Mitt i Glomma.

Ja man kan nog säga det faktiskt.
Här där jag står är det normalt vatten!
Mycket vatten. Men nu är det så lite vatten 

så sandbanken har kommit fram igen. 

Har det varit sommar så har jag inte fått plats att stå här. Då är det fullt av vingersbor här som badar.

Var här tidigt på morgonen den 18 oktober.
Solen var på väg upp. Jag fångade den bakom ett träd.
Det är sand framför mig, inte snö.

Det var så vackert. Lite småkyligt innan solen

kom upp ordentligt. 

Solen färgade all vegetation i guldfärg.
Glomma var helt spegelblank. 

Allt andades fred och ro.

Färgerna var helt fantastiska.

Jag åkte med maken in när han skulle till jobbet. Hoppade av här, vid Norsenga för att kunna gå

ut på sandbanken och ta bilder. Ångrar det inte ett ögonblick. Jag var helt betagen.

Här står jag nästan mitt i det som normalt är

en älv med mycket vatten. 

Det var så skönt att stå här ensam. 

Spegelblankt vatten, vackra färger och naturen skapar 

konst av det. Magiskt. 

Kongsvingers kännemärke.
Kongsvinger Festning som speglar sig i Glomma.
Stillhet!

På andra sidan gick jag för inte så länge sen. 

Vem sa att hösten inte är vacker....

Mönstret i sanden har vattnet skapat innan det

 drog sig tillbaka. 

Hoppas ni inte ledsnat på bilderna. Men jag är helt betagen av det här. Det är så vackert. 

Dit bort, dit gick jag...

Naturen är fabelaktigt vacker.

En härlig väg. Här kan jag nästan höra dovt 

tramp av hästhovar, remtyg som knarrar och hästar som frustar. Men det är bara en kort stump. Vägen tar slut där framme. 

Men det här ser jag därute... 

Här fanns det förut en så kallad gapahuk.
Ett vindskydd. Men det togs bort då det

visade sig att många av de som kom hit för att tigga bosatte sig här. När de skulle städa här, så fann dem, madrasser, en tv, ett gasolkök och mycket, mycket annat. Så vindskyddet togs bort.

Jag fann  däremot GULD!

Vindskyddet är saknat av många. Det är en fin plats att stå och fiska på det här. Då var det skönt att kunna söka skydd under tak när det blev dåligt väder.
Men utsikten har man ännu.

Mot norr ser jag här. Vackert.

Från rastplatsen har man en fin utsikt mot Festningen. 

Jag styr mina steg härifrån igen. Inser att jag

fått en hel hop med fina bilder och känner mig nöjd.

På andra sidan om rastplatsen ligger det en stor

byggfirma. Festningen speglar sig i deras stora fönster, tillsammans med det som vi har mest av i vårt län/fylke. SKOG! Vi har Norges näst största timmerterminal här i Kongsvinger. 

Jag fortsätter över bron på min väg mot centrum.
Bron är ny och det är även den här rondellen. Jag fortsätter en bra bit till....

Jag ska hit... In till Mona på Veronikas kafè och

mysa med en kopp god kaffe, en nygräddad våffla med  sylt och brunost. Det gjorde gott i kylan kan jag säga. Gott sällskap fick jag av Mona på köpet. Hittade även tre saker till i Rosa Ljungporslin hos henne. En bra start på dagen det. 

Så fortsatte jag över Glomma igen. Mötte maken.
Vi skulle ju till Gardermoen. Vi stannade till på Obs! Träffade ju Björne som jag sa i ett tidigare inlägg. Men jag träffade även den här filuren. På samma plats. Men har inte kommit på vad den heter.
Gillar orange  i alla fall.

På vägen hem passerade vi dessa sköningar ute i solen. De njöt nog lika mycket av den fina dagen som vi gjorde. Varmt och gott i mitten av oktober.

Men så...

Igår...
Då kom det..
SNÖN!

Idag är den borta. Ute vräker regnet ner. Det är

5 grader varmt.
Ska ut en vända nu, se till att fåglarna har mat. Fota lite. Så blir det nog lite middagsmat.
En stund med boken i gostolen.
Så får vi se om det kommer något besök på

dörren ikväll!
Vi är förberedda!
Ha en fin eftermiddag nu.
Kram.... 

Dagar som gått.

Plötsligt låg dem bara där....
Det var som någon tagit tag i björkarna och 

bara ruskat i dem. Gult var det på backen och

naket i alla björkar.

Gick min runda ner till sjön och faktiskt 

lite längre än normalt. Det var ganska grått. 

Här ser det ut som någon bara kört rakt ner i sjön. Inte

för att det just nu är så djupt då, men det ser lite

skumt ut. Men jag såg inget när jag gick upp här.

Det är lågt vattenstånd i sjön i ännu. Men på något vis

är det ganska härligt. 

Stenpiren såg ut att försvinna ner i djupet 

där ute. Men så djupt är det inte där.... ÄNNU!

Man ser på stenarna hur högt vattnet normalt 

ska gå. Det är många randiga sådana nere vid stranden. 

Bäst jag stod där kom mässingsorkestern The Swans och flög över mig. Ivrigt tutande som för att säga

farväl, nu far vi.....

Här står jag... Bakom där bor vi.

Dagen efter var det samma gråkalla väder. Men

landskapet blir så annorlunda.

Vågorna smekte sandbotten och rullade försiktigt in

och ljudet var så rogivande.

Dimman gjorde så man inte såg över sjön. 

Man kan skymta andra sidan där borta.

Snart är alla löv borta och det står

nakna och kala träd där borta. 

Ni är säkert trötta på min sjö nu, men 

jag tröttnar aldrig. 

Dagen efter sken solen, och det var behagligt att se ner på sjön. Ingen dimma alls. 

Så kom dagen när vi skulle hämta besök på Gardermoen. Maken for till jobbet först så jag hade god tid att gå runt för mig själv.

Hamnade utanför Vinger hotell. Där stod den här.

Den här fanns där med. Men vad de ska föreställa, vem som är konstnär vet jag inte. Ingen info alls fanns. 

Lika dant med den här. Stod på andra sidan om hotellet. Den ska vara rostig. Men vad det föreställer 

eller vem det är.. inte en aning.

Gick över gångbron och där i rondellen står det ett solur. Ganska spännande, men vem som är den skyldige vet jag inte. 

En stor blomsterpotta med ljung i alla regnbågens färger är lika mycket konst tycker jag.
Här tror jag dock det är kommunen som är den skyldige. Men läckert är det.

Efter ett fikastopp så gick jag vidare mot torget.
Glomma flöt blå och vacker under bron jag strax skulle gå över.

Man ser hur lite vatten det är.

Blicken fastnade på färgerna igen. en grön gran, en gul björk och en röd rönn. 

Den röda rönnen ser man därborta, men jag gick inte bort över bron. 

Jag gick ut på resterna av bron till den gamla 

kvarnen. Såg en liten frestande sandstrand. Men stolen som stod där i sommras är borta.

Allt är inte guld som glimmar.
Men löver på bron, med regndropparna i solen var

så vackert guldgult. 

Det var så fint, så jag fick faktiskt lust att ta ett bad.

En skön dag att vandra runt kan jag säga.

Så kom maken och hämtade upp mig.

Vi for till bensinstationen, fyllde diesel i bilen och for iväg mot Gardermoen.

 Vi hade gott om tid, så vi for in på Obs!
Där träffade jag på Björne. Men han såg lite sliten.
Försökte stötta upp honom. Men jag fick ge upp!

Vet ni hur tung en björn är?
Han fick ligga kvar.

Här närmar vi oss.... Vår gäst stod och väntade på oss.

Idag den 29 oktober gick jag en tur ut i skogen.
Hittade några genomfrusna trattkantareller.  Det var 8,5 minus på morgonen. Så det var kanske inte så konstigt. Nu ska dem torkas. Smakade gott med en kopp kaffe när man kom in. För vet ni.. det snöade.

Nu säger jag godnatt från vita huset vid vackra sjön.
Mörkret är så tätt och man önskar det kom lite

snö på backen som gjör det lite ljusare.
Sov gott mina vänner.
Kram.....