Kidnappad!

Japp.... 

Fick telefon en dag, svarade och får

frågan... "vill du bli kidnappad?"
Vad svarar man på det?
Ja absolut sa jag.
Gör dig klar till 11:30 då kommer jag 

och hämtar dig.
Jag gjorde så...
Vi hamnade på Williams i Kongsvinger.
Det är Frelserarmens secon hand butik, med kafè.
Mycket gott där och inte farligt dyrt heller.
Vi var tre stycken. 
Varm choklad blev det första....
Så gott! År och dag sen jag drack det.

Varsin tårtbit blev det med.
Jag tog en brownie med maräng på. SÅÅ god.
De andra tog en rejäl bit av en chokladkaka och så

en otroligt god cheescake med hallon tror jag det var.

Karin njöt i fulla drag.
Vi hade jättekul på kaféet. 

Maria tog några danssteg innan hon satte sig ner och

lät sig väl smaka.

Jag då... Jodå... Den gick ner.
Gott var det med.
Tusen tack för den här kidnappningen Maria.

Det har varit kallt, mildväder, kallt och mildväder igen. Snön har smält och det har droppat från taket.
Det blir helt fantastiska konsverk av sånt.

Skar en ostbit med osthylven.
Det var ett hjärta i ostbiten.
Jag älskar ost!

Vår vackra hängbro på Brandval.
Den är otäck att gå över. Men jag SKA!
Snart, någon gång....

Kallt, vasst och glasaktigt.
Vackert säger jag.

Vestsiden till stan. När man närmar sig så ser man 

Kongsvinger Festning. Den ligger vackert.

Det är en tid för att ha många blockljus/kubbelys tända.
Det här var format som en kotte. Det rann väldigt.
Så jag var glad jag hade det i lyktan.
Men det blev ju vackert det med på sitt sätt.

På väg hem från stan en dag, det var ganska halt.
Såg en ledsen toyota som låg lite slappt

på sidan i diket. Som tur var så låg den mjukt. Mycket snö. Men det var nog inte särskilt bekvämt för den.

Helt plötsligt ser man lite färg.
Min favoritfärg.
BLÅ.
Den sticker fram mella de vita fluffiga molnen.
Kallt ute, rimfrost som glittrade i busken.
Vackert det här med. 

Härliga vinterdagar.
Solen hjälper till enormt mycket. Allt blir så

mycket lättare på nått vis.

Mitt vackra vinterland.

Frostiga grenar på björkarna.

Vitt och vackert. 

Jag bara njuter. Kan inte se mig mätt.

Mitt eget lilla Narnia.

Vackra sjön....

Ja just... klippmaskinen fick äntligen vila.
Efter att ha klipp makens hår en gång i månaden i 

15 år så sa den upp sin tjänst. 

Stora snöflingor föll en dag.
Allt ligger inbäddat i det här vackra, vita, kalla...

Tänk när den här åkern börjar bli grön..
Känns lite avlägset nu när det är 14 minus ute. 

Så var det dags att åka och handla.
Fast vi mötte nog många flera biler än 

vad vi hade framför oss.
Snart passerar vi gränsen.....

Efter all handel, inpackning i bilen så bar det av hemåt. Det var mörkt. Snöade och många 

stora bilar på vägen.
Här möter vi faktiskt bussen till Charlottenberg.

Tänk vad gatljusen hjälper till när det

är sånt här väglag. Att vi sen har en upplyst

lastbil framför oss gör kanske sitt till.

Rakt fram, där är Kongsvinger. Då är

det inte så långt hem....

Ute på riksväg 2 i riktning  Elverum. Snart

tar gatljusen slut. Det blev mörkt på vägen.  Här

var det inte lika många mötande som mot Oslo.
Ska bli skönt att komma hem....

Dagen efter turen över gränsen så var

det en ny påfyllardag.
Fåglarna klagade högljudt över att maten var slut.
Maken tömde hela tunnan med frö i behållarna. Men 

de tömmer alltså två sådana här behållare på

två dagar. De tar ungefär 3 -3,5 kg var.
Mycket frö alltså.

Efter att man både tömt och fyllt upp, så gick maken

till postkassa. Jag gick och satte på kaffet.

Det kom en sms....
Du har paket att hämta på PiBen...
Så vi for iväg. Hade skickat efter en ny skål till

våran foodproffesor... eeee... foodprocessor.
Den skulle hämtas. Här

framme ligger Rafjell. Dit upp har vi inte varit på ett 

par år nu. Börjar bli dags igen. Men det får vänta till

snön börjat tina och smälta bort. 

Solen sken. Snön glittrade.
Det var kallgrader. Runt 10 minus.
Men det är plogat så man kan gå ner till sjön.

Ska ta en tur.

Lite förundrad över att man inte sett några pilkare 

där nere. Inga spår av någon människa alls faktiskt.
Eller ja, det är inte lätt att se där jag står nu.

Får en låt i skallen....
Vita vidder, gnistrande skare....

Ja så blev det så klart lite bakat...
Goa, saftiga bullar.

Den här får ni inte recept på!
Totalt misslyckat. Jag kan inte baka sockerkaka.
Så enkelt är det.
Här gjorde jag, eller försökte göra en med

choklad och rivet citronskal.
Så här såg den ut!
Gästerna åt den. Av ren artighet tror jag.

Vi åt god mat när vi var över och handlade.
Jag tog vårrullar och ris. Portionen innehöll 

faktiskt bara 2 rullar. Bad om en tredje. Inga problem.
Bara det att EN vårrulle kostade 29 kr! Man åt med

andakt kan jag säga.
Mina medhandlare åt något som innehöll nudlar

och kött och en del grönsaker. Men jag har så svårt

att äta nudlar. Jag fixar det inte!

Så här ska sockerkaka se ut.
Inte jag som bakat. Maken får till det!
Här har han bakat en god sockerkaka med smak av

mint och lakris. Den blev så god.
Här kommer receptet.

3 ägg, 2 dl socker som vispas pösigt.
100 gram smält smör. 1/2 dl vatten.
Blanda de torra ingredienserna i en skål.
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2-2,5 tsk lakrispulvr

2 droppar mintolja

3,5 dl vetemjöl.
Tillsätt så det smälta smöret, vattnet och mintoljan

i äggsmeten. Ha i de torra ingredienserna lite i taget. Vispa samman smeten, den blir lite tjock.
Häll den i 1,5 liters form som du smörat och bröat.
Så gräddar du den längst ner i ugnen i 35-40 minuter.
Stick med en sticka för att se om den klar innan du 

tar ut den ur ugnen. Låt den svalna lite innan du 

stjälper upp den.
Det var som sagt var en test som maken gjorde. Men det blev lyckat. Smaken var himmelsk. 

Med det så säger jag godnatt från ett

svinkallt Digernes. Termometer kryper ner mot nästan 15 minus nu. Ska bli gott att få dra täcket över huvudet och sova snart.
Sov gott.

Kram....

En tur på isen.....

En skön tur ner till sjön.
Isen är tjock som bara det och det var skönt där ute.
Vackert  var det också.

Vi gick en bra bit bort på isen. Vände och så gick vi upp 

vid vår badplats.  Det dröjer länge än innan vi kan bada. 

Skuggorna låg som ett vackert mönster på snön.

Man ser inte stenpiren under snön. Det var djup kan jag säga.

Mördarbacken upp var ganska fin med traktorspåren. 

Jimmy lekte lite med kameran. Han tar mycket i svartvitt och den här

bilden gillar jag verkligen. 

Så blev den i färg.

Samma här faktiskt. Först i färg. Det är så vackert.

Så i svartvit. Vet inte vilken jag gillar bäst av dessa två.

Ute på isen var det många bevis på att det är ett rikt djurliv här.
Här har en älg legat och dessutom gödslat lite. 

Vi gick förbi grannens lilla stuga nere vid sjön.
Den ligger så vackert. Även här lekte maken med

kameran. Först i svartvitt.

Så i färg. Tycker de blev lika fina.

Visst ligger den vackert bakom frostklädda träd och buskar. 

Jimmy gick mycket fortare än mig där ute. Eller

så var det så att jag stannade ofta för att titta, njuta och fota. 

Vindstilla, tystnaden och solen. Sååå härligt.

En härlig vinterdag. Solen värmde gott.

Här tror jag vi var för nått år sen och grillade med grannarna. 

Nu är snön djup och djuren har satt sina fotavtryck.

Vitt och vackert. Det här är ögongodis.

Här har vi gått.

Nere vid badplatsen.  Inte badväder idag.

Där ligger bryggan. Många månder till innan vi kan bada.
Där jag står nu, dit ut brukar jag att simma. Inte längre.

Jimmy gick bort för att titta på bäverboet.
Det var stilla där. De lever nog ganska gott där under isen.

Vackert.... 

Mycket snö är det nere på isen.

Här ser man mot norra delen av Nuguren. Nästan mitt ute på sjön.
Mäktigt på nått vis.

Jag är lyckligt lottad som har det här att kunna njuta av varje dag om jag vill.

Ska försöka ta med fika ner nästa gång. Att sitta och njuta av solen
där ute på isen och kanske bli lite brun i ansiktet frestar.

Tror inte Mickel Räv var hemma....

Men han har lämnat spår efter sig.

Ja... säger inte så mycket....

Men det kändes djupt i alla fall.  Här får man motion av att gå

kan jag säga. Men så otroligt skönt det var.

Ser ut som jag har skidor på mig.
Men ta det lugnt... Här GÅR vi...

Efter vinterbadet ska man försöka ta sig upp på bryggan.
Inte lätt... stegen saknas.
Så jag struntade i det och gick förbi istället.

Någon med mycket större fötter än mig hade gått här.
En älg, stora spår efter den. 

Såg till slut i min magiska kula att någon kört med

traktor här. Att solen sken och himlen var blå.

Fast det visste jag ju redan.

Nu är det dags att äta lite.
Pizzan är klar i ugnen. Magen knorrar så jag säger

hej och tack för idag.
Ha en fin söndagskväll nu alla, säger jag medans solen

är på väg att sjunka ner bakom bergskammen.
Kram....