Högt till fjells och glas ialla former.

Lördagen skulle vi på fjälltur.
Vi fixade matsäck och tog med torra t-shirts,
och vatten till hundarna.
Vi skulle bestiga Rafjellet.
576 Möh.
In i bilen for ryggsäckar och ungar, vuxna och hundar.

Efter att vi tagit oss fram till startpunkten
så var det på med ryggsäckar och börja gå.

Väl inne i skogen så upptäckte vi
att blåbären var mogna.
Alla gick och åt. Till och med hundarna
åt villigt av den blå delikaktessen.
Här är det styvson och lilla A som
plockar och stoppar i magen.
Tänk att ett litet blått bär kan vara så frestande
för stora och små.

Åttaåringen hade Erri i koppel och travade på
som bara det uppför.
Hon trallade och åt bär så hon var snart ganska blå i HELA ansiktet.
Mamma Cattis kom bakom med yrvädret Carol i koppel.

Maken och lilla A hittade
ett bra ställe att stanna på.
Här fanns det bär att äta.
Klart man måste ha en bärpaus.
Lilla A föddes med ryggmärgsbrock och
har lite problem att gå långt.
Så jag måste säga att i den lilla
kroppen bor det en vilja av järn.
Trött och lite ont i benen hade hon.
Men inget gnäll (nästan) hördes.
Vi tog det lugnt och stannade och
stoppade magen full av goda blåbär
det gick bra.

Vi fann även en annan sorts bär på vår tur.
Ett bär som är sommar för mig.
Det heter kråkebär.
När jag var liten och vi var hos mormor
i Norge så plockade vi kråkebär nere vid vattnet.
Det växer på klippor där.
Svarta, saftiga och lite bittra ibland, men ack så goda.
Släcker törsten så bra då de innehåller massor av vätska.

Efter en väldigt brant avslutning så var vi äntligen uppe.
Med gott humör och massor av bär gick det bra.
Väl inne i stugan så dukade vi upp vår matsäck.
Mackor, vatten, kokta ägg.
Kokkorv och lomper.
Kaffe, bulle och en liten påse frukt och nötter mix.
Det smakade så gott.....
Vi hade alla gjort oss förtjänt av den kan jag säga.

Två termosar kaffe hade vi med oss.
På tre vuxna kaffedrickare skulle det räcka.
Men då överraskade styvsonen oss rejält.
Han klunkade i sig två koppar kaffe utan problem.
Han dricker INTE kaffe normalt......
Än är undrens tid inte förbi hihi....
Vi skrev in oss i gästboken med.
Så nu vet alla att det varit ett gäng
stockholmare på toppen.

Efter den matpausen var det dax att gå på upptäcksfärd.
Tornet drog.
Först upp var styvsonen.
Han imponerade oss verkligen den dagen.
Han har en höjdskräck som heter duga.
Men två gånger var han uppe i tornet.
Det blåser ganska friskt däruppe och
man känner hur tornet svajar när man klättrar upp.
Säger bara en sak till styvsonen.
BRA GJORT!

Lilla A var en annan liten person som var uppe.
Hon lider INTE av höjdskräck.
Efter maten, var det på med skor och MINA strumpor
och full fart upp i tornet.
Hon såg så tankfull ut när hon kikade ut över trakten.

Att hon hade mina strumpor berodde på att hennes
skor blev genomvåta.
Det är lite vått på en del platser
så hon blev våt om både skor och strumpor.
Eftersom hon har en skena på ena benet så tog
jag av mig mina torra strumpror så
hon inte skulle få skavsår.
jag fick inga skavsår i mina kängor utan strumpor heller.
Allt gick bra, för oss bägge.

Utsikten var det som vanligt inget fel på.
Maken tog en del bilder från tornet.
Jag var som sagt inte uppe hehe....

Den här gången såg vi en av de små tjärnerna vi passerar när
vi går antingen ner eller upp.
Ser nästan ut som den ligger i en krater.

Medans de lekte bergsbestigare uppe i tornet så
passade jag på att plocka bär.
Blåbär i massor.
Ett bär i munnen och två i burken, eller hur var det nu....
Skulle alla bär i burken....
Spelar ingen roll.
Gott var det ialla fall.
Kul att se sig själv från ovan hehe....

Vi hade tur med vädret.
Det var inte strålande sol, men heller inte regn.
Fast det var lite regn i luften på vägen upp.

Tänkte försöka gå upp oftare nu.
Vill uppleva höstfärgerna här uppifrån.

Jag tog det här kortet från tornet.
Japp, jag klättrade upp.
Långt upp.
Tornet svajade under mina fötter och det blåste
ganska friskt.
Men utsikten var bra.

Att det bara blev knappt 10 trappseg spelar
väl ingen roll.
Jag klättrade en bit ialla fall.
Ganska stolt av mig själv måste jag säga.

Så började vi på nerturen.
Det var ganska skönt att börja
gå ner. Vi var ganska trötta och slitna.
Men mycket nöjda.
Allihopa.
Vi gick över berg och genom myrar, så lilla As torra
strumpor (mina) var snart våta igen.
Men inga sura miner för det.

Vi kom till en gapahuk där vi tog en mycket kort paus.
Ingen ville sitta där sen ett gäng lättretade
getingar började surra runt oss.
De hade bo i den lilla bruna lådan som syns på bilden.
Just i den lådan ligger gästboken.
Blev inget avtryck från oss där nej....

Skogen var ganska tät där så det blev inte så
många bilder just därifrån.
Men längre ner så fick vi en bra möjlighet att se utsikten
ännu en gång.
Efter en stunds trampande och snubblande,
för nu var de flestas fötter ganska trötta.
Så var vi vid bilen.
De sista dropparna med vatten delades broderligt
mellan oss innan vi satte oss i bilen för hemfärd.
Vi hade en kanondag på fjällturen.

Söndagen kom med skapligt väder där med.
Jag, maken och Cattis skulle till Magnor.
Änglar skulle inhandlas.
Men vi for över en snabbtur till Charlottenberg först för att
inhandla diverse annat smått och gott.
Vi hade en vuxen dag.

På Magnor var det ganska mycket folk trots att det var en söndag.
Men vi kikade runt och hittade massor av fint.

Här finns det nått för alla och envar.

När vi for därifrån tog vi gamle vägen.
Den som fanns när man var liten.
Riktigt kul med upptäcktseresor alltså.

Jag satt i baksätet och fotade.
Gick bra det med.
Här åker vu under järnvägen.

Här kommer vi fram till det lilla samhället Matrand.
Där körde vi ut på R2 igen.

Det hade regnat här precis innan vi kom fram.
Här är platsen framför kyrkan där det fanns ett väldigt vackert hus.

Nu kommer vi snart fram till korsningen där det nya
tar över från det gamla.
Ut på R2 igen. Med all trafik och tråkig väg.

Efter en stund var vi hemma igen.
Ungarna satt och spelade och någon var
ute och lekte med grannbarnen.
Så kom våra övernattningsgäster.
De skulle sova över här på sin färd upp mot Ålesund.
Huset gick till ro och vi somnade gott i våra sängar.
Söndagen var slut.