Madeira. Nunnornas dal och linbanan till Monte.

Den här dagen var det dags för en tur med
buss till Nunnornas dal.
Problemet var att vi inte helt visste
vart bussen gick ifrån.
Guiden vi pratat med var så dålig
på att visa på kartan.
Det var hennes egna ord.
Men vi fann till slut rätt
plats och där stod vi och
väntade tills bussen kom.
Medans vi stod där kom killen
med tidningen. Här var det livlig kommerse.
Bilarna stannade till vid rödljuset och tutade
till, vips så hade de tidningen i näven.
Tror den var gratis, såg aldrig någon som betalade.

Efter en slingrig busstur, först upp i höjden,
så ner i dalen. Guiden berättade varför det heter
Nunnornas dal.
Det var Nunnorna i Funchal som flydde hit
när Madeira blev attackerat av pirater i början
1400 talet.
De hade ett kloster nere i Funchal och
fick med sig alla värdefulla
föremål hit upp. Det var nog en lång och tuff vandring
men damerna klarade det.
Här är en bild inne från kyrkan.
Det är så vackert i de katolska kyrkorna.

Framme vid altaret låg vår vackra jord på
en röd sammetskudde.
Jag fick mig en liten tankeväckare när
jag såg det. Det är nog
så vi ska behandla vår vackra planet
tror jag. Innan det är försent.

Men även här har turismen smugit in
med en del smaklösa inslag.
Ska erkänna att jag föll för det.
Själva dalen är inte så stor.
Den ligger djupt nere i en dalgång.
Här kommer solen nästan inte åt
alls under dagen.
Här finns några caféer och en liten
butik, samt ett litet torg.
Kyrkan dominerar som i de allra flesta
små katolska byar.

Efter ett litet stopp for vi upp i höjden igen.
Vi befann oss nu på 1053 meters höjd.
Inte heller här var det mycket sol.

Långt där nere ligger den lilla byn.
Solen når liksom inte ner.

Vid staketet kan man se ner i dalen.
Det får lodrätt ner.
Husen syns som små vita prickar långt
där nere. Vi tittade en stund sen vandrade
vi ner till bussen igen.
Där nere fanns den sedvanliga turistfällan.
En liten souvernirbutik, en bar, där de
för övrigt bjöd på en honungskaka och
ett glas körsbärslikör som var på över 40%.
Kakan var ganska söt och
likören gjord på sura körsbär.
Gott?
Nja så där..

Efter en stund fortsatte vi ner mot kusten igen.
Men vi tog av och körde mot den stora
sevärdheten här för de som är glada i
vackra blommor och exotiska växter.
Jardim Botanico.
Här var det ovanligt många blommor
och träd som fortfarande blomstrade.
För även här på Madeira är det höst nu.
Det finns tre sorters monstera här.
Den här är den enda som bär frukt.
Ätbar frukt.
Den ser ut så här.

Utsikten ner mot havet och Funchal
var helt otrolig.
Just den här dagen låg världens
största cruisbåt inne i Funchal.
Den heter Independece of the sea.
För er som bor
i Norge så har den varit inne
även i den trånga Geirangerfjorden.

Vi gick runt en bra stund och tittade på blommor
och njöt av den härliga utsikten.
Den här saken fann jag plötsligt.
Vet inte helt vad det är, men
man ser Iallafall världen upp och ner i den.

Parken Jardim Botanico ägdes först av en
privat familj på Madeira. Men 1960
så skänkte familjen parken till
den portugiska eller Madeiranska regeringen
att förvalta.
Här finns exotiska träd, blommor av alla de
slag och även djur. Mest fåglar.

Här kände jag mig som Alice i underlandet.
Labyrinter och buskar formade till
olika figurer.

Här en vacker blomma...
Är urdålig på blomväxter, så
är det någon som vet namnet är jag tacksam.

En rosa skönhet...

Ett falskt kaffeträd.

Den här kallade vår guide för
spindelblomma.
Hoppas ni förstår varför när ni ser den.
Men vackert blå är den.

Flaskborstträdets blomma.

Till slut en stor och ståtlig
hortensia.
Det växte enormt med hortensia överallt.

Väl hemma på hotellet tog vi
oss en liten höneblund.
Efter det en dusch och så ut för att
intaga lite föda.
Vi hade fått tips av en i receptionen
på vårt hotell om den här restaurangen
Borde ha anat ugglor i mossen.
Vi blev mottagna och fick ett bord.
Utsikten var det inget fel på.
Så kom de med menyn.
Vi läste och funderade.
Så beställde vi biff.
Vi fick in vår öl.
Så kom den goda förrätten.
Ett bröd som är så gott,
med vitlökssmör på. Som värms upp
i ugnen.
Enkelt, javisst.
Men så gott.
När vi beställde vår biff, så frågar
kyparen om vi vill ha ris eller spagetti till...
Jag kommer ihåg att jag funderade över det.
Tänkte det är kanske något special här.
Så kom äntligen maten.
I en gryta!
Grillad biff i en gryta?
Kyparen tar av locket och börjar ösa upp.
Jag tror jag stirrade ganska länge på tallriken.
Det var så långt ifrån biff man kan komma.
Det var som en typ av paella.
Men i tomatsås...
Musslor, blåmusslor, tigerräkor och vanliga små räkor.
Allt var säkert väldans gott.
Men jag är skaldjursallergiker...
Försökte få kyparens uppmärksamhet.
Men det var omöjligt.
Började peta bort alla skaldjur.
Maken fick mina räkor.
Jag petade i mig lite ris, paprika och drack min öl.
Glad för att vi fått det brödet som förrätt.
Vi åt lite till och så betalade vi och gick.
Nere vid småbåtshamnen finns det många restauranger
vid sidan av varandra.
Där möts du av kypare när du går förbi.
Alla vill ha dig som gäst.
När de fått in dig vid ett
bord så är du inte
så viktig längre. Då får du maten och
äter och betalar. Sen fångar de nya kunder.
Vi gick inte dit igen.

Christofer Columbus båt, Santa Maria ligger
ute i hamnen.
Det är en kopia ska jag väl säga.
Den kan man följa med
på en tur ut.
Man får lite gott att äta och gott att dricka.
Men vi höll oss på land.

Kvällen avslutades i hotellbaren.
Maken njöt en kall öl och jag något som heter
Pimms nr 1.
Det var gott.
Doftade som trocadero.

Dagen efter skulle vi upp i luften.
I Funchal har de linbanor.
De går upp till toppen Monte.
Dit hade vi tänkt oss.
Linbanan tog en kvart upp.
Utsiken var magnifik.
Vi delade gondol med ett par från Portugal
tror jag.
Här har vi nog kommit halvvägs upp.
Starten är nere vid vattenkanten.

Långt där uppe är slutstationen.
Man ville bara ta bild på bild.
Men det skulle bli mycket av det samma som motiv.
Det var väldigt skönt att glida fram helt
ljudlöst och nästan utan en rörelse i gondolen.
Man kände när vi passerade stolparna.

Även här uppe har man en park man
besöka om man vill.
Den går mer åt det asiatiska hållet.
Parken heter Jardim Monte Palace.
Vi gick inte in. Strosade runt och tittade
och njöt av allt runt om istället.

Även här finnes en vacker katolsk kyrka.
Den heter
The church of Nossa Senhora do Monte.
Kan bara konstatera att damen ifråga hade
en magnifik utsikt från sin kyrka.

Inne såg det ut så här framme vid altaret.
Utsmyckningen är enorm.
Här finns det alltid färska blommor.
Inte bara vid dop, eller begravninar eller bröllop.

Nerfärden var valfri.
Linbana, buss, taxi eller släde.
Vi funderade på släde, men avstod.
Vi gick ner till Funchal.
Det tog en timme och
var nästan bara nerför hela tiden.

Träningsvärken innfann sig dagen efter....

Här blev vi förbi åkta av ett
par i en av de fina korgslädarna.
Inte för att det gick så väldigt fort,
men de kör på vägar där det är biltrafik.
Ska passera korsninar, och det är skarpa
svängar på den vådliga nerfärden.
Inte åker man hela vägen ner heller.
Utan ungefär halvvägs.
Sen kan man välja buss, taxi eller gå.
Det var flera taxibilar som stannade
till vid vår sida och frågade om vi ville
åka ner. Men vi gick ner.
Det var ganska många som valde det.

Vi hade ju ett köpcenter inte långt från vårt hotell.
Hit gick vi varje dag för att köpa vatten.
Det fanns inget kylskåp på vårt rum så det
var inte så kallt.
Vi hade med oss på våra utflykter.
Bättre med vatten än med massa söt läsk.
Ser ni den torkade fisken som ligger på bilden?
De flesta norska läsare vet vad det är.
Den kommer från Norge och exporteras till
bland annat Portugal.
Där gör man något som heter bacalao.
En fiskrätt som är helt underbar.
Ska leta fram recept om någon vill ha.

Vi träffade ett par som bodde på vårt hotell.
De sa att de varit och ätit middag på
en liten resturang som heter A Soleira.
De sa att ville vi ha god mat skulle vi gå dit.
Klart man vill ha det...
Så vi gick dit.
En liten mysig resturang och bar.
Små vackert dukade bord med
blommor, servetter och ljus på.
Kommer ni ihåg tv serien Pang i bygget med
John Clese?
Kommer ni Manuel i den?
Det var kyparn på den här resturangen.
Han var så lik Manuel, men inte lika klumpig.
Mannen som sitter på en pall och ser på tvn är
ägaren till den här lilla mysiga resturangen.
En otroligt trevlig man ska sägas.

Maten som hamnade på våra tallrikar den här
kvällen blev en härligt god Tornedo.
Ett stort lass med färska goda
grönsaker. Pommesfriten var hemmagjord
och smakade gott.
Det var en lyckad middag ska jag säga.
Vi fick även här det goda brödet med
vitlökssmör som förätt.
Så kom då huvudrätten.
Till den drack vi gott rödvin.
En flaska vatten hör till.
Så till efterrätt blev det fruktsallad och
chockladmousse.
En kopp bica och ett glas madeiravin.
Madeiravinet fick vi när vi betalat.
Compliments of the house som
han uttryckte det.
En helt underbar måltid som avslutade
en helt underbar dag.

Det var rapport nummer två
från den härliga semesterresan.
Det kommer flera....