^^ Änglar och present från Island ^^

Jag har fått mig en egen ängel.
Av Lotta
En söt liten ängel som jag ska ta gott vara på.
Den ska jag sända vidare,
men jag har ingen aning om till vilka än så länge.
Så ha lite tålamod med mig.

Så kommer här en bild på våran nya soffa.
IKEAs Hagalund bäddsoffa.
Den är jätteskön att sitta i.
Har inte sovit i den än,
men det ska provas.
På bordet ligger det jag fick från mig goa
vän från Island, Inga

Här syns det bättre.
En doftpåse som är så söt.
En kartong med stearinljus i som doftar vanilj.
Ett kort med en hälsning från Inga.
Men inte på isländska...
Så den stora presenten.
BOKEN.
Den med en massa konstiga ord i.
Som jag ska försöka lära mig.
En ordbok Isländska-Svenska
och Svenska- Isländska.
Har försökt mig på ett par meningar på isländska redan.
Hur det gick?
Det är bara att se hennes svar på bloggen.
Stackars Inga. Nu blir det inte lätt.
Säger bara tusen tusen tusen tack.
Snart kan vi (kanske) prata
isländska med varandra.

Idag börjar vintern här.
Vad jag menar med det?
Det är bara att titta vad de satte ner
vid vägkanten idag.
Reflexpinnar.....
En ensam man i en
helautomatisk pinnedsättarbil....
Gjorde hål och tog pinnen från flaket...
Enkelt ioch smärtfritt...
Jag vill ha sommar.....

Till och med Erri funderade på vad det där var
för en konstig sak.
Hon såg långt efter bilen...
Men pinnen sitter där, hösten är här......

Maken har en liten kamera med sig när han jobbar.
Ifall han får se nått vackert.
En morgon såg han solen gå upp när
han var på väg till Flisa.

Ibland blir det inte som man tänkt.
Men det är inte lätt att
köra och fota samtidigt.
Men kortet blev häftigt på nått vis ialla fall.

Där framme ligger ett av Brandvals stora företag.
Sågen.
Vi bodde bredvid sågen innan vi flyttade till gårds.

Vid sågen gick vattenspridarna för fullt.
Det trots att det regnat så mycket de sista fyra veckorna.
Vattnet tar de från Glomma.

Vad döljer sig bakom kröken?
Vägen slingar sig upp mot Kirkenär och
solen är på väg att ta över efter den mörka natten.

Visst är det vackert när morgonen är
helt "ny"...

Kommer ni ihåg den här bron?
Den som jag inte ville gå ut på.
Nu har jag varit ute på den.
Det var det otäckaste jag varit med om.
Här är jag mitt ute på bron.
Det ser man för att vajrarna är långt ner.

Här står tuffa jag, (hmm) och fotar ut över Glomma.
Mitt på den här läskiga bron.
När jag skulle vända och gå tillbaka så såg jag inte
vad som kom bakom.
Tack och lov för det säger jag....

Här tar jag en bild mellan vajern och broräcket.
När jag då ska tillbaka till tryggheten så släpps trafiken på
från vestsiden.
Vad jag INTE ser är att det kommer TVÅ stora
tunga betongbilar efter varandra.
Jag känner plötsligt bara hur jag trycks ihop.
Ungefär som om du åker i en hiss som går väldigt fort
upp eller ner.
Gångbanan är kanske en meter bred.
Jag gick ganska långt ut mot körbanan eftersom
jag tycker det är otäckt med höjder.
Det gjorde ju inte saken bättre när de
stora bilarna passerade mig med 15 cm
emellan mig och bilen.
Jag trodde jag skulle ramla ut mellan de glesa
stålstolparna utav lufttrycket.
Men vackert är det ju då...

Jag pratade med folk i affären när jag tryggt
kommit över igen.
De sa att de förstog att jag var rädd.
Brandval skola ligger på andra sidan bron.
De elever som inte får skolbuss måste gå över bron.
Många är livrädda för att gå där.
Jag förstår dom.....
Tjingeling på er grevinnor och baronessor.