SORG

TILL OSKAR.
En mycket speciell
herreman på fyra tassar.

Du kom till oss för 18 år sen.
Jag glömmer det aldrig.
Kära syster och svåger skulle köpa
en bil. En gul SAAB.
När de som sålde bilden kom, hade de med sig
lite mer än det som skulle levereras.
Ett grått litet nystan som satt i bilen
och såg helt förvirrad ut.
Det var Oskar.
Du kom till en familj med barn och andra katter.
Mötet med Pyret var inte det roligaste.
Du fick en snyting och morr och fräs.
Men det gick bra till slut.

Du växte och blev större.
Barnen som inte var så stora lekte med dig.
Hur många gånger du fick på dig dockkläder och
blev lagd i dockvagnen och körd runt gården
där ute på landet vet jag inte.
Men du var det snällaste man kunde tänka sig.
Du fann dig i allt utan att protestera.

Här ligger du i soffan och gosar dig med Lotus.

Syster med familj bodde på landet så du
gick ut och in som du ville.
När du ville ut satte du dig på fönsterbrädan,
reste dig upp och krafsade på rutan.
Då visste vi att det var dags för dig att ta din runda.

Här tvättar du och passar på en av alla valpar.
Det är ett fasligt sjå att vara barnvakt...
Tvätt och lek så ska dom dessutom sova....

Jag var ofta ute på besök och hade med mig mina hundar.
Stina och Jesse.
Den första en nyfiken liten dam och den andre en ganska rund
Cocker spaniel i sina bästa år.
Det fungerade utmärkt.
Ni umgicks civiliserat
Gick vi ut i skogen med hundarna så kom du med.
Men du slapp koppel.
Du gick så snällt med oss utan. Vi var ett roligt följe där vi gick.
Först vi med barnen.
Hundarna i koppel.
Så kom du och Pyret.

Här sitter du i somras och funderar på vad det är för nått
som piper och luktar på filten.
Men man behövde aldrig vara orolig för att du skulle
finna på nått galet.
Du var snäll mot de var som mindre.
Alltid.

Det blev några flyttar.
När ni flyttade till riktiga landet så fick du en kaxig hund till granne.
Han försökte styra över gårdens alla djur.
Men du blev liksom cheften över alla chefer.
Du satte dig i respekt.
Det kom en minigris till gården.
Det kom en till.
Det kom höns. Du var lika snäll mot dom.
Det kom får. De var nyfikna på dig.
Du lät dom undersöka vad du var för en filur.
Du var ju kungen på gården.
Här blir du undersökt av en liten valp.
Mamma till valparna sitter nere i hörnet
och håller kollen.
Man ser lite av ena örat.
Hon visste att hon kunde lita på dig.

Åren gick och barnen började skolan.
Det blev mindre åka vagn med dockkläder på.
Men du var alltid med på nått vis.
Du var den mest nyfikna katt jag visste.
Kommer ihåg en episod.
Äldsta dottern kom från skolan och skulle värma mat i mikron.
Det hade hon gjort många gånger förr.
Men just idag gick det inte så bra.
Så här gick konversationen mellan dotter i köket och mamma i vardagsrummet.
"Mamma, jag kan inte värma maten i mikron"
"Det kan du väl säger mamman, det har du gjort förr."
"Nej ropar dottern. Jag kan inte!"
"Mamma säger lite småirriterad, du öppnar luckan,
ställer in tallriken och så stänger du luckan. För att sen
trycka på startknappen!"
Dottern svarar igen.
"Men mamma det går inte!"
Mamma undrar lite surt varför hon inte kan just idag.
Jo säger dottern "Oskar ligger i mikron...."
Han har alltså passat på att lägga sig i mikron
medans dottern öppnat luckan och vänt sig om för
att ta tallriken.
Det var Oskar i ett nötskal det.

Här är det en liten tass som söker kontakt med Oskar där han sitter.
Även om de var jobbiga di däringa småbarnen så satt du kvar.
Trogen, tålmodig och lika snäll som alltid.

Du skulle vara en klippa på att fånga möss trodde vi.
Jodå fånga dom gjorde du.
Men du tog med dom hem.
Släppte dom lösa.
En gång under köksbordet när vi satt och åt.
Musen sprang iväg, vi drog upp fötterna, och väntade på att jakten skulle börja.
Men du, du satte dig bara ner och tittade intresserad på
hela kalabaliken.
Du hade gjort ditt tyckte du. Nu var det vårat jobb kvar.
Tack och lov för Pyret säger jag bara.
Hon avslutade det du börjat.

Här är den annan av valparna som gärna sökte lite trygghet
hos dig.
Du fann dig alltid i valparna hyss.
Men jag undrar vad du tänker.....

En annan gång kom du i vardagsrummet med en liten
stackars mus i munnen.
Släppte den på mattan. Satte dig sen och tvättade tassarna.
Den stackars lilla musen sprang för allt vad den var värd.
Full fart mot högtalarna som stod på golvet.
Vi försökte få ut den därifrån. Vi skakade
på högtalarna, hjälpte inte...
Svåger och maken spelade hårdrock för full guffe på stereon
för att skrämma ut musen på så sätt.
Funkade inte.
Vi gjorde allt för att få ut den.
Du tittade roat på oss, så vände du och gick.
Det var som du sa att "mitt jobb är klart, nu får ni göra resten".
Vi gav upp.
Än en gång kom Pyret till din hjälp.
Musen vandrade vidare någon gång under natten.

Du och jag kompis....
Ja, du och jag polarn....

Så blev det dags att flytta till stan.
Du hamnade i ett radhusområde.
Ett nytt kungarike att erövra.
Det gick smidigt.
Du gick ut och in även där, men höll dig mest på
eran lilla gård som hörde till radhuset.
Men ryktet om den snälle Oskar spred sig bland både
barn och andra katter.
Du blev fosterpappa åt en liten kattherre som bestämt
sig för att flytta in hos er.
Du sa till matte att var lugn du...
"Jag ska lära honom allt jag kan"
Det gjorde du.
Hur man ligger bekvämast i soffan.
Vart maten stod.
Hur man får mest kos.
Ja allt...
Man undrar hur man leker med det här benet.....

Åren gick.
Du blev en äldre grånad herreman.
Fortfarande lika snäll.
Klagade aldrig.
Så blev du plötsligt sjuk för några veckor sen.
Hörseln var nästan borta.

Så blev dina ögon svarta.
Du blev blind.

Det gick fort.
Du fick problem att finna din kattlåda.
Ditt liv började gå mot slutet.

Hmm, går kanske att nafsa lite i då....

Du blev tvungen att få hjälp med att hitta din låda.
Finna din mat, och hjälp med att gå ut.
Du orkade inte gå.
Du var helt plötsligt så hjälplös så det gjorde ont att se.
Men syster var där. Hon hjälpte dig när du ropade på henne.
När hon pratade med mig för några dagar sen var hon ledsen.
Vi satt och grät tillsammans. Vi ville inte mista dig.
Så säger hon plötsligt att vet du, en sak är han jättebra på än...
Vad är det, säger jag.
Jo, han kan fortfarande sitta och tigga när vi äter räkor...
Mitt i all sorg så gav du oss ännu ett skratt.
Men sådan är var du Oskar.
Du gav av dig själv till alla som kom i din närhet.

Det här blev ditt sista kungarike Oskar.
Du var en kung. Till och med namnet säger det.

Idag tar din vandring slut.
Idag sluts dina ögon för alltid.
Familjen ska till veterinären för att hjälpa dig.
Du ska slippa lida mera nu.
Det är vi skyldiga dig.
Att ge dig den hjälpen.
Du som har gett oss så mycket glädje
genom 18 år.
Det är ett långt liv för en katt.
En katt som en gång kom in i vårt liv.
Tack vare en gul SAAB.

Nu får du snart möta Pyret igen.
Stina och Jesse väntar på dig med.
Du lämnar oss här nere för att få ett nytt liv i djurhimmlen.
Oskar.
Vila i frid.
Du är djupt saknad.
Dina tassavtryck finns i våra hjärtan för alltid.

Det här är nog det absolut svåraste jag skrivit någon gång.
Jag ser knappt tangentbordet.
Mina tårar trillar.
Jag tänker på min syster och familjen och vad de just nu går igenom.
Men Oskar får det bra nu.
Han slipper lida mera.
Skulle önska jag kunde vara med er idag.
Men vi är med er.
I tankarna...
Jag ringer ikväll.
Kramen älskde syster...

En helt vanlig dag.....

En vanlig onsdag i en vanlig vecka...
En helt vanlig dag i februari.
Vinter.
Snö.
En svamp på ett träd.
Svampen har funnit en vän.
Det är snön, som lagt sig som ett
varmt täcke över den
där den hänger på trädstammen.

Ser genom grenarna i äppleträdet
ner mot sjön.
Jag väntar på en vän.
Våren...
Snart kommer hon och tar oss med på picnic.
Bjuder på alla godsaker hon har med i sin korg.
Sol.
Värme.
Vågskvalp.
Knoppande blommor.
Bin.
Humlor.
Dofter av alla slag.

Solen har i alla fall värmt upp snön de dagar den varit framme.
Men så kom kylan igen och frös vattnet
när det var på väg ut genom stuprännan.

Liksom stoppad mitt i rörelsen hänger istappen där....
Den hänger bara där, vill liksom inte släppa taget.
Den når inte ner till det mjuka snötäcket.
Rädd för att falla och gå sönder.
Så tror jag det är med oss människor med.
Vi törs inte släppa taget, för vi är rädda
för att falla och gå sönder.
Men jag har tur.
Det finns alltid en vän som är där och tar emot mig när
jag känner att jag släppt taget och faller handlöst ner.
Glad ni finns.

En tur i det blå.....del 2.

Efter att vi konsulterat kartan i korsningen så bestämde vi oss
för att fortsätta rakt fram.
Vägen slingrade sig fram genom den täta finnskogen.
Så dök skylten upp.

Här ligger en nedlagd tullstation.
Men det är ingen säkerhet för att man inte bli stoppad
längst med den här vägen för det.
En vacker plats var det ialla fall.

Bara för att vara på den säkra sidan så
gick jag på andra sidan om skylten.
Jodå, det stod rätt...

Nu var vi alltså inne i Sverige.
Det märktes med en gång.
Vägen var lika smal och krokig som på norska sidan.
Men det var plogat och skrapat på ett
helt annat sätt en hemma.
Nere i svängen låg det här fina huset.
I en röd liten stuga......osv....

Så var det dax för nästa vägskäl. Vi stod här en stund,
kikade på kartan och funderade.
Men så....

Vi svängde höger och körde mot Kyrkskogen...
Men vi blev fundersamma när den här backen uppenbarade sig...
Det gick uppåt länge...
Det kan sluta illa när man kör en toyota hiace...
Den är så lätt bak.
Men vi har ca 100 kg sand i bagaget bara för viktens skull.
Annars hade vi inte kommit upp tror jag.
Vägen var smal så det fanns inte plats för mötande heller....
Man funderade allvarligt på vad sjutton man gjorde här.
Men vi kom upp.

Så började en väldigt vacker väg att visa sig framför oss.
Smal var den, men så fin. Välplogad och skrapad.
Har inte en aning om det är grusväg eller asfalt här.
Vi får se till sommaren.

Vi körde genom skogen, på raksträckor som skulle
gjort en rallyförare galen...
Små mjuka gupp och backkrön som Henning och Petter Solberg
verkligen skulle gillat att prova ut.
Så plötsligt dök nästa vägskäl upp.
Vart skulle vi nu då?
Som ni märker så är det inte någon välplanerad biltur det här....
Men vi hade skoj och fick se massor av vacker natur.
Men vart skulle vi?
Vi körde mot Häljeboda....

Vägen slingrade sig framåt.
Så dök den här fina lilla gården upp.
Den låg så vackert.

Raksträckorna fortsatte att dyka upp.
Vägen såg ut som ett smalt band som låg mellan alla träd.
Det var ett vackert band att köra på ialla fall.

Vi närmade oss ännu ett vägskäl och nu var det inte så svårt
att veta vart vi skulle.
Charlottenberg nästa....

Men innan vi svängde så tog jag en bild på den här skylten.
Var väl så vi kände oss när vi inte visste riktigt vart vi var...
Bortan....

Vi hade inte så långt kvar till Charlottenberg.
Men vi hade en överraskning i vänte...

Ett par kilometer från avtagsvägen kom vi upp den här backen..
Jag utbrister plötsligt att det står en älg där....
Maken tvärnitar i backen.
Så rullar vi några meter bakåt och där......

Där står den...
Skogens konung.
Fast jag tror att det är en älgko.
Så det måste ju bli skogens drottning...
Hon såg på oss, vände sig om ett varv....

Stod länge och kikade på oss.
Inte rädd eller skygg, men nyfiken.
Jag knäppte och knäppte....

Till slut så vände hon om och lommade iväg in i skogen igen.
Hon ledsnade säkert på att kika på burkmaten som stod
där på vägen och brummade...
Hon trodde säkert inte att vi var så goda.
Ett imponerande möte kan jag säga.

Efter mötet med skogens drottning så fortsatte vi till Charlottenberg.
Där handlade vi det som var planen.
Men vad får ni se en annan gång...

När vi for hem så tog jag bild på det som visar att
vi har haft rally VM här.
Vi hade tänkt åka och kika.
Men 250 kr / skalle för att se en dagsetapp?????
Näe det var för dyrt.
Dessutom så skulle ju maken jobba.
Men skyltarna hann jag fota ialla fall....
Här vid Norsenga inne i Kongsvinger.

Här gick den etapp.
Vid travbanan och ridhuset...
Ser du Flisan....
Det är dit jag ska ringa *ler*

Här svänger man av till en annan specialsträcka.
Inte så många km från där vi bor.
Vi körde förbi där när vi for hemifrån.

Alltså mot Skinnarböl.
Cirkeln är därmed sluten.

Det var slutet på våran härliga söndagstur.

Hoppas ni hade det trevligt i baksätet med oss på turen.
Nu ska jag ordna lite mat åt maken som kommer från jobbet snart.
Så jag säger över och ut.
Klems på er.