Så kom mars månad.

 

Då har vi avverkat två månader på 2022.
Vi går in i mars med våren i sikte. Den
Den 1 mars var det konstigt väder. Först var det grått, det såg
ut som det regnade eller snöade på andra sidan sjön. Men kom inte ner något alls. Vi tog oss en tur till stan för att handla lite.

Vi körde vägen ner mot Brandval. Klicka upp fotot...Ser 
ni paret som står rakt fram? Jag såg dem inte förren jag kikade
på bilderna idag. 

Nere på Brandval var det lugnt och fridfullt. 
Måste bara få skryta över vår Jokerbutik. Handlaren där

har en kundvagn där folk kan donera mat och andra saker som

som flyktingarna kan behöva. 

Vi körde västsidan in. Vid Gjölstadfossen såg det ut så här. 
Det är is på Glomma, men det tar nok inte lång tid innan 

den går och Glomma blir fri från vinterns grepp. 

Plötsligt stod den där... 
Ledaren i Enternas gäng. Han stod där och såg på oss.
Hade resten av skogsfolket under sina grenars beskydd. 
Stor och ståtlig stod han där. 
Hörde honom prata och tänkte att vi skulle haft

flera av hans sort. 

Inte en stuga, men kanske ett båthus. 
Men det ligger vackert där vi Glomma. 
Där skulle jag kunna sitta med kaffekoppen en solig vårdag

när isen gått och höra på hur älvens vatten som flyter förbi. 

Här kommer snart Kongsvingers brannvesen att hålla till. 
Ett nybygge som kommer att bli så fint.
Det byggs faktiskt i trä. 

Vi gjorde det vi skulle. For sen hem. Måste ta några bilder till.
För plötsligt var himlen blå. Eller i alla fall en liten del av den. 

Det var ett konstigt ljus tyckte jag. Men vårkänslan infann sig i alla fall. Det var en del som tog chansen på att ge sig ut på isen för att

fiska lite. Pimpla är kul. Men jag har respekt för isar. Men jag funderar på om de fick något. 

Jag har faktiskt inte varit nere vid sjön i vinter. All för halt för

mina fötter. Det är ju liksom dem som bestämmer när jag är ute. 
Men jag funderar på om vattenivån i sjön har sjunkit. Det är väldigt långgrunt där nere och jag tycker man ser botten där genom isen. 

Idag var det SOL och blå himmel. Det kvittrar i träd och buskar.
Vi matar våra fåglar för nu behöver de mat.  Man hör hur det knittrar i isen när solen värmer upp jorden. 

Man både hör och ser små rännilar av smältvatten och det sildrar

när vattnet rinner ned för vägen. Snart, snart är det barmark.

Vi har inte vinteröppnat verandan ännu. Men det ska nog ske snart. 
Så jag har gått upp på verandan från utsidan. Måste hitta en stol

att ta med mig så man kan njuta en kopp kaffe där snart. 

Dagens bilder, några ord till varje och nu ska jag

njuta en stund. Sen ska vi ut och hacka is på vår gångväg.
Den ligger i skuggan så där tar det tid innan det smälter.
Önskar er alla en fin dag. Det ska jag ha.
Kram.....

Bröllopsdag, minnen och krig!

En "kort" men intensiv månad går mot sitt slut. 
Den har innehållit allt faktiskt. Mysig fika med govännen
på Promenaden kafè..

 Gamla träskidor på väggen minner om fordons dagar.

 På vägen hem körde vi förbi den nedbrunna tavernan i Kongsvinger.  Det var lite ruggigt att se. 

 Fann fram min fina sjal jag fick i julklapp och 

fäste den runt skallen. 

 Ute har det varit mycket väder...
Det har snöat, regnat och haglat... varit plusgrader

för att sen bli många minus. 
Fast jag lyckades fånga solen som hängde i björken. 

 Har bakat en del med. 
Här är det hembakade pitabröd till lite kebab en dag.
Blev inte helt nöjd med dem. Blev lite för tjocka.
Men jag ska prova igen. 

 Så var jag hos doktorinnan en dag. 
Fick nu klart att jag har diabetes. Men innan slaget föll satt jag och

pratade med en stiligt kvinna som nyss fyllt 90 år. 
Hon och hennes familj firade med god middag på Kongsvinger festning. Den här målningen finns på mitt legekontor. 
Så ser inte Kongsvinger ut idag. 

 Så var jag visst med i en tävling utan att jag visste det. 
Jag vann massor av lego. Det var en trevlig överraskning. 

 Stod och såg ut genom fönstret en morgon.
Då såg jag den här herremannen stirra på mig med ett 

solrosfrö i näbben.... Jag vet inte, men med facit i handen så verkar

det som han visste något vi andra inte anade skulle eller KUNDE ske....

 Den här vintern har jag inte gått lång utan sparken kan jag säga.

Det har varit snorhalt. Glidarn och jag har verkligen samarbetat i år. 

 Men det har ändå varit såå vackert. 

 Så fick vi besök en dag. En riktig arbetsmyra som tar hand 

om det vi lämnar efter oss. Han tömde våra septiktankar på gården. 
En riktigt trevlig och glad kille fast han har ett sånt skitjobb. 
Jag talade om för honom att han gjorde ett jobb som kanske 

inte många andra ville ha. Att jag uppskattade det.
Jag tror han blev glad. 

 Så fick jag present av maken. Den ska in i vår jullegoby...
Eller winter village som det kallas i legogrupperna. 

 Den stod här... vinterjulbyn....
Men så POOF....var den nedpackad i lådor. 

 Gubben tog den här bilden genom vår spetsgardin, 

ner mot grannens lada där en ensam lampa lös upp. 
Den speglar sig i, är INTE vatten... Jo på sett och vis
är det vatten... men det här är blankis!

 Så var han här igen.... Den bestämda herr Domherre...
Med ett nytt frö i näbben. Han verkligen psykar ut mig där

jag står och ser på honom. Men vacker är han. 

 Bakat lite då... här blev det släta bullar. 
Knallgoda och jätteroliga att göra. 

 Det färdiga resultatet....

 Tillsammans med en kopp kaffe när man fick besök. 

 Blev ett gäng rågsiktsfrallor med...

 Fullmånesoppa är inte det här, men det var en bok.
Det här är fullmånen fotad från vardgasrummet när den

kastade ljus över en frusen sjö, Nuguren är vacker även så här. 

 Den vackra stammen som en gång var ett äppelträd 
Har klätt sig i vinterskrud. Jag hoppas ju att den tjocka grenen klarar sig och kan bli ett nytt träd. 

 Ja snön kom ju tillbaka. Så vackert, men så förädiskt.
För under det vackra vita döjer sig ISEN! Livsfarligt att ge sig ut. 

 Det är synd vi inte fått flera så här vackra dagar i vinter. 

 Jo vi har ljuskedjan uppe ännu. Det är mörka kvällar så den är god att ha kvar. Lyser upp när man måste ut eller vi får besök. 

 Så firade maken och jag 26 som gifta. 
Ett hejdundrade kalas med släkt och vänner....
Inte alls. Hemma vid köksbordet, med en kopp kaffe, jag och semla, maken och budapest och så varsin madeleinekaka. Vackra tulpaner hör liksom med. 
Samtidigt en liten trist dag. Det var 9 år sen Erri fick somna in. 

 Gymnasten är på besök igen. Men den här gången 

har han eller hon, klättrat upp för att låta sig smaka av späcket. 

 Det är så roligt att se hur dem bär sig åt för nå maten. Vi har nog upp mot en fyra stycken som besöker oss. 

 Ett gott glas vin hör till. Kan rekomendera det där vinet. 

 Det är bitkallt ute...isigt och snön ligger på vissa platser...
Men skillan... den lilla spröda, vackra blå blomsten är

en envis liten rackare.... Såg den redan i januar när den stack upp sina toppar. Nu känner jag att våren faktiskt är på gång. 

 Vår väg är snart isfri...
I alla fall fram till där glidarn står. Den biten och frammåt

går jag inte utan den. Där är det tjock is. Men snart......

Utsikten över sjön är som alltid vacker...
Men först här på bilden såg jag alla stolpar, reflexpinnarna och andra vägmarkeringar... Pinnigt värre allts...

 Så kom det då... det vi inte trodde skulle hända...
Men en galen man vid namn Putin ville annorlunda. 
Idag har det hållit på i 4 dagar. Barn, unga, äldre, soldater och civila har fått sätta livet till för att han ska ha sin vilja igenom. 
Mitt hjärta är med det ukrainska folket idag. 
Kunde inte föreställa mig att dagens upplysta värld att någon

med vilja kunde göra sånt här...
Jag måste tro om igen...

För Ukraina.

Snö, sol och lego.

 

En resa från stad till land. 
Långt därborta ser man brandtornet på
Rafjell. Så vackert en gnistrande solig vinterdag. 

Hade tänkt ta en tur ner till sjön... 
Men det blev med tanken. 
Grannen tog traktorn.

Jag hämtade ut glidarn från ladan. Det

var liksom väder för det. 

Tur var väl det... för dagen efter så såg det

ut så här. IS! Det var snorhalt!

Vi har nog världens konstigaste björkar här på gården!
Nedanför den här ligger det ... ja just det
GRANKOTTAR!

Det är inte bara några få heller.
Tror Korre och hans familj håller till i en fågelholk. 
Det föll en rakt framför mig när var ute. 

Isen ligger och den är tjock. Men sparken funkar bra här. 

Soluppgångar har vi många. I januari är dem

otroligt vackra. 

Vad kan man mera begära...
Sol, snö och blå himmel.

Här hade vi varit och handlat. Maken backade upp
bilen mot snökanten. Så lastade vi ur bilen där och bar upp.
Jag hatar när det är så här halt. Blir så nervös för att ramla

och slå mig halvt ihjäl. 
Älskar vintern, men inte det här väglaget! 

Ja, vi bygger och bygger....

Och bygger...

Resultatet blev det här....

Nu sitter vi och lyssnar på engelsk radio.

Det är så mycket bra musik där. Snart är det dags att

kliva upp en trapp, krypa ner under täcket och sova 

några timmar igen.
Ha en fin kväll vidare ni som läser.
Kram....