Hamar en dag i juli.

 En dag i juli bar det av till den stora staden....

Vi körde förbi en hel det konstverk. 

Det här vet jag inte helt vad det ska föreställa. 

Jag kikar på naturen istället. Den är mycket finare. 

Man känner man är på väg lite norrut. Landskapet blir helt annorlunda. 

Dessa är ju ett hett samtalsämne. 
Ja de fanns här med. 
Stod parkerade överallt!

Dessa stod stilla med. Familjen And på promenad. 

Mycket fina hus och en hel del fina parker runt om. Blomster som var välskötta och det var grönt överallt. 

Det här är rätt utanför stationen.

Man ser hur fint det är då blir man lite

ledsen på de som styr i Kongsvinger, som vill bygga hotell i

våran enda lilla park i stan!

Vi gick upp gatan för att gå en sväng medans vi väntade. 

På torget mötte vi den här karln... 

Sitter och nynnar för mig själv...

Hör honom när han påpekar allt som är galet. 

Så såg vi ner mot Mjösa. Det är Norges största insjö. 

Fina placketer i gatorna. 

Gågatan genom stan med massor av butiker och serveringar. 

Fina hus är det överallt. 

Vet inte, men fastnade för den här. 

Gågatan igen. Trivsam stad det här. 

Ännu en liten park med lummig grönska. 

En härlig väggmålning som visar Hamar. 
Tänk om den inte funnits, vilken tråkig vägg det där hade varit. 

Här kommer tåget. Men det är inte det vi väntar på...

Vi strosade runt i stan och behövde lite vätskepåfyll. 
Tur maken har bra bakfickor för flaskor.

Vi hamnade till slut på kajen. Solen värmde gott och det var mycket folk i rörelse.

Klocktornet var tyst den här gången. 

Men det var fullt med glada, badande människor här
som vi hörde. 

Satt och njöt utsikten en stund. 

Där borta tror jag det är Mjösbrua. Den har vi åkt över många, många gånger. 

Satt på en vit bänk och slappade lite... Och plötsligt såg jag...

Mjösas vite svane komma glidande över sjön.

Närmare och närmare kom hon. Ute på vattnet var det

en trampbåt med rutschkaka på samtidigt. 
Jag var faktisk lite rädd för att den skulle kantra....

Svanen kom närmare och jag tänkte att ska hon inte till kaj här?

Men plötsligt svängde hon av....

 Vi pratar om Mjösas vite svane... Eller 
Skibladner som hon heter.

Mycket folk ombord. Många som gick av och många som gick på.... Mannen ombord i vita skjortan och kaptensmössan är kapten.

Så drog dem snöret till ångvisslan och jag hoppade högt. 
Det var dags för gå från kaj. Det är ju en hjulångare så 

hjulen arbetade hårt för att få henne ut och i rätt kurs. 

Här vänder hon fören mot Moelv eller Gjövik.
Vet inte helt riktigt. 

Bakom henne låg det en segelbåt. Men vart den gick, vet jag inte.

Ett tut till så var hon plötsligt borta, lika fort som hon kom.
Får försöka planlägga en resa med henne nästa sommar. 

Vikingarna var närvarande med. Vi såg dem inte, men vi såg deras båt. Den låg fredligt i hamnen. 

På väg från sjön och hamnen så kom vi till en stor rabatt! 
Då menar jag stor!
Här var det lijor, liljor och åter liljor och en massa

andra blomster. Tror det här var ett smörgåsbord för våra flygande

vänner som ser till så vi får mat. 
Så otroligt vackert. 

Parken, de fina husen  går vi förbi....

Det här är så otroligt vackert. Ledsnar  nog inte på det här

i första taget. 
Men vad gjorde vi på Hamar då?

Jo vi väntade på det här tåget. 
Inte han som är på bild. Men jag blir lite förtvivlad när 

jag ser den. Ingen äldre grabb det här...
En yngre kille som antagligen kom med tåget...
Ute är det full sommar, det är nästan 30 grader varmt.
Han har en tjock jacka på sig, och mössa! 
Går och bligar ner i talatuten och ser inte världen runt sig...
Den vackra bilden på tåget märker han inte ens där han drar sin väska med norska flagga på....
 Vad har han för minnen från sin barn och ungdomstid??
*
Vem vi väntade på?
Irene så klart. 

Det var dagens blogg...
Sommarbilder och sommarminnen..
Önskar er fin fredagskväll och god helg vidare.
Kram......

Liermoen. Så mycket mera än golf.

 

Igår var vi ute på en skön tur. 
Vi åkte till en plats i Kongsvigner som heter Liermoen.
Det är väl först och främst känt för sin otroligt fina golfbana.
Så spelar du golf, ta en tur hit vid något tillfälle. Du kommer inte ångra dig.

I full mundur med stavar, Hokaskor på fötterna och goa byxor så gick vi.  Vi följde något som heter Kulturstigen. Den ska vara runt 5,6 km lång. Det var så skönt att gå.
Fick upp pulsen och flåset.

Mjuka fina stigar att gå på. Inte mycket folk ute då. Det var 

faktiskt ganska skönt. 

Vi mötte den här då....Fröken Schalkvist. 

Det var många golfare ute. Många som gick och andra som körde bil. Vet inte varför jag tänker på "Den ofrivillige golfaren" här. 

Min älskling tycker jag är lat som har elcykel. Men jag måste ju

säga att jag tycker många golfare är latare som har batteridrivna golfbagar! 

Såg fram emot en kopp te då..
Men inte sjutton såg vi någon sådan servering. 

Lugnt och skönt. Inga insekter. vet inte om hjorelusa faktiskt

inte hittat fram hit. 
Såg hovspår, och fotspår. Folk med hundar. Så kom det en på

cykel farandes i en

väldans fart. Så här är det plats för alla.
Här är det faktiskt Riksväg 2 som går mellan Kongsvinger och Sverige. Så vi gick faktiskt mot Sverige. 

Många bäckar och broar. Här är en bäck som rinner ut

i Sigernessjöen. Rätt bak här ligger den stora campingplatsen

Sigernessjöen.

Vi kom ut på vägen som leder upp till golfanläggningens
stora byggnad. Såg den här skylten då. Mycket man ska vara rädd om. Måste ju säga att jag tycker golfsporten här tar gott vara på sina medlemmar. Stora som små. 
Men tror inte det är gratis då. 

Här har vi klubbhuset. Med en restaurang som serverar 

otroligt god mat. 

Mötte en fisk, jag tycker det ser ut som en fisk, mitt i skogen....
Skogsfisk... en ny art. 

Lierflöyta med sin sandstrand är en plats där man kan njuta av 

ett skönt bad om sommaren. 

Där borta bor våra goda vänner. 

Här ser man badplatsen igen. Måste ta med badkläder nästa gång. 

Lierflöyta åt andra hållet. 
Det är en riktig naturpärla det här. 

Men som så många andra platser runt om här, så har även
Liermoen en mörk förtid. 
Här är det en minnesplats för en ung man, som var kurer under kriget. Han hette Rolf Sannes. 

Det står honom här. 

När man tagit ner träd så ser man på många platser här, hur man

staplar timmret på det här viset. Jag vet inte varför, men vackert 

är det i alla fall. 

Det var dagens blogg. Hoppas ni får en skön söndagseftermiddag. Här är det lugnt och skönt idag. 
Dags för en tur ut och ta några bilder igen.

Kram.....

Vackra sjön.

 

En promenad ner till sjön gjorde mig så glad en dag. 
Vattnet har sjunkit lite, men så fort det regnar fylls det upp. 
Det är så vackert där nere. 

När solen skiner och molntussarna speglar sig i vattnet så får

jag ro i kroppen. 

Det är avbetat här nere, för det har gått två fyrbenta gäster

här i nästan fyra veckor. 

Har inte badat i år ännu... Det är nästan

så man skäms. 

Men... det gör inte något. 
Det är vackert lell....

För några år sen gick man här för då hade 

sjön verkligen blivit liten på grund av torkan. 

Blir fina bilder att sitta och drömma tillbaka till i vinter det här. 

Från andra sidan sjön har jag korna gå 

och prata. Det är ett ljud som på nått vis gör mig glad. De 

går ute, mår gott och har god plats. Hela 

andra sidan i bild är rejäla hagar åt dem. 

Ska ner flera gånger nu, det är så lätt att gå nu.

Njutbart....

Blir aldrig less den här utsikten. 

Här kikar jag bort mot grannen. 

Där gick man sommaren 2018. 

Vi gick hela vägen runt udden och bort till badbryggan. 

Gick bort till grannen faktiskt. Kul att se lite mera av sjön. 

Han har sin båtplats här nere. 
Här gick jag torrskodd 2018.

Mår så gott nere vid sjön. 
Rofyllt och vackert. Nu är det dessutom mindre klegg, eller

bromsar som det heter på svenska. Odjur det. 

Långt bort där näckrosen blommar.....

Gick upp vid grannens gård. Då tog jag bild på gården 

där jag bor. 
Mitt paradis. 

Med det säger jag ha en fin onsdag. Jag gör mitt bästa.
Ute blåser det som attan... Björklöven blåser av björkarna redan. 
Hösten närmar sig rejält...
Med stormsteg. 
Kram...