GAMMELVALA i Brunnskog.

 

Då hamnade man här då. Helt appropå så där bara.
Jag blev "kidnappad" av bästa Maria. Vi skulle den vägen.....

Vi kom härifrån....

När vi kom in så var det inte så mycket folk. 
Det tyckte jag var bra.  Det var sista dagen. Men det var massor att se på. 

Posten var öppen. Men hade 

inget jag skulle sända. 

Banken var också öppen.
Dit gick jag. Man kunde ju inte betala med norska pengar här, och dem tog inte minibankkort. 
Så med 200 riksdaler i handen så gick jag ut och förlustade mig. 

Ett ånglock (tror jag det är) stog där och puffade på. Men jag gick inte så nära. 

Här gjorde dem takrännor av trädstammar. 

Smedjan ligger där. Såg inte så mycket av den. 

Vi stod i kö hit.
KOLBULLAR. 
Jag har aldrig ätit det. Trodde det var som

kroppkakor ungefär. 
Så fel jag kunde ha!

Först så stekte dem fläsket. Häftiga stekpannor med

långa skaft. Doften var underbar. 

Så hällde dem på smeten. 
Jag kände hur det kurrade i magen. 

Ett glas saft och lingonsylt på.
Så otroligt gott. 

Efter maten såg vi kolmilan. 
Ingen större aktivitet där. Det här var ju sista dagen. 

Så hittade jag en riktigt gammal pärla av 

telefonkiosk. Tror inte många av dagens unga sett en sån här.

Än mindre ringt ifrån en telefonkiosk. 
Jag försökte ringa, men det var svårt att

uppnå kontakt. Talatuten var trasig. 

Gick in i handelsbon istället.

Här fanns det massor av saker. 
Jag köpte två påsar chips och två askar Nickel. 
Gissa att jag ska njuta av Nickelkaramellerna. 

Så ramlade vi över en hel massa motorcyklar. 
En Norton. Har aldrig sett en sån förut tror jag. 

En Husqvarna. Den var så fin. 

För att så hitta en Harley Davidson. 

Efter det så blev vi kaffesugna. Men där Maria tänkt vi skulle fika, där var det stängt så klart.
Fick bli det här. Jag tog en mycket torr och trist blåbärspaj med en kula glass med salt karamell till.
Kaffet och glassen var bäst. Maria tog en chokladkaka och vaniljglass till.  

Så var det dags att vända näsan hemmåt. 
De tre bockarna Bruse sa hejdå till oss. 
Försökte gå så tyst som möjligt för att inte väcka trollet som bor under bron. Ville ju inte bli uppäten. 

Med detta så är det slut för idag. 
Snart dags att krypa i säng. 
När man kikar ut genom fönstret nu så är det becksvart ute. Tänk nu är det snart höst. Men det är så ok så. Jag njuter av alla årstider. 
Säger godnatt från nabolandet nu.
Kram....

Efter kaffet....

 

Jag kom till slut fram till Kongsvingers bästa fikaställe. Bron över en bäck längst strandpromenaden tar mig dit, men jag gick bilvägen vid sidan om.  Bästa stället för en fika det är Promenaden kafè. Gott, billigt, urtrevlig personal som gör allt för sina gäster. 

De bakar allt som säljs där. 
Jag köpte en halv baguett med kyckling och
god sallad på. En kopp kaffe till det. 60 kr var den gigantiska summan för det. Så gott och så skönt att sitta ute och njuta efter en LÅNG promenad. 

Nya parasoller för i år, det var skönt

att sitta under dem kan jag säga. 

Satt kvar för att ladda lite innan jag reste mig för att

gå vidare längs med Glomma. 

Grönt och lummigt och en svag vind följde mig där jag gick. Sjöfåglar på älven, som kacklade.
Det var sååå skönt. 

Mötte massor av folk. 
Äldre, unga, gående, cyklande och åkandes. 
De som åkte var inte så gamla utan låg i vagn. 
Men strandpromenaden är flitigt utnyttja av alla. 

Det märkliga är att de man möter hälsar på en, eller att jag hälsar först. Det är så trevligt.
MEN... samma människor och man möter dem på köpcentret så ser dem inte vem dem möter. Inte ett leende ser man en gång.
Vad är det som gör det?

Det tutar till där på andra sidan rätt vad det är.
Där går tåget. Det så kallade pendeltåget till och från Oslo går där. Transporttåg, timmertåg och annat. Ska man till Stockholm så kommer tåget där och stannar på Kongsvinger station. 

Sommarbild. Skulle plockat dessa och gjort saft på.
Men det skedde inte i år heller. Nu kommer jag inte ens på vad den blomman heter. 

Nu närmade jag mig nybrua. Ja ny och ny då...

Den byggdes 1991. Här går mycket trafik. Numera går ju E16 på andra sidan av Glomma, så trafiken genom stan har minskat tror jag. 

Det är fullt av små sandstränder längs med Glomma. Hit ner var det ganska brant att gå. Nu har dem fått upp en stege eller trapp kanske man ska säga. Tror många som bor i huset där använder sig av den när de går ner och badar. 

Uteplatsen utanför köpcentret är det många som uttnytjar. Det blev klart för några år sen. Det är både trappor och en ramp så det är lätt att ta sig ner där. Nu var det några ungar nere vid strandkanten. 
Jag hoppades i mitt stilla sinne att föräldrarna hade koll. För är det nått Glomma är så är det ström! Ramla inte i, du har inte så stor möjlighet att klara dig upp i så fall. Man får bada med försiktighet.

Gamlebrua som byggdes 1949 blev färdig 25 juni det året. Nu är den stängd! Tillfälligt då de ska repare lite, tvätta den eller sandblåsa kanske man säger och det tar sin tid. 

Mölleruinen står där i älven som ett minne  en tid då det var en kvarn här.  
Klicka på länken. 

Nu var orken i mina fötter slut. Bestämde mig för att ta bussen till makens jobb och möta honom där. 
Busshållplatsen ligger vid torget! Ett av Norges tråkigaste torg! Totalt dött! 
Tänk er en glasskiosk, där du får köpt fika.
Bänkar och bord som folk kan sitta på.  På vinter en skridskobana som man åka på runt julgranen som står mitt på torget.  Julmarknad i december med allt som hör till. Vilken dröm.... Tyvärr bara en dröm..
Det kommer aldrig att ske!
Bilden är tagen mitt på dagen, en vardag i juli månad... Jag bara skakar på huvdet och behåller mina tankar för mig själv.....

Det var min långpromenad genom Kongsvinger. Gick ca 12 km. 
Kan säga att det kändes i höfter och fötter, men såå skönt ändå. 
Nu ska jag fixa nått kvällsfika här hemma. Ni får ha en fin söndagskväll vidare allihopa.

Kram.....

Den långa dagen i Kongsvinger.

 

Nu var jag på väg ner från Festningen.
Här ser man Storgata som leder ned mot
Herdalstorget i Øvrebyen. Här hade 
jag tänkt ta mig en fika. 
Kunde glömma det, för dem öppnade inte förren 
klockan 11. 

Jag strosade runt lite och kom fram till 
Telthuset. Det hör till festningen. 

Står om det här. 

Ett av de finaste husen jag vet i Øvrebyen.
Adressen är Georg Stangs gate. 

Hans Georg Jacob Stang 1858-1907, föddes i Christiania. Han var norsk offiser och politiker. Hans far Jacob Stang var statsminister i Stockholm några måndader 1889. 
Han satt i befestningskommiten 1899 där han gjorde sin stämma hörd för att vilja bygga ut

försvarslinjen längst med Glomma.  Kallad Glommalinjen från Fredriksstens Festning i Halden till Kongsvinger och Elverum. 
Han satt som försvarsminister mellan 1900-1903 och fick en möjlighet att följa upp den önskan.  
Georg Stang blir räknad som "grensefestningarna far". 
Kolla in den där dörren med rosträd.
För det är ingen buske längre. 

Mötte den här gynnaren.
Han var inte så pratsam dock.... 

Så mycket blomster överallt. 
Gick förbi den här rosbusken som ropade på mig och frågade om jag ville fota den.
Klart jag ville. Ljuvlig doft. 

Digerudgården är ett annat hus i Øvrebyen

som är fredat. Byggt mellan 1773-1793. Här har det varit värdshus och handelsbod. Hökaren, som är en gammal term för en handlare med begränsade rättigheter. Hökaren Thor Olsen Digerud köpte huset 1820. 

Här kan man läsa lite om huset och dess historia. 

Rätt över gatan ligger Hedmarks första sjukhus. 
Regementsfältskären Rasmus Hess fick uppdraget att upprätta sjukhuset för att ta emot de första pasienterne med det som då kallades för radesyke. 
Om jag ska förstå det jag läste så var det en form för syfilis. Sjukdommen finns inte längre. 

Här står det lite om det här huset. 

Jag gick vidare och såg mycket vackert.
Bland annat den här mjölkkrukan med blomma i.
Så enkelt och så vackert. 

Så såg jag den här...
Vacker som bara det. 
Men vad är det?

Närmade mig Herdalsparken igen. 
Hamnade mitt i ett gäng cykel och gångtraffikanter.
Men det gick bra, de höll sig på sin sida. 
Hon som gjort alla dessa figurer heter Veronica Sint Jago. 

Inget kaffe här heller... allt för tidigt ute!
Men telefonkiosken var öppen.
Här lånade jag en bok. För nu är det bokkiosk. Så

den boken skall tillbaka dit när jag läst klart den. 

Kafè Bohem ligger där. Men det var stängt. 
Herdalsparken är ett litet andningshål. 
Det är vackert där. 

Så såg jag den här dörren när jag vandrade ner mot

centrum. Där kunde jag gott suttit en stund. 

Runt omkring i Kongsvinger så hänger 

det så här fina blomkrukor.
De är så fint och man blir glad när man ser dem. 

Den här stackarn var nog inte så glad! Den hade blivit dumpad på en papperskorg. 
En ihopfällbar trädgårdsstol hade mött döden på en papperskorg i Kongsvinger. Undrar vart den kom ifrån... 

Jag gick vidare och hamnade här. 
Det är ett fängelse. Där bor det lågriskfångar.
De som har kortare straff på 90 dagar eller kortare. 
Det var kvinnofängelse förut. 

De som bor där tillverkar saker till försäljning. Kikade på det som stod där. Den här koppen gjorde mig glad. Tyvärr så köpte jag den inte. Kunde betala med vipps/swisj eller hur det nu stavas.
Men jag har inte vipps på min talatut. 
Men det där leendet bär jag med mig ännu. 

Nedanför fängelset ligger Kongsvinger Sykehus.
Ett oväsen ovanifrån visade sig vara en ambulanshelikopter som gick ner vi sjukhuset.  I samma släng kom det en ambulans. Hoppas det gick bra med den som de kom med. 

En annan flygande varelse var den här bofinken.
Den sjöng så det stod härliga till. 
Satte sig på Herrgårmanskylten och sjöng..
Brydde sig inte om att jag kom närmare och närmare... den fick mig till och med att gå över 

gatan, fast jag INTE skulle. 
Så kan det gå...

Jag fortsatte att gå och ett träd visade sig från sin bästa sida. Med ett hjärta, visserligen upp och ner, men det är likafullt ett hjärta.

Vart jag gick sen kommer lite senare. 
Men promenaden är inte slut ännu. 
Önskar er nu en fin måndag och att sista veckan i

juli blir en bra vecka för oss alla.
Kram.....