Rafjell.

Del 1.

Så blev det dax för den stora testen.

Söndagen bjöd på ett ganska svalt väder och det
var nog tur.
För i den värmen vi haft har inte
jag gett mig ut på fjälltur
det kan jag säga.


Rafjell ligger på andra sidan om våran sjö.
Så vi fick ta bilen och köra runt en bit,
så fick vi köra upp en bit.
Sen var det bara att gå.


För en dam i sina bästa år med matsäck klistrad
runt kroppen så var det jobbigt att gå uppför
den första biten.
Men skam den som ger sig.

Efter att vi travat på en bit så
måste jag stanna för att hämta andan.
Vänder mig om för se hur långt vi
gått uppför.
Detta är det jag ser.....

Efter ytterligare några meter är
det dax för nästa andningspaus.
Hjärtat slår så hårt så jag tror det ska hoppa
ur bröstkorgen.
Vänder mig ytterligare en gång om och det
här uppenbarar sig.
Man anar att man är på väg upp
på en topp....

Så fortsätter vi en stund till.
Himmlen är full med moln, men
det gör inte så mycket.
Har inte orkat att gå
i stekande sol.
Det här var ett bra fjällväder.

Långt där borta anar man sjöar, åkrar och små, små hus.

Så kommer vi in i en annan typ av terräng.
Mera fjällteräng.
Korta björkar och knotiga tallar.
Massor av blåbärsris och
lingonris.
Det doftar så gott....

Stigen slingrar sig mellan stenar och trädstammar.
Här är mycket ljung och andra skogsväxter.
Så plötsligt dyker det upp en myr.
Det doftar fuktig skog, ängsullen blommar för fullt,
och det blir fuktigare på backen.
Det är nu våra kängor får visa att de
var värda priset.

Så dyker det upp en varde.
En ovanlig sådan tror jag.
Det är stenblock som blivit sprängda ut ur berget
som man användt som material.
Inte sten som är vanligast på fjället.

Bakom den varden så skymtar man plötsligt vatten.
Det är en liten tjärn.
Har inget namn på den än,
men det ska väl gå att få fram.

Den ligger så stilla där, nästan lite mystisk.
Här är det så stilla.
Inget trafikljud som stör, utan bara
den stora tystnaden

I tjärnen så växer det näckrosor.
Det var många som stog i knopp.
Tar du den här bilden,
den under
och den tredje bilden.
Sätter ihop dom får du en panorambild
over tjärnen.

Vattenytan var full av blad och näckrosknoppar.
Kanske var det dax för mig att få se den blomma nu.

Molnen speglade sig i tjärnens vatten.
Man visste inte riktigt vad man skulle göra.
Sätta sig och bara njuta, eller gå vidare.

Vi tog en liten fotopaus där vi stog.
Tänk att det fanns så mycket vackert inte alls
långt hemifrån.

Vi valde att stå.
Varför undrar du.
Räcker det om jag säger
MYROR.....

Här har jag fångat maken på bild när han
fottar den andra tjärnen som låg precis bredvid
den första.
I den runda ringen har
någon gjort upp eld och grillat.
Fast det är eldningsförbud i skogen
från 15 april till
15 september.

Ängsullen växte ända nere vid vattenbrynet.
Det susade lite försiktigt i säven.

Näckrosorna stack upp sina knappnålshuvuden ur vattnet.
Ena sekunden var det en liten bris på vattnet.

För att i nästa sekund vara vindstilla.

Tycker näckrosor är så vackra.
Inte bara blommorna utan även bladen.

Så gick vi vidare och det bar uppåt igen.
Plötsligt ser jag nått på backen som
lyser rött mot mig.
Jag böjer mig ner och vad ser jag.....
Hjortron/multer.....
Redan nästan mogna.

Så säger maken plötsligt.
Jag ser toppen!
Jag kikar upp och jo men visst är det toppen.
Äntligen!
Hytta skymtar mellan stammarna.

Efter en sista kraftansträngning var vi uppe!
Hytta på Rafjell var väldigt välkomnade
kan jag säga.
Den är öppen för alla som
vandrar här.

Det finns ett utedo lite längre bort i skogen.
Så finns det vattenkälla så man slipper dra med sig vatten
upp varje gång man ska hit.

Följ bara pilen.....
Där ligger utedoen....

Inne så finns det bord och stolar.
Där kan man sätta sig ner och äta sin
medhavda matsäck.
På bordet ligger den obligatoriska gästboken.
Där måste man skriva sitt namn och datum
när man varit där.

Är det kyligt kan man elda i kamin.
Ved finns det så det är bara att tända upp.
Det finns till och med britsar som
man kan övernatta på.
Men då måste man ha med liggunderlag och sovsäck.
På hemsen ligger det massor av material som
används för att repare brandtornet som står här ute.
Bilder kommer på det imorgon.

På väggen finns det kartor och andra saker som kan
vara viktiga för en vandrare som färdas i skogen.
Här är alla välkomna in.
Vi träffade en karl som cycklat 3 mil hit först.
Sen har han gått 1,8 km rätt upp.
När vi kom in satt han och åt sin matsäck.
Vi körde för bi honom på vägen upp.
Men vi valde att ta en längre vägen upp.
Den är på 2,5 km.
Vi pratade lite, och åt vår medhavda matsäck, den smakade ljuvligt kan jag säga. Så frågade jag om han ville ha en en kopp kaffe, det
tackade han inte nej till.

Han berättade att han
bröt foten i vintras när han åkte skidor.
Nu hade han bestämt sig för att
cykla från Kirkenär och hit.
Han kände av sin fot på vägen upp sa han.
En äldre man, säkert runt 60.
Gissa att man tänkte på sin egen usla kondis.....

Så gick han och maken ut för att kika på brandtornet.
Maken sa att han skulle upp där, men han ångrade sig.
Det blåste så mycket så det svajade betänkligt.
Men Grue karln var uppe....

Det får bli nästa gång vi kommer hit.

Detta var del 1 av vår tur med de nya kängorna.
Resten kommer imorgon. Det vill säga nerturen hehe.....
Nu ska jag fixa mat för maken kommer strax från jobbet.
Ha en fin måndag.

^^En ny partner^^

En tidig morgon.
Solen har precis gått upp över vår lilla sjö.
Fint väder idag.
Härligt.

Kollar in änglatrumpeten så den har det bra.
Jag hoppas ju på att den här ska klara sig.
Köpte ett par från ett trädgårdsmästeri
för ett par år sen.
Växte inte en cm.....

Bonzo den "lille" gynnaren är kvar än så länge.
Men åker senare på fredagskvällen.
Han lät faktiskt bli löplinan när det var HET
chilli sås på den hehe....
Här ligger han och rullar sig i gräsmattan.

Han är en otroligt stark hund.
Jag trodde inte jag skulle orka hålla honom
när vi gick promenad.
Skulle jättegärna släppa honom så
han fick springa av sig.
Problemet då är att han INTE
kommer tillbaka.
Han slår dövörat till sen
kan vi ropa och locka så mycket vi vill.
Så därför sitter han på löplina.

Maken for ju iväg själv och shoppade lite igår. (lördag)
Han kom hem med en ny trädgårdstol, för en knäcktes rakt av.
Jysk lämnar 3 års garanti på dom stolarna så det var bara att åka och byta.
Så kom han hem med en ny Partner........
Alltså inte en mänsklig sådan, utan en sån....

Efter att ha klurat lite, skruvat ihop den och
fyllt på bensin och olja var det dax för
premiär åket....
Det gick som en dans.
Stiga, vår gula handjagare är det inget fel på,
men på vissa ställen på vår tomt är det
ganska jobbigt att använda den.
Han fastnar och så blir det tvärstopp....
Därav inköp av en ny partner.
Lillgrabben var noga med att säga
att den ska stå på låven, alltså i ladan
när den inte används.

Glädjen över den nya klipparn blev
dock inte långvarig.

Plötsligt började det mullra på himmlen.
Den först så blåa himmlen med vita molntussar på blev
med ens svart nästan.
Solen gjorde sitt bästa för att hålla sig kvar där.
Men den lyckades inte.

Det mullrade och blixtrade.
Så började det att blåsa.
Blev ganska otrevligt ska jag säga.
Var bara att ställa ner klipparn i källarn så länge.
Erri sökte sin tillflykt inne hos oss med.
Vinden tog i och ruskade träden allt kraftigare.
Blixtarna ljungade över himmlen
och det dundrade som en hel arme med
häst och ryttare rusade fram långt där uppe
på den allt mer svarta himmlen.
Men inget regn.....

Vädret höll sig så resten av kvällen och natten.
Det dundrade och blixtrade.
Temperaturen sjönk fort från 30 plus till
20, så ner till 13 grader.
Blev ganska behagligt för det var inte så kvavt då.
Men vi hoppades att det skulle bli bättre
till idag.
Vi hade bestämt oss för att
gå en ny tur då.
Med nya kängor.....
Men det återkommer jag till imorgon.
Är ganska trött efter att ha gått den rundan.
Bilder kommer imorgon.
Avslutar med en ganska kul sak.
Se och le.
Tjingeling på er.

En väldigt varm dag.....

Häromdagen var jag med maken på jobb igen.
Då bar det av norrut.
Slutdestination Flisa.

Innan vi körde ner till hans jobb så gjorde vi en avstickare
till en plats jag aldrig varit på.
Maken hade levererat varor där så
han visste att det var en fin plats
att se Felleskjöpets
silo på.
Ni vet siloen med huset på toppen.
Jag höll med om att det var en fin plats.
En nyslagen äng, med hö till hästarna
som går i hagen bortanför ängen.
Så utsiketen mot Brandval, Kirkenär och en bit norrut.
Man behöver inte åka långt för
att uppleva nått nytt.

Maken fick fota för han är lite längre än mig.
Jag fick bara med det där tråkiga staketet.
Det här ligger alltså mitt i ett bostadsområde i
Kongsvinger.
Som ni förstår så är inte Kongsvinger den allra
största staden i Norge.

Jag gick in till turistkontoret här för en tid tidbaka sen.
Ville få veta mera om "min" stad.
Jag tycker nämligen helt ärligt att
Kongsvinger är en väldigt tråkig stad.
Den är dessutom delad i två tack vare
att Glomma flyter förbi.
Nästan allt är konsentrerat till
stadsdelen norr om Glomma.
På sydsidan finns det en del butiker kvar.

Här finns inga mysiga utefik längst med Glomma om sommarn.
Väldigt få resturanger.
Ingen hamburgerresturang för det yngre gardet.
Utan nästan bara köpcenter.
När klockan är 16 på lördagar så
är stan död.

Chefen på turistkontoret berättade att i
hela Kongsvinger kommun bor det ca 17 000 personer.
Inne i centrum, bor det ca 400 personer.
Inte konstigt att stan är död.
Jag drar alltså slutsatsen att det Kongsvinger behöver
är inte flera butiker och köpcenter utan
flera bostäder mitt i stan!
Då först tror jag det kan bli liv i den här lilla staden.
Som egentligen är en liten pärla
bara man ger sig tid till att uppsöka dom platserna.

Här är väl en av dom platserna.
Kongsvinger Festning.
Här finns det museum och ett litet fik.
på sommrarna har de konserter där uppe med många
kända och okända band.

Tillbaka till dagens tur.
Mot Flisa.
Som vanligt om sommarn så är det massor av
asfaltsarbeten på våra norska "fina" vägar.
Nu var det R20 tur.
Det här innebär alltid långa köer. För de kör med manuell
dirigering av trafiken.
Vi satt nästan 20 minuter i kö innan vi fick åka.
Jag slet ju naturligtvis fram kameran hehe.
Här i Glåmdalsdistriktet är virke och skog en stor
del av livet.
Här är en plats som heter Nor dit virket kommer med timmerbilar.
Där vägs bilarna för att se hur mycket de har med sig.
Så lossas det och läggs här i väntan på att transporteras vidare.
Till sågverk och allt vad man nu gör med virket.

När vi satt och väntade så tog jag
en bild på mig och gubben genom
backspegeln på bilen.
Där ser ni den lilla blå samsungen.
Knallgod kamera.....

Vi skulle leverera till en bilverkstad längst med vägen.
Vi körde av på en liten grusväg och hamnade
på en liten gård som låg väldigt vackert.

Så kom vi till slut till Flisa.
Det ligger i Grue kommune.
Här är Magnus Uggla, men jag vet inte om han hade
konsert igår eller ska ha det idag.
Men han är väldigt populär här.

Flisa är ett litet samhälle som jag tror har bystatus.
Det vill säga får kalla sig stad.
Ett av kraven är att platsen har ett Vinmonpol.
Nu hoppas jag att någon rättar mig om jag
tar fel ang bystatusen.

Här är Flisas paradgata.
Den heter Kaffegata.
Är en så kallad miljögata.
Här finns det butiker, köpcentra, Mega, Vinmonopol,
resturanger och allt vad man kan begära.
Posten försvinner om något år.
Ska bli post i butik.

Här hålls varje år en marknad som heter
Solörmartnan.....
Då är det massor av marknadsstånd, massor med mat och dryck.
Hästskjuts och tivoli.
Underhållning av ganska hög klass.
Tror att Maria Haukås-Storeng,
hon som sjöng norges bidrag i MGP var här i år.

När vi så lämnar Flisa för att köra tillbaka till Kongsvinger så
passerar men en liten älv. Tror den heter Flisa älven.
Rätta mig även där om någon annan vet.
På bilden ser man gångbron över.

Här är vi bokstavligt talat i potatisåkern.
Här odlas potatis till chips, pommes frites och matpotatis.
Här körde vi en natt för några år sen och såg en
björn som lubbade över vägen.....
Ingen trodde oss.
Inte förren det stog om en polischef som varit ute
och kört bil med sin fru dagen innan och faktiskt
sett en björn på vägen.
Då trodde grannen på oss.
Det var en otrolig upplevelse att se den kan jag säga.

Så närmar vi oss Namnå.
Här på den här raksträckan finns mitt favorit ställe.
Det är en uppförsbacke som är så härlig.
Gubben gasar på lite extra här om det går, för när man
kommer upp på krönet så kittlar det så gött i magen hehe.....
Visst är man knasig hihi.

Så närmar vi oss Grinder.
Här ska maken hämta post.
Här är det sädesfält vid sädesfält och så en liten
eller ganska stor potatisåker i mitten.

På Grinder finns en av många små travbanor
som här nere.
Här är travsporten stor.
Finns många bra lokala travhästar här.
Både varm och kallblod och ponnytravare.

Så passerade vi vårt gamla hus.
Eller rättare sagt huset där vi hade lägenhet.
Den var ca 40 kvadrat stor och låg på övervåningen.
Med snetak.....
Här bodde vi lite mer än ett år....
Sen fann vi paradiset.....

Så närmar vi oss Kongsvinger igen.
Asfaltsarbetet fortskrider så sakteliga.
Här står vi still i kö igen....
Det tar sin tid, men det blir jättebra när det är klart.
Blir lite ledsen när folk klagar på att det tar tid.
Killarna och tjejerna i asfaltsvängen är ju
faktist där för oss. För oss som färdas på vägarna.
Ni gör ett kanonjobb....
Gla ni finns.....

Cirkeln är sluten.
Här står vi i kö på nästan exakt samma ställe
som vi stog på med lastbilen.
Vi är nu på väg hem. Äntligen....
Det är så varmt att det dallrar i luften och
jag tycker synd om de som jobbar ute, eller sitter i varma bilar.

Det var den dagen det.
Nu sitter jag och jobbar.
Solen steker och det är 40,2 plus i solen på verandan.
Orkar inte med den värmen.
Tror jag lägger mig i badkaret hehe....
Maken är på väg hem efter en tur till Kongsvinger.
Vad han köpt?
Det får ni se imorgon.
Ha en fin lördag i vårt vackra Norden.
Tjingeling på er.