Barmark, fågelsång och kaffe.

  

Ute på åkrarna är det nästan barmark nu.

Nu väntar jag på att tofsvipan ska komma. 
Men den dyker nog inte upp här förren på lördag. 

  Det är bara isfläckar kvar, men dem är livsfarliga.

 Så fick vi besök av en fin fågel som jag aldrig sett här förut. 
Det är stjärtmes om jag är riktigt underrättad. 
En fabelaktigt vacker fågel. Hoppas den kommer tillbaka. 
Här var den på restaurang tillsammans med pilfinken

och blåmesen. De njöt av talgbollarna tillsammans. 

 Runt huset är det nästan snöfritt nu. För några år sen var det en halvmeter djupsnö här. Nu går man, precis som

gubben här, och sparkar på is/snöfläckarna för att 

få dem att smälta fortare. 

Jag tog Glidarn för att komma mig till postkassa 

när vi kommit hem. Vägen är nästan bar, men uppe

på backkrönet där, DÄR är det isigt och halt. 
Så Glidarna är ok att ha. 

Var en tur till metropolen Kongsvinger i förra veckan.
Skulle in till biblioteket och hämta ett par koronatester. 
Vi får dem gratis. 
Såg en fin tavla där. 
Den är målad av en god vän som heter Elena Abbesinova. Hon är en makalöst duktig konstnär. Målar på ett sätt som

gör att man blir glad. Haft utställningar i Kongsvinger, och jag tror det är i Hamar nu. 
Hon har det tufft nu, hon har sin familj i Ukraina. 
Tänker på henne varje dag. 

På torget var bassängen bottenfryst. Tänk vilken fin skridskobana det här kunde bli på vintern. Då kanske det

kan ske nått på torget. Den mest öde platsen i metropolen!

  Jag gick genom byparken tillbaka, skulle möta gubben på en parkering där. 
Där uppe ligger lekplatsen som den här dagen var

full av lekande barn. Hörde skratt och stoj och tankarna gick 

till Ukraina, IGEN, där många eller de flesta lekplatser är tomma, kanske sönderbombade och det kommer nog dröja 

en lång tid innan barn kommer leka där. 

 Stod en stund och såg ner mot Glomma. På vänster sida har vi biblioteket och till höger kommunhuset. 

 Uppe till vänster ser man taket på Kongsvinger svömmehall. 

Och där nere på parkeingen utanför Epa stod  det en ljusblå 

toyota med gubben i och väntade på mig.

Vi dricker ju en del kaffe här i vita huset. 
Mest går det i bryggkaffe då. Men vi har även en Tassimomaskin. Så vi beställde kaffe från Kaffekapselen som kom i posten tre dagar senare. Gott som bara det. 

Fick med två muggar den här gången. 
Doften och ljudet av Tassen när den gör kaffet...
Mmmmm gott är det med. 

Koltrasten eller svarttrost på norska är här. 
Men det är bara Kålle som kommit. Vet inte helt vart han

gjort av de andra. Han har inte ens frun, Ada här ännu.
Men han förser sig från fågelmatarn ganska bra. Här står

han och nappar i en talgboll som ramlat ner. 

Så en dag hörde vi ljud nere från isen. 
Det brummade ganska bra. Såg plötsligt 

grannen som var ute på isen med sin märkliga tingest. 

Men han var inte ensam därute på isen. 
Det var några som satt där och pimplade. 
Undrar om de fick fisk....

Ja så var det dricka...
Vi dricker mycket vin hemma.  Den här flaskan fick vi i

julklapp av Britt. Skulle väl ha drukits till norsk julmat. Men vi sparade den. Vi tog den till middag en dag. 
Då hade vi porchetta. Det är nästan som norsk julmat.
Det kan väl liknas vid ribberull här. 
Det var en god kombo kan jag säga. 

Busken med de röda grenarna lyser verkligen upp där den växer på väg mot postkassa. Vet jag hört vad det är, men

det har jag glömt. 

För två dagar sen såg det ut så här vid huset. 
Ganska isigt ännu, men det är ju för att det är mest skugga här.
Men snart, snart är det barmark här med. 

Här är det mest isigt och halt på åkern. Vägen är bar och vårkänslan är här för fullt. 

Igår var det så här så vackert ute. Inte så varmt, men solen

är där uppe någonstans. Ljuset var märkligt tycker jag. 

Det var allt för den här gången.
Hoppas du orkat läsa så här långt. 
Ha en skön onsdag nu. Här blir snart en tur ut, nya bilder, 

mera kaffe och så blir det sill och potatis till middag. 
Gräslöken har inte kommit upp än, så det blir hackad gul lök till. Men det går lika bra. 
Kram.....

Så kom mars månad.

 

Då har vi avverkat två månader på 2022.
Vi går in i mars med våren i sikte. Den
Den 1 mars var det konstigt väder. Först var det grått, det såg
ut som det regnade eller snöade på andra sidan sjön. Men kom inte ner något alls. Vi tog oss en tur till stan för att handla lite.

Vi körde vägen ner mot Brandval. Klicka upp fotot...Ser 
ni paret som står rakt fram? Jag såg dem inte förren jag kikade
på bilderna idag. 

Nere på Brandval var det lugnt och fridfullt. 
Måste bara få skryta över vår Jokerbutik. Handlaren där

har en kundvagn där folk kan donera mat och andra saker som

som flyktingarna kan behöva. 

Vi körde västsidan in. Vid Gjölstadfossen såg det ut så här. 
Det är is på Glomma, men det tar nok inte lång tid innan 

den går och Glomma blir fri från vinterns grepp. 

Plötsligt stod den där... 
Ledaren i Enternas gäng. Han stod där och såg på oss.
Hade resten av skogsfolket under sina grenars beskydd. 
Stor och ståtlig stod han där. 
Hörde honom prata och tänkte att vi skulle haft

flera av hans sort. 

Inte en stuga, men kanske ett båthus. 
Men det ligger vackert där vi Glomma. 
Där skulle jag kunna sitta med kaffekoppen en solig vårdag

när isen gått och höra på hur älvens vatten som flyter förbi. 

Här kommer snart Kongsvingers brannvesen att hålla till. 
Ett nybygge som kommer att bli så fint.
Det byggs faktiskt i trä. 

Vi gjorde det vi skulle. For sen hem. Måste ta några bilder till.
För plötsligt var himlen blå. Eller i alla fall en liten del av den. 

Det var ett konstigt ljus tyckte jag. Men vårkänslan infann sig i alla fall. Det var en del som tog chansen på att ge sig ut på isen för att

fiska lite. Pimpla är kul. Men jag har respekt för isar. Men jag funderar på om de fick något. 

Jag har faktiskt inte varit nere vid sjön i vinter. All för halt för

mina fötter. Det är ju liksom dem som bestämmer när jag är ute. 
Men jag funderar på om vattenivån i sjön har sjunkit. Det är väldigt långgrunt där nere och jag tycker man ser botten där genom isen. 

Idag var det SOL och blå himmel. Det kvittrar i träd och buskar.
Vi matar våra fåglar för nu behöver de mat.  Man hör hur det knittrar i isen när solen värmer upp jorden. 

Man både hör och ser små rännilar av smältvatten och det sildrar

när vattnet rinner ned för vägen. Snart, snart är det barmark.

Vi har inte vinteröppnat verandan ännu. Men det ska nog ske snart. 
Så jag har gått upp på verandan från utsidan. Måste hitta en stol

att ta med mig så man kan njuta en kopp kaffe där snart. 

Dagens bilder, några ord till varje och nu ska jag

njuta en stund. Sen ska vi ut och hacka is på vår gångväg.
Den ligger i skuggan så där tar det tid innan det smälter.
Önskar er alla en fin dag. Det ska jag ha.
Kram.....

Bröllopsdag, minnen och krig!

En "kort" men intensiv månad går mot sitt slut. 
Den har innehållit allt faktiskt. Mysig fika med govännen
på Promenaden kafè..

 Gamla träskidor på väggen minner om fordons dagar.

 På vägen hem körde vi förbi den nedbrunna tavernan i Kongsvinger.  Det var lite ruggigt att se. 

 Fann fram min fina sjal jag fick i julklapp och 

fäste den runt skallen. 

 Ute har det varit mycket väder...
Det har snöat, regnat och haglat... varit plusgrader

för att sen bli många minus. 
Fast jag lyckades fånga solen som hängde i björken. 

 Har bakat en del med. 
Här är det hembakade pitabröd till lite kebab en dag.
Blev inte helt nöjd med dem. Blev lite för tjocka.
Men jag ska prova igen. 

 Så var jag hos doktorinnan en dag. 
Fick nu klart att jag har diabetes. Men innan slaget föll satt jag och

pratade med en stiligt kvinna som nyss fyllt 90 år. 
Hon och hennes familj firade med god middag på Kongsvinger festning. Den här målningen finns på mitt legekontor. 
Så ser inte Kongsvinger ut idag. 

 Så var jag visst med i en tävling utan att jag visste det. 
Jag vann massor av lego. Det var en trevlig överraskning. 

 Stod och såg ut genom fönstret en morgon.
Då såg jag den här herremannen stirra på mig med ett 

solrosfrö i näbben.... Jag vet inte, men med facit i handen så verkar

det som han visste något vi andra inte anade skulle eller KUNDE ske....

 Den här vintern har jag inte gått lång utan sparken kan jag säga.

Det har varit snorhalt. Glidarn och jag har verkligen samarbetat i år. 

 Men det har ändå varit såå vackert. 

 Så fick vi besök en dag. En riktig arbetsmyra som tar hand 

om det vi lämnar efter oss. Han tömde våra septiktankar på gården. 
En riktigt trevlig och glad kille fast han har ett sånt skitjobb. 
Jag talade om för honom att han gjorde ett jobb som kanske 

inte många andra ville ha. Att jag uppskattade det.
Jag tror han blev glad. 

 Så fick jag present av maken. Den ska in i vår jullegoby...
Eller winter village som det kallas i legogrupperna. 

 Den stod här... vinterjulbyn....
Men så POOF....var den nedpackad i lådor. 

 Gubben tog den här bilden genom vår spetsgardin, 

ner mot grannens lada där en ensam lampa lös upp. 
Den speglar sig i, är INTE vatten... Jo på sett och vis
är det vatten... men det här är blankis!

 Så var han här igen.... Den bestämda herr Domherre...
Med ett nytt frö i näbben. Han verkligen psykar ut mig där

jag står och ser på honom. Men vacker är han. 

 Bakat lite då... här blev det släta bullar. 
Knallgoda och jätteroliga att göra. 

 Det färdiga resultatet....

 Tillsammans med en kopp kaffe när man fick besök. 

 Blev ett gäng rågsiktsfrallor med...

 Fullmånesoppa är inte det här, men det var en bok.
Det här är fullmånen fotad från vardgasrummet när den

kastade ljus över en frusen sjö, Nuguren är vacker även så här. 

 Den vackra stammen som en gång var ett äppelträd 
Har klätt sig i vinterskrud. Jag hoppas ju att den tjocka grenen klarar sig och kan bli ett nytt träd. 

 Ja snön kom ju tillbaka. Så vackert, men så förädiskt.
För under det vackra vita döjer sig ISEN! Livsfarligt att ge sig ut. 

 Det är synd vi inte fått flera så här vackra dagar i vinter. 

 Jo vi har ljuskedjan uppe ännu. Det är mörka kvällar så den är god att ha kvar. Lyser upp när man måste ut eller vi får besök. 

 Så firade maken och jag 26 som gifta. 
Ett hejdundrade kalas med släkt och vänner....
Inte alls. Hemma vid köksbordet, med en kopp kaffe, jag och semla, maken och budapest och så varsin madeleinekaka. Vackra tulpaner hör liksom med. 
Samtidigt en liten trist dag. Det var 9 år sen Erri fick somna in. 

 Gymnasten är på besök igen. Men den här gången 

har han eller hon, klättrat upp för att låta sig smaka av späcket. 

 Det är så roligt att se hur dem bär sig åt för nå maten. Vi har nog upp mot en fyra stycken som besöker oss. 

 Ett gott glas vin hör till. Kan rekomendera det där vinet. 

 Det är bitkallt ute...isigt och snön ligger på vissa platser...
Men skillan... den lilla spröda, vackra blå blomsten är

en envis liten rackare.... Såg den redan i januar när den stack upp sina toppar. Nu känner jag att våren faktiskt är på gång. 

 Vår väg är snart isfri...
I alla fall fram till där glidarn står. Den biten och frammåt

går jag inte utan den. Där är det tjock is. Men snart......

Utsikten över sjön är som alltid vacker...
Men först här på bilden såg jag alla stolpar, reflexpinnarna och andra vägmarkeringar... Pinnigt värre allts...

 Så kom det då... det vi inte trodde skulle hända...
Men en galen man vid namn Putin ville annorlunda. 
Idag har det hållit på i 4 dagar. Barn, unga, äldre, soldater och civila har fått sätta livet till för att han ska ha sin vilja igenom. 
Mitt hjärta är med det ukrainska folket idag. 
Kunde inte föreställa mig att dagens upplysta värld att någon

med vilja kunde göra sånt här...
Jag måste tro om igen...

För Ukraina.