Nyckelproblem, snökaos och utlottning.

Fredagskvällen är här.

Det har vært litt av en uke,

som de två herrarna säger i radioprogrammet

Herreavdelingen på NRK P1 varje tisdagskväll.

I tisdags var jag hos doktorn och fick en

dunderkur mot hostan. Det verkar ha hjälpt.

Så det är bra.

Efter läkarbesöket så skulle vi handla lite.

Eftersom gubben parkerat vid Coop Mega

så var dit vi gick.

Vi handlade och allt gick bra.

Tills vi kom ut......
Det visade sig att bilnycklarna satt i tändningslåset!

Bilen var låst!

Ska väl säga att vi bara har ett sett med nycklar 

till bilen.
Vad göra?

Vi ringde NAF!

Tror motsvarigheten i Sverige heter 

Motormännens riksförbund.

Det tog en halvtimme så kom hjälpen.

Det tog sen exakt 5 minuter för

vägens riddare att få upp en dörr.

Såg ut som stora blodtrycksmanschetter

som han satte i dörrkarmen och pumpade upp!

Enkel, smärtfritt och utan skador på

bilen!
Vad det kostade?

Inte ett öre!

Så länge du är medlem i NAF har du

2 eller 3 räddningar inbakat i medlemsavgiften.

Efter räddningen så for vi till Plantasjen.

Där såg jag de här färgklickarna.

Stickiga, men färgglada.

(klicka på bilderna så blir de större) 

Bjuder på ännu en solnedgång från mitt 

(smutsiga) köksfönster.

 Många längtar efter våren.

Jag såg det här en dag jag var ute 

och njöt i solen...

Det droppade av smältvatten.

Men det var då..... 

 Tog en låååång promenad i veckan med Erri.

Gick upp en väg jag aldrig gått förut.

När jag kommit upp en bit så såg 

gården där jag bor.

Längst där borta ser man den stora ladan.

 Kom in på en härlig väg som slingrade sig mellan

granar, tallar och snöklädda stenar.

Kom ut och såg den här...
Tyckte den stod i snön och sjöng...

Ta mig till havet.....

Peter Lundblads härliga låt.

 När jag nästan var nere vid vägen igen

så passerade jag den här gården.

Den är öde och fönstren gapar tomma.

Några rutor är trasiga och jag försökte

mana fram en bild av hur det var här

när det var liv i huset.

Ladugården och stabburet har tappat

formen och har segat ihop.

Tänk om någon kunde få sätta igång 

med att rusta upp här....

Om det går?

 Skasenåa är frusen. Men man ser

att några använder den som övergångställe.

Det är massor av djurspår som korsar ån.

De jag såg var några dagar gamla.

 Såg att någon hade besök av grabbarna 

som suger allt.

Tänk vad jag beundrar dessa killar för det jobb 

de har. Som de faktiskt valt frivilligt.

Att ta rätt på skiten efter oss.

Jag tar av mig hatten för er!

 Så stannade jag och slog av en prat med en av

grannarna en stund.

När vi står där och pratar så får vi sällskap.

Får jag presentera Peder Katt.

 Peder Katts mamma ligger här.

Nonchalant med ryggen mot oss.

Olea Katt.

Erri ville leka, men Olea Katt var INTE så ivrig på det.

 Så skulle jag fota tulpaner igen.
Ett av korten blev så här.

Jag har inte gjort någon med bilden överhuvudtaget.

Men jag tycker faktiskt den blev vacker.

 Ibland är det skönt att ha en vän

att luta sig emot.
Att vännen i det här fallet är

vår telefonkabel tror jag inte

den tunna trästammen bryr sig om.

 Kongsvinger ja...
En tur dit igen.

Solen sken, snön var vit och temperaturen var kall.

Här är vi mitt på gamlebrua.

 På andra sidan av bron har vi till höger

vår tandläkare..... Jo ska dit snart.

Mötte en kollega till maken  som kört

ut post till företag i Kongsvinger.

 Här håller de till.

Alla de, eller de flesta som ska bli poliser.

 När man vänder sig om så har man

gamlebrua där igen.

Till höger har vi NAV.

Det vill säga, arbeidskontoret/arbetsförmedlingen

trygdekontoret/försäkringskassa och Socialkontoret.

Allt under samma tak.

 Väg 205. Vi kommer ut på den när vi svänger av

Nugursvegen. Den går från Hokkåsen till Roverud.

 Jodå, jag har lite vårkänning jag med.

Som här.

När jag öppnade verandadörren.

Solen sken, snön var vit och fåglarna sjöng.

Snart, snart kan jag sitta där ute igen.....

 Snön ligger vit på backen....

 Fick kvällsbesök en afton.

Grannbarnen tittade in.

Så vi passade på att fika lite.

Det är alltid lika roligt när de kommer ner.

 Granntjenen kom en stund när jag var ute.

Hon ville leka med Erri.

Men hon fick krypa under stabburet där Erri 

låg och smaskade på nått.

 I träden hängde det marrängsmet.

 Källarmuren har börjat titta fram här.

Men vänta bara.....

 Jag satt och gottade mig i solen.

Föga anade jag vad som komma skulle.....

 Dagen efter började snöfallet.

Vinden blåste och det var ruggigt.

Maken skulle köra på jobb senare på kvällen.

När jag la mig efter att han åkt ven vinden

runt knuten och det knakade och small.

När jag så vaknade i morse funderade jag på hur det 

såg ut därute. Klockan var 05:30 ungefär.

Jag tassade ner i köket.
Kolsvart ute!

Öppnade dörren!

Så mycket snö!

Våran gång var igenblåst!

Vägen var igensnöad!

Jag ringde gubben och sa att han inte skulle

komma in med bilen.

Så jag klädde på mig och gick ut och började skotta!

Det blåste och snöade.

Men jag var gott klädd, pannlampa som lös

upp där jag gick med snöskuffen.

Men jag insåg snabbt att jag lika gärna kunde ge upp.

Men jag skottade en gång och tänkte jag skulle 

komma fram till postkassa i alla fall.

Snön hade blåst ihop i meterhöga drivor över 

vägen och det var tungt att skotta.

När vi gick där jag skottat så syntes det knappt.

Det hade blåst igen!

Så hörde jag ett motor dur.
Det var grannens traktor som har snöfräs på.

Han fräste bort snön på vägen i ett huj!

Så maken gick och hämtade bilen efter att han var klar.

 Här är gången en knapp timme efter att

maken skottade den för att hämta bilen....

Det var problem för många idag.

Vårt tidningsbud körde av vägen 2 gånger.

Som tur skadade han sig inte. Men det

blev förseningar på tidningen.
Men det får man ta. Det viktigaste var att han klarade sig.

Visst är det jobbigt när det blir så här.

Men det sker inte så ofta, så man får ta det

för vad det är.

Jag är glad för att jag kom ut och fick lite motion

genom snöskottningen idag.

Hittade några vårblommor i dag i alla fall.

Visst är de fina.

Nejdå inte jag som plockat dom. De är inte ens från i år.

Fått bilden av en väninna.

Med den vill jag bara säga att.....

Det blev långt idag.

Ska inte upprepas så ofta.

Med det här önskar jag er en trevlig helg.

Och så vill jag bara avsluta med att jag snart ska 

ha en utlottning.

Dels för att jag bloggat i 3 år. Faktiskt i oktober 2010. 

Sen har jag passerat över 60 000 besökare.

Visst är väl det värt en utlottning.

Så följ me!

Kram!