Vackert på alla vis.

Björkarna har börjat gulna. Men i år

förblev dem gröna längre än i fjor.
Lite ledsamt och samtidigt vackert.

Havren på åkern växte och växte, och nu ligger den vackert gul och torkar. Snart ligger den i en påse i en butik nära dig.

Naturens växtkraft är stor.

Så stora och vackra äpplen det kom i år.
Fast få... väldigt få.

Ut i skogen skulle vi gå... Gick förbi 

det här tomma och lite förfallna huset.
Bedehuset hemmavid.  Undrar om det skulle

gå att ha en loppis där inne?

Vi gick förbi det, och mina funderingar blev kvar i skallen.  In i skogen en bit bort.  Mycket svamp, men väldigt lite ätbar svamp dock.

Älsklingen och Pälsklingen var med.

Det är alltid lika skönt att komma in i skogen här.
Stilla, höga träd, mjuka stigar att vandra på.

Vackert vit mossa, vackert lingonris, som när

solen kom fram verkligen blänkte.

Skogsormen hade visst fått mat. En stor svamp av

obestämd sort. Tror den här skogsormen tål all

svamp som växer i skogen.

Mats hund hade bara näsa för älg.
Så det gällde för älsklingen att hänga med.
Älgen såg vi inte då, men han kände nog doften av

dem. Däremot såg vi, och KÄNDE den där

otrevliga hjortelusa/älgflugan.

Bäcken som rinner här, har verkligen grävt sig djupt

ner i backen. En liten ravin, men den är lätt att 

kliva över. 

Mördarbacken!
Jo jag menar det verkligen.
De vi har haft med oss ut på den här

turen förstår vad jag menar.
Trodde jag skulle få draghjälp av Mats, men

si det fick jag inte. Han gick förnuftigt och sparade på krafterna. Själv skulle jag önskat att

jag hade haft en flaska vatten med mig.

Mats var törstig han med. Men han valde

att dricka i den här forsande bäcken.
Han stod med alla fyra tassarna i 

bäcken och bara njöt.

Stigen som går där leder til en utsiktsplats.
Eller det ska vara en. Men det växer så mycket höga träd där, så man ser inte utsikten.
En gång ska vi ta oss dit igen. 

Vi närmar oss hem, och Mats stannar upp och

sätter näsan i vädret. Nästan så man tror

det står en älg och ser på oss.

Snart nere på vägen. En skön tur närmar sig slutet.
Mats lägger sig tacksam ner och vilar när vi släpper

honom i hundgården. En skål vatten, och en liten godbit gör sitt till med tänker jag.

Dagens bilder. Vi gick en sväng ner till sjön 

idag, jag och gubben.  I skogen vågar man sig

inte helt nu, för jakten började igår.
Solen sken, vinden gjorde som den alltid gör, vindade... och en och annan fågel kvittrade.
Det rasslade gott i dessa vackra löv som hängde kvar

på träden nere vid sjön.

De tröskade åkrarna står tomma och

väntar på en plog. Träden står där med mångfärgade

löv. Det är så otroligt vackert mot den blå himlen.

Bort över grannens åker, långt därborta ser man Rafjell.
Hösten är vacker.

Vi gick ner till badplatsen. 

Solen och vinden lekte i löven, det glittrade i sjön. 

Väl nere vid sjön så stod man bara och såg 

ut över vattnet. Det blåste vita gäss på vågtopparna

och det skvalpade. Ett sånt härligt ljud.

Bryggan ligger fortfarande i, men båten är uppe.

På andra sidan hörde man korna råma.
De går ute än tror jag. 

Över åkern och upp till en kopp kaffe.
Så skönt med en promenad. 

Middagen är äten, disken diskad.
Nu blir slappa en stund. Ska se lite tv....

Ha en skön fredasgkväll nu. Det ska jag.
Kram.....