Liermoen. Så mycket mera än golf.

 

Igår var vi ute på en skön tur. 
Vi åkte till en plats i Kongsvigner som heter Liermoen.
Det är väl först och främst känt för sin otroligt fina golfbana.
Så spelar du golf, ta en tur hit vid något tillfälle. Du kommer inte ångra dig.

I full mundur med stavar, Hokaskor på fötterna och goa byxor så gick vi.  Vi följde något som heter Kulturstigen. Den ska vara runt 5,6 km lång. Det var så skönt att gå.
Fick upp pulsen och flåset.

Mjuka fina stigar att gå på. Inte mycket folk ute då. Det var 

faktiskt ganska skönt. 

Vi mötte den här då....Fröken Schalkvist. 

Det var många golfare ute. Många som gick och andra som körde bil. Vet inte varför jag tänker på "Den ofrivillige golfaren" här. 

Min älskling tycker jag är lat som har elcykel. Men jag måste ju

säga att jag tycker många golfare är latare som har batteridrivna golfbagar! 

Såg fram emot en kopp te då..
Men inte sjutton såg vi någon sådan servering. 

Lugnt och skönt. Inga insekter. vet inte om hjorelusa faktiskt

inte hittat fram hit. 
Såg hovspår, och fotspår. Folk med hundar. Så kom det en på

cykel farandes i en

väldans fart. Så här är det plats för alla.
Här är det faktiskt Riksväg 2 som går mellan Kongsvinger och Sverige. Så vi gick faktiskt mot Sverige. 

Många bäckar och broar. Här är en bäck som rinner ut

i Sigernessjöen. Rätt bak här ligger den stora campingplatsen

Sigernessjöen.

Vi kom ut på vägen som leder upp till golfanläggningens
stora byggnad. Såg den här skylten då. Mycket man ska vara rädd om. Måste ju säga att jag tycker golfsporten här tar gott vara på sina medlemmar. Stora som små. 
Men tror inte det är gratis då. 

Här har vi klubbhuset. Med en restaurang som serverar 

otroligt god mat. 

Mötte en fisk, jag tycker det ser ut som en fisk, mitt i skogen....
Skogsfisk... en ny art. 

Lierflöyta med sin sandstrand är en plats där man kan njuta av 

ett skönt bad om sommaren. 

Där borta bor våra goda vänner. 

Här ser man badplatsen igen. Måste ta med badkläder nästa gång. 

Lierflöyta åt andra hållet. 
Det är en riktig naturpärla det här. 

Men som så många andra platser runt om här, så har även
Liermoen en mörk förtid. 
Här är det en minnesplats för en ung man, som var kurer under kriget. Han hette Rolf Sannes. 

Det står honom här. 

När man tagit ner träd så ser man på många platser här, hur man

staplar timmret på det här viset. Jag vet inte varför, men vackert 

är det i alla fall. 

Det var dagens blogg. Hoppas ni får en skön söndagseftermiddag. Här är det lugnt och skönt idag. 
Dags för en tur ut och ta några bilder igen.

Kram.....

Vackra sjön.

 

En promenad ner till sjön gjorde mig så glad en dag. 
Vattnet har sjunkit lite, men så fort det regnar fylls det upp. 
Det är så vackert där nere. 

När solen skiner och molntussarna speglar sig i vattnet så får

jag ro i kroppen. 

Det är avbetat här nere, för det har gått två fyrbenta gäster

här i nästan fyra veckor. 

Har inte badat i år ännu... Det är nästan

så man skäms. 

Men... det gör inte något. 
Det är vackert lell....

För några år sen gick man här för då hade 

sjön verkligen blivit liten på grund av torkan. 

Blir fina bilder att sitta och drömma tillbaka till i vinter det här. 

Från andra sidan sjön har jag korna gå 

och prata. Det är ett ljud som på nått vis gör mig glad. De 

går ute, mår gott och har god plats. Hela 

andra sidan i bild är rejäla hagar åt dem. 

Ska ner flera gånger nu, det är så lätt att gå nu.

Njutbart....

Blir aldrig less den här utsikten. 

Här kikar jag bort mot grannen. 

Där gick man sommaren 2018. 

Vi gick hela vägen runt udden och bort till badbryggan. 

Gick bort till grannen faktiskt. Kul att se lite mera av sjön. 

Han har sin båtplats här nere. 
Här gick jag torrskodd 2018.

Mår så gott nere vid sjön. 
Rofyllt och vackert. Nu är det dessutom mindre klegg, eller

bromsar som det heter på svenska. Odjur det. 

Långt bort där näckrosen blommar.....

Gick upp vid grannens gård. Då tog jag bild på gården 

där jag bor. 
Mitt paradis. 

Med det säger jag ha en fin onsdag. Jag gör mitt bästa.
Ute blåser det som attan... Björklöven blåser av björkarna redan. 
Hösten närmar sig rejält...
Med stormsteg. 
Kram...

Kongsvinger festning med Irene.

 

Ja det blev en tur dit upp denna sommaren med, när Irene varpå besök hos oss. 

Grönt och frodigt. 

Norges äldsta kastanjeträd hälsar oss välkomna in. 

Det blev planterat år 1792.

Ingen vakt här längre. 

Utsikten från fästningen är upåklageli som man säger här.
Här är det Vingersjön som syns. 

Nede vid Glomma syns sandbankarna igen.  Men inga som badar. 

Vaktstugan sett nedifrån parkeringen. 

Vi gick en turstig som är ganska ny. Den går nedanför, så man ser

upp mot huskropparna som visar sig. Men det är vackert i alla fall. 

Här kom vi fram till slutet på stigen. Bakom den där stugan ligger parkeringen. Vi kom nog lite överraskande på en karl som stod

där i all fred och kissade. 

Är helt otroligt fint att gå runt på stigen. 
De har tunnat ut på vegetationen så man ser en hel del. 

Det var inte skog nedanför när fästningen blev byggd. 
Den enkla anledningen till det var att de ville se om fienden kom. 

Trädkramare vet man vad är. Här är

det träd som kramas- 

En grind stod öppen...
Här gick vi ut för att se oss omkring. 

Inne i några av de gamla rummen har man gjort i ordning.
Här har dem olika sammankomster tänker jag. 

Det är stort rum. En stor öppen spis i mitten. Det blev så 

fint när de fått göra det här i ordning. 

Rejäla fönsterkarmar med inbygda blomster. Får man säga att 

man älskar sina egna bilder. Men just den här är jag så glad i. 

Här gick man in för att se dessa vackra rum. 
Det måste ha varit fruktansvärt kallt här om vintern. 

Vingersjön igen. Det ÄR vackert här. 

Här ser man Polishögskolan på Sæter gård. 

Badplatsen i Glomma heter Gråsand. 
Inte så många som var där och badade. 

På fästningen så finns det många kanoner.  Vackert

utsmyckade, men kom aldrig till använing. 
Renoverades för en del år sen. Har gått i alla år 

och kikat på dessa handtag. Vad föreställer dem?
Har funderat, funderat och funderat igen...  Irene avslöjade

sanningen... DÅ när hon sa det så såg jag det.
Det är ELEFANTER.... Hur kan man vara så blind som jag alltså....

Vet inte helt vilken kungs emblem det här är. Får forska lite. 

Utsikten mot norr. Långt därborta bor jag....

Plötsligt fångar mitt öga en rörelse nere på Glomma. 
Tur man har bra objektiv på kameran. 
Det är Brannvesenet som är ute och tränar. 

På fästningen ligger det ett museum. Det var inte öppet när vi

var där. Men för dem som har tänkt sig hit, så vill jag

jag bara säga att museet är väl värt sitt besök. 

Kikar in i det två rum som är i första porten. 
Här ser man hur dem sov. 

Andra rummet stod tomt men det är otroligt att se in

där och tänka lite på hurdet var på slutet av 1600 talen här på fästningen. 

Stora kastanjer växer runt om. Det är grönt och lummigt. 

Går ut genom porten, vänder mig och tar en bild. 
Någonstans i min fantasi så står kommandant Johan Ludvig Maximilian de Biellart och ger mig en honnör idet jag går vidare. 

Nere vid parkeringen tar jag dagens sista bild på fästningen. 
Det kommer bli flera bilder. Kongsvinger Festning är en plats jag återkommer till. En plats som ger mig ro, som ger mig

historia om hur det en gång var. 
Har du vägen förbi här, ta dig tid till ett besök. 

Har inte fått ordning på bloggen ännu. Får gå en fruktansvärt många omvägar för att

komma in på bloggen. Jag kan läsa, men får inte upp så jag kan

göra nya inlägg. Men det ordnar sig säkert. 
Önskar er en flott måndag nu. Jag ska njuta. 

Kram.....