Varmt och gott....

Det måste man väl säga om sommaren så långt.
Gott är det här då... Lakriskladdkaka. Makens specialitet. Smakar så gott till en god kopp kaffe.

Matbröd har man ju bakat med. Det här fick en rykande åtgång. Blev goda limpor kan jag säga.
Vill någon ha recept så hojta till.

En sommarkväll på verandan. Sjöfåglarna sjöng för fullt. Myggen surrade. Någon annanstans. Vi satt ute och njöt. 

En av de vackraste blommor jag vet.
Cosmos eller Rosenskära.
Skir, ljuvlig och den vita färgen gjör sig mot

den knallblå himlen. 

Älsklingen och jag gick ner till sjön. Måste ju se 

eländet själv på nära håll.
Så lågt vattenstånd har jag inte sett här förut alls.
Där maken står, där är det normalt vatten.

Ja ni ser ju själva... stranden har plötsligt blivit till den

skönaste rivieran. Långgrunt och varmt.

Ska ta en tur ner och bada någon dag. 

Tänk om det här fotspåret får torka in och leran blir stenhård. Tänk om 500 år när de gräver ut här och hittar detta... Forntidsmänniskorna levde här säger de då... 

Maken bestämde sig för att gå längst med vattnet bort

mot badbryggan. Han var inte helt säker på om det gick. Men han försvann.

Jag gick upp igen och tog vägen bort. Måste tänka på min rygg litegrann. Så här såg stranden ut där uppe

där jag stod. 

Gräset vajade i vinden. Det var så skönt.
Bara en sak som irriterar mig, det är FLUGOR!
Det är så otroligt mycket flugor här. Har ni samma problem? Man kan inte göra nått för att det är så mycket. Grannen, folk som inne i stan, där uppe där jag jobbade säger samma sak! Flugor och getingar!

Tar ju inga selfies jag då, det blir maken som tar dem. 

Vi njöt en god whisky på verandan en kväll.
Så mysigt ute, helt stilla... inte en bil, inte en mygga. Bara jag, älsklingen och den goda whiskyn.

Två damer har flyttat hit en period. För att få bete och mat. Det är granntjejen som rider den ena hästen, den större av dem, och den andra fick följa med då det inte är tillåtet att bara ha en häst. Vilket jag tycker är bra. Under en 14 dagars period ska de bo där nere vid vattnet. De har det gott där nere.

Det var dagens blogg. Ute har det regnat några droppar. Det blev inte ens blött på backen! Hoppades på mera. Men den gång ej.
Ska ha en kopp te nu tror jag, mysa lite med nått på tvn och så i säng. I morgon kommer det besök.
Önskar er en fortsatt fin kväll.

Kram...

Att gå med håven och få håll i huvudet....

Jodå, det går faktiskt att gå med håven så här.
Fast den var full.... av kajungen Kajsa. Hon kom ut ur luckan på skorstenen ganska smidigt. Så fick hon lifta i håven ut. Kvar satt brorsan Kajal. Men han kom själv under natten.

Så var det konfirmation på gården.
Jordgubbar och alkoholfri cider smakade

underbart den sköna sommardagen. 

Bakat lite har man gjort.
En smarrig rabarberkaka. 

En rund form 23 cm
2 dl socker/180 gram.
3 ägg.
1 tsk vaniljsocker.

1 tsk bakpulver.
2,5 dl mandelmjöl.

100 gram smör.

250 gram rabarber.

2 msk florsocker att pudra med.
ugn 180 grader.
Smöra och bröa formen.
Skala och tärna rabarbern.
Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret, låt det svalna något och häll det i äggsmeten medans du vispar hela tiden. I en separat skål blandar du de torra ingredienserna. Använde hela mandlar  med skal på, som jag malde.
Häll så de torra ingredienserna i äggsmeten och blanda försiktigt med slickepotten.
Häll så kaksmeten i formen och jämna ut. Strö ut rabarnern på smeten, grädda så i 40-45 minuter. Kolla med sticka om den är gräddad i mitten.
Ta ut kakan, låt den svalna. Lägg på ett fat och pudra med florsocker. Jag gjorde det inte den här gången. Gick bra det med.

Vackra pioner med chokladbollar med smak av lakris

i förgrunden. Så vackra blomster.

Goa som tusan.

Vårt äppleträd har gift sig med två solrosor.

Inte länge sen vattnet gick upp över gångvägen. Nu 

är det tvärtom. Man kan gå torrskodd ut till 

muren. Det måste komma regn nu snart. 

Så var det där med hål i huvudet...
Maken träffade en infoskärm på bussen igår morse.
När föraren inte såg efter så de som gick på hann att sätta sig ner innan han körde så sker sånt här. 

Sista kvällen i juni. Ett glas vin på verandan i

den varma sommarkvällen. Vart tog junimånad vägen?

Önskar er en fin kväll vidare.
Här i vita huset vid vackra sjön är

det strax sängdax. Sov gott.

Kram....

Jag ligger efter....

Jo jag gör det faktiskt.
Bilden här är från den 11 maj.
Dimman smög sig på medans jag stod där och fotade.

Stannade till vid Flomstenen på Namnå en dag för att se hur högt

Glomma hade stigit.
Det VAR högt, men det innebar ju inte att det inte var lika vackert 

som vanligt. 

Det passerade många tusen liter vatten medans vi stod här.

Starka krafter i det här vattnet. Men 

det gör det ju inte mera ovackert. Finns det nått ord som heter så?

Där nere ska man faktiskt stå....

Nådde inte upp till 1995 års flom.

Vatten, vatten och åter vatten....

Vackert så vackert....

En av de få bilder jag är nöjd med. På mig själv alltså.
Älsklingen som tog den.

När vi stannade vid Flomstenen på Namnå hade vi varit här.
På Braskeriedfoss och sett på racing. Så himla kul.
Den lilla blå Minin var en stor, solklar favorit. Han körde som 

om han stulit bilen. 

Här på Vålerrakan är det många som får sig en överrasking.
Sträckan är över 7 km lång. SPIKRAK! Här är det frestande för många att gasa

på rejält. Men gör inte det... Plötsligt står onkel politi där med bötesblocket!

Så började min rabarber att visa sina krusiga blad.
Ett efter ett kikade det upp ur jorden.
Det som OCKSÅ kikade upp, eller ner i djupa hål var...
jordråttorna. Ett stort hål ner i backen rakt under min rabarber har

de grävt! Hoppas den överlever. 

Så äntligen...14 maj slog den första ut.
En av få skulle det visa sig. Blir inte mycket körsbärs i år.
Men blommorna är så vackra så man blir glad av bara en med. 

Så tog ja en tur ner till sjön för att se hur vattnet tagit

sig till rätta här när det steg i Glomma.

Badbrygga låg i vatten fast på land....

Träden fick sig ett fotbad. Men det går bra.
Några dagar senare hade vattnet sjunkit undan. 

Harsyran slogs om uppmärksamheten med vitsipporna. 

16 maj tog jag in årets första sparris. Vi har dem i vår rabatt

vid husväggen. Gott som bara det....

Så skulle det komma fikabesök.
Jag har sagt det förut och säger det igen...
Jag ska INTE ge mig på sånt jag inte klarar.
En riktigt kratersockerkaka blev det.
Men dolde med jordgubbar och grädde.
Smakade gott i alla fall.

Så kom då dagen.
17 mai. I rött, vitt & blått. 

Lagade en god middag. Hjortfile, med egenodlad sparris, tomat, gurka och oliver.
Potatisgratäng med vitlök och en flaska gott vin.
Sista glaset njöt vi på verandan.

Körsbärsblommorna  blomstrade....

Skerikevivan visade sig i rabatten....

Maskros och viol blomstrade....

Syrenen var på god väg med...

Och äppelträdet var helt beslöjat av blommor.
En så otroligt vacker tid.

Synd bara att den tiden går så otroligt fort.
Idag, sista dagen i maj är både äpple, körsbär och syrenen nästan klara med sin blomstingstid. Plockade in syren idag och gjorde marmelad. Får se om det blir bra. Det doftar i alla fall. Återkommer med resultat.
Nu ska jag ut en stund på verandan. Sätta mig och slappna av en stund.
Sen blir det lite tv och nått gott attåt.
Ha en skön torsdagskväll nu alla.
Kram....