Två dagar, två olika sorts väder.

Igår hade vi en mellandag.
En sån där dag ni vet som kommer mellan de dagar med gråväder.
Mellandagen bjöd på strålande sol.
Visserligen var det kallt, 14 minus på
morgonen när man vaknade.
Men man glömde snabbt det när man såg
*SOLEN*
Jag bestämde mig för att klä på mig
och ta med hund och kamera på promenad.
Långfillingar.
Fleecebyxor.
Flecctröja.
Solglasögon.
Vantar.
Mössa.
Jacka.
Hund.
Kamera.
Allt var med.
Det var så härligt ute.
Solen sken på snön
och jag var glad jag tagit solglasögonen på.
Snöblind är inte kul att bli.

Erri såg missbelåten ut varje gång jag stannade
för att ta kameran och knäppa bilder.
Hon vill gå...
Här ser man Rafjellet i vitt.

Här trodde Erri vi skulle gå in.
Det är nämligen här vi brukar gå när skogen kallar.
Men nu låg snön djup och jag vet hur det
är under isen, så vi höll oss på vägen.

Svårt att tänka sig att det växte raps här bara 6 månader sen ungefär.
Men snart börjar vårbruket.
Om snön försvinner förstås....

Här bortanför går vägen vi kör för att komma till badplatsen.
Fast nu går det inte bada. Det är is på Glomma.

Vi travade in på en liten skogsväg vi aldrig gått på förut.
Men vi kom fram till en gård ganska snart så vi vände.
På tillbaka vägen såg vi ett åkdon på vägen med en hästkraft.
En av grannarna var ute och körde.

Han lagom ut till korsningen för att se henne försvinna nerför backen.
Erri trippade och tyckte det var spännade.
Det var ju en älg....
Vi går åt andra hållet på väg tillbaka hem.

Plötsligt hör vi dova tramp på vägen.
Hon hade vänt ett stycke ner i vägen.
Hon körde förbi oss och försvann.

Så kommer hon tillbaka.
Rakt mot oss.
Det går fort.
Hovarna dunkar i vägen. Hästen frustar och manen flyger....
En borkfärgad varmblodshäst med bläs...
Kusken ler och hejjar när de travar förbi.
Kan nästan känna doften av varm häst...
Ska väl säga att just Hedmark där vi bor
är ett stort travdistrikt.
Det är många hästar härifrån som gör det bra
på många travbanor runt omkring.
Så är de borta och vi vandrar hemmåt.

Idag när jag vaknade vid 6 tiden så var ordningen återställd.
Det var 18 minus ute.
Dimmigt och grått.
Man kikade på termometern och var glad man var inne.
Maken kom ner några timmar senare.
Han skulle iväg.
Så efter frukost klädde jag mig och gick med till bilen.
Med hund och kamera.
Naturligtvis.
Soppåsen var med för jag skulle till soptunnan.
Det var ganska kallt.
Men så vackert....
Nu ligger ju snön djup samtidigt som frosten klär allt vitt.

Det vill säga, inte bara på träden.
Så här såg stackars Toyota ut efter den kalla natten.
Kan väl säga att maken fick skrapa is på insidan
av frontrutan också.

Snön hade klätt hela staketet till hundgården i vitt.
Där ville inte Erri vara just nu sa hon...

Vårat postkassestativ var hårt
angripet av frost.
Tänk och vara brev och ligga i den där plåtlådan och frysa frimäket av sig....
Man kan ju bli felsänd av bara tanken....

Ser ni sjön där nere?
Rakt över åkern?
Visserligen står jag vid soptunnan och tar kort.
Men man brukar normalt se sjön ialla fall...
Men idag, nu vid 16 minus så är det alltså dimma.
Det snöar dessutom i den här kylan.
Är det normalt?

Klockan är runt 11 och det är så här mörkt ute.
Det blåskimmrande dagsljuset tilltalar
mig på något vis.
Isfrun har gjort ett bra jobb de här dagarna.
Måste vara hon som varit på besök.
Hon hade nog Kong Vinter med sig. Hon stod för frosten
och Kong Vinter för snön...

Nu ser man sjön lite bättre.
Det snöar ännu och det är lite dimma kvar.
Tänk om bara ett par månader så har isen gått,
det börjar bli grönt och man går och nyser...
Jag visste det var en hake någonstans...

När jag tog den här bilden hade jag en bloggvän i åtanke.
Nämligen Baronessan.
Hon älskar björkar.
Så varsågod, den är till dig.

Jag gick och ställde mig under mina fina spetsgardiner ute.
Det vill säga, det är björken som har tagit på sig den rollen.
Här kan jag stå och kika rakt upp.
Det är en helt fantastisk syn.

Se bara här...
Tänk er att stå under en av de ståtliga björkana.
Böj nacken bakåt och se rakt upp...
Hör hur det susar lite försiktigt i grenarna..
Blunda och njut...

Nu är klockan snart 20.00 och det är mörkt.
Temperaturen är ca 12 minus.
Det är gott att vara inne med tända ljus.
Ha en fin kväll.

Bara bus.....

Måndag igen.
Vart tog helgen vägen?
Det har snöat hela helgen men vi
var ute ialla fall.
Så här såg det ut över sjön.

En stor del gick åt till att trimma alla muskler...
Men bilden ljuger lite.
Maken skottade det mesta...
Jag bara finputsar lite *fniss*

Klart att Erri var med.
Hon var så full i bus så vi fick ta
en rejäl bus stund.

Jag tog bort en massa päls.
Hon fäller enormt.
Men det är skönt när man river pälsen av henne...
Hon njuter...
Man måste ska lite på sig ialla fall.

*Jag ska ta den där vanten.....*

Näe, det gick inte.
Får bli ny taktik....

Jag angriper fickan.....

Byxbenet då...
Funkar det....

Hon gör med mig som med älgen.
Så hon försöker bita mig i hälsenan.

Får fundera på hur jag ska göra nu då....

Hon är inte så hoppig av sig. Men ibland kommer det ett skutt.
Det får bli ett frontalangrepp....

Så en fint ner på byxbenet igen....

Aha, got you.....

Byxben är inte gott...

Fötterna är mycket roligare att försöka få tag i....

Om jag smyger mig bakom så går det nog lättare....

Vi höll på länge.
En stund höll hon på att få ner mig i snön....
Det är inte kul, för då sätter hon sig på.

Äh, kom igen nu då...
Ger du upp eller....

Provar jackan igen....

Näe, du...
Kom igen nu då...
Vi har inte busat klart än.
Snälla....

Man blir törstig ochså.
Tur det är snö ut så man bara kan ta sig en slurp...

Fick snö på nosen....
Men gott var det..

Här sa jag stopp.
Nu var det nog busat för stunden.

Så tar vi en liten mys stund efteråt.
Så det inte blir så tvärt slut.

Det är skönt att bli omklappad efter en rejäl lekstund.
Man fåste få roa ner sig lite.

Alltid lite kos efteråt så man vet att allt är ok.
Det kan se våldsamt ut, men det är alltid bara på skoj.
Jag undrar hur länge hon ska vara så lekfull.

Fototriss DOFT.

I morse när jag vaknade och tittade ut så
såg det ut så här utanför dörren.
Mina stubbar syntes nästan inte under all snö.
Det doftade snö...

Jag gick in igen och stängde dörren.
Frukost står på schemat.
Det blir te...
Te doftar så härligt gott.
Har ett skåp fullt av ljuvliga dofter.
De i påse ska ner i burk för att behålla sin goda arom.

På smörgåsen brukar jag ha brunost.
Eller Gudbrandsdalsost som den heter.
Men jag och mina systrar kallar den kort och
gott för mormorsost.
Anledningen till det är att vi bara fick den när
vi for hem till mormor i Norge på sommarlovet.
Nu finns den i Sverige med.
Men mormorsosten doftar så gott....

Vill du känna flera dofter så kika in på
doftbiblioteket.

Nu önskar jag er alla en fin söndag.
Det snöar här ännu.
Det doftar snö.