När man har lite tid över är det
spännande att ta en tur upp på
Kongsvinger Festning.
Jag tog mig upp där en riktigt härlig
vårvinterdag nu i mars.
Solen fullkomligt flödade över oss
som var ute och gick.
Fåglarna sjöng, snön smälte och man
mötte små bifloder till Glomma
när man gick uppför backarna.
Här ser man baksidan på
Åmotgården.
Där är det museum som gärna tar emot besökare.
Så kommer man upp till vaktbostaden.
Tror jag i alla fall.
Ska väl säga att här på
Kongsvinger festning är det inte längre
någon militär verksamhet.
Men man känner historiens vingslag när
Men man känner historiens vingslag när
man går runt här uppe.
Det kan jag lova dig.
När jag vänder mig om ser jag några
av det stora vackra träd som står i varje stjärnspets runt
Festningen.
Här är det skönt att sitta på en bänk om sommaren.
Njuta en medhavd fika och bara se ut över stan.
Sten och sten och åter sten...
Tänk att nästan alla stenar som finns i byggnaderna
och murarna runt om har legat här sen
Festningen blev byggd, mellan 1673-1784.
Man tänker på de som slet för att bygga det här.
Det var nog inte det lättaste. Men man måste
ju säga att jobbet blev bra.
Den står ju där den dag idag.
Den står ju där den dag idag.
Den som vill läsa mera om Festningen kan
göra det här på Kongsvinger Festning.
Då jag skrivit om det förut i några inlägg.
Hit är det nog mest vanligt att man går om sommaren.
Men jag tycker Festningen förtjänar ett besök
på vintern också.
Man kan enkelt föreställa sig hur det var häruppe
när snön låg djup, vinden ven kring det
stora stenbygnaderna och kylan bet i kroppen.
Inte lätt att vara soldat då kan jag tro.
När jag gick där uppe var det nästan folktomt.
Så när som på fyra personer som
gick där och skottade snö.
De såg till så att man kunde ta sig fram till utsiktspunkter
De såg till så att man kunde ta sig fram till utsiktspunkter
och gå runt den stjärnformade festningen.
Jag pratade med en av dem.
Det visade sig att de som gjorde jobbet
däruppe den dagen var insatta på
Vardåsen fengsel som ligger en
bit i från Festningen.
De gör ett formidabelt jobb med att klippa
gräsmattor sköta planteringar om sommaren.
Skotta snö, sopa bort snö från taken,
hålla öppet för oss få som tar oss
upp på vintern för att njuta av stillhet och utsikt.
Här gick jag ner.
En uppskottad gång som triggade min nyfikenhet....
En trång gång, med snö och vatten som rann
efter väggarna var mer än nog för mig.
Jag tog mig ner där och gick igenom.....
....och kom ut här....
Långt där nere ser man Glomma.
Fast nu är Glomma frusen så man såg bara ett
Fast nu är Glomma frusen så man såg bara ett
vitt långt band.
Riksväg 2 mot Elverum går där nere med.
Riksväg 2 mot Elverum går där nere med.
Vid bergskammen där borta ungefär,
där bor vi....
Smala stigar var upptrampade så
det gick att gå runt. Men kom man
det minsta lilla utanför
så sjönk man fort ner en halvmeter i den våta snön.
Vände mig om och där borta vid strålkastarstolpen ungefär,
där kom jag ut från den trånga gången.
Utsikten ner över Kongsvinger.
Där nere vid parkeringen ligger
Där nere vid parkeringen ligger
Gyldenborg.
Där finner man idag några företag som håller till.
Det låg en restaurang och cafeteria där förut.
När jag ser åt det hållet så ser
jag helt till Sverige.
Långt därborta bakom de blånande bergen
ligger Värmland.
Inte långt alls, bara 4 mil.
Inte långt alls, bara 4 mil.
Här gick jag ner för att se på utsikten igen.
Några av murarna får man inte se just nu.
De håller på att renoveras, för de har efter
över 300 år börjat ge vika.
Gräs, jord, regn, snö, kyla och värme
Gräs, jord, regn, snö, kyla och värme
har gjort sitt för att det ska ske.
Men de gör ett makalöst jobb med att renovera detta.
Plockar ner sten för sten, märker med ett nummer
och lägger i en följd så att det ska vara enkelt.
De använder inte betong utan har under en
tid letat efter samma typ av murputs som de
använde på 1600 talet när
Kongsvinger Festning blev byggd.
Det kommer ta tid, men sen kommer den nog
stå i 300 år till.
Den här gången såg jag något jag inte
lagt märke till tidigare.
En hundkoja i muren.
Den har inte funnits här sen 1600 talet, utan kom
till under andra världskriget.
Många som satt som krigsfångar
på Grini fangeleir kom hit.
En av alla de som satt på Grini kom hit.
Han hette Olaus Aanesland och kom
från en plats som heter Birkenes.
Han fick jobbet med att mura det här.
I det här hundhuset bodde kommendantens hund.
Tog mig förbi hundhuset och ut här.
En våning ner gick jag förut.
Taket man ser, det lilla spetsiga
är taket på kruttornet.
Himlen var blå, solen sken.
Det var varmt att stå där jag stod.
Kunde inte låta bli att tänka på hur det
var att bo och leva här uppe.
Jag tog mig runt igen.
Såg ner över Kongsvinger som låg där
badande i sol....
Här ligger en byggnad som kallas Arsenalet.
Det är den gula.
Den i rött tegel tror jag var officerskansern.
Vi hade en fastboende kommendant här fram till 2010.
Det var en trevlig kvinna som
heter Grethe Bergersen.
Hon var chef här från 2005-2010.
Men så skulle allt militärt bort
från Festningen.
Här står jag i det som
kallas kommendantens hage.
Alltså trädgård.
En stol står där,
några kanoner står kvar där och de är riktade
mot gamla Sverige.
Men var lugn, de går inte att skjuta med dom.
Men det finns några stycken
mai och
vid kungliga angelägeheter, som tex när det föds en
prins eller prinsessa.
Arsenalet igen med en kanon framför.
Här är jag nedanför kommendantens hage.
Skulle väl inte ha något emot att
den trädgården, eller utsikten alltså...
Det var på tiden att dra sig ner mot
stan igen.
Skulle möta maken som varit på möte.
Men ännu var det gott om tid.
Ut genom huvudporten gick jag.
Här hänger det krokar i taket
och jag vet inte helt vad de använts till.
Kom ut i ljuset innan jag närmade mig vaktens
kalla rum som ligger i valvet.....
In i valvet som leder mig ut i ljuset
och när jag kommer ut så hör jag nästan de tunga
portarna som slår igen bakom mig....
När jag går genom valven och är på väg ut så
hör jag nästan hur det kommer små kälkar
bakom mig.
Hör fnitter, skratt och någon som ropar
"Unna vei".
"Unna vei".
Så svisjar något förbi mig...
Hinner se en liten röd luva och några vackra
stickad tröjor. Allt detta på en träkälke som
kommer i full fart på väg ner mot Övrebyen....
Vem det var?
Ja säg det .......
Ha nu en strålande vacker helg.
Njut av våren, den är nog äntligen här.
Kram...
Inlägg
