Babbel och bubbel.

Ja jag vet inte vad jag ska kalla dagens blogg. 

Men vi kör....

Det var en gång ett moln som for över himlen.
När jag såg det så hade det bestämt sig för att hoppa i 

plurret. Visst ser det ut som när man tappat nått i vatten som

sjunker och det bildas bubblor när det sjunker....
Eller har jag dålig fantasi?

När det badglada molnet kommit till botten så såg det en

massa olika saker i färger.
Det kollade in min rödavinbärsbuske.
Molnet gillade färgerna tror jag.

Det följde med mig in i köket.
Fråga inte hur jag fick plats med ett så stort moln

inomhus, men det består ju mest av vattendroppar och iskristaller så

 det lyckades nog krympa ihop sig bra.
Väl inne fick molnet snusen i min Grevinnekaka.
Klicka på Grevinnan så får ni receptet.
Egentligen heter den fyrstekake. Fyrste är då furste...
Men jag tyckte det blev bättre med bär.
Hallon och blåbär och lite riven marsipan.
Kan säga att det blev gott.

Efter en stund hörde jag någon ropa på molnet.
Tror det var storasystern som ville det skulle komma ut.
Ser man noga så ser det inte så glad ut det där mörka molnet.
Efter en stund började det dundra och smälla...
Hon var sur som ett åskväder.

Molnen över sjön var lite lugnare.
De seglade bara förbi högt där uppe i sin egen lilla värld.

Sjön var som en enda stor molnspegel.

Persiljan stod upp för sig ute i balkonglådan. Bad molnet snällt

om att det skulle släppa ifrån sig lite vatten.

Blommorna vid sidan om bad snällt om det samma.
De stod så vackra och färglada i balkonglådorna.
Molnet hörde och molnet släppte regn... I många dagar....

Jag slapp ut och plocka hallon själv i det där regnvädret.
Helt plötsligt så kom det en bil med tre stora lådor med hallon.
Fast jag skulle bara ha en. Nu ligger dem i frysen.
Blir många goda pajer, sylt och lite saft i vinter det. 

Solen kom plötsligt och jagade bort det regnfulla molnet.
Vart det tog vägen, ja det vet jag inte.
Men det var lite kul att ha det hängandes runt mig några dagar.
Blommorna på verandan var glada åt solen.
De visade sig från sin vackraste sida.
Vad den här heter det har jag inte en aning om.
Men vacker är den.

Mina Riddarsporrar tackade för sig nu.
De sprider så mycket glädje när de blommar.
De gillar både moln, sol, regn och värme. 

Molnet drog vidare för att sprida regn på andra platser.
Solen sa godnatt och gick ner bakom Bråtaberget.
Kvällen kom smygande. 

Med den här säger jag godnatt.
I morgon är en annan dag.
Får se om jag får se solen eller om det blir mera moln.

Ha en fabelaktig kväll.
Kram....

Vackra Glomma vid Flomstenen på Namnå.

Var på besök i den här lokalen en dag i Augusti.
Noga räknat så var det 3 besök tillsammans.
Den här dagen skulle jag dra ut en tand.

Har nog hittat världens bästa tandläkare.
Så hit ska jag komma flera gånger.
Låter som jag ser fram emot det, och på

något vis gör jag det.
Nåväl, när jag var färdig och tanden var borta

så körde maken och jag mot hemmet.

Men först så stannade vi till här.
Jag gick ut med kameran. Trots min värkade

mun så var jag tvungen att fota.
Det var så vackert här. 

Här, det är
Flomstenen på Namnå.
Har skrivit om det förut.
En vacker rastplats längst med

riksväg 2 som går mellan

Kongsvinger och Elverum.

Sol, varmt och behagligt och nästan helt

spegelblankt vatten i Glomma. Men så har det inte alltid varit.

Den lilla biälven var nästan stillastående.
När Glomma är flomstor så går vattnet VÄLDIGT 

långt opp på land.

Mot norr speglade sig molnen i vattnet.
Nästan synd att inga vackra vita båtar kan gå här. 

Strandkanten längre bort speglade sig 

i Glommas blå vatten.

Mot söder såg det ut så här. 

Några träd hade fastnat på den lilla

holmen och låg vackert fast.

Att vattnet kan vara så blått, när botten är sand

förstår jag inte helt. Går att bada här.
MEN.... det är starka strömmar i denna älv, så

sandbankarna flyttar sig fort. Där man nyss kunde stå, är det strax brådjupt och farligt.
Så man får vara observant.

När jag ser den här bilden så går tankarna 

långt tillbaka i tid. Man ser gårdar på andra sidan 

idag. Hur såg det ut för 100 år sen? 

Jag tror det växte mera skog till att börja med.
Någon hade säkert byggt sig ett litet hus.
Bosatt sig här med sin familj, några får, kor och grisar. Höns med säkert. 

De hade säkert fått ta ner skog, för att kunna få

sig en liten åkerteg där de kunde så spannmål och 

potatis och andra grödor.

Jag tänker mig sedan fram till år 1789.
Då skedde det som kallas Storofsen.
Det var en översvämning här i Östra Norge
i Juli 1789.
63 personer rapporterades försvunna, tusentals hus 

totalförstördes och tusental boskapsdjur drunknade.

Älvarna Glomma och Gudbrandsdalslågen översvämmades och vattennivån på sjön Mjösa steg 10 meter över den normala nivån. Glomma steg med 17 meter!
Det fanns inte regnmätningar då. men en uppgift angav att en tunna fylldes med regnvatten på några dagar. Det ska då motsvara minst 320 mm.
En så stor översvämning har inte förekommit här sen dess. Inte förren 1995.
Då drabbade nästa stor översvämning området. 

Vesleofsen.
I sluet av april 1995 var snömagasinet i Glomma

130-150 procent av det normala. Det föll mera snö
fram till den 22 maj då temperarturen slog om och steg med 10 grader över 6 dygn.
Översvämningen nådde toppen mellan 2-10 juni.
Översvämningen drabbade ca 1850 gårdar i området, 

1 person omkom.
Glomma är vacker, men har en mörkare sida med.
Det blir så stora skador för att älven är så lång, 

den är 619 km lång. Går från tröndelag ner til Fredrikstad.  Nu får vi hoppas att det inte blir några flera sådana översvämningar, men som vädret och klimatet är nu, så vet man ju inte.

Till minne efter de här stora katastroferna så står det 

här en stor bauta. Den kallas för flomstenen.
På den har man ristat in de flesta stora översvämningar och vilket årtal de var. Sen har man då dragit en linje för att visa hur högt vattnet gick.
Då kan ni själva tänka er.
Det står en liknande sten vid Flisabrua på Flisa.

Jag tar en sista blick på stenen, så vänder jag mig 

om för att gå upp till bilen. På näthinnan ser jag hur folk här kämpade för att hålla undan vattnet.
Hur de fyllde sandsäckar, evakuerade och hjälpte folk

som inte kom någon stans. Folk med båtar, helikopter och räddningsutrustning. Jag tänker på hur de har det i USA nu när Irma härjar....
Glad jag bor där jag bor.
Glad för att det bara regnar, att jag har tak över huvudet, att jag inte behöver evakuera, att inga husdjur står i fara för att omkomma när de blir

lämnade vind för våg. 

Med en sista blick ut över vattnet, viskar jag

stilla ett tack till älven, som föder, som dräper, som lever, som rinner som ett blått band genom stora delar av det vackra land jag bor i.
Man säger om havet, att havet ger, och havet tar.
Tror detsamma gäller för stora, långa älvar.
Som Glomma.

Önskar er alla en fin söndaskväll.
Ute har mörkret fallit, utelamporna är tända.
På köksbänken brinner ljus i mina lyktor.
Snart ska jag slå mig ner och se lite på tvn.
Hösten är här och det är helt som det ska. Dags 

att kura inne nu, lyssna på regn och blåst, njuta av 

de dagar då solen värmer. Ja så är det, 

och så får det bli.
Kram

Skogen kallar....

Ja igår gjorde den det.
Vi tänkte vi skulle ut och se om vi fann någon svamp.
Höstfärgerna har kommit redan men det 

är vackra färger.

En bit upp såg man huset på gården. Det är

det vita mitt i bilden.
Där bor inte vi, men bakom där ligger vårt.

Jag var inte ensam rödtopp ute i skogen.
Här är två till.

Plötsligt såg vi något som rörde sig i gräset.
Det var en liten gynnare.
Grodan Boll. Kalle Stropp såg vi inte. 

Däremot såg vi nått gult....

Blev ganska mycket gult till slut.
Även en del trattisar som nu ligger i torken. 

Magiskt ljus och det var alldeles stilla. 

Karl Johan (tror jag) stod i givakt mitt

i vägen för oss. Men han såg lite maskäten

ut så han fick allt stå kvar.
Kan även varit hans släkting Gallsopp.
Det är en tråkig typ.

Katarina, tror vi har Huldra här....

Inte det här, det är guben.
Här mitt i skogen ringde mobilen.
Var tvungen att svara då jag väntade ett viktigt

samtal. Men det var inte det, utan vår goa vän
Lena. Jag svarade "mitt i skogen!" Hon trodde

jag skämtade... men vi var ju mitt i skogen.

Det här är definitivt INTE Huldra!
Snarare hennes släkting Åldra!
Hon ser ut som hon sett nått läskigt i skogen....

Framför stenen såg jag nått smått...
Småfolket! Jag hälsade och tackade för att vi fick

ta svampen. Hoppas de satte pris på det.

Vi träffade även på Putte.
Han i blåbärsskogen ni vet.
Han hade inte orkat plocka alla bär

så det hängde kvar en del.
De tänkte jag att jag skulle ta om några dagar. 

Vacker svamp. Men jag lät den vara kvar..

Tror inte den smakar så gott.

När skogen försvann så fick vi utsikt.
Där nere är sjön, Nuguren. Det är så

vackert här.  Molnet gillar jag med. Inte helt överrense men mig själv om vad det ser ut som.
Några förslag?

Här hade inte Putte heller plockat.
Men jag förstår honom. Blåbären är

ju stora som äpplen.
För honom alltså...

Nog för han ser liten ut på bilden, men

det är inte Putte.... det är guben det här med.

Det kom ganska mörka moln bakom oss, så

vi skyndade på stegen. Men inget regn kom.

Lite visste jag då, men idag, (söndag)
så skulle vi gå där borta... Långt därborta, där

bergstoppen är. Men den historian kommer en annan dag. Med massor av bilder.

Rafjell på andra sidan sjön.
Det är en otroligt vacker natur vi

har runt oss här.

Putte, han med blåbären, han såg även röda stora bär.
Lingon. Det såg vi med när vi gick här.
Massor, så det får bli en sån där dag framigenom när man tar allt man hittar av blått och rött.

Inte Puttes hand... Men bären är stora och saftiga. 

Sista bilden från skogen för den här gången.
Det var skönt att komma hem. Få av sig

kängorna, sätta på en balja kaffe och så rensa.....

Dessa ligger nu förvällda i frysen.
Utom en liten del.. de ska på smörgåsen 

till söndagsfrukosten. Deg står på jäsning.

Dessa ligger i torken. Blir gott att smula ner i

såser, köttfärs och till älgstek.

Nu ska jag fixa degen, den har jäst ett par timmar.
Så blir det en kopp te. Ska ta in stolarna från verandan, det börjar bli kyligt nu. 10,8 plus visar termometern.  Hösten kryper allt närmare och närmare.
Med det önskar jag er en fin lördagskväll och 

en skön söndag. Stor kram från....