg till!
Nu önskar jag er alla en fin fortsättning på veckan.
Ska sätta på ett element här.
Centralvärmen ville inte ställa upp idag.
Men den kommer nog snart tillbaka med full värme igen.
Ingen sno här, som jag sett hos många.
Men det är förvarnat till i morgon.
Så nu får ni köra försiktigt, gå försiktigt och använd reflex
när ni är ute och rör på er.
Jag har ingen god vän att förlora!
Å du, hade da du!
Inlägg
