En vanlig onsdag i en vanlig vecka...
En helt vanlig dag i februari.
Vinter.
Snö.
En svamp på ett träd.
Svampen har funnit en vän.
Det är snön, som lagt sig som ett
varmt täcke över den
där den hänger på trädstammen.
En helt vanlig dag i februari.
Vinter.
Snö.
En svamp på ett träd.
Svampen har funnit en vän.
Det är snön, som lagt sig som ett
varmt täcke över den
där den hänger på trädstammen.
Ser genom grenarna i äppleträdet
ner mot sjön.
Jag väntar på en vän.
Våren...
Snart kommer hon och tar oss med på picnic.
Bjuder på alla godsaker hon har med i sin korg.
Sol.
Värme.
Vågskvalp.
Knoppande blommor.
Bin.
Humlor.
Dofter av alla slag.
ner mot sjön.
Jag väntar på en vän.
Våren...
Snart kommer hon och tar oss med på picnic.
Bjuder på alla godsaker hon har med i sin korg.
Sol.
Värme.
Vågskvalp.
Knoppande blommor.
Bin.
Humlor.
Dofter av alla slag.
Solen har i alla fall värmt upp snön de dagar den varit framme.
Men så kom kylan igen och frös vattnet
när det var på väg ut genom stuprännan.
Men så kom kylan igen och frös vattnet
när det var på väg ut genom stuprännan.
Liksom stoppad mitt i rörelsen hänger istappen där....
Den hänger bara där, vill liksom inte släppa taget.
Den når inte ner till det mjuka snötäcket.
Rädd för att falla och gå sönder.
Så tror jag det är med oss människor med.
Vi törs inte släppa taget, för vi är rädda
för att falla och gå sönder.
Men jag har tur.
Det finns alltid en vän som är där och tar emot mig när
jag känner att jag släppt taget och faller handlöst ner.
Glad ni finns.
Den hänger bara där, vill liksom inte släppa taget.
Den når inte ner till det mjuka snötäcket.
Rädd för att falla och gå sönder.
Så tror jag det är med oss människor med.
Vi törs inte släppa taget, för vi är rädda
för att falla och gå sönder.
Men jag har tur.
Det finns alltid en vän som är där och tar emot mig när
jag känner att jag släppt taget och faller handlöst ner.
Glad ni finns.