En spårvagn.....
När jag var yngre och gick i skolan så mina hjältar alla dessa som körde spårvagn
hemma i Norrköping.
Eftersom jag bodde i Vilbergen och gick på Hagaskolan så blev det ju en del spårvagnsåka.
Jag hade mitt mål klart, jag skulle bli spårvagnsförare.
När vi skulle ut på endagarspryo så blev det på Spårvägen.
Jag åkte med en kvinnlig förare under hela dagen. Fick köra spårvagn i vagnhallen och det var bara jättestort. Man kände sig jättetuff där man satt i förarstolen.
Nu är man betydligt äldre. Inte blev man spårvagns förare inte. Kom så mycket annat imellan.
Men jag prövar att ta mig en tur med tricken varje gång jag är i stan. Eller gula faran som vi kallade spårvagnen.
Spårvagnen har väl blivit ganska synonymt med Norrköping tror jag.
Turisterna åker med Gamla 1:an genom stan. Eller tar en tur med de som går i trafik.
Det jag har lite svårt för är dessa nya spårvagnar som Spårvägen införskaffat.
Nog förstår jag att man måste uppdatera sig, men charmen som var med de äldre vagnarna är inte längre där.
Men jag älskar mina spårvagnar för det......
Tack Annette för bilden.......
Klems fra nabolandet.
Jag har fått en till :)
Hurra, jag har fått en till. Blir så glad när någon uppskattar det man skriver. Har ju inte skrivit mer än en månad, så man har mycket att lära
Tusen tusen tack till dig Willewira, det värmde jättemycket.Kram.
Var hos grannen på kvällsbesök igår.Det är alltid lika kul.
Vi lärde känna dom genom våran bil.
Första vintern här i Hedmark så hade vi problem med den. Ville inte starta! Vi hade minus 33 grader,dieseln frös, och så var det det att den helt enkelt inte ville starta. Våran dåvarande hyresvärd,
grannen och vänninan hade snällt ställt upp med att dra, putta och med starkablar när vi skulle köra någonstans. En dag så var ingen av dessa tillgängliga. Vi skulle in till Kongsvinger, hade en avtale där. Maken förökte men Toyota var död! Pratar med vänninan på sms och säger att jag måste ringa och avbeställa för vi kommer inte in. Vänta sa hon. Det går kanske 3 minuter så piper hon igen och säger kort och gott att hjälpen är på väg.
Trodde naturligtvis att det var hon som skulle komma.
Så plingar det på dörren. Går ner för att öppna. Utanför står det två helt okända personer. Så säger mannen med ett smil att var det här det behövdes hjälp? Jag fattar inte ett dugg. Först. Sen går det upp ett ljus. Jag ropar på maken att han ska klä på sig och komma ner.
Det tar 10 minuter så står bilen där och brummar.
De två som kom var brodern och svägerskan till min vännina.
Vi har aldrig sett dom fast dom bodde 3 km ifrån oss uppe i skogen.
Frågade G, för ett tag sen varför han ställde upp och hjälpte helt okända personer så där så svarade både han och frun att vi tänker som så att nästa gång är det vi som behöver hjälp.
På den vägen är det.
Så här ser min amaryllis ut idag.
Den har bara två blommor då....
Men det kan hända att det
döljer sig en stängel till nere
i knölen.
Men den måste vara felprogrammerad
för den är ju minst en månad sen.
Fast jag planterade den efter konstens alla regler!
Men som sagt var. Bättre sent än aldrig.
Nu skulle jag bara vilja veta hur jag gör för att den ska blomma till jul igen.
Någon där ute med gröna fingrar som
kan hjälpa mig det?
Våran vinter ser idag ut så här. Ingen snö. Ingen kyla. Isen på sjön är nog inte så
hållbar att man kan gå ner och pimpla nu. Synd, för det är så skönt att sitta på isen en härlig vinterdag med strålande sol och dra i snöret och bara vänta på att få napp.
Abborre, gädda och en och annan ädelfisk tror jag det finns där nere i djupet.
Fast är inte så glad i abborre. För mycket ben.
Glommakrokodilen är så träig i smaken när den blir för stor.
Den ädelfisk som finns där biter så sällan på kroken.
Nej tacka vet jag torsk och sej.
Fast då måste vi upp på vestlandet igen.
Jag längtar...........
Nu ska jag sätta en deg. Har inget bröd hemma.
Tänk att bara kunna gå ner till kondiset och köpa nybakade frallor med sig hem till frukost........mmmm gott!
Men det tar vi igen när vi är i den kungliga svenska huvudstaden........
En söndags hälsning från ett stilla naboland :)
Nu är glada julen slut,slut.
Julegrana kastas ut, ut.......
Såg idag grannens färdigjulade gran. Tyckte lite synd om den. Varför? Jo tänk så här.
Du är en gran i din bästa ålder. Bor i skogen med de andra granarna. Ni växer och frodas, sommar som vinter. Sträcker era grenar mot solen och bara har det bra.Så som bara granar kan ha det. De berättar sagor för varandra om människor som kommer och hämtar en gran då och då. Får höra historier om hur vackert det är inne i människors hus till jul. En av granarna har sån lust att komma dit och se.
En dag blir det hans tur. En människa kommer med en såg. Sätter den mot stammen och sågar. Visst lite ont gör det väl, men ska man bli fin får man lida pin.
Så bärs granen hem. Stoltare gran finns nog inte. Tänk att det blev just han som var den utvalda......
Inne i det varma huset får han en trång fot på sig. Tål det med. Så kommer människorna med ljus, glitter, kulor i alla möjliga färger, ja allt glittrigt julpynt du kan tänka dig.
Granen är stolt som en tupp. I toppen får han en röd spira.
Han myser där han står. Tänk att få bli så beundrad.
Så kommer alla klapparna på plats under granen. Det är så fint tänker han. Jag är mittpunkten.Äntligen!
Alla som kommer julafton beundrar den vackra ståtliga granen.
Efter en dag börjar den känna sig lite hängig. Han vill ha vatten. Mycket vatten. De få droppar som är i julgransfoten är snart slut. Men det kommer inget vatten.Hans rotsystem är ju avkapat.
Han börjar hänga med grenarna, barren börjar rasa av. Mår inte alls bra. Plötsligt hör han hur människan säger att "nej ucsh vad den ser ut, inte ett barr kvar, nu ska den ut!"
De kommer och plockar av honom ljus, glitter och kulorna. Så ryker spiran.
Dörren öppnas och ut åker den men ett brak!
Plötsligt ligger den en gång så stolta vackra granen på gräsmattan. Ensam. Ingen som är där och säger den är vacker.
Han ser sina grankompisar som står och susar borta i åkerkanten och tänker tillbaka på det härliga liv han levde innan sågen sattes mot hans stam.
Men nu är det försent.
Varför var han så fåfäng, varför var han så ivrig att få visa att han minsan var den vackraste av dom alla?
Allt bara för några korta veckor.....
Nu ser jag fram emot sommaren.
L
ängtar till att gå skogsturer upp hit till den lilla tjärnen. Här var vi många gånger i sommras. Tog med barn, hund, fikakorg, kamera och gott humör. Så var vi ute i ett par timmar. Inga barn klagade över att det var långt att gå.
Det här var en tur som jag aldrig glömmer.
Sommaren kommer snart.
Kram Synne :)
Inlägg
