Äntligen en liten smak av sommar....

Jo jag säger att det smakade sommar idag.
Solsken, fågelsång och inte minst den där sköna värmen

som gör att man blir alldeles varm i ansiktet.
Mina blommor och grönsaker har

klarat sig påfallande bra den här blöta

sommaren och det prunkar i mina

vackra, hmmm, blåa IKEA påsar!

Nu frågar sig vän av ordningen varför 

i all sin dar jaga planterat i IKEA påsar...
Ja, jag har nog inget bra svar tror jag..
Såg något i tidningen

Vi i Villa om att plantera i det man hade, 

och närmast just då var just dessa IKEA påsar...

Tanken var ju att man skulle kunna flytta på dom 

efterhand om man ville...
Men....
Vem katten orkar det?
50 liter jord i varje och så lite fyllning i

botten för att det inte skulle gå åt så mycket

jord, så kommer då allt regnvatten..
Ja som ni förstår så har de fått stått där...

De här blåbären fick INTE stå kvar.
De slank ner i magen illa kvikt.
Men såg att det inte är några mängder med bär

som kommer här i alla fall.

Får ge mig ut en dag och plocka...

Vi hittade däremot lite svamp.

Inte heller det några mängder då,

men hem kom den.
Smakade gott kan jag lova.
Gubben plockade och jag höll

ordning på Erri.

Grannungarna kom ner på besök en dag.
Som ni ser av bilden så satt vi ute...
Fast det regnade...

Nått måste man ju företa sig,

så vi for till Arvika en dag.
Det är en trevlig liten stad ska jag säga.
De här husen med tinnar och torn älskar jag.

En runda på torget blev det med.
Här finns det fortfarande kvar LEVANDE 

torghandel. Här fanns det blommor, 

ost, fisk, koppar, böcker, kläder och 

alla möjliga duppeditter och dingsar.

Lyfte blicken och såg en ensam blomlåda

hängande på den där balkongen.
Så ensam och så vackert....

Det finns en bra butik, ja det finns många bra

butiker i  Arvika, men just den här är nog bäst!

"Våran" bokhandel.

Här köper vi massor av böcker.

Finns de böcker vi vill ha inte hemma, så 

beställer de hem dem, så ringe de och talar

om när böckerna finns i butiken.
Vi har en bokhandel som är närmare.
Den ligger på köpcentret i Charlottenberg.
Men den är inte värd namnet bokhandel....
Vi läser ju både på svenska och norska, så det är inga problem. Men i Charlottenberg finns nästan bara 

böcker på norska, dessutom till norska priser!
Skulle man köpa ett grattiskort av nått slag 

så blir det på norska...
Har försökt klaga på dom, men det hjälper inte

Får bara till svar att "Vi er en norsk kjede"...

Så därför så handlar vi på Bokia i Arvika.

Där har de en service som är helt utom 

det vanliga kan jag lova.
Så där har ni Arvikabor något att vara stolta över.

Hemma igen slog jag upp köksfönstret mot 

sommaren... ja eller det som skulle föreställa sommar...

Och när jag gick ut möttes jag av det nya 

"husdjuret" här på gården.

Får jag lov att presentera Fåret Shawn.

Jag vet att det är en robotgräsklippare...
Men när du ska passa på den så den inte sätter sig 

fast överallt, då menar jag överallt...

På stenar, stora stenar, under stora träd, 

kör ner i slänter och kommer inte upp, 

fastnar i löplinan till jycken..
När jycken sitter fast på löpninan...

ja, jag kan hålla på en stund...
Då upptäcker man efter ett tag att man

går och pratar med den där duppeditten 

som om det vore ett djur...

Ja är man inte galen, så blir man galen....

Efter att ha jagat det där monstret så

for vi iväg och tvättade bilen...

Ja, JAG tvättade inte bilen då...

Det gjorde gubben.

Jag fotade ju.....

Tvättgrannen skulle inte tvätta

bilen, utan han tvättade båt...

Hoppas han kom ihåg att tömma den

innan han satte den i sjön igen bara...

Mörka moln la sig som ett täcke över oss.

Då tänkte jag att det är bra att ha lampor.

Men de var mörka de med...
Blev i alla fall ingen åska trots de svarta molnen.

Jag stod under ladubron och såg

de mörka molnen torna upp sig.
Så jag tog det säkra för det osäkra och

gick in och satte på kaffe...
Går strömmen är det ju kört med kaffet tänkte jag...

Tog med mig koppen och skulle sätta mig ute 

på verandan, men ångrade mig när det började 

droppa uppifrån.
Satt inne med dörren öppen och lyssnade

på regndropparna som föll på taket.
Mysigt det ska jag säga...

Hittade vildhallon bakom ladan i år igen.

Ska ta med mig grannbarnen 

och plocka lite... De smakar....

MASSOR!

Det gjorde även den här saken.

Den hette donutpersika...
När man ser formen förstår man det kanske...

Saftig och god var den i alla fall.

Så var vi ju ute och letade efter Erri

som hade gömt sig.

Hon var borta i tre dagar.
Vi letade överallt..

I skogen, längst med vägarna och under trappor och

jag vet inte allt...
Så tänkte vi att vi tar en tur ner till sjön..
Så med Mats hund i koppel och kameran runt halsen

gick vi ner...

Ropade några gånger och så...

Plötsligt dök hon upp...
Snabbt på med kopplet och man

kunde andas ut...
Erri gäspade mest, och Mats han såg ut 

som att det här var ju inte kul.

Vart hon varit?
Enkelt..

Inne i där rävidet! 

Där hade hon legat i tre dagar med sina

blindvalpar....
Hon hade dom först under stabburet, men där

kom fåret Shawn och skrämde henne, så

hon flyttade helt sonika hit ner...
Det är två ingångar.
En som ligger lite under vatten och

så den andra som syns till höger på bilden.

Det var ur den hon kom...

Nu är hon i alla fall hemma, och lusten

att springa ner till sjön tror jag är borta.

Jag är lika glad för det.

Hon fick vara inne sen. Vågade inte 

släppa ut henne igen, tänk om

hon dragit ner dit igen, och så har

vattnet stigit och ja.. ni förstår...

Nu är det nog dags för en kopp te.

Är så trött så jag vet inte helt

vart jag ska vända mig.
Skulle gärna lägga mig nu, men klockan är inte 20 ännu...

Så jag sägar bara att ni får ha en trevlig kväll, 

och ha en trevlig fredag och helg.

Kram på er...

VA! Redan augusti??

Ja, vad säger man...
1 augusti redan...
Sommaren vi väntat på, vart tog den vägen?
Har hitills varit mycket regn under sommaren, men

vi får väl hoppas att augusti kan bjuda på

lite mera värme än juli.
En som inte tänkte bjuda på nått alls var Erri idag.

Vi har fått ett nytt husdjur på gården...
Fåret Shawn...
Ja en sån där klipprobot ni vet..

Den gillas INTE av madammen här.
Idag blev det riktigt illa för Shawn...

Den råkade förvilla sig ner i slänten mot

väggen på stabburet och där blev den sittande fast...

Till Erris stora förtret....

För under stabburet där har hon sin bostad.

Det är svalt och skönt och ingen kommer dit mer 

än hon... fram tills idag då..
Hon skällde och morrade på den här stackars robot-

klipparen som faktiskt helt enkelt kom av sig!

Japp! Han tvärstoppade!
Då fick han ännu mera skäll av Erri...

Så jag fick komma för att hjälpa den här

försvarslöse kraken på rätt spår igen..

Men då gav han igen!

Rejält!
Tjöt som det värsta brandalarm!
Inbyggt tjyvlarm alltså.
Så fort någon flyttar på den så skriker han..
Damen fick fart och for in genom köksdörren hos oss

så det bara dammade...
Sen gick hon INTE ut mera...
Ska fanken vara hund här alltså...

Solen har visat sig några dagar nu..

Inte i följd då, vi får ju inte bli bortskämda!

Men så här vackert kan det vara med

blå himmel, lite vita moln, det röda stabburet,

vimpeln i de vackra norska färgerna och så Nuguren

där i bakgrunden....

Märkligt nog växer mina tomater fast

de egentligen borde ha drunknat nu.

Det här är inte av frön i en fröpåse...

Nä det är faktiskt halva körsbärstomater

jag pillat ner i jorden.
Så nu vet ni att det fungerar med.

Skär alltså en tomat i två om det är en körsbärstomat, 

eller i skivor om det är en vanlig tomat.
Lägg det sen i jord... 

vattna lite och vänta...
Jag trodde inte på det först, men vad kostar det att prova

tänkte jag.
Så Gunnel i Norrköping hade rätt...
Se så fina de är...

Vet ännu inte om det hinner bli tomater på dom.

För jag har inget växthus då...

Vattenballonger...

Akta er för det alltså..
Först så blir man blöt när man 

ska fylla dom...

Sen blir man attackerad av ett gäng ligister...
De tog ALLA vattenballonger...

Jag fick inte en enda...
Men jag tog de som inte sprack när

de landade på backen...

Men jag blev den som var mest blöt när matchen var slut...

Jag mot de här tre grannbarnen är inte rättvist...

Kolla in den rosa projektilen som är på väg 

rakt emot mig...

Kan säga att de här gör ont när de slår mot

kroppen och spricker...
Men kul hade vi, fniss...

Så kom mina hallon...

Mina söta, goda, härliga hallon...

Lovar att de smakade gott...
Nu ligger de i frysen.
Men två korgar försvann nästan 

på direkten. Grannbarnen fick som alltid en korg

att smaska på... så åt väl jag och gubben upp en korg.

Gick förbi en bil inne i Kongsvinger en dag.
Kunde bara inte låta bli att fota...
En sjark ute på havet...
Jag hör måsarna, känner doften av saltvattnet..

Känner smaken av saltvattnet när jag slickar mig

om läpparna... jag längtar till havet....

Bilden satt på den här bilen...

Den sålde... fisk...

Så var jag in på Panduro inne på Gågata.

Vilken mysig butik det blev när de flyttade in här.

Fastnade för de här tekopparna...

Här har dem lite av det mesta om jag får säga det själv..
Glas, koppar, hyllor och jag vet inte allt...

Ja katter och får med...
De där katterna hade gärna fått följa med hem...

Så här ser det ut utanför Panduro.
Gågata på sydsidan har äntligen börjat 

vakna upp igen. Nya butiker kommer 

och man finner ständigt nytt att se på.
Det gillar jag skarpt!

När man åker riksvei 2 mot Sverige, så

passerar man den här bron strax utanför Matrand.

Den är så vacker. Helt i trä.
Men vad heter den?
Någon som vet?

På tal om trä ja...
Vi stoppade vid ett sågbruk en dag...
Plötsligt kom den här gynnaren och satte sig på frontrutan...

Gillar den, speciellt dess fötter...

De långa spröten är härliga med...

Men vad heter den?
Vet du?

Fanns säkert flera från hans familj här.

Doften av vått virke är ganska speciell...

Undrar om den lever bland allat timmer...

Här är våran "hembygd"!
Ja, jag säger så..
Det var där vi bodde när vi blev norska medborgare.

Det är Sykkylven.
En vacker liten bygd på Sunnmöre.

Med en möbelindustri som frodas.
Ekorrnes möbler, Hjellegjerde och Brunstad.

Här bodde vi i 7 år. Innan vi

flyttade ner till Brandval.

Saknar naturen där uppe....
Saknar alla våra vänner...

Tur man har bilder, telefon och internett...

Får avsluta med att Norge tog

silver i OS idag.
I fäktning.
Grattis säger jag...
Ett stort grattis även till Sara Algottson 

på den fina hästen Wega som tog silver i

fälttävlan i går.
Härligt att de sporter som folk inte vet om lyckas :))

Nu ska jag snart hoppa i loppekassa.

Önskar er alla där ute en fin augusti nu.

Kram

+

Søvik i Haram kommune.

Søvik.
Ja bara namnet får det att gå en våg av 

längtan i mig.
Härifrån kommer min mor.
Här har man tillbringat alla somrar och

sommarlov så långt tillbaka man 

kan komma ihåg...
Søvik är en liten bygd.
Här bor det knappt 700 invånare.
Här ser man den största arbetsgivaren. 

För mig heter det Søviknes verft, men det 

heter egentligen STX OSV. 

Här har det jobbat många i släkten.
Granne med varvet ligger Mörenot.
Där jobbade mormor, älskade mormor...
Mörenot är ett företag som

håller med fiskegarn, trålgarn och andra ting

till fiskeflottan.
När vi kom till mormor på sommarlovet

var det full fart ner till henne på jobbet.
Doften av tjära, garn och fisk är en del av min uppväxt

härifrån. Man kom liksom inte ifrån det.

Vill också säga att jag inte är den bakom kameran 

den här gången. Utan en helt speciel person i

mitt liv. Hon heter Hildegunn Hurlen.

Här ser vi Hamsund.
Hit får man åka för att ta hurtigbåten till

Ålesund nu, om man då inte vill köra runt.
Förr gick det bilfärja här.
När man kom ombord var det obligatoriskt

en flaska Solobrus och svele.
När man blev vuxen var det kaffe och svele.

Här ser man stora delar av bygden.
Det här är en av de allra vackraste platser jag vet om.
Här finns mina rötter.
De sitter djupt.
De sitter så djupt att jag 1996 flyttade

till Langevåg utanför Ålesund med maken.

2 år senare blev vi norska medborgare.

Här ser vi Hamsund igen.
Kyrkan helt till vänster.
Där har jag varit på bröllop och begravningar.
Min älskade mormor och morfar bor där nu,
och jag känner att jag varit dålig på att besöka dem.

Rakt över sjön, så ser man en kran och något de håller på att bygga.
Den 30 september 2011skedde det som inte fick hända!
En båt körde på ett grund vid Lepsöyrevet,  som

 inte var utmärkt på kartan.

3 människor omkom!
Jag kände dem inte, men kände igen namnet på dem.

Nu ska det märkas upp. Så det som byggs är som två

pelare som ska stå på grundet så det syns.
Det tragiska är att det ska behöva hända något sådant

innan det blir uppmärkt!

Man ser en väg som går över vattnet.
Den leder ut till Teröya.
Det har blivit ett stort antal hus därute nu.
När jag var yngre så var det inte många som bodde där.
Nu bor det mellan 200-300 personer där.

Här har fotgrafen Hildegunn Hurlen varit

på fjelltur.
Hagfjellet heter det som hon tagit sig upp på.
Härifrån har man en otrolig utsikt.
Varvet och Mörenot syns igen. 

Och bort vid horisonten ligger Ålesund.

Här ser man vägen ut till Teröy bättre. 

Det är ganska grunt här så vägen har inte byggts på

stolpar. Nedanför ser man en massa hus.
Där nere har en man mina morbröder huset sitt.
I deras hus låg telefonstationen förut.
Min moster och flera andra jobbade där och 

kopplade samtal. Det var innan telefonen

var i var mans ägo.
Mormors svarta bakelit telefon hade vev...
Vevade man på den svarade en av de trevliga

damerna i växeln och koppla samtalet vidare.

Nästa samma bild, men ändå inte...
Nu ser man Hamsund hurtigbåtkaj till vänster i bild.

Dit tog man bussen när man skulle 

till stan. Eller byn som man säger.
Det var stort det..
Man klädde sig i finkläder och så tog man bussen

utanför Agnys butik på reset. Betalade och

fick en gul liten biljett av bussföraren.
Så tog det ca 15 minuter till färjan, och nu mera hurtigbåten.
Sen gick färjeturen genom skärgården.
Hade man otur så gick den in vid Stora Kalvöy och

då tog det lite längre tid. 

Vackra Teröya igen.
I vattnet där har man fiskat många gånger.
När man var 12-13 år och nykär i ordförarens son

så hade vi gjort fiskestång av trådrullar.
Då var trådrullarna i trä...
Enkelt och genialt.
Trådrulle och fiskesena...
Så låg vi på magen på kajen vid Mörenot 

och fiskade med tråsnelle som det heter på norsk.

Kärleken till ordförarens son höll inte i sig.
Men kärleken till den här vackra bygden är evig.
Här har jag så många minnen.
Både goda och dåliga.
Mest goda.
Kommer ihåg alla härliga människor som bodde där.
Och fortfarande bor där. 

När vi kom varje sommar...
Vi var ju deras "svenskar" liksom.

När bilen rullade in i Søvika och man kände dofterna

strömma emot sig, ja då..

Då var man HEMMA....

Hamsund ligger inte så långt ifrån Søvika.
Hit trillade man ofta när man var trillepike.

Ja vad är det nu då undrar säkert någon.
Jo det var nämligen så att när man blev större fick man

börja passa barn.
Så vi var ute med barnen i deras vagnar och trillade från 10-12. 

Så var det hem med dom för att de skulle få äta och sova lite. 

Så hämtade man barnen igen vid 14 tiden och trillade till 16:30 

ungefär. Hon som tagit dessa bilder, Hildegunn Hurlen, 

hon trillade mig när jag var liten..
Så trillade jag en av hennes döttrar när jag blev stor..
Betalt fick vi med, 2 kr för dagen om jag minns rätt.

Det finns ett bageri i Søvika som

heter Valaker...
Måste väl först berätta att när jag var yngre så

kunde man handla på bok hos mormor.
Man hade en bok där allt man köpte skrevs upp, och så betalade man när man fick lön.
Mormor hade bok... Både på kopra och bakern.

Kopra var samvirkelaget, alltså numera Coop.
När man trillade så gick man in på bakarn eller kopra och handlade på bok. Köpte glass på kopra och inne hos baker Valaker 

där köpte vi skolebröd.
De fick vi en påse och så gottade vi oss med dem när vi trillade.
Där fanns det postkontor.
De flesta hade postboxar.
Det var enkelt att skriva brev. Kom alltid fram.

Man skrev bara

Mormor

postboks 79 och så postnummret.
Kom fram varje gång. 

I butikerna såldes mjölken på bruna glasflaskor som man

fick ta med sig tillbaka när de var tomma. 

Man behövde aldrig vara rädd att något skulle hända.

Alla visste ju vem man var...
När man blev lite äldre så "hängde" man på

Shell hos Torbjörn. Där köpte vi coca cola på glasfaska 

den gången och en påse jordnötter.
Drack lite av colan, så tömde man upp jordnötter i flaskan.
SNADDER det ska jag säga...
Nere på Texaco köpte man alltid citronfox och kola

när man sprang ner till mormor på jobbet.
Vilkan minnen som strömmar på...
Måste nog sluta nu, för annars blir det här en hel bok.

Men jag älskar den här bygden.
För allt vad den står för.
För människorna som bor där.
Människor som alltid tagit väl emot oss

när vi kom om sommaren.
Många av dem har jag idag fått igen

kontakten med tack vare facebook.
Hildegunn är en av dem.
Det här,  Hildegunn är en liten hyllning till

bygden som jag känner som mitt hem.
Jag är inte född där. Men mina rötter finns där.
Och jag är HEMMA där.

Kram.